S O C K E N B L A D - Västra Torsås hemsida
VÄ S T R A T O R S Å S S O C K E N B L A D N U M M E R 3 2 0 1 5 I D E T TA N U M M E R B O K T I P S . J A K T E N I VÄ S T R A P R E S E N TAT I O N AV S O C K E N R Å D S A L M A N A C K O M M E R F Ö R B E L Ä S M E R T O R S Å S . VÅ S T R A T O R S Å S S T Y R E L S E . K A F Ö R 2 0 1 6 F I N N A S AT T S TÄ L L A S . PÅ S I D A N 3 B I L D TA G E N AV P O N T U S A S P Höstterminen Nu startar höstterminen och snart är det dags för ett nytt sockenrådsmöte (den 9 september). Sommaren har kanske inte varit den som många hade hoppats på även om den tog igen sig lite i mitten av augusti. Själv hade jag hoppats på lite bättre väder under min egen semester så att jag hade hunnit med att måla lite fler fönster. Som jag beskrev i förra numret av Sockenbladet så arbetar styrelsen med att uppgradera vår hemsida. Arbetet går framåt och just nu håller vi på med stommen; hur den ska se ut och i vilket format den ska vara i. Jag tycker att vår hemsida är jätte viktig då den är vårt ansikte utåt; dels för att visa kommunen att vi finns och vad vi gör, dels för att locka turister och människor som vill flytta ut på landet och dels för att skapa en gemenskap och ge information till oss som bor i området. För de som tar steget och flyttar hit vill vi skapa ett välkomstpaket för att hälsa de välkomna. Arbetet med välkomstpaketet är i sin linda men det börjar arta sig. Tanken är att vi ska kunna överlämna ett häfte med lite information om området, företag, föreningar och utflyktsmål i området kombinerat med rabatter från vissa föreningar.I våras så eftersökte vi information från våra föreningar som vi kunde använda dels i Sockenbladet och dels på hemsidan. Vi saknar fortfarande information från någon enstaka förening men snart är vi i mål. Planen är att vi ska skapa en kalender i Sockenbladet som visar vilka aktiviteter som kommer att äga rum i närtid. Redaktionen håller även på att ta fram en almanacka för nästa år där även årliga aktiviteter kan läggas in. Till detta så eftersöker vi fler bilder från er i socknen. Jag vill också passa på att säga BRA jobbat till er på redaktionen för att jag vet att ni har arbetat hårt med sockenbladet och med almanackan som är på gång. Om ni har några funderingar eller önskemål så hör gärna av er. Med detta sagt så vill jag önska er alla en trevlig höst INNEHÅLL Sida 2 Socken rådets spalt. Sida 3 Information. Sida 4-7 En Hållvikaheres minnen från Flottan Sida 8-9 Jakten i Torsås. Sida 10 Utflyktsmål i vårt närområde. Sida 11-12 Vandringsgruppen 55+ Sida 13 Internationellt knytkalas i Ulvö. Sida 14-15 Almanacka Västra Torsås SOCKENBLAD www.vastratorsas.se redaktionen@vastratorsas.se Ansvarig utgivare: Laila Eileby. Mejl: laila_69@live.se Redaktionen: Föreningsinformation och annonsering: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Redaktör: Laila Eileby, laila_69@live.se Korrektur: Ingrid Riis Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Medarbetare i detta nummer: Bosse Petersson (I kolmården) Urban Spjuth, Anna Asp, Susanne Eriksson, Ingrid Riis, Elias Turesson, Örjan Riis, Ines Gyllensten, Jonny Söderlund. Karin Nilsson, Laila Eileby, Therese Nilsson, Rolf Erlandsson, MariaAndersson, Lokala föreningar. NYHET I DETTA NUMMER KOMMER NI HITTA EN DEL NYA SAKER, SOM EN ÖVERSKÅDLIG SIDA MED AKTUELLA HÄNDELSER FRAMÖVER I SOCKNEN. HAR NI NÅGOT TILL NÄSTA NUMMER SÅ LÄGGER VI GÄRNA TILL DEN/DESSA AKTIVITETER. MAILA OSS PÅ REDAKTIONEN@VA STRATORSAS@SE TACK PÅ FÖRHAND REDAKTIONEN ALMANACKA FÖR 2016 JULKLAPP ELLER EN FIN GÅVA ATT GE BORT. Sida 19-20 En fisketur i Åsnen. BILDER FRÅN SOCKNEN ÖNSKAS ATT ANVÄNDAS TILL ÅRETS ALMANACKA 2016. BILDER FRÅN ALLA ÅRSTIDER ÖNSKAS. SOCKENRÅDET SKA FÅ RÄTT ATT ANVÄNDA BILDERNA UTAN VEDERLAG. OM BILDERNA NYTTJAS SKALL KLART FRAMGÅ VEM SOM ÄR FOTOGRAF. SKRIV NAMN OCH VAR BILD ÄR TAGEN. FÖRENINGAR SRIV/MAILA IN AKTIVITETER SOM KOMMER SKE UNDER 2016. SÅ LÄGGER VI DEN INFORMATIONEN I ALMANACKAN. INNAN VECKA 40 2015. FÖRBESTÄLL ALMANACKAN GENOM ATT MAILA: LAILA_69@LIVE.SE.SKRIV NAMN, ADRESS, ANTAL SOM NI ÖNSKAR BESTÄLLA. VI KOMMER SKICKA UT INBETALNINGSKORT, NÄR NI BETALT IN TILL VÅRT BANKGIRO KOMMER VI SKICKAR DE ANTAL ALMANACKOR NI BESTÄLLT. VIKTIGT SKRIV NAMN OCH ADRESS PÅ INBETALNINGSTALONGEN. PORTO INGÅR I PRISET Sida 21 Destination Åsnen PASSA PÅ PRIS ENDAST 60 KR PER ALMANACKA Sida 16-17 Utflykt med Långasten och andra byalag. Sida 18 Tillbakablick 1930 talet. Sida 22-23 Elcykeln Sida 24-27 Presentation av Sockenrådets styrelse i Västra Torsås. Sida 28-29 Minnesbilder från Hem & Skola 1800-Talet Sida 30 Skördefest i Hjortatorp. Vänliga hälsningar Therese Nilsson 2 REDAKTÖRENS LILLA SPALT. Nu är sommaren slut och hösten träder in med vackar färger i naturen. Varje årstid har sin tjusning, men hade jag fått välja så hade vår och sommar varit längre och vintern kortare. Men smaken är olika och tur är väl det. Mina goda medarbetare har samlat in material och bilder till detta härliga höstnummer. Vill tacka alla som kommit med förlag och material. Ingen nämnd ingen glömd.. Önskvärt är om ni har några bilder som vi i sockenbladet får använda så är alla bidrag välkomna, tanken är att vi ska göra en lokal almanacka för kommande året 2016. Önskar med detta att ni får en mysig stund med detta nummer av sockenbladet. 3 En Hållvikaheres minnen från Flottan Av Bosse i Kolmården Storebror gjorde sin värnplikt i Flottan och när jag bläddrade i hans Örlogsbok blev jag lite sugen på det där med sjön. Vid mönstringen på I 11 i Växjö, blev jag uttagen till att göra min militärtjänst på just detta regemente. Jag valde då att plocka med mig en broschyr, som handlade om att bli yrkesbefäl i Flottan. Erforderliga blanketter beställdes och med hjälp av socknens polisman John Samuelsson, fick jag iväg min ansökan. Det kom kallelse till test och i början på april 1959, tog jag den smalspåriga Karlshamn/Vislandabanan, från hemstationen Hulevik till Karlshamn och därefter kustbanan vidare till Karlskrona. Det vedertagna smeknamnet på befälselev i Flottan är ”kanin” och vid stationen hade ett litet gäng kaninaspiranter samlats. En högbåtsman mötte upp och ledde oss i en typ av gåsmarsch, genom den backiga stan till Bataljon Ankarstierna, där vi skulle inkvarteras under vår prövovecka. Det var ganska omfattande test, av såväl mentala som fysiska egenskaper som genomfördes, för att bedöma vår lämplighet i olika yrkesgrenar inom sjöförsvaret. Ett bevis på landkrabbornas logik, var när det en tidig morron blåstes till någon form av beredskapsövning och vi beordrades till Örlogshamnen. Där fick vi direktiv att gå ombord på kryssaren Göta Lejon och samlas på backen. Många av oss hade aldrig hört denna benämning på ett fördäck och en stor del av de presumtiva örlogsmännen, kunde snart ses irrande omkring längst bak i det stora skeppet. Varje dag lästes det upp namn i högtalarna och då visste man, att det för deras del var dags att packa för hemresa. På något sätt blev jag godkänd och skrev den 16 april kontrakt om anställning i 15 månader. Det började med utbildning i Karlskrona och vår förläggning var Bataljon af Trolle. Förläggningens rostfria tvättrännor erbjöd endast kallvatten (inget nytt för en lantis) och toalettraderna var så utformade att de inbjöd till verbalt umgänge under sittningen. Som däcksmatros tillhörde jag första plutonen, under befäl av den unge fänriken Torbjörn Hultman. De tekniska grenarna utgjorde andra plutonen med fänrik Hultvi som chef. Utöver respektive yrkesgren, handlade en stor del av utbildningen om sjömanskap. Det innebar bland annat, många tillfällen till segling i skärgården, under den varma och härliga sommaren 1959. En intressant tävlingsform var, att först ro en 10-huggare (valbåt) under stans broar och därefter rigga båten för fortsatt segling, men skojigast att segla var givetvis de något mer lätthanterliga Blekingeekorna. Att på väg till och från lektionssalarna passera den kända Karlskronasymbolen gubben Rosenbom, vid Amiralitetskyrkan Ulrica Pia, var lite av en speciell upplevelse. En betydligt mer högljudd gubbe, var gymnastikläraren som ledde vår fysiska träning, såväl i gymnastiksalen som på hinderbanan. Han var något av en Caligulatyp och hans vokabulär var definitivt inte lämpad för sakral miljö. Vi fick tydligt och brutalt veta, vad han tyckte och tänkte om vår försoffade generation. Något jag sett fram mot, när jag sökte som befälselev, var den för 4 däcksmatroser obligatoriska praktikperioden, på ett av våra segelfartyg, skonerterna Gladan eller Falken. Besvikelsen var stor när vi fick veta att den skulle ersättas av en resa på smålandskusten med minsveparen Arholma. Det skall dock tillstås att det blev ganska häftiga upplevelser även på den resan. En liten episod som fastnat i minnet, är när jag vid en frågetävling via fartygets interna telefonsystem, till allas stora munterhet, råkade döpa om Rosenbom till Gyllenbom, som var en känd tecknad seriefigur. Framåt hösten blev det bussresa till Bergaskolorna, vid Horsfjärden utanför Stockholm, för fortsatt utbildning. Jag hade inte råd att åka hem särskilt ofta och ett veckoslut någon gång efter nyår, var jag ensam ute och åkte skridskor på fjärden. Det var blank och stabil is, men efter att ha rundat Alvsta Långholm, kom jag ut i en farled med nattgammal is som inte bar. Följaktligen hamnade jag med skridskor, tjock uniform och utan isdubbar i det ruskigt kalla vattnet. Om inte en barnfamilj, som också var ute på skridskotur, hade observerat min situation och skyndat till undsättning, hade med stor sannolikhet allting slutat här. Den militära drillen hade vi fått av vår unge plutonchef i Karlskrona. På Berga handlade det i första hand om fortsatt utbildning i sjömanskap och den yrkesgrensinriktade delen, som i mitt fall var eldledning och vår yrkesbeteckning var ”eldledningsmatros/ radarobservatör” (em rrob). Ett äventyrligt och smått obehagligt minne är, när vi hade praktiska eldledningsövningar i bitande storm och snöyra, ombord på det som tidigare varit lasarettsfartyget Prins Carl. En rödhårig skåning, som i vanliga fall tillhörde de tuffare i gruppen, satt snyftande och försökte fånga målekot på eldledningsradarns lilla fyrkantiga A-indikator. Med ynklig stämma, förbannade han sitt misslyckade yrkesval, när han inte vomerade i pytsen han hade framför sig. Det var ”härdande” att, genomsvett av sjösjuka och den unkna värmen i eldledningscentralen, plötsligt få byta plats med en kanonriktare ute i snöovädret. På Galärvarvet i Stockholm fick jag senare bevittna, hur det gamla fartygets sista befälhavare, påtagligt rörd gick över landgången, sedan örlogsflaggan halats för sista gången. Framåt hösten blev det bussresa till Bergaskolorna, vid Horsfjärden utanför Stockholm, för fortsatt utbildning. Jag hade inte råd att åka hem särskilt ofta och ett veckoslut någon gång efter nyår, var jag ensam ute och åkte skridskor på fjärden. Det var blank och stabil is, men efter att ha rundat Alvsta Långholm, kom jag ut i en farled med nattgammal is som inte bar. Följaktligen hamnade jag med skridskor, tjock uniform och utan isdubbar i det ruskigt kalla vattnet. Om inte en barnfamilj, som också var ute på skridskotur, hade observerat min situation och skyndat till undsättning, hade med stor sannolikhet allting slutat här. Den militära drillen hade vi fått av vår unge plutonchef i Karlskrona. På Berga handlade det i första hand om fortsatt utbildning i sjömanskap och den yrkesgrensinriktade delen, som i mitt fall var eldledning och vår yrkesbeteckning var ”eldledningsmatros/ radarobservatör” (em rrob). Ett äventyrligt och smått obehagligt minne är, när vi hade praktiska eldledningsövningar i bitande storm och snöyra, ombord på det som tidigare varit lasarettsfartyget Prins Carl. En rödhårig skåning, som i vanliga fall tillhörde de tuffare i gruppen, satt snyftande och försökte fånga målekot på eldledningsradarns lilla fyrkantiga A-indikator. Med ynklig stämma, förbannade han sitt misslyckade yrkesval, när han inte vomerade i pytsen han hade framför sig. Det var ”härdande” att, genomsvett av sjösjuka och den unkna värmen i eldledningscentralen, plötsligt få byta plats med en kanonriktare ute i snöovädret. På Galärvarvet i Stockholm fick jag senare bevittna, hur det gamla fartygets sista befälhavare, påtagligt rörd gick över landgången, sedan örlogsflaggan halats för sista gången. rattar och vevar. Fenomen som åskväder eller solfläckar var inget som bekymrade, det omkring en kubikmeter stora underverket. Det blev många trevliga sjöturer när vi hade navigationsövningar ombord på inhyrda SVK-båtar (SVK = Sjövärnskåren) och där var mörkernavigering ett extra spännande inslag. En brygga i viken på Alvsta Långholms östra sida, användes för tilläggningsövningar med motorbåt. Den bryggan fick stundtals ta emot ganska hårda törnar. Vid den här typen av expeditioner, hade vi med oss matkantiner från köket på Berga och lunchrasten blev därför lite av en uppskattad picknick. Från ett lunchstrandhugg vid Dalarö Skans, minns jag ett häftigt snöbollskrig, i slänten nedanför den gamla fästningens murar. Utöver dessa basämnen var det ganska mycket skyddsutbildning, med bland annat brandsläckning, läcktätning och sjukvård. Riktigt autentiskt blev det när övningarna var förlagda till de gamla pansarskeppen Wasa och Oscar II som var förtöjda i anslutning till Min civila yrkesbana kom att bli skyddstjänstskolan. En hel del tid elektronisk, men av alla tekniska prylar är jag nog ändå mest impo- ägnades även åt sportaktiviteter nerad av en helt mekanisk skapel- och vi fick möjlighet att erövra se, från den här tiden. Det handlar såväl idrotts- som skyttemärken. om ASEA-centralen som användes Jag missade fältidrottsmärkets i eldledningssammanhang. Matad guldvalör, eftersom jag vid orienmed ett stort antal fysiska ingångs- teringsgrenen, tog lift med en bil värden, gjorde den enorma kalky- den sista biten, men lite stolt är jag ändå över att det till slut blev ett latorn, uteslutande med hjälp av silvermärke. mekaniska metoder, beräkningar av elevations- och sidvinklar till de tunga artilleripjäser den betjänade. Skjutning med k-pist och gevär, sprängning och granatkastning är exempel på de fältövningar som Styrman Bredberg var den tålingick i utbildningen. Dessa övmodige instruktör som försökte ningar leddes ofta av den långbenfå oss att förstå hur dessa kuggte, hårdhudade och inte helt unge hjul, kuggstänger, excenterskivor, högbåtsmannen Wrangel. När han koniska avkännare m.m. kunde som kolonnens tätkarl oförsonligt leverera resultat utan någon beklev fram genom snödrivorna, fick räkningstid alls. Begränsningen några av oss som inte är så resligt låg i operatörernas flinkhet med 5 byggda, småspringa för att hänga med. Ordentligt fysiskt knäckande blev det, när det spänstiga seniorbefälet beordrade språngmarsch. Vapen och övrig utrustning, kändes tyngre och otympligare för varje steg och svetten började snart sippra fram under ungtupparnas tjocka vinteruniform. Vår första sjökommendering kom någon gång efter nyår. Jag hamnade på jagaren Småland och såg verkligen fram mot att få pröva mina nya kunskaper. Det blev många härliga sjöresor, men också en del sjösjuka, runt Sveriges kust under våren och sommaren. En av turerna gick upp i Ångermanälven, där vi passerade under Sandöbron. En oförglömlig upplevelse som jag har förevigad eftersom jag, med en månadslön på nästan 500 kr, nyligen köpt en kamera hos Atlantics Foto på Södermalm i Stockholm. Med den tidens mått, var det en ganska avancerad modell och märket var Iloca. Vi hann även med att besöka Langeliniekajen i Köpenhamn under ett par dagar. Vissa av fartygets skjutövningar var så kostsamma att de sällan bedrevs i skarpt läge. Ett sådant unikt tillfälle, var med en laddad och apterad, trådstyrd torped som avlossades mot ett uppankrat gammalt träskrov. Många stod redo med kamera, men målet missades och vi fick nöja oss med att plåta den enorma vattenpelare, som visade var torpeden slutligen gick på grund. En motsvarande skarpövning med A(nti)U(båts)-raketer från avfyringsrampen på backen, gav till resultat att en ganska stor yta blev täckt av död eller bedövad fisk. Man kunde bara ana hur det såg ut på botten. Av samma kostnadsskäl, monterades ibland en kulspruta på luftvärnskanonerna. Normalt sett var kanonerna automatiskt säkrade, när de inte hade fri bäring, men vid ett tillfälle hade detta system uppenbarligen klickat. En kulsprutesalva gick rakt in i den uppstickande huven, på ovansidan av det aktra kanontornet. Under huven satt pjäsbefälhavaren och han ropade desperat i det interna kommunikationssystemet, att han var beskjuten. Kulorna hade forcerat ett första plåthinder och bubblorna bak flaggstyrmannens huvud, vittnade om hur nära katastrofen hade varit. En annan dramatisk upplevelse var när vi, mitt i natten på väg till en övning i södra Östersjön, väcktes av en kraftig grundstötning. Efter en kort stunds total tystnad, hördes ur mässens mörker en kommentar på klingande söderdialekt: ”Nu får vi gå tillbaka till sta´n!” Dagen därpå blev det mycket riktigt bogsering till Stockholm och ett långvarigt besök i G V-dockan på Beckholmen. Vi stod aldrig fast på grundet, men 6 skadorna blev omfattande och bland annat måste de illa tilltygade propellrarna bytas. G V-dockan har sitt namn efter Sveriges sista pansarskepp Gustaf V, som vid den här tiden var utrangerat och låg akterförtöjt vid Bergaskolorna. Jag vill minnas att skeppet ingick i maskinskolans verksamhet, men hon fungerade även som tilläggningspir. Någon gång förtöjde vi vid skeppets styrbordssida och det var då ganska mäktigt, att som landgångspost traska omkring på det gamla trädäcket och på nära håll, beskåda de dubbelpipiga 28 cm-pjäsernas grymt imponerande kanonrör. ”Småkanonerna” utefter sidorna hade den klassiska dimensionen 15,2 cm. Som jämförelse kan nämnas, att Smålands grövsta artilleri, var två dubbeltorn med 12 cm automatkanoner. Jagaren Klas Horn, som också var utrangerad, låg förtöjd vid pansarskeppets babordssida och troligen hade även hon någon funktion i utbildningssammanhang. En annan roll som kan tillmätas de båda fartygen, är att de får ses utgöra monument, över ett par av de värsta olyckor som drabbat den Svenska Örlogsflottan. Klas Horn var en av tre jagare som sänktes, vid det sprängattentat under andra världskriget som kallas Horsfjärdskatastrofen. De andra jagarna var Klas Uggla och Göteborg och de tre låg förtöjda tillsammans vid ön Märsgarn utanför Berga. Det fjärde fartyget som ingick i jagardivisionen, hade turen att vid sabotagetillfället befinna sig ute till sjöss. Vid detta, Sveriges ”Pearl Harbor”, fick 33 örlogsmän av olika grad, sätta livet till. De tre fartygen kom senare att bärgas, men jagaren Klas Uggla återkom aldrig i tjänst, på grund av de omfattande skador hon åsamkats. På Märsgarn finns en minnessten, med namnen på de omkomna. Vasa vattenytan för första gången på över 300 år. Den TV-sändningen såg jag, sittande med gipsat ben, hemma på gården i landskapet Småland. Mycket var intressant med såväl sjölivet som tekniken inom eldledning och radar. Lätt central som låg under backsdäck på styrbordssidan, var min tjänstgöringsplats vid stridsövningarna. Centralen betjänade det 3-axelstabiliserade dubbeltornet framför bryggan. Det var en 57 mm-kanon, som endast vid ett fåtal tillfällen deltog aktivt i skjutningarna. Något år tidigare hade en allvarlig katastrof drabbat pansarskeppet Gustaf V. Det var en ångpanneexplosion ute till sjöss, där 8 unga män i den tjänstgörande eldarpersonalen, dödades direkt vid explosionen. Två andra sjömän blev allvarligt skållade av het ånga, som med stor kraft kom forsande ur en fläkttrumma. Båda fördes till sjukhus, där de ganska snart avled, till följd av sina grymma skador. Ett annat tragiskt kapitel i Örlogsflottans historia, är minsprängningen av ubåten Ulven, utanför Marstrand våren 1943. Även här krävdes 33 dödsoffer och den ende i besättningen som undkom var en kock, som vid tillfället satt i militärarrest, för att avtjäna straffet efter någon förseelse. Arbetet med bärgningen av regalskeppet Vasa var i full gång och vid ett tillfälle under sensommaren 1960, låg Småland utanför Beckholmen som plattform för TV och journalister. Det skulle göras en fejkad bärgning av kanoner som redan varit uppe, men lagts tillbaka för den spektakulära direktsändningen. Våren 1961 bröt Min roll blev då ofta att sitta i en annan central, för att skriva av ett instrument varje gång det avlossades en salva. Det var ju inte precis vad man förväntat sig, efter ambitiösa och framgångsrika studier, där jag kan skryta med att jag, såväl i Karlskrona som på Bergaskolorna, fick ta emot premium som bäst i gruppen. Med denna lite bittra besvikelse och efter att ha tillbringat det mesta av arbetstiden ombord, med att städa, skrubba, knacka rost och måla, började tvivlet på att detta var rätt yrkesval att tränga sig på. Jag blev dessutom alltmer klar över insikten, att jag egentligen inte var typen för en krigsman. Detta sammantaget gjorde att jag bestämde mig för att avsluta min anställning. Kontraktstiden var 15 månader, men för fullgörande av värnplikt, krävdes minst 18 månaders tjänstgöringstid. När de erforderliga månaderna passerat, lämnade jag fartyget ankrat på redden utanför Karlskrona. Vi hade då deltagit i Kustflottans attackövning med tungt artilleri, mot det utrangerade pansarskeppet Dristigheten. Skeppet blev svårt skadat och fick i all hast 7 bogseras in på grunt vatten där hon blev stående på botten. Senare gjordes hon flott, för att kunna dras in till Karlskrona. Här vidtogs de åtgärder som erfordrades, inför det sargade skeppets slutgiltiga bogsering till Göteborg för upphuggning. Jagaren Smålands permissionsbåt tog mig till Stumholmen och en värnpliktig båtgast, som ville göra en avslutande insats för sin skepps- och mässkamrat, bar min sjösäck till beklädnadsförrådet. Efter att ha lämnat in det sista som minde om min korta militära karriär, traskade jag förbi Hoglands Park och Almas Bad, till stationen för återresa till den småländska hembygden. Det var samma kommunikationsmedel, som året innan hade fört en förhoppningsfull yngling, till den charmiga örlogsstaden. Efter detta misslyckande var det nu dags att försöka hitta en lämpligare intressesfär i det civila samhället. Några år senare blev det ett par repmöten, där jag plötsligt blivit befordrad till furir. Den första repmånaden var på stabsfartyget Marieholm, en konverterad ”Jonsare” som vid den tidpunkten hade sin koleldade ångmaskin intakt. Det var en speciell upplevelse att titta in i detta maskinrum. Även styrmaskineriet var ångdrivet. Numera ingår hon i Maritiman vid Packhuskajen i Göteborg, mer eller mindre återställd till sin civila version. Vid andra repmötet hamnade jag återigen på Småland och kunde tyvärr konstatera att fartyget fått en del påverkan av tidens tand. Även den gamla jagaren ligger idag vid Packhuskajen. Jakten i Västra Torsås Jakten är en mycket viktig beståndsdel i begreppet, en levande landsbygd. För många av oss i Västra Torsås är just jakten en av huvudanledningarna till att vi bor där vi gör. Det ger oss livskvalitet. Jakträtten sammanfaller med ägandet av en fastighet och antingen jagar man själv eller någon i familjen eller så väljer man att arrendera ut jakträtten. Älg jagas ofta i större jaktlag medan övrigt vilt som regel jagas enskilt eller i mindre konstellationer. Den absoluta merparten av all jaktbar älgareal i Västra Torsås ingår i Västra Torsås älgskötselområde. Älgskötselområdet bildades år 2000 och fungerar som en ideell intresseförening som idag omfattar nära 17 000 hektar av Västra Torsås socken fördelat på 22 jaktlag och en stor mängd jägare och markägare. Älgskötselområdet leds av en styrelse bestående av personer från olika jaktlag och ny ordförande sedan i våras är Tomas Lundh, Jungfruboda. Ett älgskötselområde innebär att markägare och jägare inom det aktuella området, själva och gemensamt tar ansvar för att förvalta älgarna. Älgstammen i socknen är relativt god när det gäller kvantiteten men även kvalitén är förhållandevis god. Dock har väder och klimat under de två föregående åren varit negativa för älgarna och därmed har kvaliteten på inväxande kalvar varit sämre. En bra badsommar för oss är dålig för älgarna, som hellre föredrar årets sommar. Älgen är skapad för ett nordiskt vinterklimat. För att få en bra och välmående älgstam i balans med skog och foder måste man aktivt förvalta älg och foder. Man måste fälla minst hälften av alla älgar som kalvar och styra vuxenavskjutningen utifrån de målsättningar man satt upp i området. Dessutom måste man tillse att det finns foder och skydd för det vilda, vilket i innebär att man måste tänka på viltet när man gör sina åtgärder i jord- och skogsbruket. Detta är saker som älgskötselområdet gemensamt måste arbeta med. Läs mer på www.vtalg.se Sen finns det några mindre små marker som är så kallade oregistrerade kalvområden. På dessa marker får endast kalv fällas under de två första dagarna av älgjakten. ett förstaklassigt kött. Vildsvinen är här för att stanna så det är bara för oss jägare och markägare att samverka för att få en livskraftig vildsvinsstam och en låg skadenivå i jordbruket. För att hålla en bra nivå på stammen är det mycket viktigt att man fäller rätt djur och det är kultingar och årsgrisar, minst 80 % av avskjutningen ska utgöras av dessa kategorier djur. Att skjuta stora hondjur i första hand är ett bra sätt om man vill öka stammen och skadorna. Nyfikna älgkalvar ungefär tre dagar gamla. Foto: Elias Turesson Jakten är en stor rekreationskälla som ger naturupplevelser, spänning, glädje och gemenskap samt sist men inte minst ett fantastiskt kött. Så till alla er som inte jagar kan jag bara uppmana att följa med ut på jakt någon gång för att se och uppleva vad det är som fascinerar oss jägare. Sedan Gudrun drog över vår socken har förutsättningarna för brukandet, viltet och jakten ändrats radikalt. Jakten har även under denna tidsperiod gått från att älgjakten i stor utsträckning bedrevs med hjälp av ”folkadrev” Elias Turesson där man i stort sett gick man ur huse för att delta i jakten. Hade Åmanstorp man inte bössa och kunde stå på pass så hjälpte man till genom glada tillrop att driva fram älgarna till de väntande skyttarna. Men idag bedrivs jakten stor utsträckning med hjälp älghundar. De stora ungskogsarealerna som nu växter så det knakar efter Gudrun och Per gör det svårt att jaga. Viltet har mycket skydd och man måste komma nära, dessutom är det svårt att hitta pass. Men älgen är ett förhållandevis lättjagat vilt så därför blir som regel de djur som ska fällas faktiskt fällda och i Västra Torsås skjuts årligen 45 till 50 älgar. Andra viktiga jaktvilt är rådjur, hare och räv samt vildsvin. De sistnämnda har ökat under de sista Bild på nästa sida åren i socknen och ställer krav på att man aktivt och gemensamt för- Assi (östsibirisk laika) vädrar efter älgar. Foto: Elias Turesson valtar denna viltart som inte bara är en del av faunan utan också har 8 9 Utflyktsmål i vårt närområde Många av oss lite äldre kommer säkert ihåg lanthandeln i Ålshult där Waldemar och hans hustru sålde det som inte gick att hitta i någon annan butik. Vandringsgruppen 55+ Ulvö Byalags årliga cykelrunda gick i år via Banvallsleden till Ålshults Handelsbod. Trots dåligt väder cyklade ett tappert gäng dit och fikade. För 4 år sedan öppnade Quinta Van Veen Bakker café i den gamla affärslokalen. I början i lite mindre skala, men efter hand har hon utökat med lite andra aktiviteter. Sommarhalvåret är caféet öppet Under sommaren har det bl.a. varit en dag helt i vikingarnas tecken. Ett amatörgäng kom till Ålshult och levde som vikingar, dvs. lagade mat över öppen eld och utförde allehanda hantverk på ett lite äldre sätt. De yngre i publiken fick strida mot vikingarna och de yngre vann naturligtvis. Vikingarnas kroppar var fulla av blåmärken efter striderna. Vandringarna den 1/6 och den 17/8 Under sommaren har vi gjort två vandringar i området mellan den trolska sjön Vinen och väg 126. Vid bägge tillfällena har deltagarna samåkt till startplatserna från Tommy´s i Lönashult. Vandringsområdet är verkligt glesbebott men genomkorsas av ett stort antal stigar och mindre körvägar. Den som ger sig in i området utan terrängkännedom eller karta kan lätt förvirra sig. Genom området löper gränsen mellan Alvesta och Älmhults kommuner. Skogarna är i huvudsak lättgångna och bärrika. Måndagen den 1/6 var vi fem deltagare som startade vandringen strax söder om sjön Horgen. Urban Spjuth var turledare. I strålande väder gick vi småvägar och stigar via Sjöviken – Björnslätt – Björkholmen – Kvarnanäs till Skallö. Jan Jonasson berättade om en lärare som bodde på Skallö och som hade speciella bestraffningsmetoder för sina elever. Vi fortsatte vidare längs en knagglig skotarväg och timmerväg till Vinskalle där Mats Lindström bor. Mats berättade om gårdens intressanta och spännande historia. Han kompletterade även Jan Jonassons historier om läraren på Skallö. Därefter bjöd han in oss i den vackert belägna och välskötta trädgården där vi tog den sedvanliga fikarasten. Från Vinskalle gick vi sedan en sydligare väg förbi Horgemobacke tillbaka till bilarna. Dagens sträcka blev cirka 8,5 km. Måndagen den 17/8 blev det deltagarrekord! 17 vandrare startade från Tärningetorp och det var i strålande väder. Dagens vandring var planerad längs fina körvägar i området söder om den föregående vandringen. Vi gick via Lindholmen – Sonagyls nordspets - vägskälet 400 meter söder Vinskalle till den mycket vackra gården Hålevik vid Vinens sydostspets där det var planerat för dagens långrast med fika. Den danske ägaren till Hålevik lät oss rasta vid gårdens båthus och brygga. Några tog tillfället att svalka fötterna i sjön. Efter rasten gick vi den gamla körvägen från Hålevik via Kyrkön – norr Gäddegyl tillbaka till bilarna. Även den här dagen blev sträckan cirka 8,5 km. Innan vi skildes bestämde vi datum för nästa vandring till måndagen den 21/9. Roland Nilsson, Växjö, kommer att leda den vandringen enligt senare detaljer. dagligen mellan 10:00.20:00. Är du intresserad av att delta i våra vandringar så hör av dig till Urban Spjuth tel. 0470-754 055 eller till Bodil Ragnarsson tel. 0470-818 54. Under övrig årstid har Quinta öppet lite sparsammare, men ordnar då också olika typer av kulturaktiviteter. www.alshult.se Serveringen sker både ute och inne i affärslokalen Text och foto Örjan Riis 10 Urban Spjuth 11 Bild tagen vid en av vandringsdagarna. Internationellt knytkalas i Ulvö Första lördagen i augusti anordnade Ulvö Byalag sitt internationella knytkalas. Ungefär 35 stycken hade hörsammat inbjudan och sex olika nationer var representerade. Sverige naturligvis, men vi hade besökare även från Danmark , Tyskland, Polen, Österike och USA . Det bjöds på många olika rätter, allt från svensk smörgåstårta till österrikisk apfelstrudel och dansk pastej med svamp. Ett av priserna i kvällens lotterier var boken ”Viljan kan försätta berg” producerad av Skanska. Boken är en berättelse om hur man besegrade Hallandsås och byggde en tunnel genom berget. Vid närmare granskning av boken hittar man produktionschefen från bygget, Thomas Schubert, berättande om strapatserna. Thomas var med på knytkalaset och fick självklart posera med boken. De sista lämnade inte kalaset förrän kl. 1:30 på natten, men det var inget problem då allt skedde i Ulvö Byalags nyinköpta partytält. Nu ser vi fram mot första augustilördagen 2016 då vi igen kan träffas och ha trevligt tillsammans med våra utländska grannar. Långt bord med välsmakande delikatesser. Text och foto: Örjan Riis 12 13 Mån September 2015 Tis Ons 1 Bokbuss 6 ÖssalidGrimslöv 7 2 8 14 Bokbuss1 Tor MotionsGympa 19,30-20.30 9 Bokbuss 9 15 16 Bokbuss 4 21 Torsåsby-Hynnenäs 22 23 28 29 30 Ons 6 14 20 21 26 27 28 17 18 08:00 Höst- 19 20 24 25 MotionsGympa 19,30-20.300 MotionsGympa 19,30-20.30 Ons 2 3 9 Bokbuss1 23 Bokbuss 6 30 ÖssalidGrimslöv 26 Gudstjänst- 27 Skatelövs kyrka kl 14.00 8 9 Bio16 18 24 25 18,00 Älgmålsbön 18,00 Herrgympa 18,00 18 22 23 24 Herrgympa 25 29 30 31 MotionsGympa 19,30-20.30 Fre 5 6 18,00 Lör Sön Herrgympa 18,00 1 7 Herrgympa 8 18,00 12 13 14 Herrgympa 15 19 20 21 Herrgympa 22 26 27 28 Herrgympa 29 MotionsGympa 19,30-20.30 MotionsGympa 19,30-20.30 Gympa-Lönashult 19,30-20.30 14 4 Herrgympa 18,00 Löpning 15,00 10 Herrgympa 11 17 Långastensbyalag Gottåsa-Benestad Gympa 17 Sön 3 Ulvöbyalag 15 Bowling- 4 Bokbuss 9 11 Lör 2 MotionsGympa 19,30-20.30 BOKBUSSEN HÖSTEN 2015 Bu 1 TISDAGAR 18/8, 15/9, 13/10, 10/11, 8/12 Odensjö Skäggalösa Odensjö Nybygget Odensjö Skogslund Skäggalösa Persgård 2 Väghult Vrankunge busshållplats Brittelund Vrankunge Sippbacken Vrankunge Tornevägen Torne affären Ryden Sunagård 1 Ströby 12.30x x x x 15.35-15.55 x x x x 17.30-18.15 18.30-18.45 x 19.00- Bu 4 MÅNDAGAR 24/8, 21/9, 19/10, 16/11, 14/12 1 Tor 10 Odensjö-Torne Bokbuss 4 16 Torsåsby-Hynnenäs städning Björkbacken Fre NOvember 2015 Tis 6 13 Klubbmästerskap Löpning 15,00 Gottåsa-Benestad Gympa 13 Gudstjänst 18,00 V Torsås 12 Tor Bokbuss 4 19 Torsåsby-Hynnenäs Mån 9,00-11,00 11 7 Bokbuss 9 Odensjö-Torne Sön 10 MotionsGympa 19,30-20.30 5 Lör 4 Kvinnofrukost 5 Konfirmand OktOber 2015 Tis 12 Bokbuss1 3 Gottåsa-Benestad MotionsGympa Odensjö-Torne Mån Fre 18,00 18,00 Grimsgården, Kullebo 13.00-13.15 Torsåsby, Pärlans förskola 13.30-13.45 Torsåsby, Kvarnagården 13.50-14.00 Lövhult 14.20-14.50 Långasten x Hagstad x Mörhult 15.25-15.40 Grönhult x Elenshylte x Elensbäck 2 x Håldalavägen Lönashult x Horgenäs 17.00-17.15 Örjanstorp x Hynnenäs 17.45 Bu 6 TISDAGAR 1/9, 29/9, 27/10, 24/11 Grimslöv Össalid 12.30-12.40 Torp x Hunna Pålstorp x Tvetaryd 13.45-14.00 Hulevik 14.10-14.30 Torsås Södergård 2 x Sjöbylund x Skallekulla Storegård 2 x Skallekulla x Torpaskog x Torsås Sjögård 1 x Torsåsby, kapellet 17.00-17.20 Torne affären 17.30-18.15 Grimslöv Nyholm/Perslund 18.25-18.55 Grimslöv Kronogård x Grimslöv Grantorp x Bu 9 TORSDAGAR 10/9, 8/10, 5/11, 3/12 Gottåsa Lövhult Norra Lövhult Sågsberg Gunnarås Blädinge kyrka Benestad 14.15-14.30 x x x x 17.20-17.40 17.45-18.00 18,00 15 Utflykt med Långastens, Mörhults med flera byars byalag Söndagen den 23 augusti var det dags för en utflykt med byalaget. Till denna utflykt var det planerat en rundtur på sjön Femlingen med husbåt. Vi samlades vid puben i Mörhult vid 11 tiden. Därifrån körde vi gemensamt till Bredanäs på slingrade allt mindre vägar. Bredanäs ligger ca.3km sydost om Bohult. Vilket innebär att vi hamnar några hundra meter utanför Västra Torsås. Vi kom fram till Femlingen med husbåten Pärlan i mycket vackert väder, solen glittrade i vågorna. Tyvärr innebar blåsten och vågorna att det inte kunde bli någon rundtur på sjön. Vi tillbringada en blåsig men i övrigt vacker eftermiddag i hamn med trevligt umgänge. Grillade korv och åt medhavda matsäckar. Barnen passade på att prova roddbåt, kanot, surfbräda och andra flytetyg som fanns i anslutning till husbåten. Skeppare Inge Johansson berättade att båten används både för uthyrning för den som vill övernatta och för de som vill ut på en tur på sjön Femlingen. Båten är utrustad med sängar, kök, och toalett. Då vi inte kunde göra någon rundtur så berättade Inge istället en del om vad man såg runt sjön. På hemvägen stannade vi till vid två långa mycket raka stenmurar. Det finns en historia om dessa stenmurar. Det ska ha varit en kvinna som byggde stenmurarna som dagsverkare. Varje dag tog hon sin man som var lam med sig. När någon frågade varför hon tog honom med sig. svarade hon att han skulle vara motvikt på en hävstång som hon använde för någon nytta skulle han väl göra. På denna utflykt var vi 14 vuxna och fem barn som mötte upp. Rolf Erlandsson 16 17 Tillbakablick 1930 talet Tänkte berätta lite om vad jag har för minnen från dessa år. I ett litet soldattorp – stuga på ett rum och kök föddes elva syskon . Tio flickor en pojk. Trots fattigdom trångboddhet är jag glad och stolt över min barndom. År 1933 byggde far och mor nytt hus. Det verkar otroligt ett hus på fem rum och kök förstuga, hall alltså 1 ½ plans till en kostnad av 5000kr (Exempel 1 låda spik stor grov kan inte tum, men kostade 5:-). Varken vatten, värme indraget eller toalett visserligen men ändå. Snickarna var från Hunna tre bröder Hedbrandt hade fem kronor om dagen vardera + elvakaffe med våfflor eller ”grova” kringlor . Sommaren 1933 flyttade vi in. Jag var sju år. Vilken lycka - vilken förändring! Visserligen fattades möbler , men Folkes far ”Julle” lite finsnickare gjorde små ”puffar” någon slags soffa lite finare. Mor klädde med tyg och stoppning. Även fönsterbord var populära – nästan ett vid varje fönster. Med vitskurat äkta trägolv och hemvävda trasmattor blev hemmet varmt ombonat ”mysigt”. Föräldrarna var hemma när barnen kom från skolan. Inga dagis, barnen fick vara där de hörde hemma. Med många syskon blev det aldrig trist. Man kan förvånas över hur ekonomin klarades men varje liten plätt av jorden ”togs tillvara” t.o.m. kärren bärgades, trotts vatten upp till ”knäna” . Höbågen som bars på ryggen fick användas. Alla åker-renar slogs med lie och gräset togs till hö. På den tiden antingen stackade eller kuades det. ”Ku” var en väl upplagd mängd gräs halvtorkat medan stack träddes över en krake. 1938 byggdes ny ladugård. Plats för fem kor, häst (spilta) tre kättar för kalv, får, gris, loge, lada vagnsbod, vedbod, hönshus, höskulle, magasin, utrymme över loge och vagnsbod till en kostnad av 100:kronor. ”Hagstadsherarna” var byggmästare. År 1939 installerades elektriskt ljus. Nu behövde inte far sitta och putsa ladugårdslyktans glas med tidningspapper. På grund av kostnad för varje ljuspunkt , blev det sparsamt med 18 uttagen. 1942 gjorde telefonen sitt intåg . Telefonarbetarna var inkvarterade här. Kanske en liten extra inkomst. Far köpte en Favorit stickmaskin. Vi stickade strumpor till militären och fotbollslag. Fem min tog tiden att sticka en strumpa. Lingon plockades såldes 50 öre för ett kilo. Mor + vuxna barn åkte i ”betorna”. Far körde mjölken till Eneryda mejeri.ett öre litern 1000 liter = 10:- kr om dagen. Egnahemslån med 3% ränta + amortering utnyttjades och växlar med omsättning var 3.e månad. Fortsättning följer i nästa tidning om ni vill. Ines Gyllensten Hagalund En fisketur på sjön Åsnen Historien börjar egentligen i Margits kök i Hulevik. Vi var tre svågrar som hade planerat och bestämt, att i dag skulle vi minsann fiska. Men det fanns även tre damer, Gun, Siv och Kristina, som också hade planerat och bestämt. Att i dag skulle de åka till Ullared och handla. ”Ve och fasa” Diskussion uppstod som slutade med en kompromiss, damerna åkte till Ullared och vi gubbar åkte ut på sjön. Snart satt vi i båten med all vår fiskeutrustning. Tauno som varit i Hälsingland och besökt sina föräldrar i Färile, hade då köpt nya fiskegrejer. Han demonstrerade prylarna för Lars-Erik och mig. Han påstod att det var det i fiskeväg man kunde använda, för ni förstår att dessa grejer kommer från Norrland. - Ja, her, su sa L-E men fisken här kommer från Småland. L-E:s utrustning var en variant, kanske avsedd för havsfiske. För den var inköpt i Göteborg, därmed något överdimensionerad. Jag hade också nya prylar. Dom tidigare hade fullständigt kraschat, att köpa nya i sportaffären var bara att glömma. Margit förstod mitt dilemma och informerade Ture om mitt problem. Ture tog i sin tur kontakt med de sina ”högt uppsatta” vänner på ABU-fabriken i Svängsta. Två dagar senare anlände ett långt paket till Hulevik. Paketet innehöll: Kastspö medrulle,med ett kort fastkiistrat med text ”God fiskelycka” mvh ABU Det fanns fler båtar och fiskare på sjön. Den första vi mötte var ”Långe Ture” (Ture Svensson) Han var ju alltid på sjön. Sedan kunde vi se Artur från Rubbastugan. Han satt som vanligt och kolpade abborrar på ett av sina bra platser Artur hade ord om sig att ta stora och granna borrar. Bakom en vassrugge kunde vi skönja gubbarna Alvèn och Lindèn, från Ulvö åsen. Dom la säkert i långrev. Vi kunde även se Hugo Pettersson som ”rodde drag” och han brukade lyckas väldigt bra med att fånga gäddor. Anledningen var nog den, att han använde egna tillverkade skeddrag. Änden till dessa drag hämtade han av fruns, Anna-Lisas ”silverbestick” och speciellt lämpliga var ju förstås soppskedarna. Dessa soppskedar var mycket sköra och vackra. Vi var snart framme vid vår tänkta fiskeplats, som var”flaket” mellan Bergö, Aspöarna, Kaffegöksholmen, Lövöarna och Ulvöås. Fisket gick inte så bra, trots att vi provat i stort sett hela vår arsenal av bete. Det mest spännande var när L-E fick ett ”våldsamt hugg” eller bottennapp. NärL-E fick upp ”hugget” visade det sig vara en gammal sparkstötting (utan förare) Nej, vi önskade alltmer att vi hade haft tillgång till Arturs blänke och Hugos skeddrag. Nu var det hög tid att flytta till annat fiskeställe. Därför valde vi Horjefjorden strax nedom Ulvö. Det dröjde inte länge förrän Touno fick ett våldsamt hugg på sin wobbler. Det var en stor gädda, Touno fick verkligen kämpa. Han skrek till oss att ”vara ur vägen” så jag och L-E flyttade oss längst fram i fören. Vi båda såg på skådespelet. Taumo for runt i båten och försökte följa gäddans rusningar. Till sist tröttnade gäddan och Touno och gäddan kom intill båten. L-E kom snabbt till hjälp, med huggkroken och med ett stadigt grepp runt gäddans buk, fick L-E gäddan över relingen. Tauno vrålade av glädje och jag och L-E var glada över att inte kommit till skada. 19 Nu återstod det bara förTauno att ta död på ”monstret” (Tauno var van vid hemma i Hälsingland fiska öring och harr med långspö och fluga, med vikter på 4-5 hg) Han valde att använda huggkroken som slagredskap. Han försökte hålla fisken, siktade, höjde vapnet, slog till hårt och övertygande. Gäddan kastade, slaget missade och träffade istället hans nyinköpta kastspö! och som då blev två delar. Tauno använde nu ett ordspråk som vi inte förstod, men det var nog en blandning av lapska, finska och svenska. Vi förstod att han åkallade alla h-tes makter. Därmed var det färdigfiskat. Vi vände hemåt, men ungefär vid Ulvö svängbro kom vi underfund med att vi var nog hungriga och törstiga. Räddningen fanns inom räckhåll. Vi ankrade upp vid Ulvö strand. Vi stegade målmedvetet genom byn, snart kunde vi se räddningen och folk rörde sig bakom fönstret. Vi tog bakvägen och tillvår överraskning var affären välbesökt. Det var bybor och omkringboende och ett flertal danskar. På parkbänken till vänster innanför dörren, satt tre slitna och uttröttade snickare. De hade säkert sin anställning på en närliggande byggfirma, men dom återhämtade sig ganska fort. Stämningen var god, ja till och med hög. Historier och vitsar berättades, skratten bullrade. Snart var vi bekanta och serverades falukorv med pilsner. Handlaren expedierade kundernas beställningar efter bästa förmågaa, svettig och röd om nosen under sin stråhatt. Söta fru Ulvö-handlerskan med sitt röda hårsvall, kunde ibland skymtas i de bakre delarna av butiken. Varifrån hon säkert kontrollerade att ”allt gick rätt till” Plötsligt hördes musik! Det var en av gubbarna som plockat fram sitt munspel. Spelemannen ansträngde sig verkligen för att spela en polka, men det lät inte så bra. Två andra gubbar försökte sig på att följa melodins rytm, men fotstegen var väl inte så exakta. Men ”snurrandet” gick bra. Trots den goda stämningen,var vi tre fiskare tvungna att lämna den trevliga tillställningen i Ulvö-Handlarens butik. Några av gubbarna följde oss till båten. L-E och jag kom ombord och väntade på Tauno som balanserande på en sten försökte detsamma med ett grepp om relingen. En ”dansk vän” höll ett stadigt tag i Taunos rock. Båten gled ut! Tauno tappade sitt tag i relingen, dansken släppte sitt tag i rocken. Tauno föll pladask i vattnet. Nu fick L-E åter igen rycka till undsättning, men denna gång utan huggkrok. Med ett fast grepp i rockkragen och ett grepp i Taunos livrem, hivades Tauno ombord. Den stackaren som var så behjälplig,skyndade tillbaka till sina landsmän. Vi styrde mot Huleviki månskenet. Det var tre trötta, slitna och delvis blöta fiskare som hemkom hemmet. Några av gubbarna följde oss till båten. L-E och jag kom ombord och väntade på Tauno som balanserade på en sten, försökte detsamma med ett grepp om relingen. En ”dansk vän” höll ett stadigt tag i Taunos rock, båten gled ut Tauno tappade sitt tag i relingen, dansken släppte sitt tag i rocken. Tauno föll pladask i vattnet. Nu fick vi återigen höra hans ilska och vrede, som vrålades ut över Ulvö och med en klar hänvisning till danskar överlag. Den stackaren som varit så beBilder från Jan-Olof från Västra hjälplig, skyndade tillbaka till sina Torsås dagen. landsmän. Vi styrde mot Hulevik i månskenet. Det var tre trötta, slitna och delvis blöta fiskare som ankom hemmet. De tre damerna tog emot oss på trappan. -Var har ni varit? -Vet ni vad klockan är? -Hur ser ni ut? -Nu får det vara slutfiskat! -m.m.m. Ja det var inte nådigt. Men de tre damerna gonade till något när vi visade gäddan. Och när vi berättade att Tauno var nära att mista livet vid Ulvöstrand. Gäddan måste vägas.. vågen visade på 5,5 kg -Den måste väga mer! ansåg Tauno och påstod att det var fel på besmanet. Nåväl vi kom överrens om att den kancke vägde5,6 kg. Därmed var detta slutdiskuterat. Vi fick nu komma in och kvällen avslutades med gott och välbehövligt kaffe i Margits kök på ”Fiskarevägen” Prolog. Taumo hade verkligen huvudrollen denna dramatiska och händelserika dag. Taumo var en kreativ och dramatisk person, ända sen han kom till Sverige som flyktingbarn från Finland. Till sin bortgång som inträffade konstigt och plötsligt i en snödriva i Jämtlandsfjällen. Jonny Söderlund 20 Föreningen Destination Åsnen ska, tillsammans med alla som bor och verkar i området, arbeta för en positiv och klok utveckling av besöksnäringen i Åsnenområdet. Vi vill att Åsnen ska utvecklas till en attraktiv destination för både svenska och utländska besökare och för alla invånare, säger Karin Nilsson, projektledare för arbetet Företag, föreningar och andra aktörer i området har, tillsammans med de tre Åsnenkommunerna, arbetat fram en bas, för hur området kan utvecklas för att bli ett starkt besöksmål med spännande aktiviteter men också lugna, tysta naturupplevelser. Med detta arbete som grund har vi som gemensam målsättning att Åsnenområdet i framtiden ska bli förstahandsvalet för naturupplevelser i södra Sverige. Genom att erbjuda upplevelser och produkter som präglas av god kvalitet och hög servicenivå under det samlande namnet Åsnen kan vi skapa ett attraktivt och spännande område för alla besökare. Detta ger de lokala företagen möjlighet till en bättre lönsamhet och också ännu bättre livskvalitet för alla som bor här. Åsnenområdet är unikt med höga naturvärden som redan idag lockar många besökare. De turister som kommer för att bo här under sin resa kommer främst från Tyskland, men det är även många besökare från Danmark, Sverige och Holland. Åsnenområdets utveckling måste alltid ske med balans, så de unika natur- & kulturvärdena förvaltas klokt, i samverkan med alla krafter som verkar för en levande landsbygd som utvecklas varsamt! Framtidens besökare kommer att ställa allt högre krav på miljöhänsyn och hållbara destinationer. Genom vårt kraftfulla samarbete ska vi ge ännu fler möjlighet att, på ett långsiktigt och hållbart sätt, njuta av detta paradis i Småland. I år har företag och föreningar som erbjuder aktiviteter, mat, boende eller andra upplevelser möjlighet att delta på olika utbildningar och föreläsningar. Genom att hela tiden förkovra sig och träffa kollegor i området så lär vi oss mer om varandra och då blir det också lättare att rekommendera och skicka gäster mellan olika företag, något som alla tjänar på. När nationalparken är klar och invigd så kommer den att locka många besökare. Då vill vi vara redo att at hand om gästerna på ett bra sätt som gagnar både de lokala företagen och föreningarna i området. Är du aktiv i någon förening eller annat nätverk i området kommer vi gärna ut och berättar om arbetet, och vad vi tillsammans har bestämt, att vi vill att Åsnen ska förknippas med. Hör även gärna av er om ni har frågor eller någon idé som ni vill diskutera. Vill du bli medlem i den ideella föreningen Destination Åsnen eller få vårt nyhetsbrev så kontakta oss på info@destinationasnen.se eller på tel. 070 – 363 41 65. Man kan även läsa om arbetet som pågår på www.destinationasnen.se. Våra turister hänvisar vi till www.visitasnen.se och här hittar du själv också tips på vad som händer och erbjuds i området – bra att kika på om man får gäster som man vill visa runt! Åsnen - Naturen på riktigt! 21 Elcykeln- Framtid, Frihet och ett fenomenalt färdsätt! Jag vill dela med mig av något som kom att bli 2015 års absolut bästa inköp för mig. Egentligen mycket mer än bara ett inköp, jag skulle nog vilja säga en investering för hälsa, ekonomi och miljö. Elcykeln är absolut här för att stanna både i mitt liv och samhället. En fantastisk uppfinning. Jag skriver denna recension helt utifrån mina egna upplevelser, tankar och känslor. Innan jag blev med elcykel cyklade jag inte mer än nödvändigt sedan jag flyttade hit till Nävsjökulla, Hulevik 2008. En av anledningarna är den minst sagt kuperade terrängen som kan knäcka vilken glad motionär som helst på bara några få kilometer. Men även för att jag har en sjukdom som inte längre tillåter mig till den belastning på leder som främst cykling i omgivande terräng ger. Därför fick cykeln stå och bilen ta dess plats. Men sen växte min nyfikenhet allt mer då jag hört, läst och sett så mycket positivt om detta färdsätt framförallt av kunder som besökte vår tidigare gårdsbutik, på sociala medier och i bekantskapskretsen. Jag älskar ju att cykla, jag växte upp på landet där cykeln var mitt enda färdsätt som barn och ungdom då föräldrarna inte ställde upp som taxiverksamhet åt mig till vänner, nöjen och aktiviteter. Det verkar idag vara en förväntad och självklar roll som följer med föräldraskapet per automatik. Jag har saknat att cykla, det går fortare än att gå då jag ofta annars hinner bli uttråkad, tillräckligt sakta för att hinna uppleva omgivningen och framförallt tillräckligt tyst så hör jag vad jag tänker. Tanken på att kunna få el-assistans då värken blev för svår eller orken tog slut tippade över mig till beslutet kom att införskaffa mig en egen elcykel trots den ganska höga kostnaden. Jag motiverade det helt enkelt för mig själv, och ja gubben med förstås, att cykeln skulle ju även komma att bli mitt hjälpmedel för att få både avkoppling och motion. När jag började tänka i de banorna att cykeln faktiskt kan vara ett ovärderligt hjälpmedel för både mig själv och andra med funktionsnedsättningar gjorde att jag började söka information om det skulle finnas möjlighet att få statligt stöd för denna investering. Jag fann som så många gånger tidigare att det beror helt och hållet på var i landet man bor och vilken rätt till vård och stöd man har. Jag gick då vidare och tog kontakt med hjälpmedelscentralen i Växjö som gav mig beskedet att i Region Kronoberg finns det möjlighet att få stöd för en del av kostnaden vid inköp av cykel om man har en bestående nedsatt funktion. Det som krävs är att en arbetsterapeut, lämpligen den man har kopplad till sin vårdcentral gör en bedömning av ens behov och motiverar detta i ett intyg som sedan sänds in till hjälpmedelscentralen innan eller i samband med att man gör sitt inköp av cykel, vanlig eller elcykel. Bidraget berättigar en till en lättnad av kostanden på 40 % eller MAX 3000 Kr Jag läste lite på internet och frågade i diverse grupper i sociala medier om vad man bör tänka på och akta sig för när man köper sin första elcykel. Många skrev att man ska ta en cykel som är mer ”avancerad” och med ett större batteri än vad man tror sig behöva. Då behovet kommer vitt skilja sig mellan tanke och verklighet då väl cykeln är testad i skarpt läge. Alla vittnade om hur hänförda de 22 hade blivit, hur partnern/barnet/ vännen med snabbt hade gått och köpt sig en egen elcykel. Hur de genast ställt bilen och börjat cykelpendla till jobbet med mera. Javisst, tänkte jag, men så fantastiskt kan inte ens en elcykel vara och så köpte jag mig en ”enklare” elcykel från Monark med tre växlar och tre effekter på el-assistansen och uppgraderade batteriet från minsta till mellersta storleken, ett tillägg på ca 1500 SEK. Jag går inte in på några tekniska detaljer, det har jag inte så mycket kunskap om att jag vågar dela med mig av den till andra. Det är en hel djungel med fackuttryck som kräver en ordlista för att tyda dess innebörd. Jag väljer därför att enbart delge min högst privata upplevelse. Idag så här drygt två månader senare är jag precis så där hänförd det sas att jag skulle bli, maken sneglar på en egen elhoj och jag har redan lyft frågan med mina barn om de inte skulle skaffa elcykel hellre än moped när den dagen kommer om sju år. Dessutom har jag fått min mamma att skaffa elcykel till sig själv i 65 års present och börja cykelpendla 1,5 mil om dagen. Så ja, elcykeln ÄR en fantastisk uppfinning. Det jag var mest rädd för när jag skulle igång och elhojja var att jag inte skulle få någon motion. Helt fel! Man väljer själv precis hur mycket eller lite kraft man själv vill lägga till, hur mycket man vill ta ut sig, hur svettig man vill bli. Jag är envis och använder min el-assistans väldigt lite. Men jag vet att den finns där om kraften plötsligt sinar, kroppen värker eller det bästa av allt, om jag har en dålig dag i min sjukdom kan jag i regel komma ut och cykla i alla fall men då kanske jag kör el-assisterat på hela turen istället. Det är alltid jag själv som väljer hur mycket belastning jag vill ha. För de som inte kan ha någon större belastning/motstånd pga av proteser, hjärt/lungsjukdom etc. Är elcykeln ett utmärkt val, då du vid max utnyttjande av el-assistansen mer eller mindre bara behöver trampa runt trampan med väldigt liten-liten belastning även i uppförsbacken. Jag har susat fram många mil på våra vägar och upptäckt platser jag aldrig hade upptäckt annars. Jag har idag en bättre kondition än jag någonsin har haft och min sjukgymnast märker stor skillnad på stabiliteten i mitt bäcken. Och det bästa av allt, jag längtar efter stunderna då jag kan ut och cykla. Jag skapar tillfällen att få använda min cykel. Det enda negativa är att vintern med dåligt underhållna vägar har fått ytterligare en innebörd, inställd cykling. Jag är inte redo än att ge mig ut med den annorlunda viktfördelningen en elcykel ändå ger som kräver både teknik och bra dubbdäck i den kommande vinterns halka. Det jag hade velat lägga till idag på min cykel är dämpade (låsbara) fram och bakgafflar då våra vägar är rent bedrövliga, eventuellt även en dämpad sadelstolpe och gärna det allra största batteriet som jag kunde uppgraderat till som jag hade kommit ca sju mil på mot mina nuvarande 5,5 mil. Så det blev precis som vad jag fick sagt till mig inför mitt köp, men ett ganska kärt besvär då det måste tyda på att jag gärna använder min cykel. Jag upptäckte efter att ha ägt min cykel i några veckor att jag hade ett usb-uttag på min kontrollenhet för el-assistansen. Först blev jag lite förbryllad vad jag skulle ha för nytta av den men nu används den flitigt för att ladda mobilen under färd då jag gärna använder telefonen som GPS för att ägna mig åt min och makens nya hobby. Det här med cyklande erbjöd, geocaching. Men det är ett ämne som kräver en egen presentation. Då jag transportcyklar lyssnar jag gärna på ljudbok i ena örat så jag ändå hör trafiken runt mig. En backspegel ska även monteras då jag vill ha full uppsikt bakåt för att slippa vända mig om och riskera att vingla ut i trafiken eller bli skrämd av att det plötsligt dyker upp en bil jag inte såg komma. Jag sitter just nu i skrivande stund och beställer en bra cykelvagn med expressfrakt så att den hinner komma tills imorgon fredag så hunden och jag kan cykla fjordrundan på söndag. Min första fjordrunda. Men garanterat inte den sista! en lång resa tillsammans med sitt ressällskap pigan Kristin. Färden kantas av dunkla krafter och våldsamma individer. De tar sig via Marstrand och Paris till Berlin. Där träffar hon släktens avfällning Andreas. Hon vet inte om hon kan lita på honom. Alkemistens dotter är utvald och bär hela världen på sina axlar. Här finns ingen plats för tvivel. Anna Asp 150827 Carl-Michael Edenborg, född 1967, är idéhistoriker, författare, översättare, bokförläggare och litteraturkritiker. Han har skrivit en avhandling med titeln Alkemins skam. 1992 grundade Edenborg Vertigo förlag som bland annat ger ut politisk litteratur, erotik, samhällskritik och klassiker. Boktipset! Carl-Michael Edenborg Alkemistens dotter Bokens huvudperson den unga fröken Rebis Aurora Drakenstierna, föds i slutet av 1700-talet. Hennes mor dör i samband med förlossningen och Rebis växer upp tillsammans med sin far på gården Hermestorp. Fadern är en hård sadistisk patriark. Hennes uppfostran har inslag av misshandel, tortyr och hjärntvätt. Men trots allt älskar hon sin far och beskriver honom till och med som god och mjuk. När Rebis är tretton år gammal dör hennes far hastigt och hon får ett fasansfullt och ofattbart uppdrag. Hon, som är släkterna Drakenstierna och Anckarström (den blivande kungamördaren Johan Anckarström är Rebis morbror) sista länk, ska lösa alkemins gåta. Hon ska finna det fulländade ämnet som kan skänka evig ungdom och evigt liv, för att därefter utplåna allt. Rebis ska förinta universum. I sökandet efter släktens hemlighet beger sig Rebis ut på 23 Alkemistens dotter är riktigt spännande äventyrsroman. Spänningen håller i sig fram till sista meningen. Trots många målande detaljer och historiska fakta är boken väldigt lättläst. Boken finns att låna på kommunens bibliotek. Den finns även inläst som ljudbok. Susanna Eriksson Kort presentation av Västra Torsås Sockenråds styrelse. 1. Namn: 2. Funktion i styrelsen: 3. Särskilda uppgifter i styrelen: 4. Vilken by bor du i: 5. Medlem i sockenrådet i antal år: 6. Tidigare erfarenhet av styrelsearbete: 7. Arbetar med: 8. Fritidsintressen: Styrelsens svar på ovanstående frågor 1. Therese Nilsson 2. Ordförande 3. Grannsamverkan, Nybygdenarvet, Välkomnande av nyinflyttade 5. Jag tror det är sedan 2011 4. Opparyd 6. Har suttit med i bla Lönashults Samhällsförening. I yngre dagar har jag varit med ungdomssektionen för DHR där jag hade olika styrelsefunktioner på olika nivåer. 5. Suck, vet inte. Jag kom med 2010, men var även aktiv under några år i början av 2000-talet. 7. Är administrativ assistent åt MAS:rna (Medisinks Ansvarig Sjuksköterska)i Växjö Kommun Omsorgsförvaltningen. 8. Strövar runt i naturen. Handarbetar läser kan bara sitta på altanen och njuta av en kopp kaffe. Min funktion i styrelsen är kassör mina tankar runt den uppgiften är att man ska ha underlag för varje en krona man betala ut eftersom det är gåvor som vi får. Vi får inga bidrag till Sockenrådet de enda inkomsterna vi har är annons intektäkter för Sockenbladet samt Sockenbladets Vänner och de intäkterna betalar kostnaderna för tryckningen av Sockenbladet samt frimärken och dataprogrammet till tidningen. 6. Torsås by Vi Unga-klubb, Kronobergs Vi Ungadistrikt, Västra Torsås CUF, Grönkullas Elevråd, Teknikums Studentråd, Radio Teknikum, Lunds Universitets Fältbiologklubb, Ordförande Kävlinge Naturskyddsförening, Alvesta Naturskyddsförening, Västra Torsås Fiber Ekonomisk Förening 7. Teknisk konsult inom vattenrening, miljövård mm med kommuner och företag som kunder. Ängsfröodling (bistår hustrun) 8. Botanik, fåglar, foto, natur- och miljöfrågor, naturresor 1. Lars Fröander 2. PR och pressansvarig. 3. Vägar och gator 5. 0,5 år 2. Sekreterare 6. Förtroendevald i Södra, stryrelseledarmot i Sjöparkensvänner i Mörby 3. Lägenheter och bostäder 7. Projektledning inom produktutveckling på ÅF 5. 1,5 år 6. - 7. Egna företaget Green Footprint AB samt gymnasielärare i samhällskunskap i Olofström. 8. Skog, djur, natur och kulturvård. 7. VVS-ingenjör 8. Motion, trädgård, skog 2. Kassör 3. Destination Åsnen, Nationalparken 4. Lönashult 8. Friluftsliv (Kajak, fjällvandring, turskidåkning, cykling), motionsidrott, friskvård, föreningsliv. 1. Rolf Erlandsson 2. Styrelsemedlem 3. Hemsidan, Sockenbladet, vindkraft 4. Långasten 5. 3,5 år Pia Nilsson Svensson 7. GMV Sweden AB med teknisk beredning av hydraulhissar 8. Skog och det mesta inom teknik. 4. Steglehylte 1. Emma Sandersson 1. Pia Nilsson Svensson 7. Pensionär 6. Ålderman i byalaget 4. Rubbatorp 4. Hökhult Therese Nilsson 6. Kommunalpolitiskt i Eksjö och Uppl-Väsby kommuner, Friluftsfrämjandet i Uppl-Väsby och Växjö, SPF Seniorerna Kronobergsdistrikt, Västra Torsås Fiber ekonomisk förening. 5. 1,5 år 6. Teaterföreningen Småstickorna, Växjös Utrikespolitiska Förening, Brf. Fagerslätt 8.Mat och natur 1. Urban Spjut 1. Mats Runeson 2. Styrelsemedlem 2. Vice sekreterare 3. Belysningsplan, Banvallsleden, MKIEf 3. Vatten, avlopp, sophantering, snabbtåget, ungdomsfrågor (skola, feriearbeten) 24 4. Torne 5. 2002-2005, 2013- Emma Sandersson 25 Rolf Erlandsson Mats Runeson Saknas foto på Styrelsemedlem Urban Spjut Lars Fröander Välkomna till höstens aktiviteter i Lönashult GoIF Herrgympa i idrottshallen i Lönashult med start 4/10 kl18.00 FÖRENINGS INFORMATION. Öppna klubbmästerskap Löpning 21km 13/9 start kl15.00 ombyte o dusch vid idrottshallen. Starten är på Möcklehultsvägen. Gå in ifrån Lönashulthållet. Löpning 10km 4/10 start kl15.00 ombyte o dusch vid idrottshallen. Samling/start vid elljusspåret. Rullskidor ca20km 31/10 start kl10.00 ombyte o dusch vid idrottshallen. Samling/ start vid Lönashult Bilservice. 26 27 Minnesbilder från Hem och skola under 1880- och 1890-talen Upptecknade av Georg Krusell. Västra Torsås gamla sockenstuga och skolhus i Torsås by, rivet 1955 Barndomshemmet, där lyckliga barna- och uppväxtår förflutit, står väl för de flesta i ett minnenas ljusskimmer, som åren – om än så många – ej förmå att utplåna eller ens fördunkla. Även den yttre ramen för dessa tidiga upplevelser – den gård eller byggnad, där dessa år förrunnit – fäster sig gärna i hågkomsten, och det är med varm tanke man i minnet återgår till en sådan kär plats. Det är därför med visst vemod jag erfor, att det gamla skolhuset i Torsås by var dömt att försvinna. Här hade dock mina föräldrar i trettio års tid haft sin bostad och utfört sin gärning, och här hade vi barn vuxit upp i ett enkelt, men gott hem. Det är då ej underligt, att man fäst sig vid denna gamla byggnad, med vilken så många minnen äro förknippade. ”HEM LJUVA HEM” I tro, att det kan intressera hembygdsbokens läsare, vill jag ur minnet framkalla några bilder från detta nu försvunna gamla skolhus vid tiden för omkring 60-70 år tillbaka (anm. 2015: 125-135 år sedan). Mina föräldrar voro folkskolläraren och organisten Per Adolf Kru- sell och Lena Sofia Andersson, båda födda i Jönköpings län.1) Min far, som förut under ett par års tid innehaft folkskollärar- och organisttjänst i Almesåkra, Jönköpings län, hade efter ansökan blivit kallad att avlägga prov för liknande tjänst i Västra Torsås. Provet för organisttjänsten skedde i Västra Torsås gamla kyrka 5:e söndagen i fastan, den 22 mars 1863, och samma år valdes han till innehavare av tjänsterna i fråga. Det blev honom förunnat att en avsevärd tid stanna i församlingens tjänst. Som lärare tjänstgjorde han i trettio år, och organisttjänsten skötte han till 14 dagar före sin död 1913 (anm. 76 års ålder) eller i nära femtio års tid. I lärarbostaden i skolhuset bodde familjen, som med åren utökades med tre barn, varav jag var yngst, till 1894, då far blev pensionerad som lärare (anm. 57 års ålder). I trettio år hade vår familj sålunda sitt hem i denna gamla byggnad. Själva skolhusbyggnaden, såsom jag längst tillbaka kan minnas den, var enkel och ålderdomligt utseende. Den hade troligen ej 28 undergått någon förändring eller renovering, sedan den uppfördes, vilket då var omkring fyrtio år tillbaka i tiden. Trösklarna voro höga och dörrarna breda med enkla, troligen handsmidda lås, s.k. klinkor. Målade ytor voro hållna i en mörkbrun, dyster färg. Från nedre förstugan förde två trappor upp, den ena till skolsal och lärarbostad, den andra till dennas kök. Kökstrappan var mörk, då den var inbyggd i murverket. Av den övre våningen upptogs hela den norra hälften av den stora, ljusa skolsalen, och i den södra delen var lärarbostaden inrymd. Den bestod av två rum ”stora rummet” och ”lilla rummet” samt kök. Köket var ganska litet och dominerades av en stor, gammaldags spis med bakugn. En järnspis var insatt och i dennas ugnslucka kunde man läsa ordet Öremo i upphöjda bokstäver.2) ”TJENLIG BOSTAD” I folkskolestadgan av år 1842 föreskrivs, att läraren skulle ha ”tjenlig bostad”. Men man kan knappast benämna denna så, då den saknade såväl garderob som skafferi och källare. En nutida husmor skulle nog ha blivit mycket missnöjd över dessa brister, men man var ej så fordringsfull på den tiden. Svårt var det dock naturligtvis att sköta ett hem, så vanlottat på bekvämligheter. Jag tror, att på den tiden varje bondehem hade åtminstone källare. Brunn fanns strax intill, men vattnet i denna var odrickbart, då det förorenats genom anläggande av två stycken s. k. drankhålor å den angränsande Östregårds område. Innehavaren av denna gård, den största jordägaren i trakten, Johan Pettersson, hade även bränneri, varifrån dranken hämtades till kreatursföda. Vatten för hushållet fick vi hämta från en källa i Storegård, som gav ett friskt och gott vatten trots sin närhet till gårdens ladugård. Källarutrymme fick disponeras hos hjälpsamma grannar och garderobs- och skafferifrågan löstes på så sätt, att far beställde två stora skåp för dessa ändamål, vilka fingo plats i övre förstugan. Sedermera lyckades mor, som hade mest olägenhet av bristen på skafferi, beveka några av de styrande i socknen att låta avplanka ett hörn i skolsalen, gränsande till köket, så att ett skafferi erhölls. Detta gillades dock ej av alla och vid en syn yttrade en av synesmännen: ”Det där skåpet skulle inte ha vatt”. Jag omnämner dessa förhållanden, inte för att på något sätt kritisera den tidens styrande inom socknen, än mindre göra en jämförelse mellan lärarbostäderna förr och nu. Jag omnämner det endast för att visa huru förhållandena kunde vara på den tiden. Någon erfarenhet av lämpligaste sättet att uppföra och inreda byggnader av detta slag kunde man ju ej heller ha vunnit vid denna tid. Normalritningarna till skolhus med lärarbostad utfärdades av överintendentämbetet först år 1848 och skolhuset i Torsås by uppfördes ju redan 1848, varför man då ej hade någon särskild plan att gå efter. F. ö. kommo dessa normalritningar ej allmänt att följas, då byggkostnaderna ställde sig dyra och även av den anledningen, att byggnaderna enligt dessa ritningar så mycket avveko från lantmännens vanliga boningshus, att man ej fann dem tilltalande. Vinden var ej inredd, utan man gick där på lösa bräder. Här fanns två större bingar avsedda för tiondesäden, en del av den tidens lärarförmåner. Under min fars första tjänstetid var avlöningssättet mycket invecklat. Då det kan intressera läsaren att höra, på vad sätt folkskolans lärare avlönades under de första årtiondena av folkskolans bestånd, har jag gjort ett utdrag av bestämmelserna härom.3) Vi kunna härav finna, att, ehuru benämningen ”Krångel-Sverige” då ej var uppfunnen, ett dyligt likväl existerade, åtminstone inom detta område. Vi södra gavelfönstret på vinden hade min mor under sommartid sin vävstol – på vintern hade den sin plats i det lilla köket. Vävning förekom mycket, då min mor, som var född i ett bondehem, där lärt sig denna konst och blivit mycket intresserad härav. 29 Till hjälp vid hushållsarbete och vävning hade hon vår trotjänarinna, en arbetsam, plikttrogen pålitlig och humoristisk kvinna från socknen, som var mycket omtyckt av familjen, särskilt av oss barn. Hon var en lång följd av år i familjens tjänst och stannade hos oss, tills hon vid mogen ålder ingick äktenskap. Jag skall alltid minnas henne med tacksamhet. Hennes namn var Anna Andersson. Från fönstren i vår lilla bostad hade vi särskilt åt väster och sydväst en vidsträckt och hänförande utsikt. Åt sydväst framblänkte ett stycke av Byasjöns blåa yta och längst borta vid horisonten reste sig över skogsmassiven tornet av den nya kyrkan. Åt väster sträckte sig bortom den då ringa bebyggelsen en obruten horisont av skog. Denna skiftade i olika milda färger och vid annalkande regn kunde man i förväg se skogen inhöljas i ett grått dis, som verkade på samma gång olycksbådande och smekande för ögat. Men då västanvindarna svepte fram, märkte man i sanning att läget var utsatt, och jag minns, hur det under stormnätter kunde dåna och knaka i det gamla stabila huset. Åt öster kunde vi skåda över den av Johan Pettersson i Östregården nyanlagda, vackra parken, som avgränsades av stora vägen utmed skolhusets framsida och uppsfartsvägarna till gårdens huvudbyggnad. Stor omsorg hade nedlagts på att göra parken tilltalande och en mängd olika trädslag hade inplanterats bl.a. silverpopplar, som tedde sig särskilt vackra, då vinden satte bladen i rörelse och kom deras ljusa undersidor att blänka fram. Parken var omgärdad av stängsel bestående av vanlig ståltråd mellan stenstolpar. Skördefest i Hjortatorp Lördagen den 8 augusti ordnade Hembyggsförening skördefest i Hjortatorp. 25 vuxna och 5 barn mötte upp med lie och räfsa vid 1 tiden. Efter slipning av lien startade jobbet med att på gammaldags sätt slå åkern mellan huset och väg 126 med lie. Tips om hur lien används diskuterades under arbetet . Det fanns även exempel på lie som inte är så vanlig i våra trakter. Arbetet flöt på bra med så många arbetare. Även vägrenen utmed väg 126 fick en putsning. Under tiden räfsades gräset ihop till högar. När slåttern börjar bli klart så startar arbetet med att sätta upp hässjor. Två versioner av lösning uppfördes. En med hamparep och en med ståltråd. Höet hängdes upp på rep respektive ståltråd. Sidorna putsades så att regnet enkelt kunde rinna av. Efter avslutat arbete bjöd hembygdsföreningen på risgrynsgröt, frallor, kaka och Kaffe. Under trevlig samvaro fick jag reda på att huset har fått ny färg i sommar. Arne Gunnarson har hållit i målningen och fixat fönster. Börje Thuresson och Gunnar Johansson har hjälpt till med fasaden. Det är kanske fler som har hjälp till men det var dessa personer som nämndes. Jag har själv inte besökt Hjortatorp på ganska många år. Enligt min mening är hembygdsgården i ett otroligt fint skick. Föreningen gör ett fantastiskt jobb. I de småländska skogarna blir idéer till verklighet Specialiserade på produktutveckling och tillverkning av mindre serier i metalltråd hjälper vi dig att ta din idé till verklighet, oavsett om du är världens största möbeltillverkare eller en ung designer i början av din karriär. Precis som våra förfäder lever vi på vår drivkraft - att göra det omöjliga möjligt. Prototyp och helhetslösningar i metalltråd MT-Svets AB - Skatelövsvägen 69 - 340 32 Grimslöv Tel: 0470 754 119 - Fax: 0470 754 118 info@mt-svets.se - www.mt-svets.se Rolf Erlandsson Svelands Hästförsäkring ger dig det lilla extra! Bonusrabatt för friska hästar. Veterinärvårdförsäkring livet ut i A.1-försäkringen. 150 dagars behandlingsperiod innan ny självrisk. Vill du veta mer och få ett försäkringsförslag, kontakta vårt ombud! Ture Pettersson 070-530 59 50 På uppdrag av Region Kronoberg Distriktssköterskemottagning i Lönashult, tisdagar kl 08.00-13.00 i Sockenstugan Här får du hjälp med • ordinerad provtagning • vissa injektioner • såromläggningar • blodtryckskontroller m m. Välkommen att boka tid på tel. 0472-650 900 Vislanda vårdcentral – Din personliga vårdcentral Distriktssköterska Sofie Lindström Adress: Grönagatan 8-10 Postnr: 342 50 Vislanda 30 31 Tel: 0472-650 900 Internet: www.achima.se E-post: info.vislanda@achima.se Opparyds byalag möts till byastämma i FÖRENINGS INFORMATION. Hynnenäs bygdegård fredagen den 16 oktober kl. 19.00. Anmälan via budkavlen eller genom att svara på utskickat mejl. V. Torsås Gymnastik förening Startar motionsgympan. Var: Lönashults Sporthall När: Torsdagar. 19,30-20.30 med början 3 sep. Alla välkomna V.T.G.F. & ruT rOTAVDrAg Skogskörslor Mindre röjning Trädfällning Flytthjälp Städning Utomhusmålning Gräsklippning Snöskottning Vedhuggning OLOFSHYLTE SkOgSbrukutför ALLTJÄNST Humana priser Kontakta Sigge 070-21 66 306 BO KUNGLIGT PÅ TORNE GÅRD RUM OCH FRUKOST I HERRGÅRDSMILJÖ Välkommen Salong Agnetha Njut av den småländska miljön på ett kungligt vis. Huseby Bruks systergård erbjuder närhet till natur, bad och goda möjligheter till fiske. till Klippning för helA fAmiljen Tel. 0470-75 71 80 håldalavägen 6 lönashult Välkommen med din bokning! Torne Gård, 342 53 Lönashult Telefon: 0470-75 43 45, 0705-77 15 01 E-post: info@tornegard.se www.tonegard.se Edith Karlsson & Lars Bergström 32 33 Säkerhet kostar ! GRIMSLÖVS MATSERVICE Skatelövsvägen 33, 340 32 Grimslöv Telefon: 0470-750053 Mobil: 070-3372997 VID OLYCKA 112 Ring ULVÖ TORV AB SOS Alarm Vi gör oftast förstainsatsen i Västra Torsås. Vi samarbetar med Värends Räddningstjänst. Kurt Johansson Horgeboda Västra Torsås 342 53 Lönashult Telefon 070-665 80 36 Vill du bidra till vår verksamhet och ditt skydd? Gåvor mottages tacksamt via vårt bankgiro 5169-3653 Pizzor, gatukök, kiosk, smörgåstårtor och tårtor. Öppettider: Månd- fred: 16.00-21.00 Lördag: 13.00-21.00 Sön-o helgdagar: 13.00-20.00 Vill du veta mer? kontakta Ingvar Andersson (ordf.) Torsås by Tel.0470-75 42 62 solbacken@vastratorsas.se -närhet räddar ÖVDENS FISKEVÅRDSOMRÅDE Mariann Salomonsson dipl zonterapeut zonterapi – öronakupunktur medlem i kroppsterapeuternas yrkesförbund tel 0470-750 780 mobil 0708-223 383 Praktik Grimslövs Föreningslokal Källarplanet Skatelövsvägen 340 32 Grimslöv Fiskekort säljes av Tommy’s Lanthandel Lönashult Årskort 150kr/person Veckokort 50kr/familj Dagkort 30kr/familj All Målning lågA priSer Sunessons Måleri Välj tandvård på hemmaplan! Jörgen SuneSSon Vi servar hela familjen. Mobil. 070-607 91 97 sunessonsmaleri@gmail.com Tel/fax. 0470-75 41 47 Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö 34 Lönashults bensin & diesel ab & Bensin diesel Alkylatbensin Vid behov av skogskörslor kontakta: Öppet dygnet runt när verkstaden är stängd tankar du med ditt bankkort SKOGSENTREPRENÖR Wallentin Landtborg Långasten 340 32 Grimslöv Tel. 0476-280 07 Mobil. 070-273 89 47 telefon; 0470-757 016 35 Välkommen in! Beställ våra goda exotiska plankor och kalla bufféer. Potatissallad och bröd ingår. Torv för alla tänkbara ändamål. HYLTETORPS TORV AB Pris från: 69:-/ port Se mer på www.exotiskplanka.se Elinshylte Västra Torsås 342 53 Lönashult Telefon 0476-240 33 Mobil 070-540 92 16 Dags för helgens festligheter! Om du tar hand om gästen, fixar vi festen! Grimslöv Stationsgatan 15 0470-75 00 09 Öppet för dig: Mån-Fre 9-19. Lörd 9-17 Grimslöv telefon 0470-74 18 50 Öppettider: Måndag - fredag kl. 10.00 - 15.00 torsdag även kl. 16.00 - 18.00 www.sparbankeneken.se Din lokale och fristående fastighetsmäklare Örjan Riis www.landsbygdsmaklaren.com Försäkring, lån, sparande & pension – Jag hjälper dig hitta rätt. Och du – du vet väl att du kan ringa mig även kvällar och helger?! KOMPETENS SOM KVALITETSANSVARIG BYGGNADSFIRMA ARNE GUNNARSSON HB Kvarnholmen Tel. 0470-75 60 01 0470 75 70 54 Försäljning av byggmaterial. Slipning & behandling av golv. Mattläggning, även i våtrum. Murning, putsning. Varsam renovering av kulturbyggnader. Kakel & klinker. Ströbergs i Torne Telefon 0470-75 40 08 36 Vi utför även bygg och reparationsarbete Tommy Eriksson Ditt lokala försäkringsombud 0470-75 80 80 / 070-675 80 46 tommy.eriksson@LFkronoberg.se LFkronoberg.se Skatelövsvägen 71, 340 32 Grimslöv Tel: 0470-75 01 90, Mob: 0707-75 01 90 Fax: 0470-75 07 20 E-post: info@grimslovsjarnobygg.se Öppettider: Mån-fre 07.00-18.00 Lördag 09.00-13.00 37 Specialsnickeri Tillverkning av köksinredningar och möbler av egen design samt specialtillverkning efter er ritning eller idé. Gunnar Gunnarsson Rubbatorp 1, 342 53 Lönashult Tel. 0470-75 71 37, 070-295 71 37 e-post. gunnar@gunnarsmobler.se web. www.gunnarsmobler.se Vill tacka vårt tryckeri vi samarbetar med. Tryckeriet i Älmhult AB All Målning lågA priSer Sunessons Måleri Lönashults Bilservice AB Hynnenäs Bygdegård Reparationer utav Volvobilar och veteranbilar Öppet Mån-tors. 7.00-18.00 Fre. 7-17.30 Lunchstängt 12-13 0470-757 016 Välkomna Bengt-Eric Samlingslokal för fester och sammankomster. Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning. Kök med service för 120 personer. BjörkBacken Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid. Bokning: Lisbeth Lindberg Telefon 0470-755072 Mobil 076-0065072 angaholmsfjord@hotmail.se 38 Jörgen SuneSSon Mobil. 070-607 91 97 sunessonsmaleri@gmail.com Tel/fax. 0470-75 41 47 Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö 39 NYHET Utställnings -på lager ex tillFlex kraftigt Plannja Vi murar, reducerade svar t och tegelröd priser! glidgjuter och Vi murar, glidgjuter monterar och monterar insatsrör i insatsrör i skorstenar skorstenar Ett lätt takval! Fönster FÖNSTER FÖNSTER 40 40 40% med minst n Uta minst % rabatt % rabatt panj! minst Kam utan utankampanj kampanj Vi är återförsäljare av: • Heta Vi är braskaminer återförsäljare av: • J. Davidsson vedspisar Ring el mejla offert. Ring el mejla förför offert. rabatt Heta braskaminer • Lohberger köksspisar Ring eller mejla för offert Plannja Flex tillverkasvedspisar i en hanterbar J. Davidsson • Eurofi re kaminer Plannja tillverkas i en aluminium. enda hanterbar storlek av materiastorlek av Flex stålplåt eller Byggnadsvaror till lågpris Lohberger köksspisar let stålplåt eller supertålig Takpannan passar alla Passar till alla taktyper. aluminium. Designen ger typer av tak. Designen ger med sina skuggeffekter både liv och Stort virkeslager, panel, innertak, färg mm. Eurofire kaminer med sina skuggeffekter liv och karaktär karaktär åt huset. Plannja Flex är smidigt förpackad på pall, Byggnadsvaror till lågpris Asfaboard • Gips • MasonitePrisexempel: vilket betyder att du kan köra hem taket själv från en byggåt huset. Smidigt förpackad på pall. Stort virkeslager, panel, innertak, färg mm. handel nära dig. • Spånplattor Gullfiber isolering Klädselbräda 22 x 145 11:90/m Prisexempel: Dygnet runt har vi öppet på plannja.se Benders takpannor • Plannja takplåt 22 x 170 13:89/m Klädselbräda 22 x 145 11:90/m Asfaboard • Gips Takduk Alcoplan • Tryckimpregnerat 22 13:89/m Tryckimpregnerat 70 x 70x 170 23:73/m Masonite • Spånplattor Reglar • Brädor • Lister • Golv • Tak Tryckimpregnerat x 70 23:73/m 95 70 x 95 42:19/m Gullfiber isolering Spik • Färg • Vitvaror • Kaminer 95 x 95 42:19/m Spontpanel Vedklyvar • Fönster • Dörrar Benders takpannor Spontpanel vitmålat 13 x 120 170:- /m² Betongsten • Tegel • VerktygFinsågad Plannja takplåt Finsågad vitmålat 13 x 120 170:/m² Huntonit Innertak 169:/m² Takduk Alcoplan Huntonit Innertak 169:/m² Nybyggen – Renoveringar Falu Rödfärg 389:Falu Rödfärg 389:Tryckimpregnerat Reglar • Brädor Lister • Golv • Tak Spik • Färg Vitvaror • Kaminer Vedklyvar • Fönster Dörrar • Betongsten Tegel • Verktyg Nybyggen Renoveringar GÅR DU I BILBYTARTANKAR? STRÖBY ELEKTRISKA KONTAKTA MIG! NYA VOLVO NYA RENAULT NYA DACIA BEG. BILAR Åke Aronsson Gottåsa 1,6 mil Ängadal Arnudden Tullanäs 2 mil Ryd 0470 75 50 01 • 070 544 93 51 arnuddens.bygg@live.se Arnudden, Lönashult Öppet: vardag 07 - 18 lördag 08 - 12 OMMY´ OMMY´ TT SS Lönashult Lönashult 0470-757 0470-757 112 112 Telefon 0470-75 07 07 Mobil 070-653 33 18 Ströby 340 32 Grimslöv Olle Ericsson 0470-77 57 19 40 Vi mal färs, finstyckar kött och skivar pålägg, i butiken. 41 GRIMSLÖVS MATSERVICE Skatelövsvägen 33, 340 32 Grimslöv Telefon: 0470-750053 Mobil: 070-3372997 Lektionsridning Långridning i grupp Ridläger för barn och vuxna Torv för alla tänkbara ändamål. HYLTETORPS TORV AB Elinshylte Västra Torsås 342 53 Lönashult Lönashults Garnbò Telefon 0476-240 33 Mobil 070-540 92 16 Torsåsby 0470-75 43 15 www.stallhinsegard.se STALL hinsegård Stick- virk- väv- garner, broderier Öppet fre. 13-18 lör. 9-12 Övrig tid efter överenskommelse 0470-757 237 Välkomna Pia Pizzor, gatukök, kiosk, smörgåstårtor och tårtor. Öppettider: Månd- fred: 16.00-21.00 Lördag: 13.00-21.00 Sön-o helgdagar: 13.00-20.00 VI HAR FULL SERVICE I SKOGEN! Vi köper alla sortiment Skatelövsvägen Grimslöv GRIMSLÖVS FÖRENINGSLOKAL www. foreningslokalen.se foreningslokalen. www. -Slutavverkning -Gallring -Röjning -Flisning -Markberedning -Plantering mm. Birger Jonssons Vandrarhem, välutrustat godkänt kök, Komplett AV-utrustning, Tel. 0470-75 00 72 Tel. 0472-361 00 070-526 01 83 Möcklehult 342 53 Lönashult www.ata.nu Eliassons Skogstransporter Återvinningsstationer för papper, hårdplast, glas och metall finns i Grimslöv, Torne och Lönashult ALVESTA RENHÅLLNING Box 104 342 22 Alvesta Tel. 0472-151 90 Fax. 0472-149 56 Mureri Skogsinköpare: Mats Petterson Mobil: 073-026 61 93 E-mail: mats@ata.nu Moderna lokaler för ALLA ändamål. KOMPETENS SOM KVALITETSANSVARIG Skogstransporter, vägkantsröjning, fläckmarkberedning och div. traktorkörning BYGGNADSFIRMA ARNE GUNNARSSON HB Håkan Eliasson Torsås by, 342 53 Lönashult 0705-75 00 58, hakaneliasson1@telia.com Kvarnholmen Tel. 0470-75 60 01 0470 75 70 54 Bemannad Återvinningsstation som dessutom tar emot grovavfall typ möbler, ris, trädgårdsavfall, byggavfall mm, samt farligt avfall typ lysrör, färg/oljerester och dyl finns i Grimslöv, vid Föreningslokalen. Försäljning av byggmaterial. Slipning & behandling av golv. Mattläggning, även i våtrum. Murning, putsning. Varsam renovering av kulturbyggnader. Kakel & klinker. Sandra Eriksson Järnvägen 23, 355 97 Växjö Tel. 073-5085978 finastolen@gmail.com www.finastolen.se Öppettider: Ons-Fre 9-18 Lö 9-14 Lunchstängt vard 13-14 42 43 Annonsera 2015 Helsida (1/1) 1225 kr/nr 180x250 mm utfallande, 210x297 mm (3mm utfall) Halvsida (1/2) 625 kr/nr Liggande, 180x125 mm Liggande med utfall, 210x148,5 mm (3mm utfall) Stående, 90x250 mm Stående med utfall, 105x297 mm (3mm utfall) Tredjedelssida (1/3) 425 kr/nr Liggande, 180x80 mm Kvartsida (1/4) 325 kr/nr Stående, 90x125 mm Liggande, 180x62 mm Sjättedelssida (1/6) 175 kr/nr Liggande, 90x80 mm Underlag: Tryckoptimerad PDF Vill du ha vår hjälp behöver vi: Textunderlag (ev.typsnitt) Ev Logotype i EPS format Ev bild(er) Övrigt: Glöm inte ange storlek på annons Nästa nummer kommer vecka 50 Vill du annonsera? Skicka ditt material senast 15/11 2015 till redaktionen@vastratorsas.se VI PÅ REDAKTIONEN ÖNSKAR ALLA EN TREVLIG HÖST NÄSTA NUMMER KOMMER VECKA 50
© Copyright 2024