Karolina Jönsson - Juridiska fakulteten
JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Karolina Jönsson Bankers gransknings – och rapporteringsansvar I kampen mot penningtvätt JUEN09 Ekonomisk brottslighet HT 15 15 högskolepoäng Handledare: Helén Örnemark Hansen Antal ord: 5954 Innehåll FÖRKORTNINGAR 2 1 3 INLEDNING 1.1 Presentation av ämnet 1.2 Syfte och frågeställning 1.3 Avgränsning 1.4 Metod och material 1.5 Perspektiv 1.6 Forskningsläge 1.7 Disposition 2 REGLERINGEN AV PENNINGTVÄTT 2.1 Inledande kommentar 2.2 Penningtvätt svensk rätt 3 9 9 9 VILKET GRANSKNINGS - OCH RAPPORTERINGSANSVAR ÅLÄGGS BANKER ENLIGT PTL? 3.1 Inledande kommentar 3.2 Bankens gransknings - och rapporteringsansvar 4 3 4 4 4 5 7 8 14 14 14 AVSLUTANDE ANALYS UTIFRÅN ETT EFFEKTIVITETS - OCH RÄTTSSÄKERHETSPERSPEKTIV 19 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 25 Förkortningar Brå Brottsförebyggande rådet EU Europeiska unionen FATF Financial Action Task Force FI Finansinspektionen PL Lag om straff för penningtvättbrott, SFS 2014:307 PTL Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, SFS 2009:62 RF Regeringsform, SFS 2011:109 SvJt Svensk Juristtidning 2 1 Inledning 1.1 Presentation av ämnet Organiserad brottslighet är ett allvarligt problem för samhället och en stor påfrestning för politiker, myndigheter och staten. Penningtvätt är ett vanligt inslag i organiserad brottslighet1 och innebär att pengar med kriminellt ursprung kommer in i den legala ekonomin. Den som kommer undan med penningtvätt kan göra stora vinster på att begå brott. Penningtvätt kan ske exempelvis genom valutaväxling eller kontantinsättningar på bankkontor. Banker är särskilt utsatta för penningtvätt och fungerar som en viktig inkörsport till den legala ekonomin. Enligt Svenska Bankföreningen, utsätts svenska banker dagligen för penningtvättsförsök.2 Bankers ansvar har därför ökat i takt med att penningtvättslagen3 trädde i kraft 2009. Bankers ansvar att granska och rapportera misstänkta aktiviteter enligt PTL är ett viktigt vapen i kampen mot att pengar förs in i den legala ekonomin. Lagstiftningen har dock fått utstå kritik både från svenska aktörer, och från internationellt håll. Idag har flertalet svenska banker blivit varnade på grund av sin undermåliga efterlevnad av PTL.4 Senast i maj i år fick Nordea och Handelsbanken tuff kritik om sin oförmåga att leva upp till PTL:s krav. Kritiken förenades med varsin varning och straffavgift om 50 respektive 35 miljoner kronor. Det är tydliga indikatorer på att lagen inte fungerar ändamålsenligt. Om bankerna inte kan alstra sitt ansvar, vad har då lagen för plats i en rättsstat? 1 Brottsförebyggande rådet rapport 2014:10 Gå på pengarna – antologi om http://www.penningtvatt.se/Pages/01_Vad%20är%20penningtvätt/Misstanke-ompenningtvätt.aspx, hämtad 15009. 3 Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, SFS 2009:62. 4 Nordea och Handelsbanken varnades i somras ålades att betala avgift om 50 respektive 35 miljoner kronor. Finansinspektionens pressmeddelande 150519, finns på http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Nordea-varnas-och-ska-betala-50miljoner/, jfr http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Handelsbanken-, hämtade far-en-anmarkning-och-ska-betala-35-miljoner/ hämtade 151009. 2 3 1.2 Syfte och frågeställning Denna framställning har som syfte att utreda vilket gransknings – och rapporteringsansvar banker har för att bekämpa penningtvätt enligt svensk rätt. För att uppfylla detta syfte har jag sökt att besvara följande frågeställningar: - Hur ser den svenska penningtvättsregleringen ut? - Vad stadgar PTL om bankers gransknings – och rapporteringsansvar? För att kunna utreda syftet har två underfrågeställningar valts, för att klargöra hur svensk rätt är uppbyggd på penningtvättens område. Den andra frågeställningen kommer att präglas till stor del av de perspektiv som har valts för denna framställning (se avsnitt 1.5). 1.3 Avgränsning I fokus för framställningen ligger reglerna om gransknings – och rapporteringsansvaret, varför jag inte redogör för reglerna om kundkännedom. Frågeställningen har svensk rätt som utgångspunkt, och jag kommer därför inte att fördjupa mig på internationell rätt mer än då det är nödvändigt. Detta arbete utreder kortfattat vad den straffrättsliga regleringen om penningtvätt innebär för att förstå tillämpningen i svensk rätt, men avser inte att på ett djupgående plan utreda kriminaliseringen av penningtvättsbrottet. Av samma anledning berör uppsatsen inte ofrivilligt främjande av brott, dispositionsförbud, näringspenningtvättbrott eller liknande. Framställningen avser att utreda reglerna för penningtvätt, varför finansiering av terrorism inte kommer att beröras. Vidare är bankers ansvar i fokus och andra verksamhetsutövare lämnas därhän. 1.4 Metod och material För att uppfylla syftet i denna framställning har rättskällor såsom lag, förarbeten och doktrin använts. I det tredje avsnittet behandlas beslutspraxis 4 från FI. Genomgående i uppsatsen har dessutom myndighetspublikationer från Brå och FI använts. Den rättsdogmatiska metoden fastställer med hjälp av rättskällorna gällande rätts innehåll. Eftersom denna uppsats inte innefattar en behandling av enbart rättskällor, har inte en rättsdogmatisk metod använts.5 Vidare ämnar denna uppsats att analysera gällande rätt i förhållande till grundläggande rättsprinciper. Jag använder mig därför snarare av en rättsanalytisk metod, vilken innebär en genomgång av materialet utifrån ett normerande och analyserande perspektiv.6 1.5 Perspektiv Denna framställning har som syfte att utreda vilket gransknings – och rapporteringsansvar som åläggs banker enligt PTL. Det är därför lämpligt att tillämpa två teoretiska perspektiv på uppsatsen; rättssäkerhet och effektivitet. Magnus Ulväng menar att en rättsstat ska garantera rättssäkerhet.7 Begreppet rättssäkerhet har getts mången innebörd och anses av vissa ha ett brett omfång. Rättssäkerhetsbegreppet vilar på flera viktiga rättsprinciper. Zila menar att rättssäkerhet utgörs traditionellt av förutsägbarhet och likhet inför lagen.8 Rättssäkerhet kan beskrivas som en maktbegränsning genom bland annat legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen och likhetsprincipen.9 Legalitetsprincipen ges uttryck i 1 kap 1 § 3 st. regeringsformen, där det framgår att den offentliga makten utövas under lagarna och innebär ett krav på förutsägbarhet. Vidare reglerar 1 kap. 9 § RF objektivitetsprincipen och likhetsprincipen, genom att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen, samt iaktta saklighet och 5 Sandgren, Tidsskrift for Rettsvitenskap 2005, s. 656. Sandgren, Tidsskrift for Rettsvitenskap 2005, s. 651-652. 7 Ulväng, SvJt 2007 s. 1. 8 Zila, SvJt 1990 s. 285. 9 Brottsförebyggande rådet: Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 302. 6 5 opartiskhet. I praktiken innebär det att en stat har en lagstiftning, som åtföljs av ett rättssystem fritt från godtycke. I den definition som jag väljer att tillämpa, sträcks begreppet utanför förutsägbarhet och likhet inför lagen. Rättsstaten ska därmed i denna framställning anses garantera att den enskilde inte kan åtalas eller dömas utan lagstöd och att alla behandlas lika inför lagen.10 Rättssäkerhet innebär härvid att den enskilde har möjlighet att uppnå ett rättvist resultat och effekter av rättsliga beslut. Zila menar emellertid att rättssäkerhetsbegreppet har fått en oprecis innebörd, där även ett allmänt skydd mot brott kan anses ingå i begreppet.11 Härvid är åsikterna delade om vad rättssäkerhet innebär. Petter Asp har påpekat att lagstiftningen har tidigare präglats av rationalitet och humanitet. Idag har straffrättspolitiken fått stå till sidan för ”säkerhet”, ”effektivitet” och ”nolltolerans”.12 I denna framställning används därför ett rättssäkerhetsbegrepp som grundar sig på de rättsliga principerna, men omfattar inte effektivitet eller ett allmänt skydd mot brott. I denna framställning används rättssäkerhet i motsats till effektivitetsbegreppet. Till skillnad från att en rättsstat kan ge en rättssäkerhetsgaranti, kan rättsstatens handlande ge en effektivitetsvinst.13 Begreppen rättssäkerhet och effektivitet kan emellertid vara svåra att särskilja. Mellqvist definierar effektivitet som en vilja av att det råder en viss ordning i en rättsstat, samt att samhället använder de resurser som finns avsatta för att upprätta ordningen används effektivt.14 Effektivitet kan även avse de metoder och medel som används för att bekämpa brott och upprätthålla rättsstaten.15 Zila problematiserar huruvida effektivitet ska anses vara en del av kravet på rättssäkerhet. 16 Ulväng påpekar att idag anses effektiv brottsprevention i många lägen vara ett av de krav som ställs på en rättsstat. Han menar att begreppet rättssäkerhet har förändrats. I doktrinen 10 http://www.aklagare.se/settings/Ordlista/Rattssakerhet/ hämtad 151013. Zila, SvJt 1990 s. 286. 12 Ulväng, SvJt 2007 s. 5. 13 Ulväng, SvJt 2007 s. 1. 14 Mellqvist, SvJt 2013 s. 752f. 15 Ulväng, SvJt 2007 s. 8. 16 Zila, SvJt 1990 s. 286. 11 6 har det kritiserats att kriminaliseringen av brott, särskilt vid organiserad brottslighet, har fått spela en förebyggande roll.17 Effektivitet återspeglar därför i denna uppsats att allmänheten bereds skydd mot att utsättas för brott18 och att de samhällsresurser som finns avsatta för att upprätta ordningen används effektivt. Vidare inbegriper effektivitet i detta arbete att lagstiftningen åtföljs av en effektiv lagföring; rättsäkerhet behandlas snarare som en viss utformning och hantering av rättssystemet och inte ett skydd mot brott i allmänhet. 1.6 Forskningsläge Organiserad brottslighet är väl bearbetat i doktrinen. Det finns omfattande material, både från svenskt och internationellt håll. Den straffrättsliga regleringen av penningtvätt har också uppmärksammats i doktrinen, om än är den senaste regleringen från 2014 fortfarande inte behandlad på samma nivå. Magnus Ulväng, Nils Jareborg, Sandra Friberg och Petter Asp har år 2014 skrivit boken Brotten mot allmänheten och staten och är i dagsläget ett viktigt verk vad gäller kriminaliseringen av penningtvätt. Vad gäller den administrativa regleringen av verksamhetsutövares ansvar i bekämpandet av penningtvätt är det däremot mer sparsamt med forskning i den juridiska doktrinen. Penningtvätt som företeelse har varit föremål för statistik och rapporter av Finansinspektionen och Brottsförebyggande rådet (Brå). Flertalet av dessa berör även den administrativa regleringen. Brå publicerade senast 2011 Penningtvätt - Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner, som är en omfattande rapport om gransknings – och rapporteringsansvaret för verksamhetsutövare enligt PTL. Brå har 2014 publicerat rapporten Gå på pengarna – antologi om tillgångsinriktad brottsbekämpning. I fokus för rapporten står bland annat kvarstad beslag, förverkande m.m., varför den faller utanför denna framställnings avgränsning men rapporten rör till viss del penningtvätt och visar en intressant utveckling om tillgångsinriktad brottsbekämpning. Brå ska 17 18 Ulväng, SvJt 2007 s. 5. Zila, SvJt 1990 s. 286f. 7 genomföra en ny undersökning av penningtvätt i Sverige, vilken enligt uppdraget ska redovisas senast 15 december 2015. Flertalet privata aktörer och intresseorganisationer har uttalat sig om regleringen i PTL. Svenska Bankföreningen19 ger återkommande ut artiklar och debattinlägg om bankers ansvar i bekämpandet av penningtvätt. 1.7 Disposition I syftet att anlägga en teoretisk utgångspunkt för framställningen, utgörs första avsnittet av ett introducerande kapitel. I detta kapitel redogörs för syfte, frågeställning, perspektiv m.m. För att besvara framställningens första frågeställning, presenterar avsnitt två för den svenska penningtvättregleringen. Härvid läggs grunden för hur svensk rätt behandlar penningtvätt. Detta görs för att skapa en förståelse för vad penningtvätt innebär. Avsnittet följs av en redogörelse av vilket gransknings – och rapporteringsansvar en bank har enligt PTL. I detta kapitel får även framställningens teoretiska perspektiv som redogörs för i kapitel 1.5 visst utrymme. Framställningen avslutas med ett analyserande kapitel, där fokus ligger på att besvara frågeställningarna med hjälp av det teoretiska perspektivet. 19 Bankföreningen är en intresseorganisation som företräder bankerna i Sverige och verkar för en sund utveckling av det svenska bankväsendet. 8 2 Regleringen av penningtvätt 2.1 Inledande kommentar I detta avsnitt presenteras den svenska regleringen av penningtvätt. Penningtvätt kan definieras på många olika sätt och många har försökt definiera begreppet i doktrinen. Penningtvätt ges även en legal definition. Detta kapitel avser inte problematisera definitionsproblematiken, eftersom det problemet är så extensivt att det skulle kunna passa bra för en egen framställning. I detta kapitel ges endast en överblick av den svenska regleringen, och därmed en introduktion av PL och PTL. 2.2 Penningtvätt i svensk rätt Finansinspektionen definierar penningtvätt som när pengar från brottslig verksamhet förvandlas till tillgångar som kan redovisas öppet. 20 I Brå:s rapport Penningtvätt - Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner21 anges att penningtvättbegreppets innebörd varierar beroende på i vilket sammanhang och i vilket syfte det används. Rapporten påpekade att penningtvätten ofta ska pengarnas illegala ursprung, eller att ägarskapet till egendomen ska döljas. Ett annat syfte kan vara att skapa en legitim källa för egendomens ursprung.22 Brå ansåg att begreppet penningtvätt kan vara missvisande vad som egentligen menas. För att en gärning ska utgöra penningtvätt krävs ingen särskild process eller överensstämmelse med en särskild penningtvättdefinition. Av större vikt är istället gärningens konsekvenser, snarare än en viss typ av handling. Det medför att begreppets innebörd istället syftar på de åtgärder som leder till att pengar flyttas in i den legala ekonomin.23 20 http://www.fi.se/penningtvatt, hämtad 151006. Brottsförebyggande rådet: Penningtvätt. Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner, Brå 2011:4, s. 23. Refereras härefter till Brå 2011:4. 22 Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 244. 23 Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 245. 21 9 Den svenska regleringen av penningtvätt har fått kritik för att inte vara tillräckligt effektiv. Financial Action Task Force (FATF) är ett mellanstatligt organ som bland annat utfärdar rekommendationer för hur stater ska agera för att bekämpa penningtvätt. En av FATF:s uppgifter är även att utvärdera hur rekommendationerna efterlevs. 2006 fick Sverige kritik för att inte tillräckligt effektivt bekämpa penningtvätt. Organisationen påpekade att den svenska lagstiftningen medgav bristande åtgärder för att bekämpa penningtvätt i finansiella institutioner. Utredningen ansåg att tillsynen var svag, samt att statistiken och rapporteringen av misstänkta transaktioner var otillräckliga.24 År 2009 trädde PTL i kraft som svensk lag. PTL har sin grund i det tredje penningtvättsdirektivet.25 Enligt 1 kap. 2 § PTL riktar sig lagstiftningen mot flertalet olika verksamhetsutövare, såsom fastighetsmäklare, banker och försäkringsbolag. Syftet med PTL var att motverka att det finansiella systemet användes för att underlätta penningtvätt.26FATF utvärderade därefter Sverige återigen 2010. FATF ansåg att Sverige hade gjort stora framsteg, men utvärderingen riktade fortfarande kritik mot att systemet inte var helt i enlighet med internationella åtaganden vad gällde penningtvättshanteringen.27 Nästa år står Sveriges lagstiftning återigen inför granskning av FATF, med fokus på lagstiftningens effektivitet.28 Penningtvätt regleras i svensk lagstiftning med administrativ och straffrättslig karaktär.29 År 2014 trädde den straffrättsliga regleringen i PL i kraft, vilket medförde att penningtvätt för första gången i svensk rätt utgjorde ett självständigt brott. Dittills hade penningtvätt reglerats genom 24 FATF:s tredje utvärderingsrapport (FATF’s Third Mutual Evaluation/Detaild Assessement report 2006), s. 69. Jfr Prop. 2008/09:70, s. 51f. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism 26 Gemensam rapport Penningtvätt - en nationell riskbedömning, Dnr 12-13024, publicerad 30 augusti 2013, s. 12f. Hädanefter refererad till Penningtvätt – en nationell riskbedömning, 2013. 27 FATF:s uppföljningsrapport 2010 (Follow-up Report to the Mutual Evaluation Report of Sweden), s. 4. 28 http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/03_Bankfokus%20nr%202,%20201 5/05_E.aspx, hämtad 151007. 29 SOU 2012:12, s. 17. 10 bestämmelser i brottsbalken 30 penninghäleriförseelse. om exempelvis penninghäleri och Regleringen fick utstå mycket kritik för att den inte ansågs vara tillräckligt tydlig, vilket ledde till att bekämpningen av penningtvätt inte var effektiv.31 I propositionen En effektivare kriminalisering av penningtvätt fastslår regeringen att syftet med PL är att effektivt motverka att brottsliga pengar förs in i den legala ekonomin och därigenom komma åt bland annat organiserad brottslighet. 32 Enligt Brå är PTL av preventiv karaktär, 33 till skillnad från den straffrättsliga regleringen som används huvudsakligen för att bestraffa den som har begått penningtvättsbrott.34 En del av syftet med regleringen av PL var att åstadkomma en mer ändamålsenlig och lättillgänglig reglering med tydliga kriterier för straffansvar, samtidigt som man skulle upprätthålla kraven på rättssäkerhet.35 Den administrativa definitionen av penningtvätt finns i 1 kap. 5 § 6 p. PTL. Bestämmelsen definierar penningtvätt genom olika åtgärder. Penningtvätt är exempelvis sådana åtgärder med egendom som kan medföra att egendomens samband med brott döljs, eller att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder. Huvudregleringen av penningtvättsbrott anses ligga i 3 § PL.36 Bestämmelsen stadgar att den som vidtar åtgärd som syftar till att dölja att egendom med bakgrund i brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen döms till penningtvättsbrott. Paragrafen exemplifierar vilka åtgärder som avses, det kan vara att tillhandahålla eller förvärva egendom som medför att egendomens samband med brott döljs. Ansvar enligt 3 § PL kräver att gärningen vidtas i penningtvättssyfte, att det är fråga om en viss typ av åtgärd och att åtgärden avser egendom som härrör från brott eller brottslig 30 9 kap. 6a §, respektive 9 kap. 7a § Brottsbalken. Penningtvättsåtgärder kunde också bestraffas genom andra straffbestämmelser, t.ex. skyddande av brottsling. Jfr SOU 2012:12, s. 52. 31 Prop. 2013/14:121, s. 42. 32 Prop. 2013/14:121, s. 1. 33 Penningtvätt – en nationell riskbedömning, 2013.s. 12. 34 SOU 2012:12, s. 59. 35 SOU 2012:12, s. 17. 36 Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Friberg, Sandra och Asp, Petter: Brotten mot allmänheten och staten, Upplaga 2, Iustus Förlag, Uppsala 2014, s. 75. Härefter refererad till Ulväng m.fl., 2014. 11 verksamhet.37Att en åtgärd vidtas i penningtvättssyfte innebär att åtgärden syftar till att dölja att egendom härrör från brott, eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Enligt PTL:s definition kan åtgärder också vara att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras.38 Enligt PL kan det röra sig om att överlåta och förvärva egendomen eller att vidta åtgärd som möjliggör en skenbar förklaring till innehavet av egendomen eller att någon uppträder som bulvan.39 Slutligen avgränsas bestämmelsernas tillämpningsområden av att egendomen härrör från brott eller brottslig verksamhet. Vid tillämpningen av PL ställs ett lågt krav på sambandet med brott.40 Lagstiftaren ville vid antagandet av PL låta den svenska penningtvättregleringen vara tillämplig på en så vid skala av gärningar som möjligt. 41 Av den anledningen är det tillräckligt att det kan visas att egendomen härrör från ett brottsligt förvärv.42 Det är viktigt att belysa att lagstiftningarna skiljer sig åt genom att PL och PTL berör olika mottagare. PTL riktar sig åt att verksamhetsutövaren i egenskap av mellanhand utnyttjas för att kunna begå brottet penningtvätt. PL riktar sig emellertid åt den person som begår själva penningtvättsbrottet.43 Man kan därmed se de två lagstiftningarna som komplement till varandra i en kamp mot penningtvätt. Om en verksamhetsutövare inte lever upp till kraven enligt PTL, kan den få en varning åtföljd med en straffavgift. Hur kraftig sanktionen är beror på vilken typ av verksamhetsutövare det rör sig om. Om en bank bryter mot sitt ansvar, kan FI utdela en straffavgift om högst 50 miljoner kronor.44 FI kan 37 Ulväng m.fl., 2014, s. 75. Grahn, Thomas; Lundén, Fredric; Madstedt, Kent och Wendleby, Björn: Åtgärder mot penningtvätt m.m. – en praktisk vägledning och kommentar, Upplaga 1, Norstedts Juridik, Vällingby 2010, s. 38f. Härefter refererad till Grahn m.fl., 2010. 39 Ulväng m.fl., 2014, s. 77. 40 Grahn m.fl., 2010, s. 24, jfr SOU 2012:12, s. 153. 41 Prop. 2013/14:121, s. 45ff. 42 Prop. 2013/14:121, s. 45ff. 43 SOU 2012:12, s. 141, jfr Prop. 2008/09:70, s. 44-46. 44 Grahn, m.fl., 2010, s. 65. 38 12 även besluta att återkalla tillståndspliktig verksamhet. 2014 återkallade exempelvis FI Exchange Europé Finans AB:s verksamhetstillstånd.45 45 Beslut FI Dnr 13-399, publicerat 2014-01-13. 13 3 Vilket gransknings – och rapporteringsansvar åläggs banker enligt PTL? 3.1 Inledande kommentar PTL medför att banker förpliktas att ta ett särskilt ansvar för att bland annat granska misstänkta transaktioner och att lämna information till Finanspolisen.46 För att en bank ska kunna möta de förväntningar som ställs genom PTL:s bestämmelser, krävs att banken vidtar åtgärder. Banken åläggs därmed ett ansvar som inte kan medföra att kunden alltid har rätt. Härvid har flertalet storbanker brustit i sina rutiner. Handelsbanken och Swedbank fick en varning av Finansinspektionen 2011.47 I år fick Handelsbanken och Nordea varsin varning, åtföljd med straffavgifter om 35 respektive 50 miljoner kronor. I följande avsnitt ska redogöras för vilket ansvar banken har att granska och rapportera misstänkta aktiviteter och vad som krävs för att bankerna ska undkomma varning från FI. I detta avsnitt kommer ansvaret att utredas enligt framställningens effektivitets – och rättssäkerhetsperspektiv. 3.2 Bankens gransknings – och rapporteringsansvar Enligt 3 kap. l § PTL ska en bank granska transaktioner för att kunna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska sådan information om aktivitet som kan tyda på penningtvätt rapporteras till Polismyndigheten, enligt samma paragraf. Brå gav år 2011 ut en rapport om hur hanteringen av penningtvätt ser ut i Sverige. I rapporten ingick en analys av de rapporteringsskyldiga verksamhetsutövarna. Brå rapporterade att 46 Dahlqvist och Holmquist, 2010, s. 206. http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Straffavgifter-for-Swedbank-ochHandelsbanken/, hämtad 151016. 47 14 många verksamhetsutövare finner den svenska regleringen oklar och att det är oklart vilket ansvar verksamhetsutövarna åläggs.48 Enligt PTL inträder bankens rapporteringsansvar när det finns skälig grund för misstanke.49 Det gäller således troligen redan när banken ser en indikation på att egendomen har sitt ursprung i illegal verksamhet, eller på något annat sätt har samband med brott.50 Banken behöver därmed inte ha något särskilt bevis som visar på att pengarna har ett samband med brott.51 Tröskeln för när bankers rapporteringsskyldighet inträder är därför låg. Enligt Grahn m.fl. är den avsevärt lägre än den nivå som krävs för att förundersökning ska inledas.52 I praktiken ska banken ha ett system som på ett snabbt, enkelt och lättillgängligt sätt kan granska de transaktioner och affärsförbindelser som är under bankens försorg. Systemet ska samla all relevant information om en affärsförbindelse med en viss kund och som snabbt och självständigt kan lämna dessa upplysningar på begäran.53 Rapporteringen måste omfatta alla omständigheter som är relevanta i sammanhanget. Det kan vara information om varför man uppmärksammade transaktionen, eller på vilket sätt transaktionen inte anses vara affärsmässigt motiverad.54 Informationen om granskade och rapporterade aktiviteter ska sparas i fem år, enligt 3 kap. 1b § PTL. Lagen ålägger banker att tillämpa ett riskbaserat förhållandesätt gentemot den information som har.55 banken Det innebär även att verksamhetsutövaren åläggs ett ansvar att motverka att deras verksamhet utnyttjas för tjänster som kan medföra att penningtvätt genomförs. Ju högre risk verksamhetsutövaren har för att utsättas för penningtvätt, desto kraftigare åtgärder ska den vidta.56 Verksamhetsutövaren ska i största möjliga mån avstå från att utföra en transaktion om utövaren misstänker att 48 Brottsförebyggande rådets Rapport 2011:4 Penningtvätt – Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner, Västerås 2011, s. 36. Härefter refererad till Brå 2011:4. 49 Grahn m.fl., 2010, s. 24f. 50 Prop. 2008/09:70, s. 113. 51 Grahn m.fl., 2010, s. 25. 52 Grahn m.fl., 2010, s. 225. 53 Brå 2011:4, s. 37. 54 Grahn m.fl., 2010, s. 288f. 55 Prop. 2008/09:70, s. 48. 56 Brå 2011:4, s. 37. 15 transaktionen har samband med penningtvätt.57 Vad gäller i de fall då banken kan se indikationer på att egendom har förvärvats genom brott, men ingen åtgärd har ännu vidtagits? Här torde lagens syfte att motverka penningtvätt, medförde att ansvaret inbegriper även sådana brott som är å färde och ålägga banken en skyldighet att vidta åtgärd för rapportering, menar Grahn m.fl.58 Banken medges viss tid för bearbetning och analys av informationen innan rapporteringsskyldigheten inträder. Lagstiftaren menar i propositionen att den interna bearbetningstiden varierar från situation till situation, men den ska ligga i linje med den sedvanliga kontinuerliga kundkontrollen i bankens rapporteringssystem, vilket kan variera från någon dag upp till flertalet dagar, beroende på hur komplicerad transaktionen är.59 Det finns härvid anledning att beakta huruvida sådan information som verksamhetsutövaren får tillgång till på annat sätt än genom kundrelationen kan användas. Det kan exempelvis vara om en bank får reda på att en kund är misstänkt för brott via massmedia. Enligt Grahn verkar det åligga en skyldighet på verksamhetsutövaren att bestämma huruvida en rapporteringsskyldighet av deras information finns i sådana fall. Det verkar emellertid inte råda något tvivel om att en sådan skyldighet uppstår då informationen är allmänt tillgänglig.60 Bankernas gransknings – och rapporteringsansvar kan ses ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Reglerna är av förebyggande karaktär, med ett yttersta syfte av en effektiv bekämpning av penningtvätt.61 Enligt redovisat i kapitel 1.5 är det inte helt tydligt vad rättssäkerhet inbegriper. I doktrinen har det kritiserats att kriminaliseringen av brott, särskilt vid organiserad brottslighet, har fått spela en förebyggande roll. Ulväng menar att det tyder på att definitionen av rättssäkerhet har modifierats. Rättsäkerheten innebar att rättsstatens viktigaste uppgift var att skydda mot maktmissbruk, har 57 Grahn m.fl., 2010, s. 287. Grahn m.fl., 2010, s. 286. 59 Prop. 2008/09:70, s. 113. 60 Grahn m.fl., 2010, s. 286. 61 Penningtvätt – en nationell riskbedömning, 2013.s. 12. 58 16 ersatts av ett allmänt skydd mot brott. Detta problem aktualiseras särskilt då det rör sig om organiserad brottslighet.62 Man lagstiftar därför alltmer i ett förebyggande perspektiv. En orsak kan vara att den organiserade brottsligheten har blivit mer avancerad och mer farlig, vilket inger rädsla och att därför har en ny hotbild skapats. Ulväng menade att den rådande hotbilden riskerar att urholka rättssäkerheten.63 Han anförde att hotbilden egentligen inte har förändrats väsentligt, utan statens repressionsnivå har ökat påtagligt.64 Ulväng var skarp i sin kritik och hänvisade till Petter Asps teorier om preventionism där man lagstiftar alltmer för att förebygga brott. Det leder till att straffrätten har inriktats på fler förebyggande åtgärder i form av preaktiva åtgärder, snarare än reaktiva åtgärder. Petter Asp har kritiserat den utvecklingen.65 Ulväng stämmer in i kritiken och menar att denna utveckling är ett problem för rättssäkerheten.66 PTL ställer, enligt ovan redovisat, långtgående krav på banker och skyldigheten innefattar att banken ska aktivt kontrollera och ställa frågor till sina kunder om deras transaktioner. Brå har tidigare rapporterat att det funnits en mycket låg rapporteringsnivå av verksamhetsutövarna.67 En anledning kan vara att det är svårt för en bank att på grundval av en transaktion upptäcka en åtgärd som föranleder penningtvätt.68 Det har riktats ytterligare kritik mot PTL ur rättssäkerhetssynpunkt. Att privata aktörer åläggs ett stort ansvar i bekämpningen av organiserad brottslighet har kritiserats. PTL har anklagats för att vara ett angiverisystem som undergräver rättssäkerheten. Kritik har även här framförts mot att det utgör ett privatoffentligt partnerskap där offentlig makt utövas med hjälp av privata aktörer.69 Svenska Bankföreningen har uttryckt kritik mot PTL och menar att regleringen inte kan anses vara rättssäker, eftersom bankerna i 62 Ulväng, SvJt 2007 s. 5. Ulväng, SvJt 2007 s. 3. 64 Ulväng, SvJt 2007 s. 5. 65 Asp, SvJt 2007 s. 69. 66 Ulväng, SvJt 2007 s. 6. 67 Brå 2011:4, s. 37. 68 Brå 2011:4, s. 37. 69 http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article2590636.ece, hämtad 151014. 63 17 form av privata aktörer lämnas utan vägledning till att tillämpa regelverket.70 Zila har anfört att man i utländsk doktrin kritiserar en straffrättslig inblandning i näringslivet.71 Ett inblandande av privata aktörer har i utländsk doktrin inte ansetts vara i enlighet med definitionen av rättssäkerhet.72 Ett forskningslag vid Stockholms universitet belyser problemet med att bankerna får ett mandat från politikerna att bekämpa brott. Det leder till ett dilemma mellan effektiv brottsbekämpning, och att samhället står upp för andra viktiga värden såsom rättssäkerhet.73 Med kravet på rättssäkerhet åtföljs också en särskild skyldighet att med försiktighet använda de medel och metoder som erbjuds av rättsstaten för att bekämpa kriminalitet. Brå påpekar att detta aktualiseras särskilt vid motverkandet av organiserad brottslighet. Vikten av ett samhälle där organiserad brottslighet är icke-existerande står i kontrast till faran i att vara alltför vidlyftig och kreativ i sin användning av den juridiska verktygslådan.74 70 http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/12_Bankfokus%20nr%203,%20201 5/03_Bankerna%20vill%20få%20mer%20information%20om%20penningtvätt.aspx, hämtad 151018. 71 Zila, SvJt 1990 s. 285. 72 Zila, SvJt 1990 s. 285. 73 http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvetenskap/demokr atiforskning/privatoffentligtsamarbetemotpenningtvatt.4.5e8c90b8117f5bd550a80001904.h tml, hämtad 151014. 74 Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 302. 18 4 Avslutande analys ur ett effektivitets – och rättssäkerhetsperspektiv Syftet med denna framställning är att utreda vilket gransknings – och rapporteringsansvar banker har för att bekämpa penningtvätt. Utifrån det som presenterats i framställningen, kan slutsatsen dras att det ansvar som åläggs bankerna är långtgående. Uppsatsen inleds med en redogörelse av framställningens perspektiv i form av rättssäkerhet och effektivitet. Rättssäkerhet kan beskrivas som en övergripande princip för ett rättssystem, bestående av flera grundläggande principer. Rättssäkerheten garanterar bland annat att rättsstaten begränsar statens maktutövning och att alla behandlas lika inför lagen. Till detta står effektivitetsbegreppet i kontrast, eftersom effektivitet kan vara en vinst som följer av en inskränkning av rättssäkerheten. Flertalet aktörer har funnit penningtvättsregleringen oklar vilket har lett till en ineffektiv bekämpning av penningtvätt. Bankers rapporteringsnivå är låg och flera storbanker har varnats på grund av sin undermåliga efterlevnad av PTL, vilka är indikatorer på att lagstiftningen inte fungerar som den ska. Detta anses vara ett effektivitetsproblem. Vad problemet beror på är inte helt enkelt att fastställa. En anledning kan vara att begreppet penningtvätt inte har varit tydligt definierat. Penningtvättsbrottet har fram till 2014 inte varit kriminaliserat i formen av ett självständigt brott, vilket har lett till att det har varit svårt att förstå innebörden av begreppet penningtvätt. Lagstiftaren har emellertid försökt åtgärda det problemet genom en mer enhetlig reglering av penningtvätt, samtidigt som man upprätthåller kraven på rättssäkerhet och förutsägbarhet. Frågan är om lagändringen även påverkar PTL och leder till att ansvaret enligt PTL blir enklare att förstå? Om så är fallet, torde förutsättningarna för effektivitet öka, och förutsättningarna för att banker ska kunna tillämpa lagen på ett mer ändamålsenligt sätt. Detta har inte utretts i denna framställning, men är ett intressant spörsmål som törs att funderas på. 19 Denna framställning visar vilket gransknings – och rapporteringsansvar banker åläggs enligt PTL. Bankens ansvar är långtgående och skyldigheten att rapportera blir aktuellt redan på en låg nivå av misstanke. Det framgår att ansvaret inträder redan vid en indikation på att penningtvätt är för handen; det behövs alltså inga konkreta bevis på att så är fallet för att banken ska rapportera. Detta är positivt ur ett effektivitetsperspektiv, eftersom banken då i högre grad möjliggör en lagföring av de som begår brott. Enligt ovan har det privatoffentliga samarbetet i straffrätten kritiserats av flera aktörer, och åsikter har uttryckts för att det inte är samstämmigt med rättssäkerheten. PTL tar sikte på enskilda verksamhetsutövares ansvar att upptäcka misstänkta transaktioner som har samband med penningtvätt. Ur effektivitetssynpunkt är det fördelaktigt vid bekämpandet av penningtvätt, eftersom mängden rapporter då ökar. Banker är i stor utsträckning utsatta för penningtvätt, och torde således kunna upptäcka många penningtvättsförsök. Detta är emellertid inte i enlighet med det formella rättssäkerhetsbegreppet, eftersom det ger i viss mån privata aktörer ett inflytande i bekämpningen av brott. I kontrast till detta kan man argumentera att det är viktigt att bankbranschen genomsyras av ett starkt förtroende. Banker spelar en viktig roll för allmänheten, eftersom deras position vad gäller det ekonomiska flödet är oumbärligt. Banker har hand om bankkonton, ser till att kontanthanteringen fungerar och står för en stor del av finansieringen i samhället i form av lån vid exempelvis fastighetsköp och krediter till företag. Det är därför viktigt att bankernas förtroende bibehålls, och en hårt reglerad marknad är därför motiverad. Att man försöker eliminera användningen av det finansiella systemet som en språngbräda för illegal egendom in i den legala ekonomin är ur detta hänseende positivt. Vidare är en frågeställning att utreda hur den svenska penningtvättslagstiftningen ser ut. Härvid har framställningen utrett den svenska penningtvättsregleringen på ett övergripande plan. Det svenska penningtvättsystemet får ses som en helhet med två beståndsdelar, där verksamhetsutövare spelar en viktig roll i det förebyggande arbetet i 20 kriminaliseringen av penningtvätt. Framställningen åskådliggör därför de olika legala definitionerna av penningtvätt. Det är tydligt att definitionerna i PTL och i PL är övervägande samstämmiga. Båda definitioner avgränsar bestämmelsens tillämpning genom att en viss åtgärd ska ha företagits för att dölja egendomens samband med brott. Det är möjligt att det skulle kunna medföra tillämpningsproblem, men i doktrinen har det på många ställen lyfts fram att penningtvätt riktar sig mot en viss konsekvens av ett handlade, det vill säga att handlingen medför att brottslig egendom förs in i den legala ekonomin. Det är troligt att 2014 års lags enhetliggörande av lagstiftningarna kan leda till ett mer effektivt förhållningssätt till bekämpningen av penningtvätt. Det är emellertid inte troligt att ett definitionsproblem har varit den avgörande faktorn till att bankerna har haft svårigheter att efterleva lagkraven. Utifrån resultatet som redovisas i framställningen är det svårt att ge ett solklart svar till varför banker ej har kunnat leva upp till sina skyldigheter. En sannolik möjlighet kan vara att ansvaret helt enkelt är för långtgående. I Brås rapport från 2011 ansåg många verksamhetsutövare att den svenska regleringen är oklar och att det är oklart vilket ansvar verksamhetsutövarna åläggs. Denna framställning visar att ansvaret inträder redan på låg nivå, och man ställer krav på banken att ha ett omfattande system som automatiskt granskar misstänkta transaktioner. Ett enkelt svar kan därför vara att PTL ålade bankerna ett alltför långtgående ansvar, där bankerna helt enkelt inte hann med i utvecklingen. En bank har miljontals transaktioner om dagen, och då är frågan om det är realistiskt att tröskeln för ansvar ska inträda redan när banken ser en indikation på brott? Vidare uppställer lagen enligt förarbetena krav på att i vissa fall medges endast en dags bearbetningstid innan rapportering ska ske. Det kräver att bankens rutiner är vattentäta. Härvid får man förutsätta att mänskliga fel kan uppstå, och att endast en dags bearbetningstid förväntas i vissa fall är ett högt ställt krav. Däremot är bankerna stora aktörer i näringslivet, och agerar med mycket makt på en i övrigt hårt reglerad marknad. Det borde ligga i bankernas intresse att följa med i utvecklingen för att värna om sitt förtroende. Att ansvaret är för 21 långtgående kan således vara en mycket trolig anledning, men inte en ursäkt, till att lagens krav inte har följts. Uppsatsen visar att regleringen av bankernas gransknings – och rapporteringsansvar enligt PTL är av förebyggande karaktär. Det har emellertid riktats kritik mot att kriminalisering av brott åläggs en preventiv effekt. Ulväng menar att preventionismen fyller funktionen av att upprätta ett krav på att systemet leder till effektivitet. Enligt honom spelar preventionismen en stor roll vid bekämpandet av organiserad brottslighet. Det faktum att PTL är av förebyggande karaktär förstärks av att även brott som är å färde ska rapporteras. Detta är givetvis effektivt i brottsbekämpningen, eftersom banken då hjälper till med att komma åt de som utför brott redan på ett tidigt stadium. Det finansiella systemet löper en stor risk att bli utnyttjade som en inkörsport till den legala ekonomin. Bankers gransknings – och rapporteringsskyldighet är därför ett väldigt viktigt verktyg i att motverka organiserad brottslighet. Men ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan denna konstruktion ifrågasättas. Är det rimligt att bankernas gransknings – och rapporteringsansvar sträcker sig så långt att det till och med inbegriper ansvaret att rapportera brott som ej ännu är fullbordade? Man har gett banker och andra verksamhetsutövare ett långtgående ansvar i att granska och utreda huruvida misstänkt penningtvätt föreligger. Banker kan därför inte alltid ha möjligheten att bistå principen ”kunden har alltid rätt” – även i de fallen då kunden inte har begått något brott. Frågan är om inte lagstiftningen kan uppfattas som ett frånskjutande från myndigheter och politiker till att lägga ett ansvar på privata aktörer. Ur ett effektivitetsperspektiv, är detta självklart positivt. För att det ska kunna vara en legitim inskränkning av rättssäkerheten, måste lagen emellertid åtföljas med tydliga riktlinjer för hur lagen ska tillämpas. Svenska Bankföreningen har emellertid uttryckt kritik mot PTL i detta avseendet, eftersom de menar att bankerna i form av privata aktörer har lämnats utan vägledning till att tillämpa regelverket. I denna framställning ligger ett allmänt skydd mot brott utanför definitionen 22 av rättssäkerhet. Det är ändock viktigt att påpeka att en rättsstat måste vara stark nog för att kunna stå emot yttre påfrestningar. Rättsstaten måste acceptera begränsningar i sin makt genom att uppfylla rättssäkerhetens krav. Asp menar emellertid att orden säkerhet och effektivitet har fått spela för stor roll i rättsutvecklingen. En målsättning om effektivitet och säkerhet har fått innebörden att staten ska skydda medborgarna från brott i allmänhet, istället för rättssäkerhetens säkerhet mot illojal offentlig maktutövning. Ett argument för att effektivitet är en legitim inskränkning av rättssäkerheten, är att en rättsstat förlorar sin styrka om lagstiftningen inte medför att medborgarna i rättsstaten har en känsla av säkerhet och effektivitet. Ett samhälle där penningtvätt och organiserad brottslighet kan begås obehindrat är inte en fungerande rättsstat. Det teoretiska perspektivet i denna uppsats har varit att effektivitet ses som en utmanare till rättssäkerheten. Man kan givetvis istället se effektivitet som en så viktig beståndsdel av en rättsstat att det utgör en del av rättssäkerhetsbegreppet. Härvid får man emellertid beakta vad effektivitet är, och akta sig för att dra alla situationer över en kam. Effektivitet är ett dynamiskt och högst subjektivt begrepp. Om effektivitet innebär att lagen tillämpas på ett korrekt sätt och uppfyller sitt syfte, kan effektivitet nästintill anses som en del av rättssäkerhetsbegreppet. Om effektivitet däremot ges innebörden att så många som möjligt lagförs, är det enligt min mening riskabelt att mäta rättssystemets tillförlitlighet i termer av effektivitet. Det faktum att den svenska regleringen idag är mer enhetlig, främjar förutsättningarna för att bankernas ansvar leder till en effektivare bekämpning av penningtvätt. Precis som diskuterats ovan, måste man däremot sätta effektivitet i relation till kraven på rättssäkerhet. Begreppet rättssäkerhet har ingen precis och tydlig definition. Om man anser att effektivitet står i motsats till rättssäkerhet, är det svårt att argumentera för att PTL uppfyller kraven helt och hållet. Rättssäkerhet kan utsträckas till att medborgarnas rättigheter och skyldigheter efterlevs i praktiken. Det är däremot fortfarande tveksamt om den rättssäkerheten även kan anses inbegripa effektivitet. Oavsett hur man vill definiera rättssäkerhet, är det tydligt att lagstiftaren 23 anser att effektivitet är en legitim inskränkning av rättssäkerheten. Det sistnämnda synsättet har argumenterats för i doktrinen där man anser att penningtvätt utgör en viktig handling för att den organiserade brottsligheten ska göra vinst på att begå brott. Lagstiftaren ser organiserad brottslighet som ett av de största hoten mot dagens samhälle, och därför har man uppenbarligen antagit en inställning att ändamålet helgar medlen. Detta synsätt riskerar emellertid att den juridiska verktygslådan används alltför kreativt. Det ligger därför en fara i att motverka organiserad brottslighet i form av åläggande av ett långtgående ansvar på banker. Den svenska regleringen av bankers gransknings - och rapporteringsansvar i kampen mot penningtvätt kan definitivt vara legitimt ur ett effektivitetsperspektiv. Förutsättningarna för detta är emellertid att de svenska bankerna lever upp till sitt ansvar och att de följer de krav som åtföljs av lagstiftningen. Om så inte är fallet, finns risken att man börjar tumma på en rättsstats fundamentala principer och värderingar och att den juridiska verktygslådan används utanför sitt bygge. 24 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Propositioner Prop. 2008/09:70 Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet Prop. 2013/14:121 En effektivare kriminalisering av penningtvätt Statens offentliga utredningar SOU 2012:12 Penningtvätt dispositionsförbud - kriminalisering, förverkande och Litteratur Dahlqvist, Anna-Lena och Holmquist, Rolf, Brotten i näringsverksamhet, Upplaga 2, Norstedts Juridik, Stockholm 2010 Grahn, Thomas; Lundén, Fredric; Madstedt, Kent och Wendleby, Björn: Åtgärder mot penningtvätt m.m. – en praktisk vägledning och kommentar, Upplaga 1, Norstedts Juridik, Vällingby 2010 Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Friberg, Sandra och Asp, Petter: Brotten mot allmänheten och staten, Upplaga 2, Iustus Förlag, Uppsala 2014 Artiklar Svensk Juristtidning Asp, Petter: Går det att se en internationell trend? — om preventionismen i den moderna straffrätten, Svensk Juristtidning 2007 s. 69 – 82 Mellqvist, Mikael: Om tro, tyckande och vetande - Högsta domstolens värdering av utsagor, Svensk Juristtidning 2013 s. 753 – 778 Ulväng, Magnus: Brottsbekämpning, rättssäkerhet och integritet — vad är det som har hänt och vad skall vi göra?, Svensk Juristtidning 2007, s. 1 – 16 Zila, Om rättssäkerhet, Svensk Juristtidning 1990, s. 284 - 305 Tidsskrift for Rettsvitenskap Sandgren, Claes: Är rättsdogmatiken Rettsvitenskap 2005, s. 648 - 656 dogmatisk?, Tidskrift for Myndighetspublikationer Brottsförebyggande rådets rapport 2011:4 Penningtvätt – Rapportering och 25 hantering av misstänkta transaktioner, Västerås 2011 Brottsförebyggande rådet Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, Stockholm 2011 Brottsförebyggande rådet, Rapport 2014:10 Gå på pengarna – antologi om tillgångsinriktad brottsbekämpning, Lenanders Grafiska AB, Stockholm 2014 Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten m.fl.: Gemensam rapport Penningtvätt - en nationell riskbedömning, Dnr 12-13024, publicerad 30 augusti 2013 Finansinspektionens beslut Finansinspektionen beslut FI Dnr 13-399, Finansinspektionen återkallelse av tillstånd för Exchange Europe Finans AB, publicerat 2014-01-13 Elektroniska källor Finansinspektionen, Penningtvätt, publicerad http://www.fi.se/penningtvatt (hämtad 151006) 14 augusti 2015 Affärsvärlden, Rättssäkerheten urholkas av nya penningtvättslagn, publicerad 24 mars 2009 17:38, http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article2590636.ece (hämtad 151007) Svenska Bankföreningen, FATF granskar Sverige nästa år, 12 juni 2015, http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/03_Bankfokus%20nr %202,%202015/05_E.aspx, (hämtad 151007) FATF:s tredje utvärderingsrapport (FATF’s Third Mutual Evaluation/Detaild Assessement report 2006) http://www.fatfgafi.org/media/fatf/documents/reports/mer/MER%20Sweden%20full.pdf (hämtad 151008) FATF:s uppföljningsrapport 2010 (Follow-up Report to the Mutual Evaluation Report of Sweden) http://www.fatfgafi.org/documents/documents/followupreporttothemutualevaluationreportofsweden.html (hämtad 151008) Svenska Bankföreningen, Misstanke om penningtvätt, http://www.penningtvatt.se/Pages/01_Vad%20är%20penningtvätt/Misstank e-om-penningtvätt.aspx (hämtad 151009) 26 Finansinspektionen, Pressmeddelande, Nordea varnas och ska betala 50 miljoner, publicerad 19 maj 2015, http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Nordea-varnas-och-skabetala-50-miljoner/ (hämtad 151009) Finansinspektionen, Pressmeddelande, Handelsbanken får en anmärkning och ska betala 35 miljoner, publicerad 19 maj 2015 http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Handelsbanken-far-enanmarkning-och-ska-betala-35-miljoner/ (hämtad 151009) Finansinspektionen, Pressmeddelande, Straffavgifter för Swedbank och Handelsbanken, publicerad 20 januari 2011, http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Straffavgifter-forSwedbank-och-Handelsbanken/ (hämtad 151009) Åklagarmyndigheten, Ordlista rättssäkerhet, http://www.aklagare.se/settings/Ordlista/Rattssakerhet/ (hämtad 151013) Vetenskapsrådet, Privatoffentligt samarbete mot Penningtvätt, http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvete nskap/demokratiforskning/privatoffentligtsamarbetemotpenningtvatt.4.5e8c 90b8117f5bd550a80001904.html (hämtad 151014) Svenska Bankföreningen, Effektiv bekämpning av penningtvätt kräver funktionell reglering, 12 juni 2015, http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/12_Bankfokus%20nr %203,%202015/03_Bankerna%20vill%20få%20mer%20information%20o m%20penningtvätt.aspx (hämtad 151018) 27
© Copyright 2024