1. No category

Bilaga 5. Kartläggning av receptfria läkemedel:
Konsumenters biverkningsrapporter
Dnr 4.3.1- 2014-104307
2015-05-22
Postadress/Postal address: P.O. Box 26, SE-751 03 Uppsala, SWEDEN
Besöksadress/Visiting address: Dag Hammarskjölds väg 42, Uppsala
Telefon/Phone: +46 (0)18 17 46 00 Fax: +46 (0)18 54 85 66
Internet: www.lakemedelsverket.se E-mail: registrator@mpa.se
Innehållsförteckning
1.
Sammanfattning ............................................................................................................................................3
2.
Bakgrund........................................................................................................................................................3
2.1.
Konsumenternas rapportering ...............................................................................................................3
2.2.
Biverkningar av receptfria läkemedel....................................................................................................4
3.
Syfte ................................................................................................................................................................5
4.
Metod ..............................................................................................................................................................5
5.
Resultat ...........................................................................................................................................................6
5.1.
Inköpsställen för de rapporterade läkemedlen ......................................................................................6
5.2.
Utvecklingen över tid i antalet rapporter ..............................................................................................6
5.3.
Typ av inrapporterade biverkningar......................................................................................................8
5.4.
Misstänkta receptfria läkemedel ............................................................................................................9
6.
Slutsats..........................................................................................................................................................10
7.
Referenser ....................................................................................................................................................10
Mallversion 2009-05-12
2(11)
1. Sammanfattning
Under tidsperioden juni 2008 till och med december 2012 har allmänheten skickat in totalt
5 011biverkningsrapporter till Läkemedelsverket. Av dessa gäller 4 % (187) receptfria
läkemedel som köpts utan recept. Tretton procent av dessa har bedömts som allvarliga.
Huvuddelen av de rapporterade läkemedlen var köpta på apotek. Majoriteten av
biverkningsrapporterna rörde kvinnor. I genomsnitt angavs 2,3 biverkningar per rapport och
den vanligaste rapporterade biverkningen var besvär i magtarmkanalen (30 %). I 10 % av
biverkningsrapporterna har konsumenten rapporterat sjukskrivning som följd av
biverkningen. Eftersom antalet rapporter var få kan inga slutsatser dras om
biverkningsmönster.
2. Bakgrund
Som underlag för godkännande av ett läkemedel genomförs kliniska prövningar i en relativt
liten skala under kontrollerade förhållanden. Efter godkännandet fortsätter data att samlas in
om biverkningar. Dels behövs kunskap om förekomst och omfattning av redan identifierade
biverkningar, dels behövs kunskap om eventuellt nya biverkningar. Ovanliga biverkningar
kan först upptäckas efter att läkemedelet använts under en längre tid i större populationer.
Biverkningsrapportering, från såväl vårdpersonal som konsumenter är därför av stor betydelse
för fortsatt säkerhetsövervakning av såväl receptbelagda som receptfria godkända läkemedel.
2.1.
Konsumenternas rapportering
Traditionellt har endast hälso- och-sjukvårdpersonal rapporterat biverkningar.
Konsumentrapportering infördes på 1960-talet först i Nya Zeeland, USA och Kanada. På 2000talet började en del länder i Europa att samla in konsumenternas biverkningsrapporter. I Sverige
inleddes konsumentrapportering 2008. Efter krav i nya EU lagstiftningar (Europaparlamentets
och Rådets förordning (EU) nr 1235/2010 och direktiv 2012/84/EU), har numera samtliga
europeiska länder skapat system där konsumenterna har möjligheten att rapportera in sina
biverkningar. Enligt en EMA rapport från 2013, har antalet biverkningsrapporter mest ökat från
konsumenter [1].
Allmänhetens biverkningsrapportering har diskuterats ur olika synvinklar och både positiva
och negativa åsikter har framförts beträffande nyttan av denna rapportering. Det har bland
annat framförts att det finns en risk för att patientens självrapportering inte ger en korrekt bild
av sambandet mellan intag av läkemedel och en uppkommen upplevd biverkning [2, 3].
Konsumenternas rapportering av upplevda biverkningar utgör både ett komplement till
professionens rapportering samt ett värdefullt bidrag till den samlade
biverkningsrapporteringen. Konsumentrapportering kan bidra till signalspaning och
identifiering av en del allvarliga tidigare okända biverkningar [4-6].
Det finns studier som bl.a. har visat att konsumenternas rapporter återspeglar en noggrannare
beskrivning av de symtom som personen i fråga upplever än vad som återges av sjukvården
samt att de rapporterar andra typer av biverkningar och även uppgifter om återhämtning [7,
Mallversion 2009-05-12
3(11)
8]. Andra positiva aspekter är att allmänheten kan rapportera en biverkning utan att belasta
sjukvården, speciellt vad gäller lindrigare symtom eller när det gäller användning av receptfria
läkemedel. Konsumentrapportering är ett verktyg för att få in biverkningar om receptfria
läkemedel som oftast inte rapporteras in av professionen. Det är väl känt att sjukvårdens
personal av olika skäl bl.a. tidsbrist inte rapporterar alla biverkningar som kommer till deras
kännedom [9, 10]. Likväl som för professionens biverkningsrapportering, är det okänt hur stor
del av alla biverkningar som inte rapporteras in av konsumenter.
Det finns även studier där man studerat patienternas åsikter och erfarenheter om rapportering
av biverkningar [11, 12]. Bland annat har gjorts en kvalitativ studie för att studera hur
patienter identifierar sina biverkningar [13]. En annan studie har visat att motivationen för
rapportering är relaterad till svårighetsgraden av den upplevda biverkningen och
konsumenternas behov av att dela erfarenheten. Konsumenten rapporterar på grund av oro
över den uppkomna biverkningen eller för att den inte fanns med i läkemedlens
produktinformation [14].
Internationellt har det studerats och diskuterats fördelar och brister avseende patienternas
möjlighet att rapportera biverkningar [15, 16]. Uppföljning och utvärdering av
läkemedelsanvändning har traditionellt i första hand berört läkemedel som förskrivs inom
hälso- och sjukvården.
2.2.
Biverkningar av receptfria läkemedel
Under de senaste åren har det blivit vanligare i många länder inklusive Sverige att flera
tidigare receptbelagda läkemedel har blivit receptfria [17]. Beslutet om receptfriheten fattas i
de flesta fall på nationell nivå i respektive land. Receptfria läkemedel är lättare tillgängliga än
receptbelagda. I Sverige, ökade tillgången till receptfria läkemedel ytterligare 2009 då
apoteksmarknaden omreglerades, vilket ledde till att vissa receptfria läkemedel fick säljas i
vanliga butiker utanför apotek. Receptfria läkemedel utgör en viktig del av behandlingen av
lindrigare åkommor och kan innebära positiva hälsoeffekter i samhället genom lindring av
befolkningens åkommor utan att behöva anlita sjukvården [18]. I och med att konsumenten
själv i de flesta fall ställer diagnos och tar beslut om behandlingen är det viktigt att dessa
läkemedel används på rätt sätt och att eventuella biverkningar rapporteras in.
Det är oklart i vilken utsträckning användning av receptfria läkemedel leder till biverkningar
och hur stor andel av dessa biverkningar som beror på felaktig användning av dessa
läkemedel. Av denna anledning är det av värde att göra en kartläggning av
biverkningsrapporter med fokus på receptfria läkemedel.
Mallversion 2009-05-12
4(11)
3. Syfte
Syftet är att kartlägga konsumenters rapporter om misstänkta biverkningar av receptfria
läkemedel som har inkommit till Läkemedelsverket från juni 2008 till och med december 2012
för att kunna få svar på följande frågor:
Hur ofta har allmänheten rapporterat?
Vad är könfördelning och åldersfördelning på personerna som rapporterade?
Hur stor andel av dessa biverkningsrapporter bedömdes som allvarliga?
Vilka läkemedel och vilka biverkningar rapporterades?
Hade dessa biverkningar någon inverkan på vardagen?
Vilka negativa förlopp rapporterades?
4. Metod
Kartläggning av biverkningsrapporter för receptfria läkemedel gjordes via insamling av
biverkningar som rapporterades till Läkemedelsverket under juni 2008–december 2012.
Vid rapportering av en misstänkt biverkning, ombeds konsumenter att med egna ord beskriva
vilka biverkningar som hon/han har fått och vilka läkemedel som misstänkts (ett eller flera).
För varje misstänkt läkemedel anges vilket eller vilka biverkningar man fått.
Den information som efterfrågas på blanketten är:
 Konsumentens kön och ålder
 Biverkning
 Om biverkning försvunnit vid utsättning
 Om biverkningen haft inverkan på vardagen
 Eventuella händelseförlopp som blev följden av biverkningen med följande möjliga
alternativ: sjukskrivning, sjukhusvistelse, förlängd sjukhusvistelse, intensiv vård,
livshotande reaktioner, missbildning och dödsfall
 Vilket/a läkemedel som misstänks ha orsakat biverkningen; namn, styrka, dosering,
indikation samt behandlingslängden
 Inköpsstället och om det rapporterade läkemedel var receptförskrivet eller köptes
receptfritt
 Övriga läkemedel
Konsumenternas biverkningsrapporter granskas, bedöms och kodas av Läkemedelsverket
varefter data matas in i biverkningsdatabasen. Det görs även en allvarlighetsbedömning av
inkomna rapporter. Utgångspunkten är de biverkningar som rapporteras och det
händelseförlopp de leder till. För att en rapport eller biverkning ska klassas som allvarlig ska
den orsakat sjukhusinläggning eller förlängd sådan, bestående men, missbildning, dödsfall
eller en allvarlig medicinsk händelse.
Mallversion 2009-05-12
5(11)
Ur Läkemedelsverkets förteckning över alla godkända läkemedel i december 2012 sorterades
aktuella receptfria substanser fram. Det fanns 224 aktiva substanser som ingick i receptfria
läkemedel under 2012. Det kan finnas flera produkter som innehåller dessa substanser varav
en del, i viss styrkor eller förpackningsstorlek, tillhandahålls endast på recept.
I biverkningsdatabasen genomfördes en sökning på alla inkomna rapporter under tidsperioden 10
juni 2008 till och med 2012 där något av dessa receptfria läkemedel rapporterats som misstänkt
läkemedel. Endast rapporter gällande receptfria läkemedel som köptes utan recept inkluderades.
Alla data som använts i studien har levererats till projektledningen i avidentifierad form.
Data presenterades antingen i form av den aktiva substansen för respektive receptfria läkemedel
eller i form av läkemedelsgrupp baserad på ATC kod (Anatomic Therapeutic Chemical
classification system som används av WHO).
5. Resultat
Totalt har 5 011 rapporter om misstänkta läkemedelsbiverkningar inkommit från konsumenter
till Läkemedelsverket under tidsperioden juni 2008 till och med december 2012 varav 146 av
dessa rapporter rör receptfria läkemedel som köptes på recept. I ytterligare 39 rapporter anger
personen som fått biverkning att hon inte vet om det misstänkta receptfria läkemedlet var
förskrivet på recept eller om det köptes receptfritt. Resterande 187 biverkningsrapporter gäller
receptfria läkemedel som köptes utan recept. I denna studie inkluderades endast de
sistnämnda, det vill säga biverkningsrapporter rörande läkemedel som köptes utan recept,
vilka utgör 4 % av alla inkomna biverkningsrapporter under studieperioden.
I de 187 biverkningsrapporterna har 190 läkemedel rapporterats vars användning, enligt
konsumenterna har gett upphov till 431 symtom/biverkningar. I genomsnitt har 2,3
symtom/biverkningar angetts per rapport (431/187). I de flesta rapporter, har konsumenten
angivit endast ett läkemedel som misstänkt läkemedel.
5.1.
Inköpsställen för de rapporterade läkemedlen
Majoriteten, 96 %, av de receptfria läkemedel som misstänktes ha gett upphov till
biverkningar, uppgavs ha köpts på apotek. Ett läkemedel köptes via internet, 3 köptes i annan
butik och 4 läkemedel köptes på hälsobutiker.
5.2.
Utvecklingen över tid i antalet rapporter
Som framgår av Figur 1 har antalet biverkningsrapporter från allmänheten som gäller
receptfria läkemedel ökat från 32 till 69 rapporter per år under denna tidsperiod. Den andel
rapporter som bedömdes som allvarliga har också ökat. Den totala försäljningen för receptfria
läkemedel har ökat marginellt under tidsperioden 2010–2012. Summan av försäljningsvärdet
för receptfria läkemedel totalt räknad i AUP inklusive moms har ökat med 7 % från 2010 till
Mallversion 2009-05-12
6(11)
och med 2012. Ökningen av antalet försålda receptfria förpackningar totalt under
motsvarande period är 6 % medan försäljningen totalt beräknad i DDD har ökat med 2 %[19].
Antal rapporter
Antal rapporter
80
Rapporter som
bedömdes som
allvarliga
69
70
60
44
50
40
32
27
30
20
7
10
2
10
4
0
2009
2010
2011
2012
Figur 1. Totalt antal inkomna biverkningsrapporter till Läkemedelsverket från
konsumenter/allmänheten.
76 % av biverkningsrapporter avseende receptfria läkemedel gäller kvinnors användning av
receptfria läkemedel. De flesta biverkningsrapporter som bedömdes som allvarliga rör
kvinnor.
De flesta inkomna biverkningsrapporter rör åldersgruppen 31–50 år (se Tabell 1). Antalet
biverkningsrapporter var lägst i åldersgruppen 65–80 år och för barn.
Tabell 1. Åldersfördelningen för inkomna biverkningsrapporter avseende receptfria läkemedel, 2008–
2012.
Åldersgrupp
Inkomna rapporter
Allvarliga
0–17
20
1
18–30
48
8
31–50
72
7
51–64
33
7
65–80
14
1
81 och äldre
–
–
187
24
Totalt
Mallversion 2009-05-12
7(11)
5.3.
Typ av inrapporterade biverkningar
Flest rapporterade symtom/biverkning gäller mag-tarmkanalen, cirka 30 %. Allmänna
symtom och fynd, hudbiverkningar utgör var för sig cirka 14 % av alla rapporterade
biverkningar (Tabell 2). Allergiska reaktioner ingår i kategorin allmänna symtom och fynd.
Neurologiska biverkningar som t.ex. huvudvärk är också bland symtom som rapporterades i
stort antal. Däremot är det endast en rapport som rör biverkningar med påverkan på blod.
Tabell 2. Rapporterade biverkningar som angavs vid användning av receptfria läkemedel.
Biverkning gällande
Antal rapporterade
Mag-tarmkanalen
127
Huden
60
Allmänna symtom och fynd
60
Neurologiska funktioner
51
Luftvägarna
35
Psykiska funktioner
25
Muskler och skelett
15
Ögonen
10
Kvinnliga reproduktionsorgan
8
Hjärtat
7
Undersökningar
6
Immunsystemet
6
Cirkulationsorganen
6
Infektioner
4
Urinvägarna
4
Metabolism
3
Öronbiverkningar
2
Blodorganen
1
Skador, förgiftningar och komplikationer
1
Totalt
431
Totalt anger konsumenterna i cirka hälften (90/187) av rapporterna att biverkningarna
försvårat eller omöjliggjort vardagliga sysslor.
Mallversion 2009-05-12
8(11)
5.4.
Misstänkta receptfria läkemedel
Som framgår av Tabell 3, anges i de 187 rapporterna totalt 190 misstänkta läkemedel.
Tabell 3. Rapporterade läkemedelsgrupper
Rapporterade läkemedelsgrupper, ATC grupp
Antal rapporterade läkemedel
R- Andningsorgan
90
M- Rörelseaparaten
27
A-Matsmältningsorgan och ämnesomsättning
17
N- Nervsystemet
16
G- Urin-och könsorganen samt könhormoner
15
D- Hudpreparat
14
P- Antiparasitära, insektdödande och repellerande medel
5
C-Hjärta och kretslopp
2
B- Blod och blodbildande organ
2
S- Ögon och öron
2
Totalt
190
Läkemedel som tillhör ATC koderna R, M, A, N, G och D står för 94 % av rapporterade
läkemedelsgrupper.
Flera receptfria läkemedel ingår i ATC gruppen R (andningsorganen) bland annat receptfria
läkemedel mot hosta, allergiska besvär och nässprayer mot förkylning och allergiska
reaktioner. I den här gruppen är det noskapin och nässprayen xylometazolin som
rapporterades mest (Tabell 4).
Icke steroida antiinflammatoriska läkemedel, NSAID, är de receptfria läkemedel som ingår i
ATC gruppen M (rörelseaparaten). Som framgår av Tabell 4 är ibuprofen det läkemedel som
rapporterades mest i denna grupp, 13 gånger varav 5 rapporter bedömdes som allvarliga.
Därefter är det diklofenak som rapporterades i störst antal.
Receptfria läkemedel som tillhör ATC gruppen A (matsmältningsorgan och
ämnesomsättning) består av många läkemedel med olika användningsområde bland annat
läkemedel mot sura uppstötningar och även förstoppning. Resultatet visar att enskilda
läkemedel inom denna ATC grupp har rapporterats enstaka gånger, inte fler än 4 rapporter
var.
Inom ATC gruppen N (nervsystemet) har paracetamol rapporterats 6 gånger varav 2
bedömdes som allvarliga.
Mallversion 2009-05-12
9(11)
De rapporterade receptfria läkemedel som ingår i ATC gruppen G (urin-och könsorganen)
består av framför allt läkemedel mot klimakteriet och torra slemhinnor samt premenstruellt
syndrom (PMS besvär).
Receptfria läkemedel inom ATC gruppen D (hudpreparat) består av fler rapporterade
läkemedel som var och en rapporterades enstaka gånger.
Tabell 4. Rapporterade receptfria läkemedel.
läkemedelssubstanser
Antal
Allvarliga
noskapin
46
5
Ibuprofen
13
5
xylometazolin
11
2
estriol
8
0
diklofenak
6
1
paracetamol
6
2
övriga medel för gynekologiskt bruk
6
2
dimenhydrinat
6
0
cetirizin
6
0
benzydamin
5
0
övriga rapporterades < 5 gånger
77
7
Totalt
190
24
Under denna period har varken dödsfall eller missbildning i samband med användning av
receptfria läkemedel rapporterats av allmänheten. I 10 % av biverkningsrapporter har
konsumenten rapporterat sjukskrivning som följd av biverkning orsakade av läkemedel
inköpta utan recept. I cirka tre fjärdedelar av rapporter angavs inget händelseförlopp.
6. Slutsats
Eftersom antalet rapporter var få så är det svårt att dra slutsatser om biverkningsmönster.
7. Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
Annual report om EudraVigilance for the European Parliament, the Council and the
Commission. 2014.
Mitchell, A.S., et al., Patients as a direct source of information on adverse drug reactions.
BMJ, 1988. 297(6653): p. 891-3.
van Grootheest, K., L. de Graaf, and L.T. de Jong-van den Berg, Consumer adverse drug
reaction reporting: a new step in pharmacovigilance? Drug Saf, 2003. 26(4): p. 211-7.
van Hunsel, F., et al., Experiences with adverse drug reaction reporting by patients: an 11country survey. Drug Saf. 35(1): p. 45-60.
van Hunsel, F., et al., The proportion of patient reports of suspected ADRs to signal detection
in the Netherlands: case-control study. Pharmacoepidemiol Drug Saf. 20(3): p. 286-91.
Mallversion 2009-05-12
10(11)
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
Hazell, L., et al., How do patients contribute to signal detection? : A retrospective analysis of
spontaneous reporting of adverse drug reactions in the UK's Yellow Card Scheme. Drug Saf.
36(3): p. 199-206.
de Langen, J., et al., Adverse drug reaction reporting by patients in the Netherlands: three
years of experience. Drug Saf, 2008. 31(6): p. 515-24.
McLernon, D.J., et al., Adverse drug reaction reporting in the UK: a retrospective
observational comparison of yellow card reports submitted by patients and healthcare
professionals. Drug Saf. 33(9): p. 775-88.
Fernandopulle, R.B.M. and K. Weerasuriya, What Can Consumer Adverse Drug Reaction
Reporting Add to Existing Health Professional-Based Systems? Focus on the Developing
World. Drug Safety, 2003. 26(4): p. 219-225.
Hazell, L. and S.A. Shakir, Under-reporting of adverse drug reactions : a systematic review.
Drug Saf, 2006. 29(5): p. 385-96.
McLernon, D.J., et al., Patient views and experiences of making adverse drug reaction reports
to the Yellow Card Scheme in the UK. Pharmacoepidemiol Drug Saf. 20(5): p. 523-31.
Lorimer, S., A. Cox, and N.J. Langford, A patient's perspective: the impact of adverse drug
reactions on patients and their views on reporting. J Clin Pharm Ther. 37(2): p. 148-52.
Krska, J., et al., How patient reporters identify adverse drug reactions: a qualitative study of
reporting via the UK Yellow Card Scheme. Drug Saf. 34(5): p. 429-36.
van Hunsel, F., et al., Motives for reporting adverse drug reactions by patient-reporters in the
Netherlands. Eur J Clin Pharmacol. 66(11): p. 1143-50.
Blenkinsopp, A., et al., Patient reporting of suspected adverse drug reactions: a review of
published literature and international experience. Br J Clin Pharmacol, 2007. 63(2): p. 148-56.
Inch, J., M.C. Watson, and S. Anakwe-Umeh, Patient versus healthcare professional
spontaneous adverse drug reaction reporting: a systematic review. Drug Saf. 35(10): p. 80718.
Bond, C. and P. Hannaford, Issues related to monitoring the safety of over-the-counter (OTC)
medicines. Drug Saf, 2003. 26(15): p. 1065-74.
Svensson Marianne, A.A., Värdet av receptfria läkemedel-ett hälsoekonomiskt perspektiv, in
IHE e-rapport 2008:1. 2008.
Renberg, T., Nationell läkemedelsstatistik. 2013, eHälsomyndigheten.
Mallversion 2009-05-12
11(11)