1. No category

VÄSTRA TORSÅS
SOCKENBLAD
NR 2 2015
I Detta nummer
Tema, föreningar i bygden.
Fortsättning på följetongen.
Information om destination Åsnen.
SOCKEN RÅDETS SPALT
Vid årsmötet den 15 april så fick jag förtroendet att
INNEHÅLL
leda sockenrådet. Jag tänkte nu ta det här tillfället att
presentera mig själv och mina tankar inför uppdraget.
Therese Nilsson heter jag och bor i Rubbatorp sedan
snart två år tillbaka. Ni som har ett bra minne kommer
kanske ihåg mig och min sambo Tobias Eriksson från
numret i Sockenbladet som handlade om Nybyggarna.
Vi är båda två från Vetlanda som ligger i Jönköpingslän
men efter gymnasiet bestämde vi oss för att flytta till
Stockholm för att studera.
Efter några år kände vi att något saknades och drömmen om en gård på landet föddes. Vi började därför leta
efter gårdar runt Växjö och hittade vår pärla utanför
Lönashult. Då kanske ni undrar vad det var som gjorde
att vi föll för en gård utanför Lönashult. Förutom att
det är en fantastisk gård så är det bland annat servicen
som finns här i form av bensinmack, lanthandel, förskola, ideella föreningar etc. men framförallt den trevliga
sammanhållningen inom socknen där Sockenbladet har
varit en stor inspirationskälla för oss.
Det har hänt en hel del för oss under de snart två åren
som gått sedan vi flyttade hit. Vi har varit med om en
storm som tog cirka 200 träd, fått vattenskada, skaffat
höns, blivit biodlare och nu senast i fredags den 22
maj även blivit, utöver våra djur och mitt jobb som
projektledare på ÅF inom produktutveckling i Växjö
förtroendevald i Södra skogsägarföreningen och är med
i länsstyrelsens projekt ”Unga på landsbygden” som
fokuserar på ungas möjligheter, förmåga och vilja att
göra skillnad.
Mina tankar inför dessa uppdrag är att jag vill fortsätta
att verka för en positiv attityd för landsbygden, samverkan och försöka göra det lättare att verka och bo i
socknen. Jag tycker att detta ska bli spännande och vill
än en gång tacka för ert förtroende.
Vi i Sockenrådet har haft vårt första möte (efter det
konstituerade mötet) där vi har gjort en verksamhetsplan som vi kommer att jobba vidare med. Vi har infört
några nya punkter som vi kommer att titta närmare på
och dessa är; utredningen av vindkraftsparken i Bohult, sträckningen av snabbtåget mellan Stockholm och
Malmö och välkomnande av nya invånare. Det är sedan
tidigare beslutat att hemsidan ska uppdateras och det
är främst detta som vi kommer att arbeta med nu. Har
ni några synpunkter, funderingar eller förslag så tar vi
tacksamt emot dessa.
Slutligen vill jag önska er en varm och skön sommar!!!
Vänliga hälsningar Therese Nilsson
2
Sida 2
Sockenrådets spalt.
Sida 3
Lite info från redaktören/redaktionen.
Sida 4
Följetongen fortsättning.(Sista
delen)
Sida 10
Haiku
Sida 11
Bokrecensioner
Sida 12
Notiser om Västra Torsås.
Sida 13
Bokrecension
Sida 14
Sockenstämman
Sida 15
Föreningsinformation.
Sida 16
Destination Åsnen.
Sida 17
Annonser, Bild från Åsnen.
Sida 18
Enskilda vägar, Föreningsinformation.
Sida 19
Leader Linnè.
Vandringsgruppen 55+
Limmerick.
Sida 20
Reportage Fina Ut Trä
Sida 21
Föreningsinformation
Sida 22-23
Rätt bild till rätt namn
Sida 24-34
Annonser och bilder
Boken om Västra Torsås
Vi har fortfarande ett fåtal till försäljning
Pris 400 kr
Kontakta pia@vastratorsas.se Tel: 0470-757237 om ni är intresserade.
Sockenbladets vänner
För er som inte har förmånen att bo i Västra Torsås och vill ha fyra nummer av Västra Torsås sockenblad
hemskickade med post. Gå med i sockenbladets vänner, enklast är att betala in 200 kr till Bg 5162-0367.
OBS: Glöm inte ange namn och adress
Grannsamverkan
Om ni har sett något misstänkt eller om ni vill ha grannsamverkans utskick mailade
till er.
Skicka e-post till grannsamverkan@vastratorsas.se
Västra Torsås
SOCKENBLAD
www.vastratorsas.se
redaktionen@vastratorsas.se
Ansvarig utgivare: Laila Eileby. Mejl: laila_69@live.se
Redaktionen:
Föreningsinformation och annonsering:
Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se
Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se
Redaktör: Laila Eileby, laila_69@live.se
Korrektur: Ingrid Riis
Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se
Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se
Medarbetre i detta nummer:
Bosse Petersson (I kålmården) Urban Spjuth,
Susanne Eriksson, Ingrid Riis, Ture Petersson,
Karin Nilsson, Laila Eileby, Therese Nilsson,
Rolf Erlandsson, Lokala föreningar.
Bilder/foton
önskas, lokala naturbilder från alla
årstider. Bilder ska användas till en almanacka för 2016. Skickas innan den 31/8 till:
laila_69@live.se
eller redaktionen@vastratorsas.se
Rättelse
Följetongen kom inte i ordning i föregående nummer.
så den är korrekt inlagd i detta nummer.
Hälsningar Redaktören.
REDAKTÖRENS LILLA SPALT.
Våren har övergått till sommar. Jag hoppas på en solig och skön sommar. Jag önskar att
ni ska få en glädjefull stund med Sockenbladet ni har framför er. Vill med dessa ord
passa på att önska er en trevlig och skön sommar. Så hörs vi av framåt höstkanten igen.
Med nya reportage och intressanta artiklar. Alla är välkomna med material till höstens
nummer. Passa nu på och njut av sol och värme, stanna upp och lyssna på fåglarnas sång
och titta på den härligt gröna naturen med blommor och blader. Insup alla sommardofter
av blommor och nyklippt gräs. Det ska jag göra...Hälsningar Laila Eileby.
3
En ”Hållvikaheres” hembygdsminnen (Ett utdrag från en längre
berättelse, tillägnad min familj.)
Som ”Bosse i Kolmården”, har jag
under några år haft förmånen att
få ett antal blandade inlägg publicerade i Sockenbladet och många
känner säkert till min bakgrund
som Västra Torsåsbo. Vi hade
då Hulevik som postadress och
därför anser jag mig vara en sådan
here, trots att jag inte bodde i själva samhället.
Det är ofrånkomligt, att det mesta
rör sig kring mig och vad jag
upplevde, eftersom det är så i den
ursprungliga berättelsen, men i
det här sammanhanget skall detta
ges en underordnad betydelse.
Här är det viktiga i budskapet,
och då kanske i första hand till de
yngre, att visa hur det kunde vara
och gå till i vår bygd, vid den här
tiden. De lite äldre sockenborna,
minns hur det var och kan säkert
känna igen det som beskrivs.
Avslutningsvis omnämns även det
händelseförlopp, som resulterade i
att jag lämnade mitt kära Småland.
/Bo i Ringshult
Barn- och ungdomstid
Vid tiden när jag kom till världen,
var det mer regel än undantag att
barnen föddes i hemmet, åtminstone ute på landsbygden. För mig
var det i vår lilla sängkammare
i Ringshult och behjälplig var
sannolikt barnmorskan fru Runvik
från Lönashult, som då själv var i
ett, vad man brukade kalla, välsignat tillstånd. Det skulle senare
samma år (1940), visa sig bli en
liten Anders. Mitt namn fick jag av
min storebror, som vid knappa två
års ålder hade svårt för att säga lillebror, så det blev ”lilleBo” och det
namnet tog föräldrarna fasta på.
Ovädret som sommaren 1947
härjade vilt, bland annat i Lö-
nashultstrakten, är ett av mina
tydligaste minnen från de tidiga
åren. En riktigt kuslig upplevelse,
av tidningarna beskriven som en
tromb. Det finns en skröna om
den legendariske Petter skräddare
i Slagestorp, som på äldre dar hade
problem med såväl hörsel som
syn. Det sägs att han, när han läste
i tidningen om tromben, högljutt
lär ha utbrustit: ”Tornebo härjar i
Lönashult, bryter träd som tändstickor - det var mig en baddare!”
Ingen sanningsgaranti lämnas för
detta.
kansson i Lönashult. Det innebar
många nya och trevliga bekantskaper, eftersom det var en sammanslagning av klasserna från Lönashult, Torsåsby och Flogmyra.
I skolplikten ingick, att efter egen
förmåga, ta sig till och från skolan. För många av oss blev det att
traska genom skogen, de första
åren. Senare fick jag ibland låna
min mors gamla cykel. Under
vårterminen i fyran, kunde jag
på min 11-årsdag, uppleva den
stora lyckan att bli ägare till en
egen cykel. En röd hoj som hette
Andra och något lugnare minnen, Jagaren och var köpt hos grannär från skolstarten samma år i
bonden Gunnar Gustavsson, som
Flogmyra skola, där vi presentera- hade en liten cykelverkstad på sin
des för småskolelärarinnan, fröken gård. Till klass sju, i Lönashults
Ingeborg (Hulda) Danielsson.
gamla skola (sockenstugan), fick
Hon hade klasserna ett och två, i
vi åka skolskjuts i Ture Berglunds
ett gemensamt klassrum. En liten
fina Volvodroska modell PV800,
episod från den dagen har fastnat
populärt kallad ”Suggan”.
i minnet. Det var Lars-Erik Söderlund, som när han fick frågan
Begreppet skollunch var inte
om sitt födelsedatum, helt frankt
uppfunnet i glesbygden vid den
svarade: ”Missommardán!” Då
här tiden. I den smått oumbäroch fram till 1953, var detta alltid
liga ryggsäcken, som då faktiskt
en gällande sanning. Lite anmärk- levde upp till sitt namn, fanns
ningsvärt är, att min far en tid
därför utöver läxböckerna, även
hade samma fröken Danielsson,
vår medhavda matsäck. Den hade
under sin skolgång.
alltid samma fantasieggande
komposition, i form av smörgåsar
I storskolan var det en gemensam och en flaska med mjölk eller saft.
lärare, för de fyra klasser som satt På vintern var det oftast en termos
tillsammans i en stor skolsal. För
med varm choklad. Tyvärr kunde
vår årsgrupp var det Gustaf Peganska många termoskraschar notersson, i klasserna tre, fyra och
teras genom åren och störst tragik
fem. När han efterträdde Erland
var det naturligtvis, om detta hänMagnusson, bördig från Norretorp de på väg till skolan. Eftersom det
i Horgemo, som överlärare (senare inte fanns någon matsal eller kyl,
rektor) och därmed flyttade till
fick vi på vår middagsrast, avnjuta
Torsåsby skola, blev prästsonen
de småsvettiga mackorna och en
och teologie kand. Claës-Erik Sjö- något ljummen dryck, lite varstans
fors, vår lärare i klass sex.
där man kunde slå sig ner. När det
var lämpligt väder, satt vi alltid ute
Även några vikarier, gjorde tillfäl- i det gröna.
liga och mer eller mindre populära
gästspel. Här minns jag namn som Inför den obligatoriska fortsättInga-Lisa Edlund, Sven Johansson ningsskolan, var någon form av
och Wally Lagerkvist. Sjunde och
skogsbrukskurs aviserad, men av
sista skolåret gick vi hos Uno Håokänd anledning blev det skolkök i
4
Bohults skola, där Sigbritt Hedeby
var vår unga och mycket omtyckta
kökslärarinna. Pingsten 1955 konfirmerades jag, tillsammans med
37 andra förhoppningsfulla ungdomar, i vår vackra kyrka. Vi var
kyrkoherde John Lindgrens första
konfirmander i V. Torsås. Samma
datum 2005 samlades 22 av oss
åter, för att fira 50-årsjubileum.
Ett starkt minne från barndomen,
är den genomgripande renovering av boningshuset hemma i
Ringshult, som påbörjades hösten
1947. Bland annat revs de gamla
murverken, som till största del var
byggda av gråsten och kalkbruk.
Detta dammiga och riskfyllda
jobb, utfördes av far tillsammans
med Ejnar i Rubbatorp, som då
var arrendator på en av gårdarna i
Ringshult.
en vresig och fruktad gubbe som
ofta, mer eller mindre befogat,
skällde ut sina arbetare.
Slaskvattenavlopp från köken anlades, men på rinnande vatten fick
vi vänta ytterligare 10 år. Varmvatten och innetoa med bad och
dusch, blev inte verklighet förrän
efter att jag lämnat hemmet. Det
var åtskilliga spannar som handvevades upp och därefter kånkades
uppför den branta backen från
brunnen. Även till djuren i lagår´n, fick en hel del vatten bäras.
Jag har många gånger undrat
över, hur vi klarade den personliga hygienen, med enbart ett litet
handfat att tillgå. Kan tänkas att
man inte alltid hade en helt fräsch
framtoning. Det var heller inget
snack om bacillskräck eller andra
sjåpigheter, när alla drack vatten
ur samma skopa, från spannen på
bänken.
tätningsmedel. Jag är lite osäker,
men tror att det handlade om en
typ av gängtejp. Smén gick med
viss skepsis med på detta, men
när det visade sig läcka i praktiskt
taget varje rörskarv, var den gamle
inte nådig att tas med och allt fick
göras om, med traditionella blånor
och linolja.
I skolan klarade jag mig hyfsat bra
och blev rekommenderad, att som
det hette, ”läsa vidare”. Det beställdes en realskolekurs från Hermods, men jag hade svårt för att
koncentrera mig på pluggandet.
Andra intressen tog över och jag
kände mig alltmer som en misslyckad figur. Senare har jag många
gånger grämt mig över, att jag inte
förmådde fullfölja korrespondensstudierna.
Kursen betalades av föräldrarna
och min egen ekonomi klarades
När far beställde sågning av virke
lite knappt, av inkomster från de
till bygget, hos disponent Johanstillfälliga jobb som fanns att tillgå.
son vid Huleviks Fabriker, fick han
Det kunde till exempel röra sig om
en kommentar från en som trodde När det så äntligen var dags för
lyxen
med
vattenledning,
byggde
dagsverken hos traktens bönder,
sig veta bättre. Ungefär så här lär
kapa och klyva ved, skogsplandisponenten ha sagt: ”Är det verk- far med hjälp av morfar och Per
i Tykatorp, en källare mellan de
tering, massavedsskalning, poligen förståndigt av Pettersson att
båda
uthusen.
Per
var
en
före
detta
tatisplockning på någon av de
göra detta nu, när allting är så dyrt
stora Skatelövsgårdarna, spika
det kan bli.” Framtiden skulle visa jordbrukare, med särpräglad dialekt
och
en
härlig
humor.
Nu
vid
spåntak tillsammans med morfar
vem som gjort den riktiga bedömmogen ålder, jobbade han ibland
eller att kratta bort klappersten
ningen.
tillsammans med morfar. Av en
efter väghyveln. Av någon anledannan
skämtglad
bonde
i
trakten,
ning jobbade jag aldrig, vare sig i
Byggmästare vid renoveringen var
blev han då kallad ”lärlingen”. Käl- fabriken eller på Ulvömossen. Att
”Erik i Nybygden”, men mycket
laren skulle bland annat inrymma vända och kupa torv, var annars
arbete utfördes av min morfar,
pump med hydrofor och jag fick
ett vanligt sommarjobb för ungdo”ätthöstasnickaren” Robert på
mar vid den här tiden.
Vanstingshultet. Lövhultamurarna förtroendet att signera bygget.
Med
pekfingret
krafsades
fars
tillsammans med socknens egen
initialer och årtalet (A.P. 1957),
Ibland fick jag hoppa in som
Ture murare, uppförde de nya
in
i
den
obrunna
betongputsen
i
biografmaskinist och godisförtegelmurverken, där mästarprovet
säljare på torsdagsbion i förenbestod i att bygga en stor vedeldad källartrappen.
ingslokalen, fast det kan nog mest
ugn för brödbaket. Ugnen eldades
Rörinstallationerna
med
plaströr,
liknas vid en ideell insats. Jag har
med c:a 70 cm lång alved, som
som var relativt nytt vid den tiden, kvar mitt gulnade tillståndsbevis
ansågs ge lämplig och jämn temgjordes av smé Pettersson i Torsås- från landsfiskalen i Älmhult, men
peratur för ett lyckat bakresultat.
by. En av hans söner som nyligen
giltigheten bör nog ifrågasättas.
För måleri och tapetsering stod
De två stora 35 mm-projektorerHuleviks store ”lille” målarmästare kommit hem från Amerika, förena hade bågljuslampor, där kolen
Karl Petersson. Elinstallationerna
fick skruvas fram manuellt under
utfördes av Engström i Vislanda,
slog att man skulle prova ett nytt
5
filmens gång.
Två vintrar stod jag, tillsammans
med förre lanthandlaren i Hulevik, på stortorget i Växjö och
sålde julgranar. Jag måste erkänna att jag var en ganska usel
försäljare, men Hugo var duktig
på att snacka för varan. Priset på
granarna låg mellan 5 och 10 kr,
beroende på storlek och utseende.
Vi hade även fasta leveranser, till
några landstingsinstitutioner i
Växjö och Alvesta.
Dessa ströinkomster medgav naturligtvis inget utöver livets nödtorft, men många gånger hade jag
förmånen att kunna åka snålskjuts
på min äldre broder. Bland annat
fick jag överta den moped som
han köpt för 499:50, på postorder
från Gunnars Fabriker i Nässjö.
Den levererades tidigt 50-tal, vid
järnvägsstationen i Hulevik och
märket var Sparta. Motorn som
man fick ”cykla” igång, var en JB
med AMAL-förgasare.
Så länge vi bodde hemma, fick vi
barn ställa upp med varjehanda
sysslor på gården och framförallt
vid skördearbetet var det en hel
del slit. All säd skars med hästdragen slåttermaskin eller lie och togs
upp och bands för hand, för att
därefter sättas på tork i halvtravar,
skylar eller på krakar. Hemkörningen gjordes med häst och vagn
och nekerna láades in, enligt ett
visst mönster.
Höbärgningen var ett motsvarande och ganska tungt kroppsarbete.
Fram till att far, med ålderns rätt,
bestämde sig för att lägga av med
djur och jordbruk, var jag varje år
på min semester, behjälplig med
detta gräs(l)iga kneg. I skogen blev
det också många slitsamma pass.
Utan motorsåg var trädfällning
med hyveltandat stockasåg, lite av
ett kraftprov utöver det vanliga.
Några mycket angenäma minnen
från ungdomsåren, är de sjöresor
vi gjorde till festplatserna i Torne,
Kärrasand och Urshult, med den
ombyggda och tidigare ångmaskindrivna timmerbogseraren
Blenda. Ofta blev det övernattning
i tält vid dessa tillfällen. Till den av
Flakarna, där några Huleviksgrabbar hade en stuga, gjordes också
några oförglömliga båtutflykter.
genom att bryta skogens tystnad
med en ljudlig ”brakare”.
När vi vintern 60/61 jobbade i Sävsjötrakten, lyckades jag ställa mig
i vägen för trädet vi fällde, med
benbrott och färd till Växjö lasarett som resultat. Resan företogs
i arbetsledarens skraltiga gamla
”folka”, vars enda instrumentering var hastighetsmätare och en
stor rund klocka. Som alternativ
till bränslemätare, fanns det till
Med tacksamhet och en aning
höger om gaspedalen, en kran för
vemod, minns jag även hur vi ung- att koppla in reservtanken. Den
domar ofta samlades hos bröderna resan kunde inte i något avseende
Spångberg, i deras lilla hyresrum
betraktas som angenäm.
på andra våningen vid Söderlunds
i Hulevik. Kanske för uppladdUnder konvalescensens senare
ning inför ett festplatsbesök, men del passade jag på att ta körkort
också för att kolla in den ”snöiga” hos Herman i Torne. Enda gång17-tumsbilden, på det som var en en jag har rattat en Merca diesel.
av de allra första TV-apparaterna
Utbildningen kostade 270 kr, med
i trakten. De tålmodiga bröderna
uppkörning och allt. Hermans
Bertil och Erik, som båda jobbade kulspetskvitterade blyertsräkning
i fabriken, fick stå ut med mycket
finns sparad. Året därpå köpte jag,
ståhej i sin trånga ungkarlslya.
av nämnde arbetsledare Gunnar
Gustavsson, min första bil som
Flottan och Sydkraft
kostade en hel tusenlapp. Det var
Tillbaka som V. Torsåsbo, efter
en vinröd Morris Minor med trött
att under 18 månader som stasidventilare och årsmodellen var
manställd i Flottan, varit skriven i troligen omkring 51/53. En liten
Karlskrona Amiralitetsförsamling, poäng i sammanhanget är, att detvar det dags att söka ett civilt mål ta var samme Gunnar Gustavsson,
att sikta mot. En nisch jag hade
som 11 år tidigare var leverantör
funderingar på var skogen.
av min första cykel.
Jag fick jobb vid Sydkraft med att
röja ledningsgator, men även mäta
ut och stämpla nya linjesträckningar. Vid dessa mätuppdrag jobbade vi tillsammans med bolagets
skogvaktare. Till honom nämnde
jag vid ett tillfälle, om mina framtidsfunderingar och den spontana
kommentar jag då fick, kommer
jag aldrig att glömma:
Teknikutbildning
Givetvis tänkte jag en del på det
skogvaktaren så tydligt betonat
och visst hade jag känt intresse
för teknik och varit nyfiken på att
pilla med elektriska prylar. Några
av syskonen minns säkert hur det
gick, när jag gav mig på att reparera kökets enda elektriska kokplatta. Det äventyret slutade med att
elektriker Ivar på Nyatorp, fick ett
”Det här är inget för dig, du skall
litet extrajobb med att reda ut allt
satsa på något inom tekniken, men trassel jag lyckats åstadkomma.
jag skulle aldrig kunna tänka mig
något annat.” Denna sin övertygel- Det blev slutligen ödet som fick
se underströk han med eftertryck, komma till hjälp, för att leda mig
6
in på en yrkesbana inom elektroniken och upptakten var, en minst
sagt osannolik slump. Jag satt vid
ett bord på vänstersidan av dansbanan i Hynnenäs, tillsammans
med mina kompisar och grabbgänget från Torsåsby. Av någon
anledning kom jag i snack med
Lennart, som jag egentligen inte
kände särskilt väl, men med rätt
olja har man ju lätt för att prata.
Han berättade att han skulle in till
stan, för att genomgå test till en
kurs på en TV/teleskola i Diö.
Dagen efter när dimmorna lättat,
började jag fundera på detta och
undersökte vad det handlade om.
Det visade sig vara en 72-veckors,
så kallad omskolningskurs för utbildning till telereparatör. Kursen
anordnades av den tidens AMS
och som hette Kungliga Överstyrelsen för Yrkesutbildning (KÖY).
Följden blev att jag sökte och blev
kallad till test hos länsarbetsnämnden i Växjö.
Jag blev antagen till utbildningen
men tyvärr kom inte Lennart med.
För mig blev han en ödets budbärare och det är jag verkligen tacksam för. Som en liten kuriositet
kan nämnas, att rektor för skolan
i Diö, var folkskollärare Wiking
Björkman, som under en tid på
30/40-talen hade varit lärare, i
såväl Flogmyra som Torsåsby.
När kursen i Diö, våren 1963 började lida mot sitt slut, gällde det
att hitta någon lämplig födkrok.
Jag sökte och blev antagen till en
teknikertjänst på flyget i Kallinge.
Någon hade samtidigt sett en annons om ett tillfälligt jobb under
sommaren, som teletekniker på
sjömätningsfartyg.
Jag var tveksam till detta ”osäkra” jobb, men blev övertalad av
läraren på skolan att söka. Han
tyckte det lät intressant och spän-
nande, och att jag som ung grabb,
hade tiden för mig och borde våga
chansa lite. Resultatet blev att jag,
redan några dagar innan kursen
var avslutad, satt på tåget mot en
väntande oviss framtid.
Den händelserika tiden efter Västra Torsås
Här fortsätter berättelsen om
en smålänning på rymmen. Det
handlar nu om hur det blev och
hur livet kom att gestalta sig, efter
att jag lämnat min småländska
hembygd.
/Bo i Ringshult
Mitt ”udda” yrkesliv
Det var en något vilsen here som
söndagen 26:e maj 1963 steg av
tåget vid Stockholms Central, för
att dagen därpå tillträda den tillfälliga tjänsten (c:a 1 300:-/mån.)
vid Kungl. Sjöfartsstyrelsen, som
senare i samband med omorganisation, bytte namn till Sjöfartsverket. Sommarjobbet som läraren i
Diö puffat för, skulle visa sig bli en
anställning som varade fram till
pensioneringen.
Under 14 mätsäsonger tjänstgjorde jag som ansvarig för drift och
service, av den teletekniska och
hydroakustiska utrustningen på
sjömätningsfartygen Gustaf af
Klint och därefter Johan Månsson.
Till mitt förfogande hade jag en
eller två värnpliktiga och ibland
även en civilanställd tekniker.
Jag deltog även i det operativa
mätningsarbetet, där vårt arbetsfält var samtliga svenska farvatten,
men även Nordsjön och då i samarbete med Danmark, Tyskland,
Holland och England. Vid dessa
expeditioner, gavs ibland tillfälle
att anlöpa utländska veckoslutshamnar och det var ju alltid lite
extra intressant som upplevelse.
7
Vinterperioden jobbade vi sjötekniker med underhåll och
förbättring av mätutrustningarna.
Första åren hade vi verkstad högst
upp under taket, i den byggnad
på Skeppsholmen som inrymde
Sjökartebyrån. Den gamla knarriga hissen i huset rörde sig, enligt
ett uttryck som en gång myntats
av en jäktad person, ”obetydligt snabbare än landhöjningen”.
Efter Skeppsholmen flyttade vi
till Rosenvik, mitt emot Skansens
huvudingång på Djurgården.
En fantastiskt charmig plats, där
Sjöfartsverket fortfarande har kvar
viss verksamhet.
Bostadssituationen i Stockholm
var väldigt besvärlig redan på den
tiden. Oftast blev det inneboendealternativet som gällde de första
åren. Den förmedling jag brukade anlita hette ”All-Stockholm”
och drevs av en fantastisk liten
gumma, med en höstackliknande
peruk som ibland åkte på sniskan,
när hon samtidigt hanterade sina
tre eller fyra telefoner, under tiden
som hon även pratade med sina
besökare. En kortare tid bodde jag
på det flytande vandrarhemmet
af Chapman, vilket innebar att jag
hade ungefär 100 m till jobbet.
En andrahandslägenhet på Grevgatan nära Karlaplan var mitt
längsta boende, men även adresser
som Dalagatan (granne med Matteus kyrka), Tulegatan i Vasastan
och Ekhagen intill Naturhistoriska
riksmuseet, kom att gälla under
Stockholmstiden. Sista åren innan
det var dags att lämna huvudstaden, hade jag en liten lägenhet på
Öregrundsgatan mellan Gärdet
och Värtahamnen. Den lägenheten köpte jag svart och förmedlare
var en skum figur som hette Prins.
Han hade sitt kontor nära Hornstull på Södermalm.
Hösten 1965 började jag på Stockholm Stads Tekniska Aftonskola
(SSTA), med siktet inställt på en
ingenjörsexamen. Efterföljande
sommar fick jag erbjudandet att
vara Sjöfartsstyrelsens kontrollant, under slutskedet av det nya
fartyget Johan Månssons färdigställande, för att därefter fortsätta
som ledare för fartygets teletjänst.
Frestelsen blev då för stor och jag
hoppade återigen av en påbörjad
utbildning.
Det var inte utan en viss vånda jag
övergav tanken på fortsatta kvällsstudier, till förmån för sjötjänstgöringen, men att välja var dessvärre
nödvändigt, eftersom de båda inte
var tidsmässigt förenliga. Visst
hade det helt klart känts tillfredsställande, att kunna stoltsera med
en formellt dokumenterad utbildning, men jag kan ändå inte direkt
påstå att jag ångrat avhoppet, med
tanke på hur framtiden kom att te
sig.
Johan Månsson, som var den
tidens modernaste sjömätningsfartyg, byggdes på Gävle Varv
och levererades 1966. Upp till 10
djupmätningsutrustade småbåtar kunde medtas och hanteras
ombord. Båtarna rangerades med
hjälp av en traversvagn på räls
och för sjösättning, respektive
ombordtagning, fanns en utfällbar
slip i aktern. Det 56 m långa fartyget, med c:a 70 mans besättning,
hade utrymmen och resurser för
service, av såväl båtar och båtmotorer som mätutrustningar.
Under min tid i Flottan var jag
med om en grundstötning med
jagaren Småland och på Johan
Månsson fick jag återigen uppleva
denna dramatik. Nästan hemma
efter avslutad mätsäsong, gick
vi på Stora Höggarnsbank utanför Lidingölandet och fick dras
loss med hjälp av bogserbåt. Lite
pinsamt för ett sjömätningsfartyg,
kan tyckas.
Sjömätningsfartygen, som ägdes
och drevs av den civila sjöfartsmyndigheten, var vid den här
tiden örlogsflaggade och således
militärt bemannade. Att som civil
jobba tillsammans med nästan
enbart militärer, var en ny men
framförallt positiv erfarenhet. De
marinofficerare som söker sig till
sjömätningstjänst, tillhör naturligtvis inte heller kårens mest
bålda krigsherrar.
Från 1977 övergick jag till att
jobba heltid i landorganisationen.
Här handlade det bland annat om
teknisk support, i samband med
introduktion av ny utrustning,
eller drifttagning av mätsystem.
Detta föranledde naturligtvis en
hel del besök på fartygen, såväl i
hamn som till sjöss. Ibland var det
helikopter som gällde vid dessa
utryckningar och det var ju alltid
lite extra spännande.
Innan GPS-systemet kunde
erbjuda tillräcklig positionsnoggrannhet, var det ganska vanligt
att använda helikopter i sjömätningssammanhang. Det handlade
mycket om inmätning av geografiska fixpunkter och etablering av
sändarstationer till de egna, lokala
radionavigeringssystemen. Även
vid servicebesök till dessa stationer, som ofta var placerade på
öar, kunde det av tidsmässiga och
därmed även ekonomiska skäl,
vara lämpligt att anlita helikopter. Ickeproducerande mätfartyg
med stor besättning, sågs inte som
någon god affärsidé.
Materielansvar innebar dessutom
många affärsresor, såväl inom
landet som utrikes. Som längst
bort var jag, strax innan jul 1978,
tillsammans med min dåvarande
chef, på en resa till USA. Vi flög
runt och besökte ett antal företag
8
inom hydrografibranschen. Platserna vi landade på, var Kennedy
Airport i New York, Salt Lake City
i Utah och Phoenix i Arizona.
På ledig tid hann vi bland annat
med att besöka Empire State Building, Frihetsgudinnans diadem
(armen med facklan var avstängd),
Mormonernas pampiga tempel i
Salt Lake City, västernfilmstaden
Old Tucson nära mexikanska
gränsen och inte att förglömma,
den helt fantastiska Grand Canyon. Tyvärr blev det inget Las
Vegas.
Med 7-årig folkskola och en
72-veckors omskolningskurs som
enda grundutbildning, påspädd
med diverse kurser, såväl på eget
initiativ som anordnade av arbetsgivaren, har jag genom åren
innehaft en rad olika befattningar,
med sina påhäftade tjänstebenämningar. Jag anställdes som radiomontör och därefter blev det förste
montör, biträdande ingenjör,
ingenjör, förste byråingenjör och
byrådirektör.
Den senaste befattningen var en
följd av att jag uppmanats söka
min chefs tjänst, efter att han blivit
tilldelad andra arbetsuppgifter, i
samband med en omorganisation.
Orsaken var en schism mellan honom och en högre chef i verksledningen. Tjänsten innebar ansvar
för anskaffning, underhåll och
utveckling av teknisk utrustning
för sjömätningsverksamheten.
I vissa befattningar ingick även
personalansvar, vilket ibland kunde kännas som en störande arbetsbelastning, för en som brann för
att jobba med tekniken. En väldigt
kul och intressant del i jobbet, var
däremot att informera och undervisa, i första hand de militärer från
Flottan som skulle tjänstgöra på
mätfartygen. På skolbänken fanns,
dock inte samtidigt, alla kategorier
från värnpliktig till kommendörkapten.
Det scenario som beskrivits här,
skulle inte vara möjligt i dagens
samhälle, eftersom det numera
krävs gedigen utbildning och formell kompetens i alla lägen. Den
tiden, med de möjligheter som
kunde öppna sig även för en lågutbildad, är givetvis inget vi önskar
tillbaka, fast för min egen del kan
jag bara citera Evert Taubes eldare:
”… men medge ändå, att det samtidigt gav mig en chans”.
Jag hade ingen egentlig bakgrund
inom den traditionella radio/teletekniken, utöver den något bristfälliga utbildningen. Elektronikens
övergång till en alltmer digital
teknik, kom därför att innebära en
möjlighet för mig, att hävda mig
gentemot äldre kollegors genuina
erfarenhet.
På liknande sätt har jag själv fått
uppleva, hur yngre arbetskamrater
haft lättare att anamma mjukvarulösningar i tekniska applikationer.
Dock kan jag glädjas åt, att ganska
många av mina konstruktioner,
oftast baserade på digitala integrerade kretsar, under åren har
tillämpats i den svenska sjökarteverksamheten.
En av dessa ledde till att jag tilldelades en belöning på 19 500 kr,
av statens centrala förslagsnämnd
och därmed även automatisk
nominering till den statliga förslagsverksamhetens rikstävling.
Där hamnade jag på tredje plats
och fick ta emot pris av dåvarande
civilminister Bo Holmberg, vid
en ceremoni på en av Essingeöarna i Stockholm. Förutom pengar
blev det en glasljusstake, signerad
Bertil Wallien. Då hade jag inte en
susning om vem han var.
När det efter 15 år i Stockholm var
dags att flytta till Norrköping, dit
Sjöfartsverket blivit utlokaliserat,
var jag en av många som ogillade
att lämna huvudstaden, men idag
vet jag bättre. Den mysiga lilla stuga vid Bråvikens norra strand, som
varit min bostad sen 1982, hade
det helt klart varit omöjligt att för
en rimlig kostnad, hitta motsvarigheten till i Stockholmsregionen.
Epilog
Mycket spelar in när det gäller
vägval i livet. För min del handlar det framför allt om att det är
lyckosamma tillfälligheter, men
även brinnande intresse och idogt
arbete som danat mitt, kanske lite
udda och i vissa avseenden något
osannolika, yrkesliv.
Med facit i hand framstår det
klart, att skogvaktare Winberg
hade rätt i sin uppfattning. Lika
klart är det, att det var Lennarts
tips och lärare Ströms klarsynthet som blev avgörande vägskäl,
för att leda till denna intressanta,
spännande och upplevelserika
period i livet.
mer livsavgörande. Vid en stor
segelfartygstävling i Göteborg i
aug. 1968, träffade jag en underbar
kvinna som sedermera blev min
hustru. Nu är hon tyvärr borta,
men hennes båda barn som jag
haft förmånen att vara bonuspappa åt sedan de var små, ger mig
den familj med barn och barnbarn, som är så viktig för att orka
leva vidare i entung situation.
Skolkort 2:an 1948
Biomaskinist.
n.
Under alla år, efter att jag lämnat
min hembygd, har jag självklart
och efter bästa förmåga, försökt
vara en god och stolt ambassadör
för mitt älskade Småland. Inte heller har jag någonsin, känt behov av
att göra avkall på mitt ursprungliga tungomål.
När jag nu, i mer än 30 år varit
bosatt i Kolmården, får det väl
anses naturligt att jag känner mig
hemma här. Innerst inne är jag
dock samma ”Hållvikahere”, som
tidigt 60-tal satte sig på tåget i Alvesta och de sanna rötterna, sitter
för alltid ordentligt fastankrade i
Västra Torsås och då framförallt,
té Arvidas i Ringshult.
Som avslutning vill jag beröra
något, som för mig har varit än
9
Körkort.
Haiku
Är en japansk diktform
som blivit känd och otyckt inte
minst tack vare vår nobelpristagare Tomas Tanströmer. Den består
av tre rader:
fem+sju+fem stavelser.
Haikun har ofta motiv från
naturen och har ibland en
liten knorr på slutet.
Myran är flitig.
Till höghuset i gläntan
släpas barr och strån.
Här kommer några tappra försök.
En tussilago
lyser så grann i diket,
gul som solen själv.
En vitsippebacke,
så vacker i vårens tid.
Kort är dess fägring.
Nu är det sommar.
Efter regnet hörs göken:
Ko-ko, ko-ko-ko.
Gick ju rätt så bra.
Det var väl inte så svårt?
Försök även du! Ingrid Riis.
10
Se-en ekorre
hoppar djärvt från gren till
gren.
Vad du är duktig!
Bokrescensioner
”Vi har döden. Fram till dess får vi
göra vad vi vill.”
Tre nya böcker om livet, kärleken och döden.
Efter Ekot. Olivia Bergdahl
Olivia Bergdahl, född 1989, började redan som 12-åring uppträda
som estradpoet. 2007 vann hon
Poetry slam och började kalla sig
Sveriges bästa poet. Samma år gav
hon ut diktsamlingen ”Demo” och
2008 kom hon fyra i World Cup
i Paris. Olivia Bergdahl turnerar
mycket och jobbar också med musik bland annat tillsammans med
vissångaren Loke Nyberg.
I februari 2015 släpptes skivan
Eldorado med Olivias poesiorkester och hennes debutroman Efter
Ekot.
Efter Ekot är en destruktiv kärlekshistoria om statistikstudenten
Fanny som träffar vänsteraktivisten Sam. Handlingen är förlagd
till Göteborg. Sam bor i en andrahandsetta i Biskopsgården. Han är
engagerad i mänskliga rättigheter,
en känslig kille som verkligen lyssnar på Fanny. En perfekt pojkvän
helt enkelt. Men snabbt övergår
den stora kärleken med obekymrat
festande och långa givande samtal
till något helt annat. Fanny anpassar sig helt till Sam. Hon vill inte
göra honom upprörd eller ledsen.
Fanny minns inte längre hur man
säger nej. Hon blir ständigt förminskad och så kommer våldet in.
”Idag är det den 8 juni 2011. Det
har gått 621 dagar sedan jag och
Sam träffades första gången. Jag
har räknat. Det är klart jag har
räknat.”
Fanny tror att om hon bara älskar
honom tillräckligt mycket kommer allt att ordna sig
Hennes metod för att hantera sin
egen ångest är att lyssna på P1,
framförallt Dagens eko och sedan
memorera allt.
Fanny lämnar också Göteborg för
en tid. Hon åker till sin mormor
på västgötaslätten. Hennes mormor vet ingenting om vad som
hänt.
”Mormor är född 17 mars 1928.
Jag är född den 16 april 1990. Hon
är 22 675 dagar äldre än mig.”
Hon vill att Fanny ska övningsköra
med henne, det gör också Fanny
om än motvilligt till en början.
”Förra året dödades 266 personer
på svenska vägar. Det är ungefär
0,73 personer om dagen. På 365
dagar går det 8 760 timmar. Det
är 525 600 minuter. Det innebär
att det gick ungefär 1 976 minuter
mellan varje dödsfall, eller 33 timmar.” Efter Ekot är en svart roman
om kärlek, men en bra roman om
kärlek.
Visst innehåller boken mycket
statistik, fakta och ibland oviktigt
vetande. Men det beskriver verkligen Fanny och jag gillar henne.
Visste ni förresten att:
”Det finns 2,9 miljoner grisar i
Sverige. 425 000 nötkreatur och
cirka 7 miljoner höns.”
Det har Fanny sagt.
Gud har för mycket tid.
Martin Luuk
Martin Luuk är född 1968. ”Gud
har för mycket tid” är hans romandebut. Han har tidigare givit
ut kortprosa; 2012 kom ”Ingen
jag vet är i mitt träd”. Han är en av
medlemmarna i Killinggänget och
har turnerat med föreställningen ”
Får man göra slut med sitt syskon?” tillsammans med sin bror
Kristian.
11
Gud har för mycket tid är historien om Gabriella och Johanna
som möts när de är sju år. Det är
en fragmentiserad berättelse som
hoppar fram och tillbaka i tid och
rum. Handlingen spänner över
hundra år, men utspelas på något vis ändå i nutid. Johanna och
Gabriella brukade som barn träffas
vid en övergiven plats vid slutet
av Tantolunden under Årstabron.
Där var vattnet skitigt och luktade
illa. Det var Gabriellas ställe, hon
var där när hon ville vara ifred.
Vid denna plats ingick flickorna
en pakt. En dag ska vi cykla in i
solen, bestämde de. I boken följer
läsaren flickorna genom livet; t ex
sommarlovet då de är fjorton, på
studentflaket, när en av dem, Johanna, får barn. Berättelsen kantas
också av andra personer runt omkring. Johanna och Gabriella både
älskar och bråkar med varandra
genom livet. Johanna arbetar som
konstnär. Hon gör märkliga målningar med massor av blod. Gabriella samlar på svanar som hon
tar hem till sin lägenhet. Boken är
både djupt tragisk och samtidigt
komisk. Den är mycket originell
och vacker på ett säreget vis.
”Jag tror inte alls på de som säger
att Gud inte har tid med oss, att
vi är för många, för meningslösa.
Men jag tror inte att Gud har för
lite tid, jag tror han har för mycket tid. Gud är lika uttråkad som
vi. Han är som ett litet bortskämt
rödhårigt barn som klämmer myror mellan fingrarna, inte för han
är elak, utan för han är uttråkad.”
Vid en pågående totalrenovering av hus i Jungfruboda hittades bl a en
Smålandsposten från 1946. Jag bläddrade igenom tidningen och fann
medskickade notiser om Västra Torsås.
Inskickad av Tomas i Fröseberg
12
Bokrescension
Tills man dör lever man. Niklas Källner
Niklas Källner, född 1976, är journalist mest känd
som reportern i Skavlan. Om man gillar hans intervjuer i det programmet ska man absolut läsa denna
bok. Ibland svarar människorna så klokt, avslöjande
och humoristiskt så man undrar hur spontant eller
regisserat det är. Hur som helst blir jag glad av boken.
Det handlar om kärlek, drömmar, svartsjuka, vänskap, döden och allt möjligt annat. Love Strandells
fotografier är också väldigt fina. Jag avslutar med
några citat ur boken:
Behöver du hjälp
i trädgården eller med allt
som rör din tomt?
”Vilka regler gäller för livet egentligen?” Staffan, 55 år
Vi utför b.la.
• Infiltrationsanläggningar (Diplomcertifierad)
• Omläggning och sättning av plattytor,
stödmurar och kantsten
• Grund och dräneringsarbeten
• Anläggning utav effektbelysning
• Gräv och schaktningsarbeten med hjälp
utav maskin i lämplig storlek
• Planteringar, borttagning av stubbar, träd mm
• Snöröjning på tak, planer, vägar mm
• Det mesta utav den yttre skötseln,
T.ex Gräsklippning, lövborttagning, häck
och busk-klippning även snickeriarbeten
”Det är som min farmor sa: Man ångrar inte det man
gjorde, utan det man inte gjorde.” Caroline, 68 år
”När man tänker efter är det redan för sent. Då har
man redan missat något stort i livet.” Deogratius, 23
år
I love you! Jag har sagt det till alla män och de har
alla trott att det var sant.” Mari Ann, 85 år
”Ibland kan jag bli så arg att andra människor börjar gråta. Så arg kan man faktiskt bli, och det vill jag
inte.” Malte, 8 år
”De som är riktigt gamla har ingen iphone. Istället
har de en gammaldags mobil med knappar som är
inbyggda. ”Fredrika, 8 år
Hör av dig om du behöver hjälp,
vi kommer gärna ut och delar
med oss utav vår kompetens
och lämnar offerter på jobben!
”Jag tycker Sverige ska bli snällare mot dem som
kommer från andra länder. Mycket snällare.” Max, 6
år
Susanna Eriksson
Sebastian Bergquist
Hynnenäs Kvarnkullen 342 53 Lönashult
Tel: 0734 239 484
sebbe_ktm@hotmail.com
13
Sockenstämman.
Det blåser nya vindar, för det har
valts fram ny ord förande. Therese
Nilsson, Presentation av Therese
står i Sockenrådets spalt i detta
nummer. Vi hälsar Therese välkommen.
Årets Västra Torsåsbo blev korad.
Det blev Viking Olsson detta året som kammade hem det
respektfulla priset, ”Årests Västra
Torsåsbo 2015.” Ett stort grattis
till Viking. (Bild på Viking och
Mats som lämnar över diplom
och blommor) Även applåder för
musikunderhållning av Viking.
Avtackning av Örjan Riis som varit styrelsemedlem. Tackar Örjan
för denna tid. (Bild på när Mats
överlämnar diplom till Örjan.
Fotot ser ni överst till höger)
Även avtackades Britt-Marie
Andersson och Agneta Wendel för
sina insatser som redaktionsmedlemmar. Tackar Britt-Marie och
Agneta för gott samarbete.
(Mats överlämnar blomma till
Britt-Marie)
14
Mörhult med flera byars
Byalag.
Leader Linné – Något för
Västra Torsås?
Fredagen den tjugoandra maj
skedde den årliga vårstädningen
av Massapetters jordkoja.
Uppslutningen var i år inte lika
stor som vanligt men de flitiga
räfsade, rensade och röjde. Stugan
städades och nya sittbänksplankor
sattes upp. Dessa var av asp och
sågade på sågverket i Målensås.
Så nu är det fint för sommarens
besökare och vi hälsar alla hjärtligt
välkomna att ta en tur och besöka denna plats. Just nu blommar
löjtnantshjärtat så fint där.
Leader Linné är föreningen som i
sex småländska kommuner stöttar och finansierar utveckling på
landsbygden. Under drygt sex år
har ca. 450 olika projekt, delat på
60 miljoner kr. Det gäller verksamheter inom turism, kultur,
friluftsliv, aktiviteter, näringsliv
och mycket mer. Verksamheten
har bedrivits i Alvesta, Växjö,
Älmhult, Markaryd, Ljungby och
Värnamo kommuner. Det ska
vara ett samarbete mellan ideella
krafter, privata näringslivet och
det offentliga. Det offentliga finns
alltid representerat i och med
att finansieringen kommer från
kommunen 40 %, EU:s 30 % och
Staten 30 %. Projektet ska bidra
med arbetstimmar och ibland med
kapital.
Mikael Berggren från Grönhult
rensar gräs kring lötnantshjärtat.
Ann-Kristin Anderssom från
Mörhult rensar kvistar och skräp
rund kojan. /Hälsningar Byalaget.
Projekten har varit väldigt olika.
Från det minsta till elevrådet på
Haganässkolan, som fick 2 500
kr, till det största som gick till
områdets samlingslokaler om 3,5
miljoner kr. Där fick Hynnenäs
bygdegård del av pengarna med
en kartläggning av energiåtgången, samt vissa energibesparande
åtgärder.
Andra närliggande projekt som
fått Leaderpengar är det stora
projektet ”Destination Åsnen” och
aktiviteterna ”Landsbygdsdag” i
Bosgård 2014 och i Torsåsby 2012.
Smålandsoperan på Huseby har
fått hjälp med marknadsföring.
Smålands Kulturfestival är uppbyggd med Leaderpengar. Tyrolen har fått flera mindre bidrag,
bland annat till deras Museievagn.
Vislanda IF:s konstgräsplan fick
starthjälp.
Nu är en programperiod om sju år
avslutad och en ny 7-årsperiod är
påbörjad.
15
Leader Linné Småland är den nya
organisationen som har utökats
med Vetlanda och Sävsjö kommuner. Verksamheten är likartad,
med samma upplägg. Drygt 50
milj. Kr har erhållits, att bedriva
verksamhet för till 2021. Det är
fritt fram för alla att ansöka om
pengar för nyskapande, utvecklande projekt på landsbygden. Välkomna att ansöka.
Jag har haft förmånen att vara
Ordförande under de första sju
åren, men lämnar över till Gotlieb
Granberg från Horda i sommar.
Den som vill veta mer kan söka på
nätet eller kontakta verksamhetsledare Annika Nilsson på telefon
070 560 02 06.
Sven Sunesson, Opparyd Brogård
Föreningen Destination Åsnen
Detta ger de lokala företagen möjlighet till en bättre lönsamhet och
Ska, tillsammans med alla som bor också ännu bättre livskvalitet för
alla som bor här. Åsnenområdet är
och verkar i området, arbeta för
unikt med höga naturvärden som
en positiv och klok utveckling av
redan idag lockar många besökare.
besöksnäringen i Åsnenområdet.
De turister som kommer för att bo
här under sin resa kommer främst
Vi vill att Åsnen ska utvecklas till
från Tyskland, men det är även
en attraktiv destination för både
många besökare från Danmark,
svenska och utländska besökare
Sverige och Holland. Åsnenomoch för alla invånare, säger Karin
rådets utveckling måste alltid ske
Nilsson, projektledare för arbetet
med balans, så de unika natur- &
kulturvärdena förvaltas klokt, i
Företag, föreningar och andra
aktörer i området har, tillsammans samverkan med alla krafter som
verkar för en levande landsbygd
med de tre Åsnenkommunerna,
som utvecklas varsamt! Framtiarbetat fram en bas, för hur omdens besökare kommer att ställa
rådet kan utvecklas för att bli ett
allt högre krav på miljöhänsyn
starkt besöksmål med spännande
och hållbara destinationer.
aktiviteter men också lugna, tysta
naturupplevelser. Med detta arbete Genom vårt kraftfulla samarbete
ska vi ge ännu fler möjlighet att,
som grund har vi som gemensam
på ett långsiktigt och hållbart sätt,
målsättning att Åsnenområdet i
njuta av detta paradis i Småland.
framtiden ska bli förstahandsvalet för naturupplevelser i södra
I år har företag och föreningar
Sverige.
som erbjuder aktiviteter, mat,
boende eller andra upplevelser
Genom att erbjuda upplevelser
och produkter som präglas av god möjlighet att delta på olika utbildkvalitet och hög servicenivå under ningar och föreläsningar. Genom
att hela tiden förkovra sig och
det samlande namnet Åsnen kan
träffa kollegor i området så lär vi
vi skapa ett attraktivt och spänoss mer om varandra och då blir
nande område för alla besökare.
det också lättare att rekommendera och skicka gäster mellan olika
företag
Fotograf: Sofia Ernerot
16
något som alla tjänar på.
När nationalparken är klar och
invigd så kommer den att locka
många besökare. Då vill vi vara
redo att ta hand om gästerna på
ett bra sätt som gagnar både de
lokala företagen och föreningarna
i området. Är du aktiv i någon
förening eller annat nätverk i
området kommer vi gärna ut och
berättar om arbetet, och vad vi
tillsammans har bestämt, att vi
vill att Åsnen ska förknippas med.
Hör även gärna av er om ni har
frågor eller någon idé som ni vill
diskutera.
Vill du bli medlem i den ideella
föreningen Destination Åsnen
eller få vårt nyhetsbrev så kontakta oss på info@destinationasnen.se
eller på tel. 070 – 363 41 65.
Man kan även läsa om arbetet som
pågår på www.destinationasnen.
se.
Våra turister hänvisar vi till www.
visitasnen.se och här hittar du
själv också tips på vad som händer
och erbjuds i området – bra att
kika på om man får gäster som
man vill visa runt!
Åsnen - Naturen på riktigt!
Fotograf: Hans Runesson Ängsfruktblomning
Talboken om Västra Torsås
finns nu på DVD skiva.
Beställs enklast via inbetalning av 75 kr + porto 14 kr = Totalt 89 kr till Bg 5162-0367
OBS: Glöm inte ange namn och adress.
Eller kontakta rolf@vastratorsas.se Tel: 0476-28040
&
ruT
rOTAVDrAg
Skogskörslor
Mindre röjning
Trädfällning
Flytthjälp
Städning
Utomhusmålning
Gräsklippning
Snöskottning
Vedhuggning
OLOFSHYLTE
SkOgSbrukutför
ALLTJÄNST
Humana priser
Kontakta Sigge
070-21 66 306
17
Limerickar
Vandringsgruppen 55+
När en klockare från Håldala
Vandringarna den 23/3 och 27/4
på möten stod upp för att tala
Såväl årets premiärvandring i mars som aprilvandringen har
genomförts öster om Skatelövsfjorden.
drev han sin politik
med så lugn retorik
att det gränsade till det sakrala.
Vid plats där bonden i Ringshult 1
bröt ”ollningsteg” med spade och spett
stank det inte bensin
från nå’n bullrig maskin
bara frisk doft av mylla och svett.
Bosse i Kolmården
Måndagen den 23/3 var vi åtta deltagare som startade vandringen från Leif Rydéns gårdsplan i Vrankunge. Urban
Spjuth var turledare. Efter att ha gått en körvägsslinga till
Skatelövsfjorden kom vi tillbaka till startplatsen och fortsatte
längs en skogsväg till Buskahult vid Hårestorpsvägen. Därefter tog vi närmsta vägen till Sunnanvik. Vid Sunnanvik var
det dags för den sedvanliga fikarasten. Från Sunnanvik gick
vi sedan vägen rakt söderut och passerade över Flämnarängen fram till vägen upp mot vår startplats vid Storegården i
Vrankunge. Vi klarade oss med nöd och näppe från hotande
regn och tillbaka till bilarna hade vi avverkat 7,8 km.
Måndagen den 27/4 var Birgitta Carlsson turledare och hon
hade angett startplatsen till Rosenlund två km. nordväst
Väghults vägskäl. Hela 11 deltagare kom till start i det fina
vårvädret. Vi startade längs en körväg i östlig riktning mot
trakten av Lockarör vid Odenslandavägen. Från Lockarör
gick vi tillbaka västerut längs en sydligare körväg mot Fridhem i Skäggalösa. Vid Fridhem tog vi oss en närmare titt på
den fint restaurerade kvarndammen. Dammens tillflöde sker
från Tångasjön väster om Odenslanda via den lilla Tångaån.
Birgitta ledde oss vidare från Fridhem genom Skäggalösa
via Backagården till dagens fikaplats vid bad- och båtplatsen
söder Sjöanäs. Under fikastunden försökte vi fastställa vilka
byggnader vi såg på västra sidan om Skatelövsfjorden. Det
var inte helt lätt eftersom utsikten delvis skymdes av Kärringön och Slättö. Mätta och belåtna fortsatte vi sedan genom
Skäggalösa förbi Backagården, Nyhem och den gamla skolan.
Väl framme vid bilarna hade vi vandrat nio km. Tack Birgitta
för guidningen genom Skäggalösa. Innan vi skildes bestämde vi datum för nästa vandring till måndagen den 1/6. Den
dagen kommer vi att besöka området Horgemo mellan väg
126 och sjön Vinen.
Urban Spjuth
Är du
intresserad av att delta i
våra vandringar.
Så hör av dig till Urban Spjuth tel. 0470-754 055
eller till Bodil Ragnarsson tel. 0470-818 54.
18
Enskilda Vägar
Arbetet med vårgrusning och
sommarsaltning är i skrivande
stund i huvudsak avslutat.
Arbete pågår med kantskärning
och släntarbeten på vägen TorneHulevik.
Planeringen för denna vägen är att
lägga ny toppbeläggning av den
norra halvdelen
samt grundförstärka den södra delen som har sämre bärighet. Dessa
arbeten beräknas utföras under detta året.
Vidare planeras att belägga Kråketorpsvägen med troligtvis återvinningsasfalt.
Sopning av beläggningsvägarna
är slutförd. Så kallad flikning och
försegling av de
belagda vägarna skall ske på försommaren.
Kantklippning sker under början
av augusti när sommarblommorna
har fröat av sig för året.
Ture Petersson
Den 5 februari 1954 träffades
några herrar i Torne och bestämde sig för att starta Torne
Samhällsförening.
Den första styrelsen bestod av
Herman Johansson ordf.
Nils Karlsson
v.ordf.
Gunnar Karlsson
kassör
Gunnar Ingemarsson sekr.
John Petersson
v.sekr.
Karl Grip och Karl Petersson revisorer
Medlemsavgiften sattes till 5kr/
pers.och år. För att värva nya medlemmar utsågs Bertil Ströberg och
Nils Karlsson. Den första frågan
som togs upp var att ordna gatubelysning i Torne samhälle. Det
beslöts att man skulle ta ett lån på
5000 kr i Skatelövs & Västra Torsås
Sparbank. Samt att alla fastighetsägare skulle skriva på borgen. Man
önskade också 200 kr från kommunalfullmäktige i Västra Torsås i
bidrag. För uppbyggnad av gatubelysningen valdes Gemla Elb.
Idrottsföreningen ville ha en stolpe
nere vid inträdet till Strandpärlan.
Det godkänndes och VTIF fick
betala den extra utgiften för detta.
957 beslutade man att sätta upp
en julgran.Till hjälp med uppsättning och nedtagning anlitades
Gösta Svensson med sin stenvagn.
Barnen fick godispåsar. I februari
1958 skaffade samhällsföreningen
soptunnor som medlemmarna
fick köpa. Tipp hade ordnats på
prästgårdens ägor vid Piparelid.
Kostnad 20kr/fastighet o år.En
öppen vagn körde runt och samlade in soporna. Förslag om lekplats
bordlades.Däremot sattes det upp
en anslagstavla och papperskorg.
Efter en tragisk drunkningsolycka
i dec.-58 beslöt föreningen i januari -59 att köpa tre livbojar som
placerades ut på lämpliga platser
iTorne. Det planerades också för
majbål och att kyrkokören skulle
sjunga. För att få inkomster under
åren ordnades fester på Ramnagårds danspaviljong och på Torne
Idrottsplats.Det var fiskefest med
metartävling, dans ,åltombola,lotterier kaffeservering och korvfösäljning. På årsmötet i februari
1965 beslöts att samtliga kvinnor
fick vara medlemmar i föreningen.
Detta 44 år efter att kvinnor fick
rösträtt. Gatubelysningen skulle
nu få vara tänd även under juni
o juli. Femte juli -66 kallades till
extra samanträde på Gebis Bar i
Torne. ”För den som inte vet,är det
i huset på Brovägen,som numera
ägs av Bo o Susanne Frank.”Det
var nu dags för utbyggnad av gatubelysningen över Torne bro och
Tvetarydsvägen.Detta finansieradesav samhällsföreningen samt
19
Nils Karlsson o Lennart Gårdhed
som bidrog med 500 kr vardera.
1969 började sopbil från Alvesta
hämta soporna var fjortonde dag.
Fastighetsägarna fick då köpa nya
säckhållare för 60 kr och tömningen kostade 3kr/gång Den gamla
sopvagnen såldes för 100kr. Nu
kom också diskussionen om vilken
postadress det skulle bli. Man kom
fram till att Växjö var det bästa
alternativet efter nedläggningen
av poststationen i Torne. 1970
gjorde Torne Samhällsförening
en resa tur o retur till Karlshamn.
Det var sista söndagen innan
järnvägen lades ner. Under 70,80,-90 talen har föreningen jobbat för att Torne skulle få en bra
badplats o camping med toalett
o badhytt,vattenpost för turister,
lekplats och dränering runt denna, modernare vattenverk och sist
avlopps och reningsverk som dock
ännu inte är klart. Man har också
gjort ett motionsspår i bokskogen.
Det blev förstört under stormen
Gudrun men är delvis återställt.
Tipsrundor på cykel med korvgrillning efteråt har också anordnats. Majbrasa med fackeltåg ,
spelmän och kyrkokören, julgran
med knutsdans finns fortfarande
som aktivitet i Torne. Under åren
som gått har årsmötena hållits
på olika platser. I början var det
hemma hos någon i styrelsen med
kaffe, smörgås o kaka. Senare med
middag el. smörgåsbord. Det var
också musik,allsång(Tornevisan)
och paketauktion.Under några år
hölls mötena på Tornesunds Pensionat,Sockenstugan i Lönashult,
Hynnenäs Bygdegård och VTIFs
klubbstuga. 20 års jubileet 1974
hölls på GrimslövsPensionat med
smörgåsbord. Ja detta är vad jag
har kunnat ta reda på. Det finns
säkert mycket mer , så ni som vet
något skriv ner det till efterkommande generationer.
Mona Lindgard
Fina ut trä
Relativt nytt företag, startat den 10 mars 2015. Säljer
handgjorda unika produkter i trä.
Har en hemsida under uppbyggnad, där man ska
kunna göra beställningar direkt om man önskar det.
Finns även på facebook.
Vilka är då Andreas och Nicole? Ursprungligen
uppväxta i Tyskland. Flyttade till Sverige för fem år
sedan. När de flyttat till Sverige så tänkte de ”nu är
vi hemma” De har en dotter som bor i Tyskland.
Andreas är från grunden utbildad bilmekaniker, haft
eget företag i Tyskland innan flytten gick till Sverige.
Nicole arbetar på Asken i Grimslöv. Nicole hjälper
till med att marknadsföra deras företag.
Andreas beskriver sig själv som kreativ, tycker om att
arbeta med materialet trä. Älskar naturen och livet
att bo så fint ute i den svenska landsbygden. Även renovering av hus och möbeltillverkning förekommer.
Var kommer då alla idéer i från? De kommer dels
från vänner, blocket och även internet ger inspiration. Kronobergsslöjdarna visar deras produkter
under sommaren 2015. Passa på att åka till Huseby
under sommaren och kika på deras produkter.
Har ni någon idé som ni önskar förverkliga, unik
present eller bara något ni inte känner att ni klarar
av att tillverka i trä? Då rekommenderar jag Fina Ut
Trä. Kontaktvägar i dagsläget är facebook, telefon,
mejl eller köra förbi och titta in på ett besök. Säkrast
är att meddela först, så att Andreas är på plats.
Väldigt dekorativa ljushållare. I olika
motiv, bara fantasin som sätter gränser.
Bild nedan värmeljushållare.
Unik skärbräda, motiv bestämmer
man själv.
Bild nedan vaser.
Adress: Horsakulla 2 S-34253 Lönashult
Telefon: +46 (0) 470 73 67 75
Mobil: + 46 (0) 720 15 26 97
Mailadress: kontor@finauttra.se
Hemsida: www.finauttra.se
Reportaget gjort av Laila Eileby
20
Sagolik liten byrå, kan användas som
smyckeskrin...Inkl. värmeljushållare.
VÄLKOMNA TILL LÅNGASTEN MED
FLERA BYARS BYALAGSAKTIVITETER
2015
Lördag 4 juli – Pubafton i Mörhult
Samling 19:00. Då det är Amerikas nationaldag
den 4/7 så kör vi med ”Amerika-tema”. Medtag
matsäck med allt du vill äta o dricka under kvällen.
Grillmöjligheter finns.
Söndag 23 augusti – Husbåt i Femlingen
Samling 11:00 vid puben i Mörhult. Tillsammans
åker vi till Bredanäs för en tur med husbåten. Medtag fikakorg samt kontanter för det kostar en peng
att åka med båten.
Fredag 16 oktober – Bowling i Växjö
Samling 18:45 i bowlinghallen i Växjö. Byalaget
bjuder på bowling mellan 19:00-20:00. Föranmälan
till Margaretha 070-663 06 96 senast den 9/10.
Ulvö byalag
Arbetar för att bevara Ulvölokalen i så nära ursprungsskick som möjligt och stärka samhörigheten inom området. Överskott från våra aktiviteter
går till fasta kostnader och underhåll av Ulvölokalen.
Vi har fyra fasta aktiviteter per år, Årets datum är:
Årsmöte 17/5
Metartävling 30/5
Internationellt knytkalas 1/8
Städning av lokal Datum bestäms senare
Bio 10/10
Kontaktperson:
Lotta Ernerstam Email: Lotta.ernerstam@hotmail.
se
Mobil nummer: 0702113174
Torne Samhällsförening
Presentation:
Föreningen bildades i februari 1954 och de senaste
omarbetade stadgarna antogs 2013.
Föreningen har till ändamål att verka för ordning och
trivsel i samhället, att vara kontaktorgan i samarbetsfrågor med Västra Torsås Sockenråd och kommunen
samt att medverka till att ge barn och ungdom en sund
och meningsfull tillvaro.
Föreningen skall vara opolitisk.
Program:
Sahällsföreningen arrangerar valborgsfirande, julgrans
samt knutsdans. Datum meddelas närmare aktiviteterna. Övrigt anordnas efter önskemål från medlemmarna.
Kontaktpersoner:
Ordförande:
Olof Gransvik
070-877 99 40
olof.gransvik@gmail.com
Sekreterare:
Jessika Larsson
070-959 12 92
jessika@mail.nu
Hemsida:
http://tornesf.blogspot.se/
Opparyds byalag
I Västra Torsås nordligaste del med en liten flik in i Skatelöv finns Opparyds byalag. Byalaget omfattar ett
femtiotal bofasta i Opparyds by, Kull, Kärr samt ett antal gårdar och bostäder i anslutning till dessa byar.
Några medlemmar i byalaget bor på annat håll men besöker flitigt sina fastigheter och deltar i våra aktiviteter.
Byalagets medlemmar är en aktiv skara med en åldersspridning som sträcker sig över alla generationer. Skola,
jobb eller aktivt pensionärsliv kombinerat med engagemang i föreningar och organisationer fyller tillvaron
för de flesta.
Byalagets verksamhetsår startar på hösten med Byastämma någon gång i månadsskiftet oktober/november.
Det är en trevlig tillställning med god uppslutning. Då manifesteras den goda gemenskap som råder i våra
byar. Vid sedvanliga årsmötesförhandlingar utses en ålderman, för närvarande en kvinna, och det kommande
årets aktivitetsgrupp. Årligen återkommande aktiviteter är valborgsmässofirande, då många fler än byalagets
medlemmar strömmar till från när och fjärran, och slåtter vid Västeräng, då det bjuds på risgrynsgröt och
smörgås efter väl förrättat arbete. Utöver detta kan aktivitetsgruppen spontant kalla till aktiviteter som utflykter och cykelturer.
Bodil Ragnarsson
21
4
Rätt
fotograf till rätt
bild.
1
5
2
6
3
7
22
Bild 1
Fotograf: Thomas Boronowski.
Bild 2
Fotograf: Lennart Turesson.
Bild 3
Fotograf: Annika Karlsson.
Bild 4
Fotograf: AndreasWidén.
Bild 5
Fotograf: Witold Kowol.
Bild 6
Fotograf: Witold Kowol.
Bild 7
Fotograf: Andreas Horn.
Bild 8
Fotograf: Andreas Horn.
Bild 9
Fotograf: Lennart Turesson.
Bild 10
Fotograf: Ingvar Andersson.
Fotograf Ingvar Andersson
8
9
10
23
Svelands Hästförsäkring
ger dig det lilla extra!
Bonusrabatt för friska hästar.
Veterinärvårdförsäkring livet
ut i A.1-försäkringen.
150 dagars behandlingsperiod
innan ny självrisk.
Vill du veta mer och få ett
försäkringsförslag, kontakta
vårt ombud!
Ture Pettersson 070-530 59 50
24
TORNE CAMPING
& FISKECAMP
Heminredning, blommor och presenter
Öppet från 1:a maj till
20:e oktober 2013
Vi hyr ut båtar,
kanoter och cyklar.
Boka gärna en båtutflykt med ”Sofabåten”.
www.lillahörnan.se
Gilla oss på Facebook!
25
Liten Kiosk & Café
Välkommen att titta förbi!
Vi välkomnar även lokalbefolkningen
Tel 0470-75 41 20
www.tornecamping.se
Säkerhet kostar !
Efter sommaren startar vi
vår mötesplats igen måndagar
onsdagar och fredagar!
Ni vet väl om att man kan äta
middag på Torsgården varje
dag i matsalen?
VID OLYCKA
112
Ring
Välkomna till
SOS Alarm
Vi gör oftast förstainsatsen i Västra Torsås.
Vi samarbetar med Värends Räddningstjänst.
Vill du bidra till vår verksamhet
skydd? Gåvor mottages tacksamt
och ditt
via vårt bankgiro 5169-3653
Torsgården
Tack!
Vill du veta mer?
kontakta Ingvar Andersson (ordf.) Torsås by
Tel.0470-75 42 62 solbacken@vastratorsas.se
Vi vill även rikta ett stort tack till alla
frivilliga och de föreningar som på olika
sätt har stöttat oss och gjort att vardagen
blir meningsfull för alla!
Vill ni komma i kontakt med oss så ring 0472-595650!
-närhet räddar
I de småländska skogarna blir idéer till verklighet
Specialiserade på produktutveckling och tillverkning av mindre serier
i metalltråd hjälper vi dig att ta din idé till verklighet, oavsett om du
är världens största möbeltillverkare eller en ung designer i början av
din karriär. Precis som våra förfäder lever vi på vår drivkraft
- att göra det omöjliga möjligt.
Prototyp och helhetslösningar i metalltråd
MT-Svets AB - Skatelövsvägen 69 - 340 32 Grimslöv
Tel: 0470 754 119 - Fax: 0470 754 118
info@mt-svets.se - www.mt-svets.se
26
ULVÖ
TORV AB
Kurt Johansson
Horgeboda Västra Torsås
342 53 Lönashult
Telefon 070-665 80 36
ÖVDENS FISKEVÅRDSOMRÅDE
Mariann Salomonsson dipl zonterapeut
zonterapi – öronakupunktur
medlem i kroppsterapeuternas yrkesförbund
tel 0470-750 780
mobil 0708-223 383
Praktik
Grimslövs Föreningslokal
Källarplanet
Skatelövsvägen
340 32 Grimslöv
Fiskekort säljes av
Tommy’s Lanthandel
Lönashult
Årskort 150kr/person
Veckokort 50kr/familj
Dagkort 30kr/familj
Lönashults
bensin &
diesel ab
&
Bensin diesel
Alkylatbensin
Vid behov av skogskörslor kontakta:
Öppet dygnet runt
när verkstaden är stängd tankar du med
ditt bankkort
SKOGSENTREPRENÖR
Wallentin Landtborg
Långasten 340 32 Grimslöv Tel. 0476-280 07
Mobil. 070-273 89 47
telefon; 0470-757 016
27
Din lokale och fristående
fastighetsmäklare
Örjan Riis
www.landsbygdsmaklaren.com
Försäkring, lån, sparande & pension
– Jag hjälper dig hitta rätt. Och du –
du vet väl att du kan ringa mig även
kvällar och helger?!
Tommy Eriksson
Ditt lokala försäkringsombud
0470-75 80 80 / 070-675 80 46
tommy.eriksson@LFkronoberg.se
LFkronoberg.se
Ströbergs i Torne
Telefon 0470-75 40 08
28
Välkommen in!
Grimslöv telefon 0470-74 18 50
Öppettider:
Måndag - fredag kl. 10.00 - 15.00
torsdag även kl. 16.00 - 18.00
www.sparbankeneken.se
Vi utför även bygg
och reparationsarbete
Skatelövsvägen 71, 340 32 Grimslöv
Tel: 0470-75 01 90, Mob: 0707-75 01 90
Fax: 0470-75 07 20
E-post: info@grimslovsjarnobygg.se
Öppettider:
Mån-fre 07.00-18.00
Lördag 09.00-13.00
29
Hynnenäs Bygdegård
Samlingslokal för fester och sammankomster.
Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning.
Kök med service för 120 personer.
BjörkBacken
Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid.
Bokning: Lisbeth Lindberg
Telefon 0470-755072 Mobil 076-0065072
angaholmsfjord@hotmail.se
30
All Målning
lågA priSer
Sunessons
Måleri
Jörgen SuneSSon
Mobil. 070-607 91 97
sunessonsmaleri@gmail.com
Tel/fax. 0470-75 41 47
Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö
31
GÅR DU I
BILBYTARTANKAR?
KONTAKTA MIG!
NYA VOLVO
NYA RENAULT
NYA DACIA
BEG. BILAR
Olle Ericsson
0470-77 57 19
32
OMMY´
OMMY´
TT
SS
Lönashult
Lönashult
0470-757
0470-757
112
112
Vi mal färs,
finstyckar kött och
skivar pålägg, i butiken.
33
Gröna
Ekens Hälsa
i Kronoberg
Du är viktigast i Ditt liv!
Välkommen att
ringa och boka
Din tid hos
Monica Haraldsson
Mobil : 073 539 45 30
www.gronaekenshalsa.com
Oberoende återförsäljare
Forever Living Products
Skatelövsvägen
Grimslöv
MASSAGE ger avkoppling och mjukar
upp muskler för Dig eller på FÖRETAG
GRIMSLÖVS FÖRENINGSLOKAL
www. foreningslokalen.se
foreningslokalen.
www.
STRETCH för bättre rörelse
Moderna lokaler för ALLA ändamål.
KOST och HÄLSA -insidan är viktig.
DETOX.
Vandrarhem, välutrustat godkänt kök,
Komplett AV-utrustning,
Försäljning av Ekologiskt odlad
ALOE VERA - gör val med KVALITE´
90 dagars Nöjd Kund Garanti
Tel. 0470-75 00 72
34
Eliassons Skogstransporter
Skogstransporter, vägkantsröjning, fläckmarkberedning
och div. traktorkörning
Håkan Eliasson
Torsås by, 342 53 Lönashult
0705-75 00 58, hakaneliasson1@telia.com
35
Annosera
2015
Helsida (1/1) 1225 kr/nr
180x250 mm
utfallande, 210x297 mm (3mm utfall)
Halvsida (1/2) 625 kr/nr
Liggande, 180x125 mm
Liggande med utfall, 210x148,5 mm (3mm utfall)
Stående, 90x250 mm
Stående med utfall, 105x297 mm (3mm utfall)
Tredjedelssida (1/3) 425 kr/nr
Liggande, 180x80 mm
Kvartsida (1/4) 325 kr/nr
Stående, 90x125 mm
Liggande, 180x62 mm
Sjättedelssida (1/6) 175 kr/nr
Liggande, 90x80 mm
Underlag:
Tryckoptimerad PDF
Vill du ha vår hjälp behöver vi:
Textunderlag (ev.typsnitt)
Ev Logotype i EPS format
Ev bild(er)
Övrigt: Glöm inte ange storlek på annons
Nästa nummer kommer vecka 37
Vill du annonsera?
Skicka ditt material senast den 23/8 2015
Till redaktionen@vastratorsas.se
Nästa Nummer av Sockenbladet
kommer ut vecka 37
Manusstopp Söndagen den 23/8
36