Frivillige Bergnings-Corpsens medlemstidning Årgång 17 • Nr 4 • 2012 Ber att få önska medlemmarna i Frivilligan en kul Gul och riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Peter Lundh Gert Glenmark musiker och fotograf sid 6 - 7 Att vara ett med Frivilligan... sid 10 - 11 Namnet Ystad - vad betyder det? sid 14 Chefen för Ystads Frivillige Bergnings-Corps har ordet Sommaren har tappat stinget. Det vill säga, nu snart, gäller långkalsonger på. Men mina vänner det gäller att titta framåt. För i och med att FBC inte har några brandsläckande uppgifter, innebär det inte att alla lägger sig på söta örat och kliar sig på naveln. Åh, nej då! Det är nu vi kan göra det som Corpsen skall göra under höst- vinter- och vårsäsongen, det vill säga, förbereda så att föreningen lever vidare. Jag vill därför uppmana er medlemmar att visa entusiasm, nya och gamla. De fester vi har är menade som uppskattning av era insatser. Grundtanken med FBC är att bevara traditionen och historien av en Frivillig brandkår, den näst äldsta i Norden, som ännu existerar. Ni medlemmar bör fundera över hur det kommer sig att Frivilligan fortfarande är så välmående som den är. All verksamhet av det här slaget kräver ekonomi. Våra veteranfordon kostar pengar. Pengarna kommer in via vår turistverksamhet och utan den skulle FBC vara en ytterst liten kamratgrupp, som ägnar sig åt att ha trevliga möten ett par gånger om året. Fakta om FBC Ystads Frivillige Bergnings-Corps Grundades: 1839 Antal avd. 5 Medlemmar: ca. 270 st Chef Jan Ulriksson Sekond Lars Lindsjö Sekreterare Björn Stjärnfäldt Kassör Magnus Lindén Medlemstidningen FBC:aren Ansvarig utgivare: Jan Ulriksson Redaktörer: Magnus Lindén, Hans Lange Annonsförsäljare: Magnus Lindén Omslagsbild: Hans Lange 2 Alltså, för att Frivilligan skall fungera i den här skepnanden under kommande år, måste alla bidra. Det har kommit propoer på att Corpsen bör ställa krav på sina medlemmar. Frågan är då, vilka krav? Jag tycker att ni medlemmar tar och tänker över om det behövs och kanske kommer med era förslag vid vårt årsmöte 2013. För att Frivilligan skall leva vidare behöver vi alla hjälpas åt, och min personliga tanke är att det i denna avundsvärda verksamhet inte bara räcker med att betala medlemsavgiften. (Vilken oförskämt många ännu inte betalt!) Var och en behöver ställa sig frågan om hur verksam man vill att föreningen skall vara och därmed fortsätta i den "störrelsen" vi har idag. Helt klart är att det krävs mer insatser av medlemmarna. Jag vill nämna denna hösts viktigaste uppgift, nämligen garaget för våra värdefulla fordon. En kostnads- och personalkrävande insats som påbörjades i mitten av oktober. Personligen blev jag litet övarraskad av att medelåldern på dem som engagerade sig i flytten låg mellan 60-75 års ålder! Min förhoppning är därför att ni medlemmar diskuterar inför kommande årsmöte, hur ni vill att FBC skall fortleva. För utan era tankar och möjliga framtidsvisioner kommer kåren att sakta tyna bort. Observera att jag inte bara menar ekonomi utan i första hand engagemang. Kom ihåg att FBC är en stor tillgång för Ystad Kommun. Hur man än tolkar engagemanget från Ystads turistverksamhet så är Ystads Frivillige Bergnings-Corps en stor del av stadens marknadsföring. Men det närmaste som står för dörren nu är väl JULEN! Eller möjligen tomten. Låt oss njuta av några sköna vilodagar med god mat och samvaro, så möts vi sannolikt med nya kreativa lösningar igen. Alltså. God Jul och Gott Nytt År önskar Jan och Gunn Ulriksson. Jan Ulriksson, Corpschef ”Samhällets blickar kommer att följa oss. Samhällets tacksamhet blifwe vår belöning.” Kommande möten FBCs 174 årsmöte: Söndagen den 10 mars 2013 Klockan 09.00 i Folkets Park. Närmare info: ystadsfbc.se Meddela närvaro till avdelningschefen! Närvaro meddelas enligt paragraf 12 i reglementet, till avdelningschefen. I avd. Håkan Lydahl 0411-783 83 II avd. Peter Lundh 0411-158 06 III avd. Roland Törsök 0765-36 53 40 IV avd. Paul Persson 0411-783 84 V avd. Sven-Ingvar Andersson 0410-240 72 www.ystadsfbc.se Där ni hittar det mesta! FBC:aren En av chefens lysande idéer blev ärtsoppa i brandkårshemmet under skyltsöndagen. Man kanske ska vara glad åt att vintern gjorde nedslag i Ystad stad precis till skyltsöndagen i år. För hur man än ser på det så börjar ju väntans tid den första advent. Julen, som ännu inte blivit avskaffad lär inträffa den 24 i denna månad. Den vita snön gör trots allt att granen på stortorget bli vackrare, och ger oss en föraning om vad som komma skall. Stora Östergatan glittrade av alla ljusen och massor av människor minglade. Affärerna höll öppet och kanske de sålde litet mer. Jag och hustrun passerade den nya tunnelbanenedgången, Subway. Nedgången var inrymd en kulturbyggnad från 1500-talet och sådant är ju kreativt. Karl den XII lär ha bott därstädes. Vi promenerade Östergatan, i en ganska svidande vind, men vad gjorde det. Det var livligt vid Pilgränden, där Ystads ungdomsbrandkår marknadsförde sig på ett utmärkt sätt och Kalle Anka höll till i biosalongen. Väl komna till det nästan öde Österportstorg vände vi på klacken för att gå tillbaka. Östergatan är faktiskt stilfull med alla ljusen. Vid hörnan till Gåsegränden stod en stelfrusen dam. Vi slank in i en av butikerna, som egentligen var en bastu, vatten stod centimeterhögt över golvet och glasögonen immade tvärt igen och det var så trångt att man nästan inte kunde ta sig ut ur butiken igen. Vi svängde in i Teppgränden och gick ner genom restaurang Bäckahästen, som tyvärr håller stängt en sån här dag - trist. Men konsthantverkarna hade engagerat en FBC:aren smed som jobbade i ässjans värme. Siktet var inställt på F.B.C.s brandkårshem. Där huserade inkastartomten med värme i blicken. Det doftade ärtsoppa. Vi gjorde entre och möttes av några tomtar till med en ärtsoppa som ärtsoppan rykte inbjudande. Egentligen bör det ju bjudas på varmpusch till soppan, men sådant har det ju satts P för. Det gamla stallet, det vill säga undervåningen till det ståtliga brandkårshemmet, Giuzelkes garveri är fantastisk mysigt. "Det nya brandkårshemmet skulle inrymmas i Jacob Emanuel Giutzelkes gårdslänga, en fastighet som byggdes i slutet av 1700-talet. Vassaån, som tidigare runnit 3 Giutzelkes garveri och F.B.C.s brandkårshem, fotograferat av Axel Nilsson 1908 fram utanför, hade lagts igen och ersatts av den nuvarande Bäckahäst¬gränden. Garveriet ansågs tidigare som Ystads största och modernaste garveri, men efter Giutzelkes död drev latinskoleläraren och hovpredikanten Gustaf Aulin garveriet vidare för sterbhusets räkning. En tvivelaktig sysselsättning för en ”Gudsman”, som betraktades med ett flin av allmogen. Det renderade honom också mycket riktigt namnet, ”garvareprästen”. När garveriverksamheten så småningom lades ned på grund av bristen på ekbark, förföll fastigheten under en tid. Undervåningen användes senare bland annat till stall. Men till sist skulle alltså det gamla ”Borgmästarehuset” vid tvättorget bli Ystads Frivilliga Brandkårs nya hemvist. Hugo Schultz uttryckte välformulerat sin tacksamhet. Besökande gäster som kommer in från svinkylan suktar längtande efter att få något värmande i sig. Den här traditionen som uppfunnits av vår chef Jan Ulriksson, har verkligen blivit ett uppskattat vattenhål bland Ystads utbud på skyltsöndagen varje år. För att göra den här skyltsöndagen, krävs givetvis en hel del förarbete. Den gamla Berghmanska sprutan dras ut till gården för att göra plats för borden. Det ska upp juldekorationer. Skyltarna mot gränden skall monteras, så även några ljusslingor. I köket förbereder Karl-Erik "Kicke" Persson och hans rara fru ärtsoppan. Schema för de medlemmar som skall delta under dagen kontrolleras så att det finns tillräckligt med folk. Jan menar att det vore roligt om fler av de nya F.B.C.-medlemmarna kunde delta, söndagen är ju inte arbetsdag för de flesta. Ett stort tack till Karl-Erik "Kicke" Persson och hans hustru för att F.B.C.s ärtsoppa smakar så "gyllene" som den gör. 4 ...och en Tomte skyndar förbi... FBC:aren Klockan blir 14 och Ulriksson öppnar dörren mot Bäckahästgränden och människorna strömmar in - nja, så enkelt är det ju inte några enstaka tittar in i alla fall så här direkt. Litet senare börjar ärtsoppan bli populärare. Vissa stunder är det faktiskt fullsatt. Det är ju så att när snön ligger och det är några kallgrader, smakar det mycket gott med den värmande soppan. Detta är avgjort en tradition att bevara, det ger inte några mängder med pengar, men det är en för Frivilligan sammanhållande händelse. Likaväl som julvespern är. Hans Lange Den trogne Björn Mårtensson försöker reda ut sladdhärvorna. Tänk er att den gamla sprutan gjorde sin första rejäla insats när magasinet vid Surbrunn 1853 brann! Borden på plats, nu är det bara dukarna och en del annat som skall fixas. Böj, sträck ger krafter ända till nästa jul Brandkårshemmet är en plats att värma sig med den goda ärtsoppan. Jan Ulriksson och andre avdelningschefen tycker att det ser bra ut. Genom att bli medlem i F.B.C Stödförening hjälper du oss att bevara den gamla historien och traditionerna. Ta del av foldern som finns där brandbilen startar från Stortorget. Foldern finns även på vårt museum på Bäckahästgränd. Tack för att du hjälper oss! BG 856-6440 www.ystadsfbc.se Där ni hittar det mesta! FBC:aren 5 Gert Glenmark -musiker och fotograf Jag älskar gathusen i Ystad och hade glädjen att bli inbjuden i ett av dem. Jag ringde på klockan och dörren öppnades välkomnande av Inga och Gert Glen- mark, som visade mig in i ett trivsamt, personligt rum med bland annat en flygel, varför jag genast ville veta: -Spelar du piano också? Gert ser skarpt på mig och förklarar: -Flygel, ja! Hm, sådan okunnighet! Man får inte kalla en flygel för piano! -Hur stor är skillnaden på en flygel och ett piano? -Det är mycket stor skillnad – ljudmässigt. Det enda lika, är väl att tangenterna sitter på samma platser, skrattar Gert. -Men ditt huvudinstrument är klarinett? -Ja, det stämmer, Eb-klarinett, en stämma där det är väldigt mycket att göra. Men det är nästan ingen som spelar Eb-klarinett idag, utan det är mest b-klarinett som gäller, och av dem skulle det behövas fler i kåren, det finns väl bara 2 nu och egentligen ska det vara 6-7 b-klarinetter. Mitt intresse för Ystadspågen Gert kommer sig av att han under sitt liv har ägnat sig dels åt musik, men också foto, två kreativa sysselsättningar, som även jag älskar. Gert är en äkta ystadpåg och föddes i staden 1926, flyttade med föräldrarna till Tomelilla som 2-åring. Gick igenom folkskola i 6 år, för att sedan gå 2 år i realskola. -Därefter kallade musiken, säger Gert, jag började nog redan i första eller andra klass på en sån där tramporgel och alla de där tonerna gjorde att jag blev antagen som musikelev på I 7 vid 15 års ålder och där blev jag kvar i 3-4 år. Musik kändes som mitt liv. Det var med musiken jag kände mig lycklig. Jag spelade ju dansmusik i många år med olika orkestrar i Lund, Malmö och andra ställen. -Spelade du tillsammans med Knut Nilsson? -Ja, det har jag gjort, ja, och Knut Gruvstedt och han har ju pojkar som spelar ännu. Bland annat Marcus som är yrkestrummis på Gotland. Knut Gruvstedt hade också musikaffär här i Ystad. -Musik är härligt. Själv började jag spela fiol från tredje klass i folkskolan. Nacka musikskola, som var och är en välmeriterad musikskola. -I Nacka bor faktiskt en Glen–mark... -Hoppsan, får jag reda ut detta: För jag är väl en av få, som inte vet, eller inte har velat fråga, men hur ligger det till med släktskapet. Anders och Karin... -De är Ingas och mina barn och Anders, bor i Storängen i Nacka.. -Tack för kaffet, ja, där ser man hur liten världen är. Min mor bodde i Ektorp, som ligger några hållplatser från Storängen, ungefär där Nacka Lasarett finns. Alldeles intill Skurubron. -Karin bor här i Ystad. -Jag har träffat Karin en gång och det var i samband med en födelsedagstur med brandbilen för en liten handikappad flicka som heter Lisa och hennes kamrater i Bredasten. Karin var tydligen engagerad i dessa barn. Det blev en tur i skogen, där vi fick träffa trollen och det blev även en mysig stund med kaffe och saft med bulle. Jag sneglar på många trevliga ting i rummet där vi sitter. I blickfånget ser jag ett skåp som innehåller kameror av äldre modell. -Där har du har fina kameror, säger jag. Berätta litet om din fotografiska värld. -Ja, jag var mycket intresserad av foto och började en utbildning till fotograf, först hos Nils Åkesson här i Ystad, senare även Lund och därefter arbetade jag i Malmö hos Gösta Norell och en dag, när Inga och jag planerade att gifta oss, gick jag in till Norell och bad om löneförhöjning. -Nä, de´ går no inte, sade han. -Jaha, men då får jag väl köpa en egen affär, svarade jag utan att egentligen begripa hur det skulle gå till. Men så blev det och jag gjorde det. Jag gick in till Ströms i Tomelilla, och uttryckte mig odiplomatiskt: -Jag har hört att ni ska sälja affären? -Vi, nej! svarade hon lätt irriterat, hon var litet bitsk den damen och antagligen blev hon arg på mig. Men skam den som ger sig! Jag gick tillbaks ungefär en månad senare och frågade: -Har ni tänkt på det? -Ja, vi säljer det! sa hon då, skrattar Gert glatt vid minnet. -Ja det finns olika sätt att göra affärer på. -Så min första fotografiatelje, köpte jag i Tomelilla 1950, som följdes av en i Simrishamn och till sist Ystad. Året var 1968, när jag öppnade Glenmarks foto i Ystad i dåvarande urmakare Göranssons FBC:aren hus vid Stora Östergatan 15, en fastighet som också innehöll Kärnkaffebutiken, som efter diverse turer byggdes om till dagens, eller rättare sagt, gårdagens utseende, Expert-kedjan gick ju i konkurs under 2012. Vi får se vem som kommer dit härnäst. I övrigt var jag under 5-6 år medlem i Linkopia i Linköping styrelse, ett färglaboratorium, och det blev ju självklart en lärorik tid. Men 1982 sålde jag ateljen i Simrishamn och litet senare Tomelilla-butiken och till sist, när jag fyllde 61, sålde jag även Ystads-butiken 1987. Våra barn ville ju inte ta över affären efter oss. De valde annat. Anders och Karin ingick i Glenmarksgruppen med Bruno och hans hustru Ann-Louise Hansson. -En spännande 37-årsperiod, får man säga. Men hela tiden ägnade du dig åt musiken förstår jag. -Javisst, och 1969, i stort sett i samma period, gick jag med i Hemvärnets musikkår, där jag avancerade till kårschef. -Var du med i F.B.C. då? -Nej, i FBC blev jag medlem 1971. -Och när var sammanslagningen med FBC musikkår? -Det var den 1 maj 1980 som F.B.s musikkår blev Skånes sjätte hemvärnskår. Vid den tiden hette ju "Frivilligan" ännu Frivilliga Brandkåren. Namnet återgick till sitt ursprungliga namn 1981. -När blev du avdelningschef i femte avdelningen i F.B.C.? -Jag efterträdde vår eminente avdelningschef i femte avdelningen, Knut Nilsson, 1997. En jobbig sak den perioden var att många i femte avdelningen ville att F.B.C.s musikkår skulle innehålla flickor och efter ett långt parlamenterande gick Corpsen med på att flickor skulle kunna bli medlemmar i F.B.C., men bara i femte avdelningen. -Och anledningen var att orkestern måste ha fler musiker? -Det stämmer, nickar Gert. -Ni har rest en del? -Javisst. Som kårchef i FBC/Hemvärnets musikkår organiserade jag resor till Finland, England, USA, Österrike, m.fl. länder. Ett hårt jobb för en ledare. Jag var ju den som skulle se till att allt fungerade, skaffa rum och se till att ingen led nöd. FBC/Hemvärnets musikkår har genom åren höjt sin standard och klassas som en av tre kårer i Sverige som får avlösa musikplutonen vid högvakten och den 30 juni 1999 gjorde musikkåren en fyradagars resa till huvudstaden. Men kåren passade även på att göra ett antal andra konserter. Jag själv har deltagit i högvaktsspelningar ett 20-tal gånger. År 2000 gjorde musikkåren fyra framträdanden vid Öresundsbro–invigningen i Malmö. För att därefter göra en resa, till infanteriskolan i Hammelburg i närheten av Würzburg i Tyskland. Stor festivitas me´ nationer som Storbritannien, Forts. sid 9 7 Turistgruppen "After shave"... Det är som att släppa ut kalvar på grönbete. Krumsprång, råmande yra och litet stångande på lek. Dessa resor är en höjdpunkt. Samtidigt finns ju ett visst mått av allvar med i bilden. Varorna som skall inhandlas! De innehåller, ytterligare glädje. I arla morgonstunden, lördagen den 27 oktober kom alla pojkarna rakade och propra. Turistgruppens ansvarige, Paul Kristensson, var därför glad att kunna hälsa alla välkomna på resan mot Deutschland. Det skulle bli vackert väder och sånt förhöjer stämningen. Bussen nådde fram till färjeterminalen i rätt tid, men tyvärr innehåller inte överresan till Puttgarten särskilt många lustifikationer utöver höga priser, så vi såg fram emot den sista biten mot Heiligenhafen. När chauffören lyckats manövrera in bussen på parkeringsplatsen utanför Fleggaard, sa det - BLÅS - och bussen var tom. Därefter såg man bara flaskor, flaskor och flaskor. Nåja, undertecknad ägnade sig åt litet matvaror, exempelvis BergKäse, en fantastisk god ost som till och med luktar alper. När bussen sjunkit till halva nivån, bar det av mot - Bordershop! - och efter den anhalten sjönk bussen till lägsta möjliga nivå. I Bordershop, som innehåller 5 plan, med praktiskt taget bara sprit, är det lätt att gå vilse. Jag letade reda på en av de anställda för att hitta en sort av ett gott vitt vin. Genast ledde han mig omkring bland lådorna, för att till sist ställa sig lutande på en kartongtrave och sade med ett beklagande uttryck och sade: -Nej, det verkar som om vinet inte finns inne. Bredvid mig stod Bernt och undrade: -De där kartongerna som du lutar dig mot, är det inte det vi letar efter? Ridå! Hasse Lange Stjärnfotografer, - men står han inte och speglar sig själv? Trötta efter dagens vedermödor är det dags för en liten macka tycker Ingrid och Eva. Vilka otroliga landskap man får se när man är ute och reser, säger Peter Lundh till Tommy Hulth. www.ystadsfbc.se – där ni hittar det mesta! 8 FBC:aren Turistgruppen "After dark"... Forts. Glenmark Den efterlängtade festen för turistgruppens medlemmar genomfördes som vanligt i Restaurang Cabinen. Ett vackert dukat bord mötte oss och efter litet mingel med en god drink, bjöd turistgruppens ansvarige chef Paul Kristensson till bordet. Där väntade en god macka och det hela var igång, med sång och glada anekdoter. Vad kan det bli annat än trevligt med god mat och glada kamrater. Efter maten blev det avtackning av dem som klarat av en bra sommar. Hasse Lange Från vänster står Tommy Hulth, "Tobbe" Brundin,"Micke" Bergman, Hasse Lundh, och Paul Kristensson. Frankrike och Malmö spårvägs Musikkår. I Frankrike minns jag marscher med bastuvärme. Vätskebristen gjorde att många av musikerna höll på att gå i däck och räddades av arrangörerna som skyndade fram med vin!!! I övrigt har det varit kyrkokonserter och spelningar, spelningar och spelningar, ett härligt liv! -Men tråkigt nog kan jag inte vara med och spela längre, men jag är fortfarande medlem. Kåren har ju blivit förändrad sedan jag slutade, och det är inte så många jag känner igen nu. Men det finns en stab av de gamla, trogna, som älskar detta. Ungdomarna idag, är hos oss ett eller två år efter skolan, men sen sticker dom till Lund, Malmö eller någon annanstans i världen. -Under din tid började ju också Ystads International Military Tattoo. -Ja, 1998 blev ett innehållsrikt år med förberedelserna. Jag bjöd in samtliga i FBC till en tidig förövning lördagen den 19 oktober, och såg en massa frågande ansiktsuttryck. Ingen kunde ju ana vad ett sådant spektakel skulle kunna bli och till sist blev. 1998 var ju också året då F.B.C. Musikkår, som bildades den 28 november 1948, firade sin 50-årsdag och jag bjöd in samtliga till F.B.C. musikkårs jubileumskonsert på Ystads Teater den 14 november 1998. Gert tar fram ett vackert mässingshorn, som jag tidigare sett ett hemma hos Knut Nilsson. -Det är bara jag och Knut som fått ett sånt här, det är inget vandringspris utan en uppskattning för lång och trogen tjänst, som kårchef, kassör och sekreterare, god kamrat och så vidare. -Jag måste få se på kamerorna. Gert öppnar stolt ett välfyllt skåp med historiska kameror som: Leica, Rolleiflex m.m. Vi pratar glasplåtar, porträttkameror och Ström, som skar till glasplåtar i diaformat. Till sist visar mig Gert en liten lur, som ser konstig ut och frågar om jag vet vad det är. Jag gissar på något som man lockar på kor med. Inga och Gert brister ut i ett hjärtligt skratt. -Hur är det med hörseln, frågar Gert i mitt öra, det är en hörapparat! Hans Lange Hamngatan 9, Ystad Tel. 0411-127 00 FBC:aren 9 Att vara ett med Frivilligan har varit mitt liv! S om vanligt är Jan först på brandkårs– hemmet, när jag anländer. Han har till och med hunnit inhandla en smaskig baugette och kokat kaffe, en otrolig farsa för föreningen Ystads Frivillige Bergnings-Corps. Jag har mött några hängivna personer genom mitt liv, men Ulriksson ligger väl till för förstapriset. Vi pratar runt en stund medan vi dricker kaffet. Mina funderingar om mannen mitt emot mig har varit många. Redan när jag ville gå med i Corpsen träffade på en mycket vänlig man med vitt hår, som hjälpsamt backade ut Frivilligans klenod, veteranbilen, Volvon 1939/40 ur garaget intill Österportshallen. Min tanke var att göra en illustration av fordonet. -Du har varit medlem i F.B.C. sedan 1960 och varit chef i 16 år. 1983 fram till 1995 var du avdelningschef för första avdelningen och därefter sekond under 1 år och sedan chef. Och har du bestämt dig för att stanna vid vägskylten: Vägs ände. -Hur känns det, är det här det svåraste du gjort? -Den här tiden har ju varit helt underbar, men ansvaret. -Jag har förstått att du lämnar få saker åt slumpen. -Jag vill ställa upp, inte bara för en grej, utan delta i det mesta. Men jag har trivts med det. Att jag avgår nu är för att jag tycker att 16 år egentligen är för lång tid för en chef att sitta. Jag menar naturligtvis, hade jag kunnat sitta längre om jag hade haft hälsan. -Är du sjuk? -Nä, men fyller 70. Jag tycker faktiskt att det ska bli skönt att koppla av och sitta som vanlig medlem. Tyvärr är det en del som tror att det är bara att sitta där som chef, för det är väl inte så betungande? Men trots allt är det ett stort ansvar. I en så här stor förening är det många saker som händer hela tiden. Det är klart att det känns konstigt att avgå som chef. Men jag tror nog att jag kommer att jobba nästan lika mycket, när jag avgått. 10 -Du kommer inte sitta i befälskåren. -Nej, men man kanske kan bli ett bollplank, stötta nye chefen till exempel. För hur man än ser det, så är det inte så lätt att hoppa in. Lars har visserligen varit med mig länge, men han behöver stöd. Jag vet ju att när jag slutade mitt jobb på bilskolan 18.15, så var det oftast att direkt åka till F.B.C., för att komma hem vid sådär 21 till 22-tiden. Jag har till exempel försummat allt för mycket med mina barn. -Hur ser Gunnsan på det här? -Ja, det är nog bättre att du frågar henne om det. Men jag är ledsen och besviken över mig själv och att Gunn har fått vara den som tagit hand om barnen. Jag har självklart missat mycket tid med dem. Det blev ju att direkt åka till Frivilligan när jag slutat jobbet och när jag kom hem låg barnen och sov FBC:aren och på morgnarna låg de ju också och sov. Det smärtar mig en mycket. -Men det verkar ju som om du ägnar mycket tid åt barnbarnen nu. -Javisst, det gör jag ju. Men hur man än ser det så är det förlorad tid, något som de som kommer härnäst behöver tänka över. -Du skulle inte vilja ta över första avdelningen igen. -Nej, absolut inte. Jag har ju lämnat över mycket till Lars nu. Bland annat detta med SÖRF och Veteranbrandbilsrallyt 2014 och vi har börjat jobba litet med Jubiléet 2014. Där ska det ju vara en Festkommitte och där har jag sagt att jag gärna sitter med som bollplank, men inte mer. Lars har fått ta över mycket nu och för hans del kan det vara bra att känna av hur mycket det egentligen är. Han måste ju också tänka över sin situation med arbete, sönerna, och allt annat. -Får jag fråga: Varifrån kommer ditt djupa intresse? Från din far? -Far satt ju som avdelningschef och det var ju litet spännande. Jag var 17 år när jag gick in. Och 1983 satt Gustav Pihlman som avdelningschef och när min gode vän började känna av sin sjukdom valdes jag till avdelningschef. Redan då började jag fundera om en brandbil: Tänk om vi hade haft en brandbil och det lyckades vi ju med -85 och det tände ju fler idéer. Bland annat att få igång brandbils–körningarna. Jag minns när jag satt med i befälskåren och när det här med brandbilen togs upp var det mycket negativt från befälskåren. Corpsen hade nästan inte fem öre i kassan och vi försökte med allt! Sparbössor, konstlotterier och stödförening, vi var ju tvungna att få in pengar. Visserligen sköt Teddy Gotenståhl till egna medel, men det förslog ju inte, men han var en fantastisk man. -Men F.B.C. hade fått en brandbil iallafall. -Ja, och nu sitter vi med 6 stycken. -Utan brandbilen, hade väl Frivilligan varit någon form av kamratförening idag? -Ja, absolut! Man tänker på hur det var. Skulle man då ha en fest, var vi tvungna att sälja lotter eller annat. -Men ändå, har du fått genomföra det du hade hoppats, jeg menar i stort? -Ja, det tycker jag nog. Det har ju fungerat med brandbilen, restvärdet och ungdomsbrandkåren finns, eller rättare sagt har utvecklats under min tid. Jag är ändå nöjd med mina insatser och har väl inte mycket att ångra, om jag får säga det själv! F.B.C. har ju växt, något alldeles otroligt, inte minst ekonomiskt. -Har ansträngningen varit värd priset? -Ja, om man bortser från privatlivet. -Vad är du riktigt stolt över? -Ja, självklart att Bosse Ardin och jag lyckades få till brandbilen. Jag minns med stark tillfredsställelse en annan lyckad sak från 2004, då vi samlade in pengar till Tsunamins offer - över 85.000 kronor på 4 timmar! 2010 fick Frivilligan Ystad kommuns Kulturpris, vilket ju måste betyda att kommunen anser att Frivilligan är värdefull för kommunen, känner jag som stort. -Det är nog de sakerna som kommer att hänga med från min tid som chef. -Den största besvikelsen? -Ja, när Bosse och jag skaffat brandbilen och den negativa attityden, som befälskåren bemötte det hela med. Det är ju några år sedan, men kommentarer som: "Det kommer aldrig att bli något, m.m.", som topparna i befälskåren uttryckte sig, medan många andra tyckte det verkade spännande. Jag var ju avdelningschef i 1:a avdelningen och fick många medlemmar att ställa upp. Bosse Ardin och jag ägde bilen. Men det som sved värst var att ingen från toppen av befälskåren ens kom och tittade på vad vi höll på med. Men bilen blev färdig efter ett fantastiskt jobb av medlemmarna. Ystad Alle- handa kom och gjorde reportage: Och då!, blev det en annan ton i befälstoppen: "Bilen blev ju bättre än man hade tänkt sig, etc., Men du kan väl inte köra omkring med den röe bilen..." -Nej, min tanke har hela tiden varit att lämna över den till Frivilliga brandkåren, ni får köpa den." -"Vad skulle den kosta då?" -"Precis lika mycket som Bosse och jag gett för den. Vi gav 3000 kronor och plus transporten som kostade 1000 kronor, inte ett öre mer vill vi ha för den." Jan reser sig och hämtar ett inramat dokument: -Jag ska visa dig en sak. Den här fick jag av Teddy: "Chefen framför sitt varma tack till dig och till din medarbetare som bidragit till att den gamla brandbilen nu MHF 063 blivit i detta fina skick. Bilen gör verkligen reklam för Frivilligan och under lördagen, Corpsens 147 årsdag. Ett dragplåster vilket syntes på det stora antal människor som samlats för att åse sprutmönstringen på Stortorget. Ännu ett tack och framför detta till de som ställt upp och gjort detta goda arbete. Ystads Frivillige Bergnings-Corps Teddy Gotenståhl Adminstrativ chef." -Det dokumentet blev jag stolt över när jag fick det. -Ja, det var väl ett plåster på såren, eller hur? -Jo, ett stort plåster! Och borstett från vad man kan tycka, så var nog Teddy Gotenståhl den som ekonomiskt räddade F.B.C. Ekonomin är viktig, men inget fungerar utan medlemmarnas insatser. -Museet, eller det så kallade museet, var när jag kom in i Corpsen en enda hög med bråte. -Ja, det var Dick som tog kommandot, samlade folk och gjorde ett fantastiskt uppryckning och senare har Sven Bergman lagt ner ett enormt arbete, så att vi nu kan visa upp Frivilligan från sin bästa sida för turisterna. -Och nu garagefrågan. Vad tänker du om den? -Ja, det verkar viktigare att få plats med arbetsbodar på den platsen så... Men nu har vi tack och lov fått en fantastisk hjälp av PerEinar Larsson på fastighet, till ett tält som rymmer alla fem bilarna, gott och väl. Vi vet att tältet inte kommer att kunna bli kvar där, men Per-Einar har föreslagit en lösning borta vid Södra Dragongatan. Så den mannen har vi mycket att tacka för. Förhoppningsvis kommer kommunen till sans så småningom när det gäller Ystads Frivillige BergningsCorps och ser till att bygga oss ett mer permanent garage, för hur man än ser, har vi bidragit till många sköna skattekronor i kommunens kassa. -Jag hade en tanke om att man faktiskt skulle kunna bygga ett stilenligt garage här inne på gården. Jag har till och med mätt och fotograferat och verkligen lekt med tanken. -Ja, jag vet, men antagligen skulle ett sånt projekt omedelbart stöta på patrull. Onekligen vore det en dröm att kunna ha hela Frivilligan samlad på ett ställe. -Avslutningsvis, du kommer alltså att enbart bli medlem i fortsättningen, alltså aktiv medlem menar jag. -Ja, jag känner att jag har givit så mycket jag orkat med och när jag ser tillbaka kan jag väl bara säga att jag hela tiden strävat efter att göra mitt bästa. Kanske jag skulle slagit näven i bordet vid några fler tillfällen, men jag har känt att diplomati har varit min stil och jag tror att den har fungerat hyfsat iallafall. Betygsättningen får andra göra efter årsmötet nästa år. Jag hoppas därför verkligen att den som kommer efter mig inser vad den här posten innebär. Men jag hoppas också att medlemmarna engagerar sig när de väljer ny chef och ny sekond. I början på Frivilligans existens hade man sluten omröstning, men det borde inte behövas idag. Jag har haft turen att ha kunnat samarbeta med väldigt duktigt folk på alla händer. FBC Plusgiro: 64 92 10-2 Bröderna Lundgrens AB elinstallationer gjorde elinstallationer i F.B.C.s Brandkårshem. Tel. 0708-16 11 88 FBC:aren 11 Det kom ingen gul ubåt, men många gulingar. Peter gick igenom frågor och svar och därefter delades priser ut. Kent Olsson tyckte att frågorna var litet knepiga. September är en underbar månad och om det beror på att undertecknad har sin födelsedag då, får stå skrivet i stjärnorna. Men vi kan ändå säga att, med så vacker sensommarväder borde kvällen bli lyckad. Säsongsarbetet för Frivilligans medlemmar är till viss del avslutat och man kan koppla av med en liten fest. Gulans medlemmar med deras vackra tillbehör fyllde gott och väl lokalen. Det började med en nyttig tipsrunda som inledde kvällens festivitas och hjärnvindlingarna fick sig en rejäl duvning. Det var verkligen en rad knepiga frågor. Som slutkläm var det meningen att paren skulle spruta ned en boll från en kon. Kanske ett test för utröna hur många som redan inmundigat. Under tiden jobbade "chef" Mårtensson med godiset. Stämningen höjdes. Det hördes glädje i den verkligt fullsatta lokalen. Allsång! Kent Svahnström försökte leda en KANON till högre höjder, men det finns vissa svårigheter med sådant. Mat! De perfekt grillade karréerna mumsades med välbehag. Alla tackade Hasse, Peter, Mikael och Knut som ordnat denna fina sensommarfest med en varm applåd. Hans Lange Per-Inge kämpar med handpumpen Det finns ingenting som går upp mot en glad historia. Micke Mårtensson bevakar med känsliga tänger de smaskiga karréerna. Gula avdelningen vill gärna med ett kraftfullt HURRA!!! hylla våra kamrater sedan förra FBCaren Paul Kristensson 65 år den 15/9 Jonas Dahlqvist 45 år den 6/10 Per-Inge Lindblad 75 år den 8/10 Hans-Ivar Frank 85 år den 12/11 Anders Hedenskog 55 år den 29/11 12 FBC:aren Anita Brundin försöker förklara för Björn Stjärnfäldt hur man lägger besticken. Osså var det kul till jul med massor av god mat. Hasse Lundh älskar mat och lägger med varsam hand upp alla faciliteter. Allt skall vara perfekt! Leif Wedberg visar stolt upp den lille tornväktaren, som han fick av Gulan för att han nått 50-års strecket... ...medan de något äldre farbröderna tyckte att det var han väl värd. Festkommitten har lyckats igen. Gulans julbord och fest var nämligen en riktig höjdare. När vi berömt den fina dukningen var det dags för sillbordet, som följdes av skinka pastejer, sylta , brunkål, med mera. Gott, gott, gottigott, gott! Man måste tacka dem som lagt ned ett mycket fint arbete med att göra den här kvällen till en riktig fest. Hasse Lundh och hans son Peter tillsammans med Stefan Andersson, som dukade det inbjudande bordet. Hasse Lundh som ju är en entusiastisk sångare sprang i skytteltrafik mellan köket och bordet för att leda allsången. Och som det är med fester så höjer sig stämningen och ljudnivån mellan varje sång, så efter en timme var det någon som sa: Detta låter ju nästan som Operakören. Brandkårshemmet var fyllt. Som textskrivare vill jag säga att detta var en minnesvärd glad fest med tydliga tecken av Gula avdelningens kamrater. Hans Lange Den alltid leende Gunnar Hedin trivdes bland kamraterna Ett stort tack för det gångna året med en önskan om en riktigt smarrig, mysbar, God Jul och ett Gott Nytt År! Peter, Magnus, Thorbjörn. FBC:aren 13 YSTAD Namnet Ystad - vad betyder det? Nedanstående är en historia om hur slumpen och ett misstag kan leda till många intressanta upptäckter. Följande fakta kommer från en artikel av Elsa Melin, publicerad i ORTNAMNSSÄLLSKAPETS I UPPSALA ÅRSSKRIFT 2011 samt från min brevkorrespondens med Elsa Melin. Hon är före detta universitetslektor i slaviska språk vid Lunds universitet och har forskat på namnet Ystad. Först och främst vill Elsa Melin ta död på en gammal förklaring av att Y skall stå för idegran. Det har inte bevisats att idegran vuxit i södra Skåne. Vid utgrävningar har man inte funnit pollen från idegran. Det finns inte heller någon vild idegran i södra Skåne. Detta bekräftas av Botaniska museet i Lund. Eftersom idegranen kan bli gammal, mer än 2000 år, borde det finnas några exemplar kvar. För att börja från början. I somras körde jag och några till en specialtur för bridgespelare i BK Fenix och då var Bo Wallquist med. Normalt tar jag inte upp vad namnet Ystad betyder, jag har aldrig riktigt trott på den vanligaste förklaringen, idegran, men då tog jag upp det. Bo nämner då att det finns en annan tolkning av Ystad. I en gammal tysk skrift från 1200-talet skrivs namnet som Viistatha och det skulle kunna tolkas som Offerplats. Jag fick en kopia av detta dokument av Bo och nyfiken som jag är ville jag få det översatt, så jag bad en av våra vänner, som är tysklärare, att titta på det och får svaret: ”Detta är inte tyska, det är latin.” Men hon nämner samtidigt att hon har läst en artikel i Sydsvenskan om Elsa Melin som forskat på namnet Ystad. Jag skaffar mig hennes artikel och eftersom tolkningen Ystad, offerplats, inte nämns tar jag kontakt med Elsa Melin. Elsa Melin berättar att dokumentet finns 14 i Annales Lundenses under år 1244 och att den intressanta meningen i översättning lyder. Detta år planerade kung Erik och hertig Abel att gå ut i krig mot Reval, men sedan de samlats i Ystad återvände de. Detta dokument, troligen medfört av en dansk student till Erfurt, som beskriver händelserna 1244 är en kopia från slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet och här stavas Ystad, Viistatha, men i ett 100 år yngre dokument stavas det Ystathae; båda har troligen kopierats från samma dokument. Stavningsreglerna var inte så entydiga på den tiden, utan det var skrivarens sätt att uttrycka sig i ljudskrift. Viistatha – Ystathae är således samma ord men med olika stavning. Tittar man bara på Viistatha så skulle förstavelsen ”Vii” kunna betyda offerplats och det senare ledet statha (stad) plats. Tänk på bostad – en plats där man bor. Viistatha skulle i så fall betyda offerplatsplats. Dessutom borde ”Vii” vara kvar i ordet som det gör i t.ex. Ullevi. Elsa Melin har vid genomgång av Bramsens Gamle Danmarkskort från 1570 – 1770 funnit Ystad utskrivet 38 gånger med varierande skrivsätt. Cirka hälften stavas med u i stället för y, Utsted, i det undersökta materialet. Stavningen Wisteet förekommer år 1564 och Wystat år 1646. Elsa Melin har ej funnit sådana stavningar i andra dokument, men w och v står mycket ofta för u, som i Vsted, 1575. Slutsatsen offerplats är således ingen trolig förklaring. För att återgå till den latinska texten. Kung Erik, med tillnamnet Plogpenning, blev senare mördad av sin bror, ovannämnde Abel, som därefter blev kung. Reval är det gamla namnet på Estlands huvudstad Tallinn. År 1219 grundade danskarna en borg på platsen, som de kallade Reval, medan FBC:aren esterna benämnde den Tallinn ’Danskborgen’. Gösta Langenfelt hade 1944 ett förslag till tolkning av Ystad som ”ytęrsti stađr”. Langenfelt förlägger denna plats till en udde ut i havet vid nuvarande Engelska bryggan. Denna tolkning avvisades dock av andra forskare. Elsa Melin föreslår härledningen av Ystad ur yzt + stad, där yzt betyder ytterst och stad betyder plats. Hon stöder således Langenfelts tolkning, redan uttalad av Eric Pontoppidan år 1668. Efter många källhänvisningar och ljudhärledningar av den gamla formen Yzt skriver Elsa Melin att beviset för sin tolkning av namnet Ystad finner hon i Märta Strömbergs beskrivning av sin arkeologiska utgrävning år 1977 av den bebyggelse som redan på 500-, 600- och 700-talet fanns ute på väster, endast några hundra meter från dagens strandlinje. Från omkring år 1000 flyttade bebyggelsen österut, kanske på grund av behovet av en större hamn. Namnet Ystad, ’platsen längst ut mot havet’, bör ha getts denna kustby redan före vikingatiden. Glöm inte att detta är långt före utfyllnaden av dagens hamn. Vid Vassaåns mynning var det dessutom en stor vik nästan upp till Stora Östergatan och detta gör att udden var mycket mer markerad, än vad den är i dag. Lite roligt, i dag kallar i samma plats för ”Världens ände”. Ovanstående text har granskats och godkänts av Elsa Melin . Nedan: Ungefär hur strandlinjen såg ut före 1000-talet. Bebyggelse under 500-, 600- och 700-talet. Artwor Wemlén God Jul & Ett Riktigt Gott Nytt År Önskas 1:a AvdelningenAv Håkan Lydahl PS Tack För Ett Gott 2012.DS Ledningen för 4:e avdelningen ber att få tillönska alla medlemmar God Jul & Ett Riktigt Gott Nytt År Paul Persson 3:e avdelningens medlemmar tillönskas en mysigt God Jul & ett riktigt Gott Nytt År! Roland Törsök FBC:aren 15 En helghälsning från Lasse Lindsjö Ett helt år har snart passerat med Frivillige Bergnings-Corpsen. Ett bra år och jag vill genom den här tidningen tacka alla medlemmar för Era insatser. Från mitt uppdrag som chefens sekond i Corpsen vill jag understryka att utan era samlade insatser skulle jag stå mig slätt. Så här i slutet av året har vi ju gått igenom en garageflytt, som ännu inte nått sitt slutmål och tills vidare får vi klara oss, med siktet inställt mot ett riktigt garage, med utrymme och utrustning för att vårda våra fantastiskt fina veteranfordon, ett garage med en karaktär som ytterligare framhåller Frivilligan till den reklampelare den faktiskt är. Varje ansträngning att vårda vår ärevördiga förening är guld värd. Alltså återigen ett varmt tack och en önskan om en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år för er och era familjer. Lars Lindsjö Sekond Tack, Roland för ditt engagemang! Om man tittar runt litet i vårt fina brandkårshem upptäcker man, eller egentligen upptäcker man inte saker som hänt. Mycket av det man inte ser har Roland åstadkommit, vilken bedrövelse. Okej, bli gärna förvirrad, men i brandkårshemmet har vi en fantastisk ljudanläggning – den syns inte – men hörs! Från taket kan det komma bilder, där sitter en färgkanon. Två nya fina skåp med våra historiska klenoder kom på plats, men utan belysning vore det ganska trist, Roland fixade det. Som med– utskick till tidningen har ni er hand fått Rolands historik om F.B.C., läs den med stort intresse, den är lysande. Befälskåren hade en fest med damer häromsistens, som han gjort under många år, och Roland fixade den – återigen med acklamation. Mycket av det som faktiskt finns och gjorts syns inte, men finns i högsta grad. En så begåvad tekniker skall Frivilligan vara tacksam för. Rolle är en spontan entusiast, med en stor värme som alltid kompletteras av ett glatt skratt. Hela tiden med blicken riktad framåt. Hoppas bara att hans 16 FBC:aren avdelning sluter upp bakom honom till 100%. Hela Frivilligan vill tacka dig för dina insatser och önska dig och din familj en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Hans Lange Frivilligans Garage flyttat Frivilligans garage vid Österports– hallen är utplånat. Flytten gjordes den 18 oktober och gubbarna samma gubbar - som redan tidigare förberett så att det hela skulle gå smidigt med att få ut "bråten", som kommunen ville ha bort. Själva grovjobbet var alltså gjort. Kommunens avsikt med rivningen var att kunna ställa arbetsbodar på platsen och senare bygga ut scateboardbanorna. Det fina med den här gruppen gubbar är att jobben blir gjorda på ett utomordentligt sätt. Ett gäng som är fyllda med ett brinnande intresse för Frivilligan och turistverksamheten. Det var mycket som gick till Gud, men Janne Wallin och hans kamrater visste ju vilka saker som skulle med till den "nya" förvaringsplatsen och logistiskt blev flytten till Disponentgatan ett lysande exem- pel på effektivitet. Ingen ramlade ned i smörjgroparna. Alla hann undan när den tunga motorn till en motorspruta brakade i golvet. Stefan Anderssons transportföretag, TransFargo, for som en skyttel fram och åter, jag tror det blev fyra vändor innan allt var inne under tältduken. Fantastiskt med kamrater som inte tvekar att bjuda på sig själva. Pall efter pall rullade in med under Tobbe Brundins skickliga händer med palltrucken. Sedan kom ögonblicket när Frivilligans 5 fordon skulle in. Platsen mellan ingången på tältet och byggnaden utanför är trång och bilarna har en svängradie som liknar en 400 meters löparbana. Men med en mån av några få centimetrar backades fordonen in av våra ekvilibrister till chaufförer. Chefen hade fixat kaffebordet. Det är fantastiskt intressant med gamla motorer, men denna avfärdades på grund av platsbrist. Parhästarna Janne Wallin och Lars-Åke Larsson bestämmer sig för att detta får begravas. Tältet rymde utan vidare allt och hjälpen med att få tillgång till detta tält, ska vi tacka mysfarbrorn Per-Einar Larsson för. Det enda tråkiga är väl att vi sannolikt inte kan bli kvar på platsen vid Disponentgatan utan behöver få en mer permanent plats. Vi får hoppas att PerEinars efterträdare har samma välvilliga och hjälpsamma inställning. Chefen Jan Ulriksson bad mig att tacka alla dem som hjälpt till och hoppas att många av dem som inte hade möjlighet att vara med, besöka det "nya" garaget och se hur fint det faktiskt blev. Låt oss hoppas att det i de beslutande leden i kommunen finns kreativa människor som till sist kan ge Frivilligan ett fast garage som visar att den i Norden unika Ystads Frivillige Bergnings-Corps vårdas på ett sätt som den förtjänar. Hans Lange Ett särskilt stort tack till Stefan Andersson för hans hjälp med transporterna! Hyllorna rymde det mesta och Tobbe körde trucken med precision. Grävskoporna kom hela det gamla garaget jämnades med marken. FBC:aren Vår dokumentärfotograf Björn Mårtensson förevigade förödelsen. 17 Klen ammunition… En sanningsenlig berättelse av Thorbjörn "Tobbe" Brundin För er som inte hört talas om bröderna tidigare måste jag helt enkelt få berätta denna historia. Jo, det var så att för ett antal år sen bodde i närheten av Smålands Rydaholm ett brödrapar, Gustav och Yngve. Bröderna vara välkända i trakten för att aldrig spotta i glasen då det vankades drycker av det starkare slaget. Själva tyckte bröderna att de var duktiga på jakt, trots att de sällan träffade, oavsett vad det var de siktade på. ”Vi har för klen ammunition, därför fäller vi aldrig något byte” sa alltid Yngve. Gustav hade på en auktion i trakten köpt boken "Hembrännings– boken". (Skriven av en trubadur, välkänd av de av oss som är lite till åren komna.) Med stort intresse hade Gustav läst boken och bestämt att nu skulle bröderna koka sitt brännvin själva, här fanns pengar att spara. Hos skrothandlaren i byn hittades ett stort kärl samt diverse rördelar som nog kunde komma till pass. Systersonen var svetskunnig och anlitades för att sätta samman delarna och snart var apparaten färdig. Uthuset som även var Elsas (Gustavs hustru) tvättstuga och fanns på tomten fick vara bränneri. Från den gamla husvagnen som inte använts på decennier, tog man gasolflaskan, kom nu till användning igen. Det sattes mäsk i stora mängder och när det puttrat klart var det bara att sätta igång. ”Nu skall vi bara ha kylning också, så har vi snart billigt brännvin”, sa Gustav. Vatten ordnades lätt, man tog slangen som gick till tvättmaskinen. Det tvättades inte så ofta, så det tyckte bröderna var en perfekt lösning. När allt var färdigkopplat och igång planerade bröderna att ta det lugnt och bara vänta. Allt kullkastades då Yngve kom rusande och skrek: ”Tolvtaggaren har varit synlig i skogen!" Så nu skulle den fällas! Utrustade med var sin bössa rusade bröderna till skogs. Bössorna var köpta av en skum typ i skinnjacka med något konstigt emblem på ryggen. Han hade sagt att den var jättebra, att det var till och med instämplat tre kronor på dom - så det var svensk kvalité! Samtidigt som bröderna beger sig till skogs har Elsa lite tid över så hon tänker tvätta en maskin tvätt. Väl i tvättstugan upptäcker hon att vattenlangen är bortkoppad. ”Karlar och deras påhitt” muttrar Elsa, samtidigt som hon stänger vattnet, lossar slangen och sätter tillbaka den i tvättmaskinen. (Som ni förstår var hon inte invigd i brödernas nya verksamhet.) En stund senare får bröderna, nu komna en bit in i skogen höra en gigantisk knall! Då det lät som om knallen kom från deras gård, skyndade de hemåt. Synen som de möttes av är att av uthuset, deras bränneri, är spårlöst borta och en bit bort ligger tolvtaggaren stendöd och har en sprängd gasoltub i pannan. ”Det är ju det jag alltid har sagt, vi använder för klen ammunition”, sa Yngve. REDAKTIONEN FÖR FBC-AREN VILL ATT NI MEDLEMMAR DELTAR MED INNEHÅLLET. DET KAN VARA UPPLEVELSER I ER AVDELNING. DET KAN VARA SYNPUNKTER PÅ NÅGOT NI SKULLE VILJA FÖRÄNDRA/FÖRBÄTTRA. KANSKE HAR NI EN IDÉ OM NÅGON GEMENSAM AKTIVITET SOM MAN KAN GÖRA PÅ BRANDKÅRSHEMMET - ELLER - I GUDS FRIA NATUR. HÖR AV ER! hasselange@hotmail.com Flügger Färgbutik CN Färgcenter FÄRG • TAPETER • GOLV• KLINKER Jakobsbergsgatan 57 (vid Kristianstadsrondellen), Ystad. Tel. 0411-659 50 AdvokAt LArs MiLberg Ab familjerätt företagsjuridik tvister Hamngatan 12 A, Ystad 0411-186 80 www.milberg.se BENGT RASMUSSON Stora Östergatan 26, 271 34 Ystad Telefon 0411 - 195 05 18 FBC:aren På eftersidan TIDSFÖRDRIV I JULETID Korsord att lösa för FBCare. PUBLIK HALL Ystads Frivillige Bergnings-Corps, är en historie och traditionsbevarande förening. Föreningen arbetar för att bibehålla minnet av en heroisk insats som påbörjades 1839. Under 172 år har FBC hjälpt till med att bevara det gamla Ystad så som det ser ut idag. För att bli medlem i Corpsen, krävs inget annat än att vara intresserad av att hjälpa till med att bevara denna unika Corps (Kår). www.ystadsfbc.se på skallen LETAR SIG FRAM GENOM SVERIGE ÖDE F.B.C.s 7:e CHEF ENGELSKT BLÄCK VAR 14:E DAG EFTER STADSRUNDTUR 100 m2 OBALANSERAD TYNGDKRAFT OKLAR RÖST KATT MED TOFS OCH STUMP STARK DAHLGREN SAMLA IN ALKOVER LEG ATT SELA OXAR UPPÅT BRUKAR FRISSAN KLARA Berättelse LUNGSOT UTGÅNGSLÄGE FÖR UTRYCKNING VERY GOOD FÖRE TROCADERO EFTER DIG OCH DIG ERSÄTTNING ATT TA I UTAN KLAGOMÅL Dubbelsidig trädrad Påhitt av Guillou EJ DIGITAL PLÖTSLIG i MITTEN INNEHAVD F.B.C.s Gudfader utan C. KÅLLES FRILLA INTE VÅG SAMMANFÖRA FRÅN DRUVA TYSKLAND BLAND ANNAT Övriga aktiviteter finner du under MEDDELANDEN TILL MEDLEMMAR eller under din avdelning på: Vasstak Fick Knut HETSA UPP FBCs ÄLDSTE MEDLEM KRISTIANIA OBLIGATORISKA Mönstringar: Söndag 1 veckan i maj: Vårmönstring m. Malmö FBK vandringspris. Måndag 3:e veckan i Maj: Ardins vandringspris 6 juni: Nationaldagen Dag efter midsommar: Stadsrundturer och Wallanderturer startar. Torsdag veckan efter midsommar: FBC Museum öppnar Måndag första veckan i augusti: Förövning inför 172-årsdagen Lördag första veckan i augusti: FBC årsdag med sprutmönstring Söndag första veckan i oktober: Höstmönstring Söndag den 11 mars 2012: Corpsens årsmöte TEXTIL FRÅN NIMES BRUKAR MYGG IBLAND RISTE Medlemsavgifter Ystads Frivillige Bergnings-Corps. Inträdesavgift: 100:Medlemsavgifter: Aktiva: 275:Passiva 225:Avgifterna betalas in på Postgiro: 649210-2 Sista inbetalningsdag Medlemsavgift: 31 MARS! FBC Årsmöte: Andra söndagen i mars. KALT ANNO DOMINI KAN ORSAKA UTBROTT KRÄVER MINST TVÅ NÅGOT UTÖVER BÄST DIGITALT! Broschyrer - Reklamblad - Almanackor - Personaltidningar Visitkort - Kuvert - Brevpapper - Blanketter - Affischer Södra Zinkgatan 5, 271 39 Ystad. www.lasservice.se Regementsgatan 3 Tel. 0411-55 99 88 Tel. 0411-786 50. info@ystadtryck.se Mönstringar 2012 – 2013 Söndagen den Söndagen den Måndagen den Torsdagen den Måndagen den Lördagen den Söndagen den Söndagen den 10 mars 2013 Corpsens årsmöte 5 maj Vårmönstring m Malmö FBC vandringspris 20 maj Ardins vandringspris 6 juni Nationaldagen 29 juli Förövning inför 174-årsdagen 3 augusti FBC:s 174-årdagens Sprutmönstring 6 oktober Höstmönstring 9 mars 2014 Corpsens årsmöte Befälskårens sammanträden 2013. 2:a onsdagen jämna månader 13 februari 10 april 12 juni 14 augusti 9 oktober 11 december Övningar med frivillig närvaro: Vårkonsert • Sommarkonsert • Julvesper FBC:aren Värd Chefen III:e avd Chefen III:e avd Chefen V:e avd Adm. Sekonden Adm. Sekonden Corpschefen 19 Våra annonsörer vill önska läsarna en varm och God Jul och ett Gott Nytt år! Fest-, samlings- och konferenslokaler Mässor - Utställningar - Försäljning Fridhemsgatan 24, 271 45 Ystad Tel: 0411-57 70 00 • Fax: 0411-171 37 e-post: ystadenergi@ystad.se • www.ystadenergi.se Rolf Persson Surbrunnsvägen 24, 271 40 Ystad Telefon 0411 - 666 10 • Mobil 070 - 477 35 90 Ystads vackrast belägna Restaurang AB M. & E OHLSSONS Dagens Rätt månd.-fred.11.30-14.00 Söndagsspecial 12.00-16.00 KLOCKGJUTERI Y S TA D Te l . 0 4 1 1 - 5 5 5 1 6 3 Några hundra meter väster om Stortorget. Tel. 0411-101 41. Välkomna! ETABLERAD 1805 Familjeföretaget med tradition från 1930 EUROMASTER YSTAD 20 555 461 FBC:aren HJULINSTÄLLNING Ystad Tryck AB Tel. 0411- 103 94 • Lange Reklambyrå, Ystad 0411-733 31 www.karlsfelt.se