Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund
Familjehemmet En tidning för och om familjevård Årgång 28 • Nr 1 • mars 2010 Makten ska lyssna på barnen Vilken är socialvårdens uppgift? • Familjehem till flyktingbarn och fler intressanta artiklar I detta nummer Nr 1 2010 Makten ska lyssna på barnen .............................. 4 Finns det givna generella värden som kan beskriva ”Barnets Bästa”? .................... 5 Det kom ett brev... ................................................. 6 Dokumentation och handledning – Se upp! .................................................................. 8 Vilken är socialvårdens uppgift? ......................... 9 Särskilt stöd... ......................................................... 10 Vår tids slaveri ........................................................ 12 ”Att blunda för mobbning är också att mobba” .... 13 Barns behov i centrum .......................................... 15 Familjehem till flyktingbarn ................................ 16 Familjehemsvardag ................................................ 18 Familjehemmens Riksförbund .......................... 27 Tenntrådssmyckeriet Snåret www. tenntradssmyckeriet.se söker Nya och ”Gamla” Jour- och Familjehem Vi utbildar och handleder alla familjer och vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi finns nu på flera platser runt om i landet. Vi har återkommande PRIDE-utbildningar. PRIDE är ett utbildningsprogram som förbereder, utreder, utvecklar och stöder familjehem. 2 Familjehemmet 1-2010 Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters konsulenter: Skaraborg/Skövde Dalarna/Mora Skåne/Ängelholm Mälardalen/Västerås Stockholm 0500-417 300 0250-717 87 0431-355 666 021-12 24 00 08-731 2000 Hemsida: www.socialatjanster.se Ordföranden har ordet! Familjehemmet Ansvarig utgivare Roland Oscarsson Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker, tel. 0151-130 90 Än idag, 2010, finns det ingen hållbar lösning på familjehemsföräldrarnas osäkra situation. Vi familjehem får ofta arbeta utifrån förutsättningar som ingen annan etablerad samhällsmedborgare skulle acceptera. Vi saknar ofta avtal och tillräckligt stöd för att klara av de uppdrag som vi tar på oss. Familjehemsvårdens utformning bygger på beslutfattarnas och handläggarnas godtycklighet och kommunernas ekonomi mer än det placerade barnets/ungdomens/vuxnes faktiska behov. Socialtjänsten är ofta organiserad för att underlätta för personalen vilket orsakar att kontinuiteten och förutsägbarheten minskar för den det gäller. En familj som råkar ut för svårigheter kan tvingas ha kontakt med handläggare för ekonomiskt bistånd, vuxenenhet, barnavårdsutredare (har man barn i olika åldrar kan det handla om olika avdelningar), kvinnorådgivning, barnverksamhet, behandlare och stödjare. Det krävs styrka av den enskilde för att hinna och orka med hela socialtjänstens välvilliga hjälpapparat. Det är dock inte det som bekymrar mig mest. Det är de placerade och deras familjers situation som måste lyftas fram. Det har gjorts flera omfattande utredningar om familjehemsvårdens olika delar. En del har lett till konkreta rekommendationer och hjälpmedel för handläggare och andra har inte lett till någonting. Jag tvivlar inte på att tanken och syftet med alla utredningar är att förbättra de mest utsattas situation, men det händer någonting på vägen som gör att det är så svårt att nå det målet. Familjehemsvården är en vårdform som på ett kostnadseffektivt sätt kan leda till att förbättra och normalisera människors liv. I bästa fall är familjehemsvård en livslång vårdform. Jag menar inte att den enskilde skall vårdas i sitt familjehem resten av sitt liv utan att familjehemmet kvarstår som en familj. Precis som vi gör med våra biologiska barn. När ett familjehem tar emot ett barn/ungdom skall familjehemsföräldrarna behandla den placerade som sitt eget barn, men när den placerade uppnår en viss ålder skall familjehemmet sluta med att betrakta henne/honom som sitt barn. Då är uppdraget slut. Jag rekommenderar alla familjehem att betrakta sig från två olika aspekter. För socialtjänsten utför vi uppdrag och som uppdragstagare skall vi känna till våra skyldigheter och rättigheter. Vi skall inte vara rädda för att ställa krav på våra uppdragsgivare. I vårt uppdrag skall vi inte låta känslorna styra. Vi skall också betrakta oss som en familj tillsammans med den placerade. Där skall vi kunna agera med våra känslor. Familjehem, var stolta och rädda om er själva. Telle Söderberg FR-Kongressen i år på Tallin-båten, från Stockholm, Värtahamnen den 7 maj kl 16.00 – 9 maj kl 10.00 Omslagsbild: Grön flicka, Sthlm Foto: Monica Dahlström-Lannes Redaktion Carina Wahlström Södervägen 11 696 73 Aspabruk 0583-504 63 familjehemmet.wahlstrom@telia. com Manusstopp Till nästa nummer: 15/5 -2010 Annonspriser 2010 Svartvitt Helsida 6 500:Halvsida 3 700:180 mm bred 30,00:-/mm 85 mm bred 17,00:-/mm Priser baseras på färdigt annons material. Moms uttages ej. Annonser 0150-780 10 Prenumeration 400:-/år Plusgiro 86 52 68 – 7 Medlemsavgift inkl. tidning 375:-/år Plusgiro 86 52 68 – 7 FR-Kansli Roland Oscarsson Stora Malmsvägen 7 641 50 Katrineholm Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 E-post: famriks@hotmail.com Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se Foto Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har ingen anknytning till ämnet om det inte står speciellt angivet. ISSN 02821346 Närmare uppl. o anm. genom Susann Vikberg, 0921-649 88 Familjehemmet 1-2010 3 Barnombudsmannen har ordet: Makten ska lyssna på barnen har hänt kring isolering av barn och unga på de statliga ungdomshemmen. Hade vi inte lyssnat och tagit ungdomarnas berättelser på allvar hade inget i regelverket förändrats. Under detta år, 2010, fortsätter vi att låta barn i utsatta situationer komma till tals. På allvar. Vi kommer inom kort i samarbete med Bris att skicka information till samtliga barn som är på HVB-hem – hem för vård och boende – om vilka rättigheter de har. Foldern är ett direkt resultat av att ungdomarna i mitt expertråd berättade att de allra flesta barn och unga inte vet vad som gäller och vad man faktiskt har för rättigheter. Som omhändertaget barn är man i en utsatt situation och det minsta man kan begära är förstås att få veta vilka rättigheter man har och vart man ska vända sig om rättigheterna kränks. I foldern finns information om hur man kan kontakta ansvariga tillsynsmyndigheter, men också hur man kan få kontakt med Bris eller Barnombudsmannen. Vi kommer under året att ha en omfattande dialog med barn och unga som bor i HVB- eller familjehem. Resultatet – barnens tankar och funderingar – kommer att presenteras av barn och unga för dem som verkligen har makt att förändra den sociala barnavården. Socialstyrelsens gene raldirektör Lars-Erik Holm, folkhälsominister Maria Larsson och Kenneth Johansson som är ordförande i riksdagens Socialutskott – alla har de lovat att avsätta tid för att verkligen lyssna på det barnen och ungdomarna vill förmedla. Barn i samhällsvård blir med andra ord ett prioriterat tema för Barnombudsmannen under 2010. Men utöver det kommer vi förstås att bevaka och driva på genomförandet av barnkonventionen i en rad andra angelägna frågor. Genom nyhetsbrevet, webben och min blogg kan du följa vårt arbete! FOTO: PAWEL FLATO Som barnombudsman vill jag arbeta för att barn i utsatta situationer kommer till tals och att makten faktiskt lyssnar på vad barnen har att säga. Men ska vi övertyga makthavare i kommuner, landsting och myndigheter om detta så måste vi som arbetar för barns rättigheter först bli bättre på att lyssna själva. Under 2009 bildade jag därför ett expertråd med barn och unga som själva har erfarenhet av den sociala barnavården. Jag har fått många frågor om namnet expertråd. Frågeställarna tycks ha förväntat sig personer med doktorstitlar eller mångårig yrkeserfarenhet. Självfallet lyssnar vi också på den akademiska expertisen, men för mig är titeln expertråd precis vad det handlar om när jag pratar med barn och unga som har egen lång erfarenhet av att vara omhändertagna i samhällets vård. De barn och ungdomar jag möter bär på en erfarenhet som är unik och som vi andra aldrig kan läsa eller forska oss till. Jag har lärt mig mycket av ungdomarna i rådet. Inte minst att det faktiskt begås fel, allvarliga fel, också i dagens samhällsvård. Det är också enbart tack vare ungdomarnas klokhet som så mycket positivt Fredrik Malmberg Barnombudsman www.barnombudsmannen.se Stiftelsen Smålandsgårdar SÖKER Familjehem • För barn, ungdomar, vuxna och föräldrar med barn • Konsulentkontakt en gång i veckan • Konsulentledd handledning • Konsulentjour efter kontorstid Stiftelsen Smålandsgårdar Kontor: 0470-279 10 • www.smalandsgardar.nu • Susanne 0734-22 34 01 • Lotta 0708-27 91 05 4 Familjehemmet 1-2010 Finns det givna generella värden som kan beskriva ”Barnets Bästa”? Socialborgarrådet i Stockholm, mode raten Ulf Kristersson har länge velat öppna för inhemska adoptioner. Stockholm utarbetar nu egna riktlinjer för att få socialtjänsten att pröva möjligheten till adoption som alternativ till familjehem. Ulf Kristersson vill att lagen ska skrivas om så att barnets bästa alltid är avgörande i ett adoptionsärende. För att tydliggöra barnperspektivet i domstolarnas bedömningar föreslår utredningen ”Modernare Adoptions regler” att det i föräldrabalken införs en grundläggande bestämmelse om att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption. September 2008 skrev jag en debattartikel som diskuterade motivet till varför Vi just nu börjat diskutera inhemsk adoption ” I stället för adoption bör vi sätta behovet av särskilt stöd och hjälp på agendan – både för ”vanliga” familjer, familjehem och adoptivhem! Jag anser fortfarande att fokus borde vila på förebyggande insatser för barn och familjer, stödinsatser till familjehem och förbättrade villkor för vårdnads överflyttning i familjehem istället för att besluta om en utökning av så kraftfull intervention som adoption. Även om detta kan vara det bästa alternativet för en mycket begränsad grupp barn. Min huvudfråga är: Finns det givna värden som inrymmer ”Barnets Bästa”? Innan ni läser vidare ta en stunds fundering över hur du själv skulle beskriva eller definiera ”Barnets Bästa”. Inte lätt alls, då det beror på!! Ur ett historiskt perspektiv har samhällets styrande princip varit att se till barnets bästa. Detta är alltså inget nytt fenomen men däremot har synen på vad som är ”barnets bästa” varierat över tid och därmed också synen på adoption. Redan 1920-talet pratade man om barnets bästa när adoption blev lösningen på fattigdom och utomäktenskapliga barn som inte hade ett hem. Barnets bästa bedömdes då vara trygga vuxna även om det handlade om arbetarhem och/eller ensamstående förälder. Det viktigaste var trygga vuxna. 1950-talet blev inhemsk adoption delvis lösningen på individuell barnlöshet. Då var det ”kärnfamiljen” som var barnets bästa. Nu måste det finnas både en hemmavarande mamma och pappa som arbetar utanför hemmet. Det blev viktigt med likhet vad gäller utseendet och social tillhörighet. 1970-talet var goda tider och minskad fattigdom som ledde till att tillgången på svenska adoptivbarn minskade. Vid denna tidpunkt tog internationell adoption fart. Kärnfamiljen ansågs näst intill att vara skadlig för barnen. Nu är barnens bästa stora gemenskaper, kollektivet med flera vuxna, dagis, lekplatser och kompisar blev viktigare än förr. (Cecilia Lindgrens avhandling ”En riktig familj” 2006) Ett annat exempel där man hänvisade till barnets bästa var tvångssteriliseringarna i Sverige som skedde 1930-talet fram till 1970-talet. Barn och ungdomar på institution steriliserades för att inte föra dåliga gener vidare vad gäller sårbarhet och fattigdom, för barnen bästa. Dessa exempel synliggör tydligt hur skiftande och varierande synen på barnets bästa har varit historiskt sett och hur det har förändrats över tid beroende på aktuella samhällsproblem och enskilda gruppers behov, inte alltid för Barnets bästa. Föreningen Sveriges Socialchefer kräver att politikerna måste börja prioritera då resurserna inte räcker till för allas behov! Resursbristen leder i värsta fall till lagstridiga principiella beslut som inte tar hänsyn till varje enskilds behov och vad händer då med ”Barnets Bästa” i adoptionsutredningen? Gerty Fexler Höjer Fil.mag. i socialt arbete och verksamhetschef för Familjehemsguiden Har du synpunkter så hör gärna av dig till gerty.hojer@telia.com Foto: Monica Dahlström-Lannes Remisstiden för Moderna Adoptions regler (SOU 2009:61) närmar sig deadline och jag vill här förmedla några funderingar om fenomenet ”Barnets Bästa” som står i centrum i utredningen inför beslut om adop tion. Familjehemmet 1-2010 5 Det kom ett brev... Jag vill berätta om en liten flicka som kom till mig, strax innan hon fyllde fyra år. En liten glad pigg nyfiken liten tjej som knappt hade något ordföråd. Vita s.k krittänder, för att hon varit undernärd. Inget språk för att föräldrarna var i gråzonen alltså svagbegåvade. Flickan son vi kan kalla Anna lärde sig fort en massa saker som man skulle kunna vid hennes ålder. Hon frågade om allt! Vad heter det mamma, var en ständig fråga. Varför är det så? Skogen kallade hon pinnar, om hon ramlade, rasade hon... En tant kallade hon farbror och tvärtom. Allt gick i en rasande fart. Anna tog i mot allt som ett läskpapper. På fyraårs kontrollen trodde man inte att det var samma flicka. Hon var som de flesta barn i samma ålder, kunskapsmässigt. Anna fick åka till mamma och pappa regelbundet, på umgänge. Då sov hon över med sina två andra syskon, också de omhändertagna med LVU. Efter ett tag så hände något under en helg de varit med biologiska föräldrarna. Anna blev mörkrädd mitt på dagen, vågade inte gå upp i sitt rum ensam... Lekte konstigt med sina dockor. Klädde av alla barbiedockor säkert 10 st minst. Sedan låg de nakna med armar bortslitna och huvudena med ibland! Jag frågade Anna vad som hänt sista gången de fick sova hemma. Hon berättade att det varit mörkt. Att de blivit inlåsta i ett rum. Att systern skrek hela natten. Pappa och en släkting hade tröstat dem i mörkret. Inget mera fick jag veta. Socialen tog detta på allvar, nu var det bara umgängen då vi fosterföräldrar var med. Kändes tryggt och skönt för oss. Så var det ett par år, sedan hade mamman skilt sig och fått en ny man, då skulle barnen försöka vara hemma igen vid umgängen. Snart sov de över också! Jag ska försöka korta ner en lång historia. Alltså man skjutsade en liten tyst tjej med ont i magen till dem två gånger i månaden. Anna berättade aldrig vad hon var orolig för. Där i mellan hos oss var hon glad, men var rädd för dockögon. Alla dockor stuvades undan varje kväll innan hon skulle sova Jag pratade med socialsekreteraren ofta, om Annas oro på väg till mamman. Jag sa att jag var orolig då hon var där. Att det inte kändes bra! Inget har ju hänt blev svaret. Att flickan lekte konstigt med sina dockor, att hon var rädd för ögon, att hon hade svårt att sova natten innan umgängena och att hon var tyst som en mus timmen i bilen till umgänget var inte skäl nog!! Jag minns att jag ibland funderade på att säga upp mitt ”uppdrag” det kändes så fel och gjorde så ont att skjutsa ett litet barn som mådde dåligt, till sin biologiska mamma! Att jag inte gjorde det är inte svårt att förstå. Jag älskade den lilla, kunde inte svika henne jag med. Då Anna var 5 år försökte jag få komma till BUP med henne. Fick avslag... De tyckte jag hade så bra kontakt med henne så det räckte. Åren gick… Anna blev 9 år. Hon lekte ofta sexlekar med andra barn som var med på detta. I skolan, i andra klass var det hon som visade klasskamraterna porr, på skolans dator. Alla föräldrar fick brev hem att det var en elev som gjort detta. Konsekvensen av det blev att ungarna fick inte använda dator. Jag kände på mig att det var Anna, jag ringde fröken och fick det be kräftat. När Anna hade kompisar hemma så fick jag kolla hela tiden att de inte låste in sig på toa. En gång kom jag på dem nakna i badrummet. Att barn leker så vet jag, men det var så ofta!! Annas rädsla för ögon bestod fortfarande. Jag försökte igen få BUPkontakt. Nej igen, de förstod att hon hade problem men sa att jag kunde stötta henne. Jag sa att jag var orolig för att hur det skulle bli då Anna blev tonåring, med sitt tunga bagage Kom igen då blev svaret!! Jag kom igen… Anna är tolv år nu. En del har tillkommit. Anna är lite självdestruktiv. Har bra självförtroende, men dålig självkänsla. Har lekt sexlekar med en tjej som var 9 år. De tränade samlagsställningar. Hon hotade den andra att berätta. Vilket hon gjorde ändå till slut. Anna är fortfarande rädd för ögon. Anna berättade att hon sovit i samma säng som mamman och hennes nya man. Mamman i mitten. Anna är ofta deppig… duktig i skolan bland de bästa. Duktig i idrott och med sin gitarr! Anna uppträder utmanande mot äldre pojkar och män. Det har hon gjort i flera år. Hon har blivit bättre 6 Familjehemmet 1-2010 efter mina påpekanden och varningar om detta! Med detta brev vill jag tala om att år 2010 räcker det inte att barn mår dåligt vid umgängen, före och efter. Barn som får se mammans, nya visa snoppen (misstag, flickans fel blev förklaringen då). Psykosomatiska symtom. Utåtagerande beteende. Fostermamman magkänsla att något är fel. Detta räcker inte för att socialsekreteraren vågar skydda barnet! Jag har sagt att jag vill veta för HENNES skull inte min egen. Men att hon måste försöka berätta för mig eller BUP. Detta för att få ro i sinnet! Kanske upphör mina uppdrag då, men jag får ingen svart ryggsäck att släpa på… De skulle höra av sig till mig Föräldrarätten är så stark att barn offras tycker jag! Jag som fostermamma medverkar till detta. Detta är svårt nu många år efteråt. Jag känner mig medskyldig som skjutsat detta stackars barn till ett helvete jag inte vet mycket om. Socialsekreteraren sa syrligt trappan ner, att hon inte trodde vi skulle få hjälp. Glad och tacksam blev jag då de ringde efter ett par veckor och sa Anna får komma till oss! Det ända jag vet är att Anna kanske ska sms:a mig vad som hon skäms att tala om... något hon mår dåligt över... sms känns lättare säger Anna, lättare än att säga det högt! Jag vill ha BUP som hjälper henne och mig med detta!! Jag vill inte att min lilla tjej ska bli utnyttjad, missbrukad och bortkastad!! Jag vill att hon ska få ett bra liv, inte falla i missbruk. Min ångest är stor för det. BUP skulle denna tredje gång igen säga till mig att de förstår att Anna har problem, men inte tillräckligt allvarligt. Jag bönade och bad att hon skulle få kontakt med dem. Jag sa att jag hotar inte, men jag kommer att gå till tidningen med detta om vi inte får hjälp!! Jag vet att nu om jag får ett barn till att ansvara för kommer jag att följa min ”magkänsla”. Och sunda bondförnuft!! Aldrig mera medverka till att utsätta barn. Hälsningar från fostermamman E F T E R LY S N I N G • Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992. • Vi samarbetar med närmare 100 familjehem vilka är erfarna och väl utredda. • Familjehemmen är belägna från södra Dalarna och ner till Skåne. Vi behöver foton som vi kan använda som illustrationer i tidningen Familjehemmet eller i FR:s Almanacka för 2011. Vi behöver lämpliga foton; natur, djur, barn och ungdomar - men ej foton på identifierbara placerade personer. Tyvärr kan vi ej betala någon ersättning på publicerat foto. Skicka oss foton till: famriks@hotmail.com eller FR, St. Malmsvägen 7, 641 50 KATRINEHOLM. • 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av familjehemsvård och kommunal socialtjänst. • Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem • Handledning minst en gång per månad samt kontinuerlig fortbildning. Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist 0140-130 15 070-276 12 30 www.familjehemspoolen.com Familjehemmet 1-2010 7 Dokumentation och handledning – Se upp! Som familjehemsförälder är det nu förtiden vanligt att man får hand ledning av en familjehemssekreterare eller ibland av en familjehemskonsulent som jobbar i ett privat företag. Det är ju bra att familjehemmen får handledning i sitt ofta svåra uppdrag. Handledningen skall ju komma det placerade barnet till godo. Men som familjehemsförälder är det viktigt att förvissa sig om hur familjehemssekreteraren eller familjehemskonsulenten hanterar den information som kommer fram i handledningssessionen. Många företag som jobbar med förstärkt familjehemsvård har avtal med uppdragsgivande kommun om en återapportering till den placerades handläggare om hur ärendet utvecklas och fortlöper. Och kommunens handläggare har en skyldighet enligt lag om att dokumentera vårdens fortskridande. Vad det är som dokumenteras av handledningssamtalet och vilka får ta del av det som dokumenteras är viktigt som familjehemsförälder att förvissa sig om innan man går in i en handledningssituation. Det är kommunens egna handläggare som via regelbundna uppföljningsbesök i familjehemmet skall informera sig om hur vården av den placerade utvecklas, om målen i vårdplanen eller genomförandeplanen uppfylls. Vid dessa besök skall de samtala med den placerade och familjehemsföräldrarna var för sig och tillsammans. Uppföljningen är myndighetsutövning och kan inte läggas ut på privata utförare. Handlar handledningssamtalet en bart om familjehemmet skall det som dokumenteras läggas i familjehemmets akt. Handlar samtalet däremot om barnet så skall dokumentationen ligga i det placerade barnets akt. Delar av det som tillförs barnets akt skall också delges barnets biologiska föräldrar. Om en familjehemsförälder mailar till det placerade barnets handläggare något som handlar om barnet så skall även detta mail tillföras barnets akt och i vissa fall delges de biologiska föräldrarna. Så har jag i alla fall tolkat lagtexten, men jag kan ju ha fel. För att handledning skall fungera tillfredsställande är det viktigt med en tillitsfull relation mellan handledare och den som blir handledd. Handledare brukar därför skriva ett särskilt handledningskontrakt med den eller de personer de skall handleda. Detta för att inga oklarheter skall uppstå som kan förstöra relationen mellan handledare och handledda. Detta är mycket viktigt även när det gäller handledning till familjehem. Ibland kan man ha en muntlig överenskommelse, men det är ändå viktigt att ha en tydlighet i handledningssituationen. Därför förordar jag att man i de flesta fall skriver ett särskilt kontrakt som gäller handledningens innehåll (alltså vad man kan prata om i handledningen), syftet med handledningen, vad var och en ansvarar för i handledningsrelationen, vilka som skall delta i handledningen, (familjehemsföräldrar, vuxna egna barn, placerade barn etc), tider, plats, hur man gör vid förhinder och vad som dokumenteras, vilka som har tillgång till dokumentationen o.s.v. Nu är det ju så i vårt avlånga land att varje socialförvaltning har sina egna rutiner och tolkar lagtexten lite olika, och det får de göra, när det gäller socialtjänstlagen som är en ramlag. Men dokumentation och handläggning är tydligare reglerat och skall vara mer enhetligt utfört i alla Sveriges kommuner. Så därför – ni som är familjehem – ta upp frågan om dokumentation och ett handledningskontrakt med er familjehemssekreterare eller familjehemskonsulent – det kan löna sig i längden. Ja, nu sitter jag här en lördagsmorgon och tittar ut över ett snöigt vinterlandskap. Det snöar och är 10 grader kallt. Snart är det vår och naturen vaknar till liv igen. Ha det så bra till dess. Har ni några synpunkter på min artikel är mailadressen: borje@luvab.se Jag svarar i mån av tid. Med vänlig hälsning Börje Lindberg Stockholms stad söker familjehem Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn och ungdomar. Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram. Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem åt Stockholms stadsdelsnämnder. Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM F AMILJEHEMSKONSULTERNA SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN T FN : 08-508 25 221 - E- POST : FAMILJEHEM @ SOT . STOCKHOLM . SE 8 Familjehemmet 1-2010 Vilken är socialvårdens uppgift? Ovanstående fråga ställde jag i nummer 3 av Familjehemmet från 2009 utan att ha fått något svar varken i tidningen eller i de kontakter jag haft med myndigheter och kommunala organisationer. Däremot läste jag med intresse en artikel i Svenska Dag bladet under Brännpunkt, där barnombudsmannen Fredrik Malmberg och enhetschefen inom Kommunförbundet i Skåne Harald Gegner, presenterade en studie om hur socialtjänstanmälningar hanteras. De anser att den sociala barnavården inte lever upp till kraven för rättssäkerhet för barn som far illa och de skriver också att den nationella styrningen måste skärpas, trots att Sverige satsa r ett tiotal miljarder på den sociala barnavården varje år. Vi som intresserat oss för dessa frågor har ofta irriterats över den bristande rättssäkerhet som vi upplevt liksom de cementerade systemfel inom den kommunala vårdapparaten som spärrat angelägna insatser som skall ge högsta möjliga stöd åt barnen och deras familjer. Nu skall sägas att undersökningen i Skåne visar att det finns stora skillnader mellan kommuner och mellan handläggare hur anmälningar till socialtjänsten hanteras och hur man bedömer om ett ärende skall gå vidare till utredning eller inte. De båda utredarna tror att den nya speciallagen om stöd och skydd för och vilka resultat som noterats och där de olika kommunerna kan skaffa erfarenhet och under lag. Malmberg och Gegners slutkläm tycker jag behöver presenteras här också: "Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för barn som far illa. Uppdraget är både viktigt och svårt. Enskilda handläggare tvingas i dag fatta livsavgörande beslut om barn utan stöd av tydliga riktlinjer och evidensbaserade bedömningsinstrument. Regering och riksdag måste ta ett tydligare nationellt ansvar för barn som far illa." barn och unga (LBU) kommer att föra med sig en rad förbättringar för barn i behov av samhällets stöd, men de önskar en ytterligare stärkning av barnrättsperspektivet. De pekar speciellt på möjligheterna att nå barn som far illa men där föräldrarna motsätter sig hjälp. Mina frågor i min insändare blir besvarade nu när jag vet att Social styrelsen vid årsskiftet tagit över tillsynsansvaret över socialtjänsten och där de får en möjlighet att utfärda nationella föreskrifter för hur socialtjänsten ska bedöma om en utredning ska inledas. Detta ger möjlighet att få ett bättre övergripande nationellt grepp om de insatser som görs Alf Karlman är 73 år och upplevde under sina sju första levnadsår tre föräldraskiften. Vid 1,5 år blev han skild från sin biologiska mamma på grund av att hon blev psykiskt sjuk. Denna sjukdom förvärvades vid tvångsomhändertagandet av sonen och de båda kunde aldrig förenas igen. Alfs mamma dog på Beckomberga sinnessjukhus vid 40 års ålder 1947. Under åren 1937 till 1943 var Alf placerad i fosterhem eller familjehem som det heter i dag. Därifrån finns det bara trevliga minnen. 1944 blev Alf adopterad av en tredje familj och växte upp i Eskilstuna. Det var först efter adoptionsföräldrarnas död som han tog itu med släktforskning på den biologiska sidan och hittade då sin mammas släkt i Lenhovda i Småland. Mamman hade 15 syskon så det blev många kusiner att möta vid en släktträff som ordnades i Lenhovda. För något år sedan Om dessa lagändringar och an svarspunkter omsätts i praktiken med empati och civilkurage från socialtjänstens ansvariga så finns det gott hopp för de sköra barn vi talar om och även till oss som är engagerade i dessa frågor och någon gång under livet varit i denna situation att bli nöjda med rättssäkerhet för barnen och deras föräldrar. Alf Karlman hittade han även sin biologiska pappas släkt och fick kontakt med två halvbröder. En tredje halvbror är tyvärr avliden. Ett kuriosum i sammanhanget är att två kusiner i adoptionssläkten är även nära släktingar på hans pappas biologiska sida. Under hela uppväxten har Alf funderat över sin bakgrund men inte fått göra några undersökningar. Detta har lett till många teorier genom åren och en gnagande ovisshet. När han nu fått klart för sig vilken bakgrund han har känns det befriande och tryggt. I dag lever Alf, som glad pensionär, med fru, barn och barnbarn på egna bondgården vid Hjälmarens strand. Efter pensioneringen från bankdirektörsjobbet och nedtrappningen av de politiska uppdragen så betyder gården mycket för honom och den har höjt den personliga livskvaliteten några extra grader. Familjehemmet 1-2010 9 Särskilt stöd... Vi är många som har barn i behov ett krav på att sådana skulle upprätav särskilt stöd och det är ofta svårt tas. Det poängterades att åtgärderna att veta som förälder och familjeinte bara skulle riktas mot elevhem vad som ska ingå och hur ett ens undervisning utan mot elevens åtgärdsprogram ska vara utfärhela skolsituation. Innehållet dat. Därför vill jag ge er i Lgr 80 menar att det några riktlinjer och var viktigt att utgå ...var att varje elev ska ha visa på vad den akafrån varje elevs starrätt till en egen individuell ka sidor och se prodemiska litteraturen anser om syftet med grammet som ett led utvecklingsplan... åtgärdsprogram. i elevens utveckling. Betoningen låg också Skolan har ett stort ansvar på att förändringarna skulnär det gäller elevens utveckling i en le göras på ett sådant sätt att elevgod lärande miljö. Man måste dokuens självuppfattning och självkänsla mentera elevens utveckling, svårigstärktes (Skolverket 2003s.11). Det heter och vilka åtgärder som måste var inte förrän 1995 som kravet på vidtas. Detta görs idag genom att att åtgärdsprogram skulle upprättas man skapar ett åtgärdsprogram för för elever i behov av stöd skrevs in varje elev som har olika funktionsi grundskoleförordningen (Persson nedsättningar. Avsikten med att skri2001 s.121). va detta är att försöka få klarhet i vilket syfte åtgärdsprogrammet har 1 januari, 2001 inrättades krav på utifrån elevens, föräldrarnas och att åtgärdsprogram ska upprättas för skolans perspektiv. elever i alla skolformer undantagna är förskoleklass och vuxenutbildning (Skolverket 2003 s.11). Bakgrund Begreppet åtgärdsprogram skapa des redan 1974 i samband med Utredningen om skolans inre arbete (SIA). Förslagen som var radikala i denna utredning var att eleven själv skulle vara aktiva i både analys av sina egna svårigheter i skolan och dessutom kunna beskriva lämpliga åtgärder. Vikten av föräldrarnas medverkan betonades (Skolverket 2003 s.11). I och med att SIA-utredningen så starkt betonade åtgärdsprogrammets betydelse så infördes det i Lgr 80 Våren 2000 tillsatte regeringen en expertgrupp som skulle undersöka vilka behov som fanns för att stärka måluppfyllelsen och den individuella planeringen i grundskolan. Det förslag gruppen kom fram till i (Ds 2001:19) var att varje elev ska ha rätt till en egen individuell utvecklingsplan som ska ha sin utgångspunkt i elevens kognitiva och sociala utveckling där målet man strävar emot ska fokuseras. Man skriver också att syftet med åtgärdsprogrammet ska vara att elevens lärande ska optimeras. Det är alltså skolans ansvar att varje elev får en individuell anpassad undervisning och att en dokumenterad uppföljning pågår hela skoltiden. Här kan man se att åtgärdsprogrammet på sikt kan ersättas av en individuell utvecklingsplan vilket kommer att gynna alla elever (Persson 2001 s.122). Åtgärdsprogrammets syfte I Ds 2001:19 betonar man att syftet med upprättande av åtgärdsprogram är att planera elevens utbildning på ett sätt så att förutsättningarna för lärandet göras så bra som möjligt(Persson 2001 s.122). Syftet är att åtgärderna ska beskrivas på såväl individnivå som på gruppoch organisationsnivå. Det är inte individens brister som är viktigast att åtgärda utan skolans verksamhet som ska åtgärdas och utvecklas så att en stimulerande lärandemiljö skapas för eleven (Persson 2001 s.121). Det innebär alltså att åtgärdsprogrammet ska syfta till att lärarnas och rektorns brister ska kunna identifieras (Skolverket 2003 s.12). Skolans perspektiv Enligt skolverkets kartläggning så är de föreslagna åtgärderna utgångsläget för åtgärdsprogrammens syfte dvs. man föreslår åtgärder innan man vet vad de tjänar till citatet nedan förtydligar detta: En fråga som ansluter till den tidigare frågan om föreslagna åtgärder i åtgärdsprogrammen www.brizad.se Familjehem Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdommar i sitt hem. Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området. Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter. Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken. Ring oss så betättar vi mer! Lena Maria Grandin, 070-837 21 78 Christina Kråke, 070-837 02 19 Elisabeth Bexell, 070-837 64 33 Utbildning, konsultation, handledning och förstärkt familjehemsvård Utbildning, konsultation, handledning och förstärkt familjehemsvård Gull-Britt o BörjeLindberg Lindberg Gull-Britt o Börje Slottsgatan 10, 703 61 Örebro Slottsgatan 10, 703 61 Örebro Tel. 019-18 40 00 www.luvab.se Tel. 019-184000 10 Familjehemmet 1-2010 www.luvab.se är vilket eller vilka syften de tjänar”(Skolverket 2003 s.39). Av kartläggningen framkommer att skolorna bedömer att följande punkt er är åtgärdsprogrammens syfte ur skolans perspektiv: •Stöd i den pedagogiska verksam heten •Underlag för fördelning av re surser •Underlag för utvärdering av skolans insatser •Underlag för utvärdering av elevens utveckling •Tydliggöra vad som överenskommit mellan elev, föräldrar och sko lan. Enligt skolverkets kartläggning kan man sammantaget säga att det primära syftet är att följa elevens utveckling och att göra en dokumentation över vad som har överenskommits mellan skola och hem. Det bedöms vara nästan lika viktigt att åtgärdsprogrammen ska vara ett stöd för den pedagogiska verksamheten i allmänhet. Åtgärdsprogrammen har inte lika stor betydelse som instrument för resursfördelning eller utvärdering av skolans insatser(Skolverket 2003 s.40). Elevens perspektiv I SOU 2000:19 s. 152 skriver man att elevinflytande är en del i lärprocessen. Inflytandet skapar en lärande miljö. Man menar att elever lär sig för att de har inflytande och att det är skolans ansvar att fostra till inflytande. Sörhuss skriver i SOU 2000:19 s.153 att det ska vara självklart att skolan är till för eleverna. Konsekvenserna av detta ska vara att elevernas synpunkter, åsikter och önskemål ska vara grunden till det som planernas i skolan. Termen lärande är enligt Gunnarsson (1999s.58) en process där eleven aktivt bygger upp kunskap i samspel med sin omgivning. Det är en tolkningsprocess där kunskap omvandlas och blir en integrerad del av elevens verklighetsuppfattning. Man kan också säga att eleven uppnår ett tillstånd där den förstår och ser ett samband. Eleven ska ha ett stort inflytande på sin lärande miljö. Detta betonar Gunnarsson (1999 s.43-44) där han skriver att elevernas ovilja att anpassa sig till skolan hör ihop med att de inte upplever några mål och därför är det ingen mening med skolgången. Eleverna i behov av särskilt stöd upplever att de inte fick tillräckligt stöd och att de inte själva kunde styra sitt lärande i och med det blir slutsatsen att eleverna inte har något inflytande över sitt lärande Det vanligaste som eleverna medverkar till i dagens åtgärdsprogram är att de inte ska komma för sent, sköta sig och att vara samarbetsvilliga och motiverade (Skolverket 2003 s.70). Då kan man påstå att utifrån elev perspektivet ska syftet med åtgärdsprogrammet vara att lärare och övrig personal ska lyssna på och få eleven själv att komma med egna lösningar på problemen. Föräldrarnas perspektiv Det är viktigt att föräldrarna medverkar när ett åtgärdsprogram skapas syftet är att föräldrarna ska kunna påverka innehållet och dessutom kunna stå för det. Fungerar sedan inte åtgärderna så kan föräldrarna påpeka det eftersom åtgärderna är dokumenterade. Föräldrarna får på ett tydligt sätt klart för sig vilka svårigheter barnet har och samtidigt kan de ta del av vad som förväntas av dem som föräldrar (Skolverket 2003 s.52-53). högläsning varje dag och att hjälpa till att träna vissa färdigheter. Slutsatser Åtgärdsprogrammens syfte är att skapa de bästa förutsättningarna för elever i behov av särskilt stöd. Det är viktigt att detta sker på alla nivåer. Det är i första hand skolans verksamhet och hur skolan är organiserad som ska åtgärdas så att elevens svårigheter minskas. Hoppas verkligen att det i framtiden inte står skrivet i åtgärdsprogrammen sådant som att eleven lovar att inte komma för sent eller att eleven lovar att sköta sig och bli mer samarbetsvilliga. Man måste från skolan sida ta sig tid att lyssna på framförallt eleven men också på föräldrarna. Det som framtidens åtgärdsprogram ska innehålla är åtgärder utifrån elevens egna synpunkter, åsikter och önskemål. Skolan måste lära sig att elevinflytande är en del i lärprocessen, annars kan man säkert skriva hur många åtgärdsprogram som helst. Föräldrarna ska också medverka till, påverka och påpeka vad som dokumenteras i åtgärdsprogrammet. Det är viktigt att föräldrarna är med och säger sin mening om skolsituationen, för det ät de som känner sina barn bäst. Det är också föräldrarna som upplever varför deras barn har en negativ inställning till skolan. Det är oerhört viktigt att föräldrarna får ge sin syn på skolsituationen för de vill sina barns bästa och känner sina barn bäst (SOU 2000:19 s.154). Det är inte säkert att skolan och hemmet upplever problemet på samma sätt (SOU 2000:19 s.203).Det är ofta så att föräldrarna upplever att deras barn är missnöjda, ointresserade, likgiltiga, ledsna, frustrerade och trötta på skolan(Gunnarsson 1999 s.42). Detta innebär att skolans syfte med åtgärderna kanske måste ändras för att kunna genomföras. Utifrån litteraturen anses det att åtgärdsprogrammen är ett led i skolans kvalitetsarbete och att verksamheten gynnas av de åtgärder som syftar till att minska svårigheterna för eleven. Det framkommer tydligt i litteraturen att föräldrarnas medverkan och inflytande är viktigt. Deras delaktighet kan hjälpa till att elevernas lärande miljö utvecklas och dessutom är föräldrarna en kraft som påverkar skolan och bidrar till dess positiva utveckling (SOU 2000:19 s.154) Persson, Bengt (2001): Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber AB De åtagande som föräldrarna i da gens åtgärdsprogram vanligtvis tar som sin uppgift är att hjälpa till med läxor, att lyssna på barnets Litteraturförteckning Gunnarsson, Bernt (1999): Lärandets ekologi. Villkor för elevers utveckling. Lund: Studentlitteratur. Skolverket (2003): Kartläggning av åtgärdsprogram och särskilt stöd i grundskolan. Stockholm: Fritzes. Ds 2001:19: Elevens framgång skolans ansvar. Stockholm: Utbildnings departementet. Nätupplaga SOU 2000:19: Från dubbla spår till Elevhälsa. Stockholm: Frizes. Familjehemmet 1-2010 11 Vår tids slaveri BARNSEXHANDEL Boken är den första i sitt slag, heltäckande och med omfattande käll hänvisningar. ECPAT Sverige och Jures förlag Redaktör: Helena Karlén m fl Starka citat beskriver verkligheten, forskningen bekräftar den. Nyligen dömdes en svensk man för barnsexhandel i Kambodja och flera män har dömts i Sverige för våldtäkter och sexköp av barn. Samtidigt pågår polisutredningar där personer med hög status är misstänkta för våldtäkter. Barn utnyttjas grovt för sexuella ändamål. ”Barnsexhandel” tillägnas ”alla de barn som utnyttjas som varor, förnedras och kränks för vuxnas nöjes skull och för girighet”. Både flickor och pojkar har blivit handelsvaror som köps och säljs. Utan efterfrågan, ingen marknad. - kommersiell sexuell exploatering av barn Slaveriet är inte avskaffat. Vår tids slaveri finns även i Sverige. Rikskriminalpolisen konstaterar att ”den grundläggande principen inom den organiserade brottsligheten är att allt kan köpas och säljas. Vapen och mord. Kvinnor och barn”. ”Barnsexhandel” är en synnerligen aktuell bok som tar upp alla former av sexhandel och barnsexturism, en vinstgivande industri som omsätter miljarder och tycks öka över hela världen. Bara i Sverige görs 50000 sökningar av barnpornografi varje dygn. Historiska perspektiv varvas med juridiska ramverk. Boken tar också upp vem som efterfrågar dessa barn och hur kontakterna går till. Hur kan det finnas så många sexköpare? Boken vänder sig till alla. Många blir vittnen, ofta ofrivilligt, till sexhandeln med barn och kan på olika sätt hjälpa till att avslöja dessa allvarliga brott. Drottning Silvia, som skrivit förordet, poängterar att företeelsen fått nya dimensioner, omfattningar och drivkrafter. Miljoner barn blir offer för en cynisk handel med stora vinster som inte skulle vara möjliga om inte den stora efterfrågan fanns. Monica Dahlström-Lannes författare, f.d. kriminalinspektör Kontakta FAS-föreningen Utbildning, konsultation, handledning och förstärkt familjehemsvård Utbildning, konsultation, handledning och förstärkt familjehemsvård Gull-Britt o Börje Lindberg Det är du som är experten! Under det kommande året kommer vi att arbeta med att sammanställa ett material för utbildning av 703 familjehem. Slottsgatan 10, 61 Örebro för gemenskap, stöd och råd om barn med alkoholrelaterade fosterskador Är du familjehem? Tel. 019-184000 Vad skulle du önskat att du fick veta innan du blev familjehem, och vilka frågor har kommit upp under tiden du varit familjehem? Vad tycker du bör finnaswww.luvab.se med i en utbildningsbok för familjehem? Maila eller ring oss gärna! emelie@luvab.se 070-680 53 14 12 Familjehemmet 1-2010 FAS-föreningen Norra Långgatan 8 261 31 Landskrona tel 0418-48 11 50 FAS@telia.com www.fasforeningen.nu ”Att blunda för mobbning är också att mobba” Tänk så härlig en skogspromenad kan vara med Doris, vår norska buhund. Det är söndag förmiddag och jag funderar över vad jag ska skriva nu när jag får möjligheten att kåsera om vad jag vill. har gjort en enkätundersökning om mobbning i skolan som visar att minst 16 % av eleverna uppger att det är en vuxen på deras skola, oftast deras egen lärare, som utsätter dem för kränkningar och mobbning. Tänk om jag skulle skriva om all den vackra snön? Naturen pockar på uppmärksamhet, men väcker också minnen från skolan. Som barn måste man vara trygg i att om man far illa i skolan eller hemma så finns det alltid någon vuxen som vågar se och agera, som vågar säga ”Stopp och belägg”. Det måste finnas vuxna i skolan som tydligt visar att mobbning alltid är fel, oberoende av vem mobbaren är. Det skrämmer mig att läsa Kamratpostens redovisning om hur det är idag. Jag är 8 år och vi ska måla vackra tavlor i hösten alla färger. Vi får en pensel och ett stort vitt papper var. Vattenfärgslådorna får vi dela på. Vid mitt bord sitter Ronny, Eva och Susanne. De skriker ”Vi vill inte måla med samma vattenfärger som Lösset!” Fröken Ingrid suckar och tar fram en kasserad färglåda där nästan alla färger är slut. Suckar igen, ställer ner den bredvid mig och säger halvhögt ”Det är väl märkligt att det ska vara så svårt för dig att samarbeta med de andra barnen i klassen, Lisbeth”. Min tavla blir brun och svart för alla glada färger är slut. Fröken hänger upp tavlorna på väggen. Utom min. Hon lyfter upp den, men håller papperet i det övre högra hörnet som om hon inte vill ta i det jag gjort och säger högt ”Lisbeth, varför har du inte valt de glada fina färgerna, den här tavlan tänker jag då inte hänga upp”. Tänk om det här bara kunde vara ett minne. Men det här pågår fortfarande i skolan. Tidningen Kamratposten Jag har tidigare suttit i radio med Lärarnas Riksförbunds ordförande Mette Fjelkner och debatterat vuxnas mobbning av elever i skolan. Fjelkner hävdade då bestämt att lärare inte mobbar. ”Om det nu skulle ske någon mobbning så är det outbildade lärare som mobbar elever”, sa Mette Fjelkner alldeles nyligen i TV-debatten med anledning av Kamratpostens enkät. Hur är det möjligt att Lärarnas Riks förbunds ordförande framhärdar i sitt förnekande att lärare mobbar elever? För sanningen är den att barn mobbas av sina lärare och jag möter ofta barn som berättar om samma typ av utsatthet som jag drabbades av. De berättar att det inte finns någon att vända sig till. En flicka sa ”Vem skulle tro på mig, Lisbeth. Jag är ju bara ett barn”. En annan flicka skrev till mig ”Att blunda för mobbing är också att mobba”. En av orsakerna till att 100 000 barn mobbas varje dag, och att minst 16 000 barn mobbas av någon vuxen på deras skola, är att för alltför många lärare med deras fackförbundsordförande i spetsen inte förmår eller har modet att se och agera när barn mobbas på sin skola. Uppe på ett krön sätter sig Doris ner och jag kan se ut över Alingsås. Jag undrar hur det egentligen ser ut i våra egna skolor här i staden. Även i lilla vackra kaféstaden Alingsås är det lärare som mobbar sina elever. Vågar vi prata öppet om hur vuxna uppträder i stadens skolor och kan vi lära oss undvika och motstå mobbning? En sak vet jag helt säkert. Alla lärare behöver, precis som alla professionella, uppdatera sin förmåga och sin skicklighet. Alla som jobbar med barn behöver kontinuerlig handledning för att få stöd och perspektiv i sin roll och i att utveckla sitt förebyggande arbete mot mobbning – såväl i klassrummet som i lärarrummet. (Siffrorna från Skolverket och Kamratposten) Lisbeth Pipping Nominera till Stora Priset 2010 Barnhusets styrelse inbjuder organisationer, myndigheter, universitet och högskolor samt enskilda som verkar inom området Barn och unga Att nominera en eller Flera kandidater som bedöms uppfylla prisets syfte. Priset ska nu delas ut för 23:e gången och överlämnas vid ett evenemang på Konserthuset, Grünewaldsalen i Stockholm på Internationella Barndagen den 4 oktober 2010. Förslag ska vara Barnhuset tillhanda senast den 10 maj. Se www.allmannabarnhuset.se Familjehemmet 1-2010 13 Socialpolitik, partipolitiskt obunden, fackligt fristående. Törs säga som det är. Om små och stora barn, social barnavård och samhället vi lever i. Specialerbjudande för medlemmar i Familjehemmens riksförbund: provår för 199:- mot normalt 285:3 år för 369:- (mot 855:-) Beställ: order@socialpolitik.com 031-743 99 05, fax 031-743 99 06 www.socialpolitik.com Familjehemsguiden www.sposit.se Önskar Ni nytt familjehemsuppdrag? Lyft Luren och Ring Familjehemsguiden par a k s m e h Trygrgkaa människor sta 0156-170 25 Vi har avtal med ett stort antal kommuner över hela landet som söker familjehem. 015 6 -1 70 2 5 För mer information kontakta Verksamhetschef för Familjehemsguiden Gerty Höjer, Fil.mag. i socialt arbete 0156-170 25 , 070-332 48 30 familjehem@telia.com www.sposit.se Nu kan vi även erbjuda konsulentstödda familjehem över hela Sverige ”Tipsa om en ny familj och ni erbjuds familjehemsguidens T-shirt till hela familjen” 14 Familjehemmet 1-2010 RING 0515-180 30 så berättar vi mer. www.familjehemsverksamheten.se En numera fd fostermammas www-sida och blogg www.barnmisshandelavmyndighet.se Barns behov i centrum Mellan 1920 och 1995 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem av den sociala barnavården i Sverige. Många fick det bra, medan andra utsattes för misshandel, sexuella övergrepp och slavarbete. Idag är dessa barn vuxna och har fått komma till tals i en statlig utredning, Vanvårdsutredningen, för att få upprättelse och för att förhindra att barn råkar illa ut i dagens Sverige. Det senare har varit ett starkt motiv för att delta i utredningen – man vill medverka till att dagens barn inte drabbas av övergrepp. Dessvärre kommer vanvårdade barn fortfarande att behöva placeras i ett nytt hem, men inget barn ska behöva få sin barndom söndertrasad för att socialtjänsten agerar oöverlagt eller misslyckas med att sörja för barnets bästa. En annan utredning, Barnavårdsutredningen, skall därför utgöra underlag för en ny lagstiftning gällande barns status och sociala situation. BBIC är ett begrepp och en metod som skall hjälpa ansvariga att ta rätt beslut. Trots intentionerna i de här två ut redningarna, och en ökad medvetenhet om barns sociala behov, har ett socialtjänstkontor nyligen agerat på ett sätt som grovt åsidosätter två små barns behov av trygghet och kontinuitet. Fallet visar dels på hur egenmäktigt socialsekreterare kan agera, dels på vikten av kommunikation mellan två kommuners socialtjänster. Historien börjar när en tre veckor gammal flicka och hennes elva månader gamla bror blev tvångsomhändertagna eftersom deras mamma inte hade förmåga att ta hand om dem. Socialsekreterarna genomförde ett korrekt och nödvändigt omhändertagande, men behövde hjälp av femton poliser på grund av de hot som socialsekreterarna utsattes för. Syskonen placerades i ett familje hem som långsamt och varsamt lyckades bygga upp deras trygghet. Barnen träffade sin biologiska mamma två gånger om året under tillsyn, ett umgänge och en umgängesform som bedömts rimlig med hänsyn tagen till omständigheterna, då det av olika orsaker var riskfyllt för barnen att träffa henne. Mamman, pappan och storebrodern i familjehemmet blev de allra viktigaste personerna i deras liv, de som tröstade när de trillat och slagit sig, de som nattade och som vakade ut deras mardrömmar. Barnens identitet skyddades dessutom för deras och familjehemmets säkerhet. och hans lillasysters mamma, pappa och storebror är plötsligt borta. Poj ken och hans lillasyster fick inte ens ta avsked. De fick inte heller sina gosedjur med sig, de som kanske kunde ha tröstat åtminstone lite grann då de förtvivlat gråtande skulle somna i det helt främmande jourhemmet någonstans i Sverige. Vem ska de nu lita på – vad händer dem härnäst? Ibland måste man omhänderta barn snabbt. Det ska enbart ske när barn är i akut livsfara och åtgärden skall godkännas av länsrätten inom två veckor. De här barnen rycktes upp helt i onödan från en omsorgsfullt uppbyggd trygghet dit de tagits för att skydda dem från livsfara. Som motiv har socialtjänsten låtit meddela att familjehemmet inte varit samarbetsvilligt. Något formellt underlag för beslutet har inte presenterats. Efter nästan fyra år, sommaren 2009, flyttade mamman till en annan kommun och fick ett sjätte barn med en ny partner. Socialtjänstsekreterare i den nya kommunen ifrågasatte nästan omgående målsättningen med placeringen och började agera för att ge den biologiska mamman en ny chans att visa att hon nog klarar av att vara förälder. Dock utan hänsyn till barnens historia, situation, trygghet eller familjehemmets uttalade oro för barnens reaktioner på det nu utökade umgänget. Den 28 oktober 2009 hade socialtjänsten gett familjehemmet besked om att förbereda barnen för några timmars umgänge med den biologiska mamman. Innan familjehems föräldrarna lämnade över barnen till de väntande socialsekreterarna frågade pojken om och om igen: ”Ni kommer väl och hämtar mig sedan, visst hämtar ni mig?” Familje hemsmamman kramade hårt och sa: ”Vi syns om några timmar.” Pojken vinkade så länge han kunde se dem. Fyra timmar senare möts familjehemsföräldrarna av två socialsekreterare som bryskt meddelar att barnen omhändertagits med omedelbar verkan och att de aldrig kommer att få träffa dem igen. Den 28 oktober 2009 hände det som pojken fruktade mest av allt. Pojkens Familjehemmet är också skadat. Sonen förstår inte varför hans familje hemssyskon inte får vara med ho nom. Familjehemsföräldrarna har chockat tvingats inse att de inte har någon rätt att bevaka barnens intressen. Deras uppdrag upphörde nämligen med omedelbar verkan. Fyra års engagemang var plötsligt värde löst. Fallet är anmält till länsstyrelsen, men oavsett granskningens resultat är de här barnens tillit till vuxenvärlden med all sannolikhet knäckt för all framtid. Fallet visar att barn fortfarande ut sätts för myndighetsövergrepp. Inget barn ska någonsin behöva uppleva någonting liknande. Lisbeth Pipping Familjehemmet 1-2010 15 Familjehem till flyktingbarn – en utsatt ”yrkeskår” mellan stolarna När Vällinge kommun blev en riksuppdragets risker samt möjligheter nyhet med anledning av ensamkomställer krav t ex på omkostnadsermande flyktingbarns ”vara eller icke sättningens storlek eller arvode kan vara” hamnade kommuners flyktingman hamna i en situation där kommottagande i hela landet i fokus. Det munen försöker dölja viss inforblev både en folkrörelse och ett stort mation som kan innebära att deras politiskt dilemma mitt i kostnadsansvar blir högre juletidens nyhetstorän de har råd med. Familjehem har också ka. Frågan lär inte Först när barnet är samma anmälningsplikt som minska i betydelplacerat kan det inom barnomsorgen när man se under valåret visa sig efter en då flyktingfrågorna tid att uppdraget ser att ett barn far illa. brukar debatteras på är mycket mer kräolika sätt, inte minst nu vande än vad man från när Sverigedemokraterna gör början fått information om. sitt intåg till Riksdagen. Om debatTrots detta är det nästan omöjligt att ten inte kommer att handla om musfår höjd ersättningsnivå som täcker limska kvinnors rätt att bära burka barnets omkostnader eftersom den så blir det säkert en och annan lägsta nivån ligger mycket nära komnyhet som handlar om integration i muners socialbidragsnorm och allt det svenska samhället, språkfrågor fler kommuner ersätter endast de eller apatiska flyktingbarn. nödvändigaste kostnaderna om ens det. Olika tillägg som man kan få Jag har haft kontakt med några vid ansökan kan vara nästan omöjfamiljehem som tar emot ungdomar ligt att få och således måste barsom jourhem och/eller familjehem. net som kanske är placerat under Många av dessa ungdomar som får många år leva på nära socialbidragsett tillfälligt hem har en utländsk nivån medan övriga familjen har det bakgrund eller är ensamkommande bättre ställt. flyktingbarn. Det är inte alltid enkelt Det är inte sällan ett familjehem att vara ett bra familjehem med lång som tar emot ett barn hamnar i en erfarenhet och utbildning i tider när svår lojalitetskonflikt trots att man kommunerna har det ekonomiskt tufft samtidigt som antalet hjälpsökande ökar, liksom antalet flyktingbarn som behöver ett hem innan de fått ett uppehållstillstånd. Såsom Vällinge kommun har många av landets kommuner svårt att rekrytera familjehem. Det problemet framkom även i SKL:s rapport om ensamkommande flyktingbarn. I vår egen tidning annonseras om familjehem i varje tidning, både av kommuner och konsulentstödda företag. Så vad är problemet? I dag är de flesta av oss familjehem välutbildade och/eller har lång erfarenhet och brinner för sitt uppdrag, men inte till varje pris. Trots detta har vi ingen anställningstrygghet och kastas hit och dit av kommunernas kortsiktiga beslut, vilket kan innebära stora ekonomiska förluster för många familjehem. När ett familjehem vet vad det vill, vad det kan ställa upp med och inser 16 Familjehemmet 1-2010 Fot o: M onic a Dah ls tröm -Lann es genom kommuners och konsulentstödda företags omsorg har blivit utredda ut och in, har ofläckigt förflutet utan anmälningar hos polisen eller skulder hos kronofogden. På kort tid har jag stött på familjehem som blivit utan placeringar på grund av att man hamnat i en konfliktsituation mellan den placerande kommunen, barnet, barnets släktingar eller i en fråga om ersättningar i ett krävande uppdrag. I en sådan situation har familjehemmet inga rättigheter, ingen uppsägningstid eller a-kassa som trygghet. Ett enda barn eller en enda familjehemssekreterare kan ruinera ekonomiskt ett familjehem utan att det har några som helst möjlighet att försvara sig mot en falsk anklagelse. Barnet och myndigheten tycks ha tolkningsföreträde och familjehemmet får bara finna sig i en sådan situation och hoppas att stormen lägger sig och att det kommer en ny placering från en annan kommun. Tyvärr finns det också inom socialtjänsten personer som i sin maktutövning sprider falska rykten till andra kommuners socialtjänst utifrån sin egen syn på problemet, familjehemmet o s v, vilket kan innebära ett slut för ett bra familjehem utan att de ens blivit polisanmälda, dömda eller på något annat sätt fått rättelse. Det kan kallas för samarbetssvårigheter som inom vilken yrkesgrupp som helst men där den anställde (uppdragstagare) inte har någon anställningstrygghet eller fackförbund att gå till. Det har hänt att ensamkommande flyktingbarn av olika skäl straffar ut sig från ett familjehem med bedrövliga konsekvenser för sig själva eller för ett familjehem i sin strävan efter att få en egen lägenhet trots att de fortfarande är omyndiga. Detta händer speciellt inom storstadsområden med bostadsbrist och där ungdomarna vill bo i en egen lägenhet. Det kan hända att ett flyktingbarn som fått uppehållstillstånd ljuger om familjehemmet ett och annat för att det ska hamna i dålig dager inför socialtjänsten, t.ex. att man dricker för mycket i familjen, om misshandel eller sexuella övergrepp. Trots att familjehemmet är utrett så väljer många kommuners handläggare att tro på barnet och inte familjehemmet. Familjehem har också samma anmälningsplikt som inom barnomsorgen när man ser att ett barn far illa. Det händer också att socialtjänsten i sin handläggning orsakar mer skada för det placerade barnet när man inte vill samarbeta med det utredda familjehemmet utan det blir en konkurrenssituation och maktkamp i stället för barnets bästa. Tyvärr är det inte sällan sådant händer och då är det bättre för familjehemmet tiga om missförhållanden än att göra en anmälan i rädslan att man inte längre får placeringar från den kommunen. Det finns många ömma tår bland dem som handlägger barnärenden. I ett sådant läge kan man sällan byta social- eller familjehemssekreterare som bättre kan samarbeta med familjehemmet. En stor risk för en konfliktsituation uppstår ofta när familjehemmet har en lång erfarenhet, högre utbildning och är äldre än den handläggande tjänstemannen. Det här kan vara en orsak till att familjehemmen väljer allt oftare ett familjehemsföretag med konsulentstödd verksamhet för att minimera risker för en ev. konfliktsituation mellan kommunens tjänsteman och familjehemmet. Men det är inte alltid säkert. Även konsulenternas stöd kan upplevas otillräckligt i en konfliktsituation mellan familjehemmet och tjänstemannen eftersom företagets inkomster är också beroende av ett gott samarbete mellan företaget och kommunen. När det gäller flyktingbarn som ännu inte fått uppehållstillstånd ställs mycket höga krav på familjehemmet. De ska ta alla kontakter med vården, skolan och socialtjänsten utan att alltid ha tillgång till tolkar. Det kan hända att den gruppen av ungdomar inte får något stöd av socialtjänsten utan lämnas helt och hållet till familjehemmets ansvar, trots gode män. Vi vet inte vad det beror på och hur vanligt det är men vi vet att det förekommer. Så kan det naturligtvis inte fungera i längden, speciellt när dessa hem inte får någon handledning i sitt uppdrag av den placerade kommunen. Det är inte samma av samma tyngd att ta ett barn som kommer t ex från Mogadishu med många krigstrauman i bagaget än ett barn som är uppvuxet i Sverige. Då krävs det stora kunskaper och erfarenhet av familjehemmet i en sådan situation där man också kan utsättas för olika hälsorisker. Det är ett uppdrag som dessutom påverkas av flyktinghandläggningen där man ofta får följa barnets hela asylprocess mellan hopp och förtvivlan mellan olika instanser till ett uppehållstillstånd eller utvisning. För att bättre bemöta familjehem i sitt uppdrag och lösa ev. problem mellan efterfrågan och tillgång av familjehem önskar jag att man äntligen kunde börja utreda familjehemmens situation inom arbetsmarknaden. Det kanske ger oss goda kunskaper och anledning till varför det är så stor brist på familjehem och varför så många vill sluta som familjehem. I dagens arbetsmarknad får ingen yrkesgrupp lämnas utan rättigheter till a-kassa och grundläggande anställningsrättigheter. Familjehem är alltid ensamma i en situation där man måste förhandla med en myndighet om ett arvode, omkostnadsersättning och övriga boendefrågor i samband med en fosterhemsplacering. I en sådan situation är familjehemmet i sin ställning jämförbart med en enskild företagare som lämnar in en offert till kommunen eller ett familjehemsföretag som antingen godkänns eller avvisas, men med skillnad att till och med småföretagare har rätt till a-kassa efter att uppdraget upphört om inga nya finns att få. Pirjo Linna Avarre Vill du ge ett barn en ny chans? När Ben var 14 år flydde han en krigszon och kom helt ensam till Sverige. Tack vare Elin och Anders fick han en ny start – i skolan, med nya vänner och ett band som repar flitigt i församlingshuset. Idag är Ben 19 och den egna lägenheten är ett självklart fikastopp när Elin och Anders har vägarna förbi. Att vara familjehem är en berikande upplevelse som bygger på sann medmänsklighet. Vem vet vilka postitiva livsberättelser det kan Bild: Peter Kroon leda till? För mer information om hur du kan hjälpa ett barn, gå till www.familjehemifokus.se Familjehem i Fokus | 020-20 29 30 | info@familjehemifokus.se | www.familjehemifokus.se Familjehemmet 1-2010 17 Familjehemsvardag Familjehem/fosterhem............... Många av er har kanske ett familjehem/fosterhem i närheten? Eller så läser ni om oss i tidningen? Och sen vet ni allt om oss? Jo,det är lätt att tro… Det gjorde nog många av oss familjehem också…..innan! Jag vill därför försöka ge en ”uppdaterad” bild av Familjehemmens situation! Förr och nu…..går inte att jämföra! Verkligheten förr och verkligheten nu är så vitt skilda att inte ens de som själva varit placerade som barn kan förstå hur det ser ut nu! Det enda jag är helsäker på, det är att det inte går att jämföra två olika placeringar…..inte ens om de är placerade i samma familj!!! Vi kan inte veta…..Inget barn är det andra likt, ingen familj är den andra lik…..och tyvärr finns det heller inte två socialförvaltningar som har samma ideologi/möjligheter och inte heller två handläggare som jobbar likt!!! Vi hör/ser/läser i media om saker som händer. Barn som får bo i bilar, barn som omhändertas utan anledning, barn som far illa i familjehem, barn som borde få byta familjehem och barn som inte skulle måsta byta….. Vi får en sida av det hela, men helt klart är det nåt som är fel…..frågan är bara vad??? Nu börjar det dyka upp ett fenomen som säkert också funnits tidigare, men som nu börjar komma upp till ytan ……Barn som rycks upp från familjehem mer eller mindre utan förvarning och som omplaceras eller får flytta till föräldrar dom knappt känner. Det är bara så att Internet öppnat nya vägar för oss alla att kommunicera på och vi familjehem pratar numera också med varandra! Nu är det väl ändå dags att se över hela detta system runt ”barn som far illa”??!! Det funkar ju inte alls bra!! Barnen far ju alltför ofta illa trots ”vården” som vårt samhälle serverar och det är vår skyldighet att se till så att allt blir så bra som möjligt för dessa barn. Först vill jag lite slå hål i myten om att vi familjehem bara gullar med barn och för det håvar in en massa pengar! Men hallå!!!! Det är inte ”våra egna” välmående barn vi får 5-15 kr/timmen för!!! Det finns en anledning till att barnen placeras!!!! Och jag vill påstå att numera är den anledningen alldeles för stor och barnet får hjälp alldeles för sent! Vi får oftast arbeta väldigt hårt för att barnet ska ”gå till sig” och må bra!!! Jo, det finns enkla placeringar! MEN dom är sällsynta! Skulle tro att de små friska barnen med samarbetsvilliga bioföräldrar får annat stöd…. åtgärder som öppna förskolan/ hemmahosare/ förskoleplats/ kontaktfamilj/ stödsamtal o s v. Nej, de flesta barn som placeras är TRASIGA och många har diagnoser som de ofta förstås ärvt från sina bioföräldrar. De enkla placeringarna/ uppdragen kräver inte så mycket vare sig av familjehemmet eller soc…..så dom lägger vi lite åt sidan! Istället har det nu blivit så att de svåra placeringarna/ uppdragen…… numera är dom VANLIGA placeringarna/ uppdragen! Det är de här barnen som skulle behöva att SAMARBETET mellan soc och familjehem verkligen fungerar som det ska!!! Nu är vi ju också medvetna om att det finns riktigt DÅLIGA familjehem….som på nåt konstigt vis lyckas ”sko sig” på sina uppdrag. Där barnen mer eller mindre är satta på undantag och knappt har kläder på kroppen…(Måtte dom snart vara helt utrotade!!!). MEN det är också undantag som vi lägger åt sidan!!! Så vill jag påminna om att i familjehemsvärlden finns inget som ÄR! Det KAN VARA…..och jag använder ofta ordet ofta….. De barn som placeras i familjehem är alltså ofta trasiga och också ofta lite äldre! Man väntar ju i det längsta (för länge?) och provar ALLT man kan av andra åtgärder innan man placerar ett barn i familjehem! Och de familjer som vill bli familjehem är ofta helt vanliga familjer som IDRE FJÄLL uthyres: 8-bäddslägenheter, typ 9C, mycket hög standard och bästa läge. bertil 070-6531717 bb023@telia.com www.familjehem.se 18 Familjehemmet 1-2010 r Erbjude * Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem * Stöd och handledning till kommunens egna familjehem * Utbildning för verksamma familjehem i bland annat BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera. * Lediga jourhem Läs mer www.scholinkonsult.se 070-560 13 78 har drömmen om att få hjälpa ett eller flera barn! Familjerna ska utredas och får ofta också gå kurs! Men trots det tror jag de flesta av oss inte kan förstå innan vad vi egentligen ger oss in på? Det här ställer stora krav på soc! Och här kommer igen SAMARBETET in!!! Vi ”vanliga” familjer (som ju någonstans ändå är lite ovanliga – vi tar ju det här steget!) kan alltså få ett barn i vår familj, ett barn som vi ska ge en lycklig tid…..så länge uppdraget varar! Nu blir ju de flesta barn kvar i familjehemmet länge…..just för att man redan innan uttömt alla andra resurser och för att det ofta redan gått för långt för att en återförening till biofamiljen ska bli möjlig, men det omprövas ju med jämna mellanrum (var sjätte månad). Det här barnet…..kan vara: •En 17-årig kille som bränt alla skepp bakom sig och nu mest är aggressiv. •En fysiskt misshandlad baby – 3 månader. •En 3-årig försummad liten tjej som är helt apatisk! •En 14-årig tjej som inte ens klarar av att ta frukost själv utan stöd,MEN som man upptäcker väntar barn! •Syskontrio - flicka 3, pojke 4 och pojke 8, alla med inlärningssvårig heter. •En 8-årig tjej som fått byta familje hem 4 gånger på ett par år och som utsatts för sexuella övergrepp i biofamiljen. •En 6-årig kille, nr 6 i biofamiljen, som bott på barnhem i ett år och nu bara MÅSTE få en egen familj. Han har redan förstört cyklar på förskolan. •Bröder 1 och 3 år med skyddad identitet och hotbild. •15-årig kille med utländsk härkomst. Psykiska problem efter tortyr. Muslim, alltså inget fläsk i maten. •5-årig tjej som växer dåligt. Låg som baby inne på sjukhus när hon höll på att svälta ihjäl för att föräldrarna glömde ge henne mat! Det här är bara en liten kort lista med exempel på hur det KAN se ut……Det finns många barn som behöver en bra familj. Gå gärna in och läs på www.sposit.se eller www. familjehemmet.se (Tips….när det står att en kille är pigg, glad, livlig och social så betyder det ofta att han har ADHD…..) Soc har ingen lätt uppgift när dom ska hitta familjer åt barnen! Och dom har ingen lätt uppgift när dom sen ska stötta familjerna i det uppdrag dom fått! Och dom har ingen lätt uppgift när inget får kosta nåt för politikerna hänger som hökar över handläggarnas chef! Men mest av allt har dom ingen lätt uppgift just för att varken dom själva, deras chefer eller styrande politiker har någon sann bild av den här verksamheten! Soc gör många gånger sådana vansinnigheter att vi ju undrar om det beror på handläggarnas inkompetens, knasiga chefer eller om det beror på de ekonomiska kraven? Kanske en kombination? Foto: Monica Dahlström-Lannes Vi har ju sån enorm tillgång till information, kunskaper och specialister som har massor att lära ut. Varför inte använda oss av det när vi gör en planering för barnet? Att vara vanliga föräldrar klarar alla, som genomgått utredning & kurs, väl i de flesta fall? Annars har ju utredning och kurs för stora brister! Men det som tillkommer när det gäller placerade barn är ju inskolning, umgängen med biofamilj, ev svårigheter/handikapp förvärvade eller medfödda (med allt det innebär) och så småningom utskolning/ fortsatt kontakt. Man borde ju kunna ge handläggarna en mall för hur allt ska gå till! Bara en sån liten sak som att man om det är möjligt ska se till att barn ska hämtas inte köras iväg (om ni förstår?). Vid inskolning går ju det oftast att få till rätt….Familjehemmet hämtar barnet vid inskolning och inflytt(bioförälder eller jourförälder kan ju åka med…..). Och också att barnet ska inskolas i sitt nya hem….. inte nya familjehemsmamman i t ex jourhemmet/ barnhemmet…..Det räcker med en första träff där barnet nu är ”hemma” sen kan barnet hämtas till sitt nya hem….. Om det finns en norm att gå efter så är ju det jobbet gjort…. Jourhem/ barnhem/blivande familjehem/soc vet då hur det ska gå till och ingen/ liten tid behöver läggas på planering. Funkar det inte efter normen får man ju planera om…… men ändra så lite som det bara går! Nåt har ju gått fel när soc ändrar planerna hela tiden för att dom glömt/ inte hunnit/för att bioföräldrar tjafsar osv…… Samma är det med vad ett barn behöver praktiskt från starten i familjehemmet. Med en norm är ju allt tjafs borta! Umgänget!!!! En bra norm att gå efter!!! Mmmmm…..alltså inte efter bioföräldrars nycker och helt beroende på hur handläggaren kan klara dessa nycker utan efter hur barnet mår bra!!! Utskolning och hur det blir sen när barnet flyttat igen……Klart man kan bestämma vilka spelregler som ska gälla……Och när det absolut inte funkar så får man ju göra så gott det går! Med bra normer så blir ju familjehemmets arbete också respekterat efter förtjänst! Som det är nu går många familjehem mer eller mindre på knäna just för att villkoren hela tiden ändras. Vi får ingen eller liten information om barnet eller nätverket innan….soc vet inte så mycket eller så ”mörkar” man kända problem. Matchningen verkar ”glömmas”. Med matchning menar jag att man placerar barn som passar in i familjen! Alltså inte föreslår en placering av en 14-åring med brottsproblematik och missbruk i en småbarnsfamilj där ena föräldern arbetar natt….. Ingen ordning alls när barn ska flytta in…..man ändrar hela tiden och Familjehemmet 1-2010 19 PPP PPP har ingen förståelse för att familjehemsföräldrar ju måste ordna ledigt från ordinarie jobb och att familjehemmet kanske har fler barn att ta hänsyn till….ingen ersättning alls för lediga dagar eller för det som måste ordnas innan barnet kommer. Samma vid utskolning……där går det ofta alldeles för fort….(om man nu ens säger nåt till familjehemmet?) Umgänget är ju nåt som barn och familjehem ofta sliter väldigt ont av…..Umgängena är alldeles för långa och för täta. Barnen lyckas ofta inte få en sund anknytning till familjehemsföräldrarna inom en rimlig tid. Barn som är oroliga innan och efter….ibland i flera dagar. Långa resor. Bioföräldrar som kommer när DOM har lust… eller inte! Bioföräldrar som får styra och ställa fast barnet mår så dåligt att till och med skolan klagar….. Krav på umgängen när det praktiskt är omöjligt (p g a arbete) och ingen ersättning för att f-hemmet får ta tjänstledigt…. Och ovanpå det: När barnen har ”stört” beteende är familjehem ganska utlämnade! Ingen eller liten hjälp från ett soc som inte vet/kan/vill hjälpa….. Konstiga svar från utarbetade(?) handläggare….. Långa köer till utredningar och ingen förståelse på skolan…. Och plötsligt kraschar allt samarbete pga av nån av ovanstående orsaker och familjehemmet får höra att dom är utslitna och behöver vila, att dom inte kan samarbeta osv……och så ”rycker” man barnen…..!!!??? När vi har sån expertis att tillgå….. när vi vet så mycket om barn och deras behov…..???? Hjälp!!!! Det finns massor av positiva erfarenheter i att vara familjehem. Det finns många duktiga ”pärlor” som arbetar på soc och barnens framsteg gör att man går i spinn av lycka! Men det är inte det vi pratar om nu….utan det är när det INTE fungerar som det ska! Vilket tyvärr verkar vara alldeles för ofta och tar alldeles för mycket energi av familjehemmen…..När det skulle kunna vara så bra!!!! Det går att fixa bra normer för allt! Det går att ge barn och familjehem drägliga möjligheter och en bra vardag……samtidigt som soc får bättre arbetsvillkor! Och säkert blir det billigare också!!! Familjehem är i jämförelse inte dyra alls!!! Vi familjehem behöver hjälp NU!!! Mina åsikter/tankar/erfarenheter här ovanför är grundade på det jag fått mig till livs genom det nätverk som finns på Internet och genom träffar i verkliga livet. Här kommer några konkreta tips/förslag/önskningar på hur vi skulle kunna göra för att vi ska sträva mot samma mål! Alltså!!! •En övergripnade rikstäckande myndighet som jobbar fram de normer som ska gälla för soc/ familjehem när det gäller samarbete. Och de ska också kunna hjälpa familjehem och soc med ”konflikter”. De ska sätta upp normer för hur familjehem och soc ska arbeta när det gäller •Rekrytering. •Inskolning. •”Startpaket”. •Umgänge med föräldrarna. •Ekonomi- Ersättningar- Arbetsvillkor. •Barnets villkor i familjehemmet. •Stöd och handledning till barnet och familjehemmet. •Ut/hem/vidare-skolning. •Efter avslutat uppdrag/placering. Familjehemsplaceringar Konferens 18-19 maj 2010 • Stockholm • Nya sätt att rekrytera familjehem – hur kan du använda sociala medier? • Anknytning i familjehem • Handledning av familjehem – så arbetar du med handledning på bästa sätt! • Evidensbaserade familjehemsutredningar – kommer det att finnas i framtiden? Lyssna bland annat till: Ingrid Höjer • Bo Vinnerljung • Anna-Rosa Perris • Ulla Westling Missios • Björn Holmberg Anmäl dig på www.cku.se/familjehem 20 Familjehemmet 1-2010 Separat bokningsbar fördjupningsdag 17 maj Familjerätt – juridik för dig som arbetar med barn och familjer Dagen leds av Titti Mattsson, Lunds universitet tfn: 08 598 870 00 Denna myndighet ansvarar också för en ”Familjehemsbank”, tillhandahåller normer för Familjehemsutbildning och Familjehemsutredningar. BBIC (Barnens Behov i Centrum), som många kommuner nu börjar arbeta efter när det gäller utredning av barn/ familjer och som stöd för placering och fortsatt placering är en BRA start,men räcker inte på långa vägar till för att ge barnen bra villkor genom hela uppväxten. Hur vi familjehem ser på/ upplever familjehemssituationen nu och förslag på förändring: Rekrytering: Nu: Familjehemmen upplever det här som rörigt och att det tar onödigt lång tid. Familjehem går tomma och väntar, barn får bli kvar i jourfamiljer, på barnhem eller hemma hos bioföräldrar onödigt länge…. samtidigt som soc lite halvdesperat verkar ringa runt lite på måfå och helt ogenomtänkt till några familjer. Ibland upptäcker familjer att flera i nätverket blivit tillfrågade om samma barn och också ska utredas för samma barn…..Flera av familjerna passar inte alls in på kraven och förstår inte varför dom blivit tillfrågade medan andra familjer kanske till och med bestämmer sig för att dom gärna tar emot barnet/ barnen. Sen händer kanske ingenting alls….. eller barnet/ barnen placeras till sist, efter flera månader, hos någon helt annan familj. Detta är känslomässigt tungt för familjehemmen som ju ”förbereder” sig mentalt, måste vara jobbigt för soc som trevar i blindo och en katastrof för barnen som på nåt vis ”hänger i luften”. För att inte tala om hur oeffektivt det är….och därför kostsamt!!! Som ”nytt” familjehem är det ofta svårt att få komma igång. Det verkar som man hellre ”överfyller” jourhem och familjehem som redan ”jobbar”. Förslag/behov: En övergripande myndighet skulle ge en hel del möjligheter! När en kommun har ett uppdrag klart….alltså barnet/ barnen är klara att placeras, SoL, eller man väntar på klubbandet av ett LVU, så skulle en uppdaterad Familjehemsbank snabbt kunna få fram ett ledigt familjehem som passar. Inskolning efter en färdig mall skulle då kunna påbörjas omgående. Grundtanken med en Familjehems bank är ju att snabbt kunna få fram precis rätt familj för barnet/ barnen. För att det ska fungera ska familjehemmen lägga in alla sina uppgifter efter en färdig mall som dom själva ska uppdatera tex varje månad. Annars plockas dom genast bort. Mallen ska innehålla -var och hur dom bor, hur familjen nu ser ut, vilken sorts uppdrag som passar, om dom har djur eller inte, specialitéer,arbetssituation osv….. (Mallen kan ju vara hur detaljrik som helst…). Soc kan då bara gå in och söka precis efter det dom vill ha för resp barn. För att denna familjehemsbank ska vara riktigt effektiv så bör de familjer som finns där vara utredda, kursade och klara…..Det kan också vara en uppgift för myndigheten att samordna….Utbildning/ utredning kan flera kommuner köra tillsammans/ samverkan som internat eller kvällskurs….Man hjälps åt! Kan man få det här att fungera så skulle soc istället för att resa runt i nån vecka och besöka flera outredda familjehem kunna göra alla förberedelser för inflytt i familjehem klara. Dom kan se över inskolningsmallen för att se om den håller i just det här fallet. Dom kan försöka se över avtal, vårdplan, startbidrag, umgänge osv så att allt detta är klart eller åtminstone funderat över innan inflytten. Allt detta vore bra om familjehemmet får ta del av vid första besöket! Har vi hela bilden och uppdragets art framför oss innan barnet kommer så kan vi ju ägna oss åt själva barnet ….istället för att treva i mörkret. Det är viktigt att soc sett över det här med hur anknytningen ska fungera som bäst. Många av dessa barn har ju redan anknytningssvårigheter och det ÄR otroligt viktigt att barnet/ barnen får knyta an till alla familjehemsmedlemmar på ett sunt sätt. Det kan ta tid och den tiden är viktig!!! Det finns ju redan flera ”organisationer” som jobbar lite åt det här hållet Foto: Monica Dahlström-Lannes och dom tar ju betalt för SINA tjänster också….Alltså kostar en placering genom dom mer än den vanliga vägen…. Inskolning: Ännu mer kaos….Barnet väntar…. Familjehemmet väntar….och båda dom behöver få veta hur turerna ska se ut….En planering kan dyka upp…..och sen ändras allt hela tiden….soc glömmer att/ hinner inte meddela inblandade om deras respektive roller/ uppgifter, jourfamiljen och/ eller bioföräldrar trilskas och vill bestämma (vilket dom ju verkar få göra eftersom allt kastas om hela tiden….). Barnhemmet har inte personal till det utlovade samarbetet, nån blir sjuk….Och i slutänden blir det nåt hafsverk fast man egentligen haft så gott om tid till att göra allt rätt och i rätt tid….Barnet mer eller mindre kastas in i familjehemmet och vardagen….Att lära känna varandra blir en omöjlighet, inte har barnet tex fått besöka sin nya skola i lugn och ro, alla ändringar har gjort att familjehemmet just nu hamnat i kaos när det gäller ledighet från jobbet osv….. och barnet kommer precis när den först inplanerade ”lärakännaperioden” redan är över. De flesta av oss måste ju ändå ha lite framförhållning på våra ordinarie arbeten också! Familjehemmet vet inget om varken barnet eller föräldrarna och kan rätt som det är ha hela familjen ett dygn alldeles själva…..och soc verkar ha gått upp i rök! Man vet inget om allt det praktiska utan får ta allt på måfå….. Det blir liksom ingen bra start när kaos råder. Förslag/behov: Med en redan färdig planering, som även bioföräldrar fått ta del av, så skulle inskolningen kunna bli på helt rätt sätt för barnen och också spara på familjehemmets krafter. Att redan nu veta tankarna runt skola, förskola osv och att ha kunnat få klart med sitt eget arbete i god tid är ju nåt som borde vara en självklarhet! När soc inte VET eller inte kunnat få klart med allt SKA dom vara helt ärliga med hur dom tänker och vill ha det! Vi vill INTE ha obehagliga överraskningar!!! ”Startpaket”: Även här finns det inget att gå efter. Vi familjehem har ingen aning om Familjehemmet 1-2010 21 PPP PPP vad barnet/ barnen har med sig… Kläder, möbler, saker?? Vet inte vad vi behöver ordna eller köpa….och vem som ska bekosta vad?? Så när barnet kommer inramlande ska vi också samtidigt snabbt som attan fixa allt barnet behöver för en bra vardag. bioföräldrarna för sina placerade barn! Och vi är medvetna över att ett umgänge kan se ut på många olika sätt! Det som är svårt nu är att vi ser så olika på vad som är BRA för barnen. En mall för ”nomalumgänge” ska kunna upprättas även om barnen En del soc. går att komma har olika sorts villkor. Det överens med om VAD finns olika sorts bioPå grund av de som bör ingå i grundföräldrar….De som allt svårare uppdragen utrustning och dom är ”farliga” för sina står också för det.. behöver vi familjehem alltbarn genom missmedan andra förbruk, egen psykisk mer stöd i vardagen. valtningar inte låtsas sjukdom eller där det höra eller se….. finns hotbild osv, och så de som inte har förmåga, men klaFörslag/behov: Att det även här ska rar en stund nu och då och så då de finnas en mall på hur grundutrustsom kan ibland, av olika skäl Barnen ningen ska se ut och att soc ska stå har också olika förutsättningar för för den! T ex …Specificerat- säng, umgänget pga ålder, mognad och byrå,arbets/ lek- plats och saker, hur relationen till föräldrarna ser ut. kläder, fritid efter årstiden. Vi vill ju Och till sist är det den rent praktisha allt klart innan barnet kommer…. ka biten som ska tas hänsyn till. Det mycket för att barnet ska känna sig ska också tas hänsyn till hur barnet välkommet! Ibland kan man ju få ett har det med anknytning till familjebarn som kan vara med och bestämhemsfamiljen och hur bioföräldrarna ma lite hur dom vill ha det och det påverkar barnet vid umgänget och här får man komma överens om tillom barnet snart ska flytta hem eller sammans om hur man gör…..men att inte….Men helt klart ska ett barn komma inramlande i en familj som aldrig känna sig övergivet och utlämpga att soc inte gett rätt direktiv, inte nat tillsammans med bioföräldrar! har kunnat förbereda nåt alls, känns nog inte kul för barnet? Man ska börja lite nätt och sen utefter hur allt ser ut kan man ju utöka Umgänget: umgänget efter BARNETS behov!!! Umgänget är väl en av de saker som ställer till mest oreda. Hur länge och hur ofta, när och var verkar bestämBarnets villkor i familjehemmet: mas väldigt godtyckligt. Vi familjeHär menar vi hur soc ser på anknythem upplever det ofta som att det ningen till familjehemsföräldrarär bioföräldrarnas behov och olika na och vilket som ska räknas som handläggares varierande åsikter som hemma för barnet. Det här varierar får styra umgänget. Barnets behov också från handläggare till handkommer i andra hand. Nu behöläggare…. Ingen hänsyn tas till hur ver umgängena se olika ut berolänge man förmodar att barnet ska ende på barnets ålder, avstånd, om stanna i familjehemmet. Ingen hänumgänget sker övervakat eller inte, syn verkar heller tas till hur barnet om umgänget sker i familjehemmet, upplever sin situation. på ”neutral mark” eller hemma hos bioföräldrarna o s v, men i de flesta fall är inte det de faktorerna som styr…..tyvärr! Förslag/behov: Alla familjehem önskar ett bra umgänge med RFF RFF Förslag/behov: Här måste grundinställningen ändras!!! Ett familjehemsplacerat barn ska ALDRIG behöva känna sig som en tillfällig inneboende!! Familjehemmet är HEMMA och här ska barnet leva på samma villkor som familjehemmets ev egna barn! Barnet ska ges alla chanser till den så livsviktiga sunda anknytningen. Och samtidigt ska barnet/ barnen få behålla relationen till bioföräldrarna. Med rätt balans i umgänget med föräldrarna och med rätt krav på familjehemmet går det här mycket bra att få till! Kanske måste man låta barnet/ barnen få jobba med anknytningen till familjehemmet först och främst….genom att ge den nya familjen tid tillsammans. Här är det ju viktigt att tänka på att familjehemsföräldrar måste få lönebortfallsersättning tills familjen verkligen landat tillsammans. Umgänget kan rulla på under tiden om man genom rätt resurser och attityd hemma kan ge barnet stöd i umgänget….och umgänget är rätt planerat! För det mesta kan man redan vid placeringen ana hur långvarig placeringen kommer att bli och agera/ planera därefter. Och gissningsvis är det bättre att gå ut lite nätt och öka vartefter man ser att det fungerar och då öka när barnet är moget…. inte efter bioförälderns krav…. Stöd och handledning: På grund av de allt svårare uppdragen behöver vi familjehem alltmer stöd i vardagen. Våra dagar kan var fyllda av möten och träffar. Allt oftare får vi tillbringa tid i skolan för krismöten eller för att hjälpa barnet/ barnen med saker som inte fungerar. Det är inte helt enkelt att själv arbeta när man inte vet från dag till dag hur man kommer att sköta sitt jobb. Vi behöver avlastning, vi behöver handledning för att reda ut svåra umgängen och svårigheter runt barnen och vi behöver få bra arbets villkor! Det hör faktiskt till vanligheterna att vi inte kan lämna ens 17-åringar själva hemma…. Förslag/behov: Här är ännu en stor och svår bit! Om vi utgår från att de RFF Riksförbundet Riksförbundet för Förstärkt för Förstärkt Familjehemsvård Familjehemsvård Riksförbunde www.rff.se www.rff.se info@rff.se info@rff.se telefon: 019-31 telefon: 03019-31 98 fax: 03019-31 98 fax: 48019-31 87 www.rff.se 48 87 info@ Med förstärkt Med förstärkt familjehemsvård familjehemsvård menas att menas familjehemmen att familjehemmen Med får förstärkt särskilt får familjehemsvård särskilt stöd av stöd familjevårdskonsulenter av familjevårdskonsulenter som är tillgängliga som är tillgängliga dygnet stöd runt, dygnet av familjevårdskonsulenter året runt, om.året om. Förstärkt Förstärkt familjehemsvård familjehemsvård ger familjehemmen ger familjehemmen god service, god Förstärkt service, handledning, familjehemsvård handledning, utbildning utbildning ger familje och ett tätt och ett teamarbete tätt teamarbete mellan socialtjänst, mellan socialtjänst, familjehem familjehem och ochett familjevårdskonsulent. tätt ochteamarbete familjevårdskonsulent. mellan socialt 22 Familjehemmet 1-2010 flesta barnen har extra svårigheter, så förstår vi att vi måste ha beredskap för handledning och stödinsatser! En del svårigheter lägger sig med tiden pga att de svårigheterna är miljörelaterade, men oroväckande många placerade barn dras också med svårigheter som så småningom leder till diagnoser. För att klara det här måste vi först och främst få tid MED barnet/ungdomen. Ofta är det massor, som samtidigt som vi ska jobba aktvit med anknytning behöver läras in! Barnen/ungdomarna saknar ofta självkänsla, självförtroende, trygghet, social kompetens och faktiska kunskaper om det mesta! Det finns ju en gräns för vad ”normala familjer” ska hinna/ orka jobba ikapp innan barnet/ ungdomen är ”vuxen”. Misstänks dessutom en diagnos så måste vi får hjälp med att slå oss fram i den ofta motvilliga världen. Vi behöver hjälp med att bana väg inom BUP & HAB…..osv Och framför allt behöver vi tid för allt detta…… Tid och avlastning…..Ett barn/ ungdom som suger musten ur hela familjen tar på och vi behöver regelbundet ”ledigt” för att orka. Avlastning finns ju i olika former beroende på om barnet har diagnos eller inte. ”Korttids”, kontaktpersoner, kontakt / stöd-familjer osv….. Vi behöver också handledning i form av samtal där vi kan få tips om hur vi jobbar framåt och där handledaren kanske har befogenhet att dra i vissa trådar! Ut/hem/vidare-skolning: Ännu en punkt att se över ordentligt! Barn ska tryggt kunna flytta hem eller till eget boende…..eller till ett specialboende om det behovet finns. Ibland känns det nu som det är ekonomi bakom flytten, eller att en bio förälder vill ha hem barnet och soc vill lyssna in förmågor föräldrern ändå saknar. Ofta går det också hastigt och (o) lustigt till väga….precis som inskolningen ändras villkoren från dag till dag…. Förslag/behov:.Att en del barn lyckligt kan flytta hem till sina bioföräldrar förr eller senare är ju nåt vi lever med och det är så det ska vara…. OM det leder till ett bra liv! För att garantera att det är så det är, och blir, vill vi även här att det ska finnas något att gå efter. Det ska inte räcka med att en bioförälder lovar nåt för att sen få tillbaka sitt barn! Det måste finnas något som även bioföräldrarna måste rätta sig efter! Vi måste tänka om även här ända från grunden!!! Ge bioföräldrar en viss tid på sig att räta upp sig…. Fixar dom inte det så får dom lov att finna sig i att vara um gängesförälder! Vi vet ju att det finns barn som i åratal fått hatta mellan bioför äldrar och olika fa miljeh em! Det ska bara inte få ske! Det är bättre att skynda långsamt och sakta utöka umgänget om bioföräldern ser ut att få till det…… Verkar det hålla så kan ju barnet flytta när det känns naturligt för barnet! En svår sak till är ju dessa ungdomar som ska flytta själva till nåt eget. Eftersom många av våra ungdomar har Np-diagnoser så måste vi komma ihåg att just dom mognar upp till 10 år senare! Och det finns säkert ungdomar som pga av allt under uppväxten också mognar senare. Alltså kan dom inte bara flytta ut för att dom nått en viss ålder. Dom behöver stöd även när dom borde kunna klara sig själva! Antingen genom att familjehemmet har fortsatt uppdrag eller genom att man ordnar nån sorts boende med stöd! De här ungdomarna klarar ju inte att sköta sin ekonomi bla och det blir fort katastrof när dom släpps lösa….. Sen har vi de här barnen som rycks upp mer eller mindre från ena dagen till den andra från familjehem dom bott i under en längre tid. Det här inte bra!!! Och nu hävdar soc att familjen har samarbetsproblem eller är överansträngda eller vad orsaken kan vara……Att vara familjehem i den här situationen är ju värre än en mardröm!!! Det här kan helt undvikas genom att man redan från början placerar barnet i ”rätt” familjehem och att man under placeringen ger rätt stöd och handledning, enligt ovanstående förslag….. Sen ska soc om/ när nåt upplevs ”fel” göra en skriftlig förfrågan till familjehemmet om sina funderingar….och som familjehemmet sen ska besvara och skriva under … innan man börjar samtala om hur man löser det hela! Man får ju verkligen hoppas att soc funderat ett tag innan dom bara ”ryckt” barnen och det måste väl vara bättre att ha ett skrivet och underskrivet papper och samtal som underlag för en ev förflyttning! Tid måste ju finnas för sånt!!! Det här förslaget gör ju att familjehemmet verkligen vet vad som tänks/menas och samtidigt har soc ”ryggen fri”! Det borde vara lättre att byta handläggare än att byta familj till barnet och det är viktigt att dokumentation runt proble m en finns som berättar hur diskussionerna gått. Efter avslutat uppdrag: Ofta tappar familjehemmet och barnet all kontakt. Vi familjehem mår dåligt av oroa oss över barnets fortsatta liv…..och det är inte alls ovanligt att barnet ganska snart är tillbaka i samma eller liknande villkor som innan placeringen. De barn som ”växt ur” familjehemmet och flyttat till eget boende tappar all förankring och blir helt utlämnade åt sig själva! Inte för att familjehemmet inte vill ha kontakt och finnas kvar, utan för att barnets egna begränsningar är för stora och dom”skjuts ut” innan dom är klara för det. Förslag/behov: Familjehem borde få kvarstå som kontakt/stöd-familj till alla egentligen avslutade uppdrag…oavsett anledning till avslut! Om barnet flyttat hem till bioförälder kan man ju tycka att det vore ett villkor att bioföräldern accepterar det….för sitt barns skull!!!! Klipp ur nätverkets mailkonversation: •”Jag t.ex skulle vilja ha en enhetlig arbetsmetod så att alla kommuner jobbade på samma vis när det gäller att rekrytera och utbilda familjehem. Dessutom skulle jag vilja ha en databas med alla utbildade familjehem som kommunerna skulle kunna gå in i och leta upp det mest lämpliga familjen för en tänkt placering.” •”Sedan måste jag ju säga... jag har ju haft en väldig tur själv vad gäller umgänge. Men många här har ju berättat historier som är allt Familjehemmet 1-2010 23 PPP PPP annat än bra. Här skulle jag verkligen vilja att umgänget styrs upp så att det alltid har barnets bästa i fokus. Tex. barn som utsatts för övergrepp ska inte behöva sova över hos biohemmet.” •”Det här med vårdnadshavare. Måste också jobbas fram ett bättre och säkrare sätt. Nu är det HeyBaberiba. Och, varför ska vårdnadshavare förlora så mycket ekonomiskt? Känns inte alls rätt.” (Angående vårdnadsförflyttning) •”Det jag skulle önska är att alla föräldrar som fråntas sina barn för kortare eller längre tid får en rejäl chans att starta om sina liv med hjälp av mycket insatser från flera håll. Om det är många personer inne och rotar i biologfamiljen kan man nog ganska tidigt bedöma vilka möjligheter de har att bli en fungerande familj. Funkar det inte efter en tid, 2 - 3 år ska umgänge helt utgå från barns behov och vårdnadsöverflyttning ska övervägas.” •”Men nu anser chefen på familjehemsenheten, att eftersom vi nu är vårdnadshavare, så skiter han fullständigt i (ja, hans egna ord) om jag väljer att jobba heltid eller deltid, det lägger dom sig inte i. Sedan alla skador som uppstått i hemmet. Nej, tyvärr så har vi inte fått ut allt som har förstörts här hemma. Så för att vara vårdnadshavare så får man allt vara väldigt rik.” •”Sen finns det ju massa saker som man under resans gång skulle vilja ändra på. Handledning hur många som jobbar direkt via kommunen har det?? I vissa lägen under en placering är det ovärderligt. Vi har så ofta vi känner att det behövs och ibland är det oftare, ibland mer sällan, men det finns och träffar man rätt handledare så är det guld!!” •”För barnens skull: att man inte kan flytta från en kommun till en annan utan att de papper man har på soc följer med. Som det är nu så flyttar många socialt belastade familjer så fort det blir aktuellt med nån åtgärd som ska hjälpa barnen. Det borde inte få gå till på det sättet!” 24 Familjehemmet 1-2010 •”När vi fick våra tjejer så visste vi om dom i ca 1 månad. Vi var utredda och klara men pga omständigheterna kunde vi inte träffa dom före. Så dom ringde en afton och sa: i morgonbitti kör vi. Då var allt klart och det var bara akuthämtning som återstod. Det har fungerat jättebra ändå. Det viktiga är att man ser det för vad det är och låter det ta den tid det tar med anknytning od.” •”Det finns minst en aspekt till an gående utredningarna där det inte är bra med dagens lagar och regler som ska ”skydda” vår barn. OM familjen idag vägrar medverka i utredningen så håller ju inte 4 månaders regeln heller och soc har inget att sätta emot i dagsläget vad jag har förstått...i de lägena borde soc få ett verktyg att kunna använda. De ser och vet ungefär behovet men föräldrarna vägrar komma på möten = soc blir bakbundna av dagens regelverk. Föräldrarrätten är starkare än barnens rätt och det har jag så svårt att förstå och acceptera. Detta skulle jag vilja ändra på!” •”När det gäller själva vården skulle jag gärna önska att familjehemmen skulle erbjudas proffessionell handledning per automatik oavsett om uppdragen går via kommunerna eller organisationer. En extern oberoende neutral person gärna med erfarenhet/inblick i familjehemsvärlden skulle nog bla kunna förebygga många krascher. Det är ju ofta svåra uppdrag som vi ”vanliga” familjer får och som ett led i att lyckas på bästa sätt vore det ju bra. Utopiskt tanke kanske, men jag fick väll önska?” •”På nr 1 skriver jag att jag önskar att alla som arbetar med att placera barn också måste ha en utbilding i utvecklingspsykologi, anknytningasteori och även i hur man pratar med barn. På nr 2 skriver jag mer tid till att besöka familjehemmen och följa upp placeringar.” •”Man ska aldrig skämmas för att prata pengar. Alla arvoden är otroligt låga för det arbete som man gör. Man ska särskilja ekonomin från de känslor man har från barnet. Känslor kan inte värderas men det arbete man gör kan värderas och det ska man inte skämmas för. Se det som ett arbete o inte en volontärinsats. Tänk om alla som jobbar som personlig assistent skulle få samma lön som vi? Då kanske dom också har en kompisrelation med vårdtagaren! Rak i ryggen o titta i ögonen Du/Ni/Vi är värda den ersättning vi får med råge!!” •”1. att sociala myndigheter mer talar om hur viktigt det är med anknytningen, var vi kan hitta info om det mm. Förklarar vad som händer om barn inte knyter an. 2. att det skrivs riktlinjer som gäller för alla familjehem i Sverige. Att vi har klara papper på hur mkt vi kan få ex i semester ers. Att det borde finnas en summa som vi kan söka från.” •”Xxxxxx skrev och flera instämde, att någon forskning visat att man är tio år senare vuxen när man har ADHD (något i den stilen).” Tänk om det vore en sak för oss att lyfta fram i offentlighetens ljus? Och då till dom som jobbar med dessa barnen som blir vuxna? Kanske någon nappar på att starta ett projekt? Att dessa barn behöver boende med stöd. Mycket stöd. För att kunna fungera och inte falla in i ruljansen av hemlöshet och droger. Kunde vi på något sätt spinna vidare på detta?” •”Hur många barn och ungdomar kan det handla om som inte får rätt stöd? Jag skulle säga att det här är en mycket stor grupp som står utanför samhället på många sätt och har de en gång hamnat utanför så har de små möjligheter att ta sig in igen. Dåliga eller inga betyg, många brända broar, familjer som vänt dom ryggen eller som inte är rustade att ge dom rätt stöd-vad ger vi dom för chanser att bli fungerande vuxna? Hur många hamnar på olika anstalter eller institutioner. Jag blir bara mörkrädd.” •”…….familjehem lite som arbete som det ju blir om man har flera placeringar, så ska två placerade barn ge en ersättning motsvarande barnskötare-vårdpersonal. Det är så svårt att komma nån vart, särskilt nu när kommunerna ska spara så mycket. De anstränger sig verkligen för att få ut barnen till billigaste kostnad, och då ofta till nya oerfarna hem som tycker att ersättningen gott och väl räcker för de jämför med vad deras egna biologbarn kostar.” kostnader. Inte ska man behöva stå med mössan i handen för att få ersättning för att ens egna saker •”Om kunskapen finns varför ska går sönder ideligen. Eller att man det då vara så svårt att kanalisera ska behöva ursäkta sig på något den? Brist på pengar? ”Nån annans sätt, när man har barn som klättrar problem” synsätt?” på väggarna och är uppe hela nät•”Det vi här inne vet är ju iallaterna. Alltså; man ska inte behöfall att många av dessa ungdomar va känna sig som en bov för att många gånger kommer till oss, till man vill ha betalt efter prestavåra hem och våra familjer och att tion, eller bli ifrågasatt om barnet vi behöver stöd för att stötta dom ”verkligen är” såpass besvärligt i rätt riktning. På vägen behöver som man beskriver... Också kanvi hjälp, dels själva för att fixa det ske man ska skriva lite mera om hela men också för att hela hur svårt det är med att få familjerna ska orka till en utredning. Och för oftast har de vad det innebär.... ” Familjehem är BILLIG gått så långt innan vård jämfört med andra •”Det jag tänkte på de kommer till oss i det jag läste var att vårdformer... så de behöver stöd det nog borde komma med ”allt”. Jag säger med lite mer om hur svårt inte att familjehem kan det är att hantera bioföräldrarna allt och är lösningen men med rätt framför allt de första åren innan stöd och ersättning skulle i alla man lärt känna dem bättre. Särskilt fall fler ungdomar kunna stöttas åt svårt blir det ju för de familjerätt håll och slutänden skulle samhem som har ett soc som inte kan hället tjäna mängder med pengar hjälpa till att sätta upp ramarna. på det. Jag är i allafall inte beredd Ofta är det vi familjehem som får att offra mig själv och min familj ut för att barnen har blivit placeraför att räta upp en strulig tonåring de just för att vi förväntas ha en tät med dagens ersättning och tvekkontakt med bioföräldrarna. Det samt stöd. Att sedan dessutom bli är inte roligt att få utskällningar ifrågasatt som Xxxxxxxx beskriver och svordommar östa över sig av är ju lågvattenmärke.” bioföräldrar trots att det enda man •”Jag tror på en central styrning av gjort är att ta hand om deras barn. familjehemsvården med tillsyn av Det är inte roligt att få hatmail. kommunerna av opartiska granDet är inte roligt att behöva oroa skare så att vi får ett jämlikt synsig för att de ska ta ut sin frustrasätt över landet. Pengarna borde tion på barnen om de blir ensamfördelas från staten och inte vara ma med dem. Det som då kan lite godtycklig som det är idag. stjälpa hela lasset är om man i den Liknar i vissa fall dåtidens fattigsituationen vänder sig till soc och vårdsauktioner (som förbjöds för möts av oförståelse och dumma snart 100 år sen), den som bjöd kommentarer.” lägst fick barnen. Familjehemmen •”Det är inte heller roligt att förborde helst bli anställda med den söka plocka ihop spillrorna efter tryggheten men också med krav umgänge eller telefonsamtal där på sig angående kvalifikationer, de vuxnas ord skurit i barnen som utbildning och erfarenhet. Då med knivar. Psykisk misshandel skulle vi komma runt många av syns ju inte och mycket svårt att problemen som vi möter idag. Lite bevisa och få förståelse för, både tankar från mig.” för barnen och för oss som famil•”Jag tycker det är helt ok när barn är jehem. Åtgärd? Obligatoriskt erbjunyplacerade att de får landa i lugn den handledning och rätt utbildad o ro o bo in sig lite utan umgänge. soc personal.” Men, då ska bioföräldrarna infor ”Ringde soc och lämnade ett medmeras!!! Och det är soc som ska delande om att jag ville att hon göra det!!! Det är soc som ska ta skulle ringa upp den 19/1 nu är smällen att biosarna inte får träffa det den 28/1 och hon har inte sina barn varje dag. Vårt soc säger ringt. Ringde receptionen i tisdags ALLTID skyll på oss. Och det gör och hon skulle lämna lapp blir så jag. För vårt umgänge (famhemtrött på detta soc biosar-barn) ska ju också fungera. Jag hänvisar ALLTID till soc./” •”Kanske något om att vi vill ha proffs som sätter arvode och om Till min nya kommun har jag mail adresser, mobiltfnnummer och direktnr. Den här kommunen ligger i framkant med just mobiltfn tycker jag för de messar jättemycket och det är ett bra kommunikationssätt för ”småsaker”. T ex bekräftelse på att de kommer en dag som vi avtalat o s v. Eller man messar att man vill att de ska ringa, då gör de det.” Spontana eftertankar: •Det är en hel del prat om resurser som innebär ökade kostnader för kommunerna. MEN vi måste komma ihåg att de här kostnaderna spar ännu större kostnader i andra skeden. •Lönebortfallsersättning kan om vandlas till lön och man kan få en viss %/barn, och utefter barnets behov i nedsättning av arbete utom hemmet….. •Familjehem är BILLIG vård jämfört med andra vårdformer…. ett exempel…. Ett utredningshem kan kosta 2.000 kr/person och dygn! Tänk er då en familj på 5 personer i 8 månader på ett sånt hem!!!..... •Proffs ska föra familjehemmens och barnens talan när det gäller arvode/omkostnad och Lönebort fallsersättning/tid hemma med bar net ska räknas ut.Hur barnet får det i resurs och ekonomi ska inte bero på hur familjehemmet klarar av att ”bråka”. •Att ”hantera” bioföräldrar och det dom kan ”ställa till” för barnen är en av våra svåraste uppgifter. •Anknytningen!!! Vi måste få jobba med den på rätt sätt…. alltså få alla möjligheter! •Handledning! Vi måste få hjälp med hur vi ska göra och vara i olika situationer. •Barn i behov av utredning inför kommande diagnoser behöver vi extra resurser för. •Nåt har väl blivit fel när placeringar ibland liknar ”barnauktioner”…..Den familj som kräver minst får barnet!!! ”Ihopplockade” tankar om hur det är att vara familjehem. Eva JallowEriksson Svar: Åh fy farao vad dåligt...så får det inte vara... fast så var xxxxx också. Familjehemmet 1-2010 25 Förbundsstyrelsen Ordförande: Telle Söderberg, Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE 08-550 947 07, 070-520 40 87 tellesoderberg@bredband2.com V. ordförande: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20, 153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15 miabergman@msn.com Kassör, tidningen: Carina Wahlström, Södervägen 11, 696 73 Aspabruk, 0583-504 63 familjehemmet.wahlstrom@telia.com Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland, Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot. Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person? Vi finns för Dig! Bli medlem nu! Familjehemmens Riksförbund (FR) tel 0921-649 88, 0150-780 10 www.familjehemmensriksforbund.se famriks@hotmail.com Forum för familjevård www.forumfamiljevard.se Rådgivare Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar; Maria Bergman Järna Britt-Marie Johansson Gnesta Lars Sundström Värmdö Telle Söderberg Södertälje 08-550 947 07 Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov 08-551 711 73 0158-107 39 08-570 207 76 0158-410 66 Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7, 961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29 vikberg.j@telia.com Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala, 643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33, rolandoscarsson@hotmail.com Ledamot: Calle Bonath, Olofsred, 510 22 Hyssna, 0320-390 36, 0735-39 44 54 callebonath@hotmail.com Ledamot: Hans Larsson, Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS 0157-408 63, 070-554 08 63 hans.hanas@gmail.com Suppleant: Ulrika Boklund, Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN 0480-503 55 ulrika_boklund@hotmail.com Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis, Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN 08-18 76 02 carita.stenbacka@bredband.net Revisor: Ros-Marie Svanborg, Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK 0911-711 87 Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13, 945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514 Valberedningens sammankallande: Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix, 0923-137 21, jan-ulf@telia.com Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer Annonsera i Familjehemmet Ulrika Boklund Trekanten 0480-503 55 Margareta Carlsson Rosenfors 0495-207 19 Anette o Calle Bonath Hyssna 0320-390 36 Ingrid Heigren Aspabruk 0583-503 31 Carina Wahlström Aspabruk 0583-504 63 Rolf Ringsell Umeå 090-390 43 Britt Bergman Kalix 0923-137 21 Här hittar du mycket information om att bli familjehem, notiser och ett diskussionsforum för familjehem, biologföräldrar, ungdomar. Lisbeth Fareby Kiruna 0980-109 34 www.familjehemmet.se 26 Familjehemmet 1-2010 Paketpris för kommuner Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. famriks@hotmail.com familjehemmet.se Familjehemmens Riksförbund Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud Stockholm – AB Carita Stenbacka-Tenezakis 08-18 76 02 Södermanland – D Ann-Christin Larsson 0157-408 63 Östergötland – E Sveneric Blixt 0141-800 68 Kronoberg – Kalmar– GH Annette Andréen 0485-722 98 Gotland – I Torsten Lindqvist 0498-380 21 Blekinge – K Eva Folin 0454-32 36 49 Västsverige – P+O Anette Bonath 0320-390 36 Halland – Skaraborg – NR Calle Bonath 0320-390 36 Skåne – LM Mia Johnsson 0455-271 98 Örebro – T Ingrid Heigren 0583-503 31 Västmanland – U Norrbotten – BD Ödeshög Dalarna – W Västervik – Vimmerby Södertälje – AB Hultsfred – Högsby – Oskarshamn Stig-Roland Carlzon 0911-24 01 28 Telle Söderberg 08-550 947 07 Västernorrland – Jämtland – ZY VA. Östergötland Rolf Ringsell 090-390 43 www. familjehemsforeningen.se Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se Nybro Ulrika Boklund 0480-503 55 Kalmar – Öland Anette Pettersson 0485-722 98 Sveneric Blixt 0141-800 68 Familjehemmens Unga Röster 076-089 27 56 säkrast kl 18.00-20.00 f.u.r@hotmail.com www.fur.dinstudio.se Servicetelefon: Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19 Susann Vikberg, tel. 0921-649 88 Margareta Carlsson 0495-207 19 Katrineholm – Vingåker – Flen Maria Bergman 08-551 711 73 Västerbotten – AC Anette Kristiansson 0490-181 20 Maria Bergman 08-551 711 73 Siv Eriksson 0150-202 66 Monica Fahlén 0611-607 91 www.familjehem-xyz.se Margot Pettersson 0144-318 97 Mailadress! Rätt adress? Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka information på nätet till er. Skriv namn, medlemsnummer och mailadress till famriks@hotmail.com Har ni bytt adress så skicka både den nya och den gamla så jag hittar rätt. Tack på förhand! FamiljehemsGuiden Tel. 0156-170 25 www.sposit.se familjehem@telia.com FR, St. Malmsvägen 7, 641 50 Katrineholm tel 0150-780 10, famriks@hotmail.com STOJ rimmar på SKOJ Läger för familjehemsplacerade barn/biologiska barn i familjehem mellan 7-13 år. Syftet med lägret är att erbjuda en möjlighet för barn i familjehem att träffa varandra. Under lägervistelsen kommer vi under lekfulla former beröra tankar och känslor om hur det är att ha två viktiga familjer. Lägervistelsen för barn innebär även en veckas avlastning för familjehemsföräldrarna. Lägret för 7-13 åringar är 19-24 juli 2010 Lägret är i Stockholmstrakten, men barn från hela landet är välkomna att delta. Lägret för 13 år och äldre ordnas någonstans i Sverige. Är du intresserad ring till Telle. Vidare information och lägerbroschyr kan du få av Telle Söderberg 070-5204087 Familjehemmet 1-2010 27 LIT • NÄ ARO • RV T • TI L ITE Familjehemmens Riksförbund St. Malmsvägen 7 641 50 KATRINEHOLM NTINU KO Attendo Individ och Familj söker jour- och familjehem Attendo Individ och Familj har en ökande efterfrågan på placeringar och söker därför jour- och familjehem i hela Sverige som kan ta emot barn och ungdomar 0-18 år, unga vuxna samt föräldrar med barn. Vi söker erfarna familjehem men vi utreder även och utbildar nya familjehem. Vi välkomnar familjer med skiftande kulturell bakgrund och erfarenhet. Idag arbetar vi med närmare 200 jour- och familjehem. Våra konsulenter har lång och bred erfarenhet av socialt arbete. Vi erbjuder vägledning och stöd dygnet runt, handledning i grupp av handledarutbildad psykolog eller socionom, fyra utbildningsdagar per år samt bra arvode för era insatser. Vi har arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård sedan 1993 och har ramavtal med kommuner över hela landet. Ring oss så berättar vi mer! Jour- och familjehemskonsulenterna 08 505 372 00, Francesca Troili, biträdande verksamhetschef, 08 505 372 29, 076 600 72 29. Du kan också läsa mer om våra insatser på www.attendo.se/iof. 28 Familjehemmet 1-2010
© Copyright 2024