Lulebygdens Forskarförening 1 Lulebygdens orskarförening Medlemstidningen - Nr 85 - Sept 2014 Luleå Stadshotell före och efter branden 1959 Innehåll: ◙ Ordförandes spalt, sid 2; ◙ Stadshotellet brinner 1959, sid 3; ◙ Båten Iris, sid 3; ◙ Kyrkorna i Luleå älvdal sid 4; ◙ Ångfärjan Trafik del II, sid 5-7; ◙ Storätaren Fahle del II, sid 8; ◙ Spontanträff med släkting, sid 8; ◙ Kursutvärdering, sid 9; ◙ Bokrecencion sid 9; ◙ Stövlarna sid 10-11; ◙ Lunchpriser sid 11; ◙ Förbrända hemman på 1600-talet, sid 12; ◙ Stora ovädret 1934; ◙ Rörmokare och poet, sid 14-15; ◙ Styrelse och adressuppgifter, sid 16; 2 Lulebygdens Forskarförening Ordförandes spalt Tid för släktforskning N Lulebygdens Forskarförening är en ideell förening som drivs enbart av ideella krafter. Vi verkar för att höja intresset för - och att underlätta släkt – och bygdeforskning i framförallt Lulebygden men också hela Norrbottens län. I samarbete med biblioteket i Luleå ser vi till att ständigt komplettera med nytt ”utsläppt” material - och i vår lokal tillgängliggöra allt som kan önskas för Din forskning. I lokalen ﬁnns även mikrokort från ﬁnska Tornedalen samt delar från Västerbotten. u när vi närmar oss slutet på sommaren så känns det spännande att åter börja planera för det avsnitt i släktforskningen som jag avser att ge mig in i under hösten och vintern. Vid den här tidpunkten så måste man också summera lite av den sommar som vi haft hittills. Alla tror jag att vi tycker den har varit otroligt på många vis. Det var en märklig känsla att möta en midsommarafton då temperaturen låg nära julaftonens temperatur och lämplig klädsel var fleecejacka, långkalsonger och lovikkavantar. Då kändes det inte att vi skulle få den fortsättning som vi har fått, jag tror att det är väldigt många som liksom jag har njutit och glatt sig åt den värme som varit. Vi får hoppas på att den höst som kommer skall bli lika bra som den senaste delen av sommaren. En sådan här sommar med så varierande vädertyper leder till en djupare frågeställning om det vi ser är naturliga variationer i vädret eller är det ett resultat av ett klimatomslag? ag vill hälsa samtliga medlemmar välkomna till J Vi hjälps åt ... Vi är tacksamma för all hjälp och stöd vi kan få av Er medlemmar, exempelvis med städning i lokalen, när och där det behövs, serveringshjälp vid träffar, etikettering av tidningen inför utskick, förslag till aktiviteter etc. - och förstås, öppethållande av lokalen när Ni är där under vardagar! Vi tar också tacksamt emot bidrag till vår bokhylla, gärna böcker med anknytning till Norrbotten. Hör av Er ... till föreningen med förslag eller erbjudande om tjänst som kan utföras av Dig nu eller senare, vid enstaka eller ﬂera tillfällen. Ring, maila, posta eller lämna meddelande i den gröna brevlådan inne i lokalen när Du är där, så noterar vi och hör vi av oss till Dig när din insats behövs. Kontaktuppgifter ﬁnns i tidningen, hemsidan och anslagstavlan. en ny forskarsäsong. Jag vill påminna om de resurser som finns i vår föreningslokal. Här finns det tillgång till värdefullt material i form av filmrullar, böcker och medlemstidningar från andra föreningar. Ett material som kanske inte är tillgängligt när forskningen sker hemma framför datorn. Sedan kan föreningslokalen erbjuda en social samvaro med andra forskare och som kan ge värdefulla tips om man fastnar i sin forskning. i som är intresserade att utveckla Er släktforskning och lära Er mer, håll ögonen på vår hemsida där det kommer att komma information om eventuella kurser både för nybörjare och fortsättningskurser. Men framför allt om Ni är intresserade av någon form av utbildning så hör av Er till någon i styrelsen, kontaktuppgifter hittar Ni också på hemsidan. etta med att hålla ögonen på hemsidan vill jag också rekommendera för att Ni på ett bra sätt skall få reda på övrig verksamhet i föreningen. Eilert N D Forskarlokalens öppettider Torsdagar kl. 15 - 18 september - maj är lokalen bemannad På plats ﬁnns alltid en representant för styrelsen för att svara på frågor om nycklar, USB minnen m.m samt att i möjligaste mån hjälpa till i forskningen. Materialet i forskarsalen utökas ständigt! Utöver mikrokort och ﬁlm ﬁnns renskrifter, böcker, ett 15-tal läsapparater, datorer fyllda med sökbara databaser (CD äv. för hela och andra delar av landet) etc. Det är förstås möjligt att hos oss forska i andra landsdelar genom dem datorer med ArkivDigital, som ﬁnns i lokalen. Ansvarig utgivare: Sture Karlsson, str.karlsson@gmail.com Redaktör: Jerry Grahn, jerry.grahn@jerryg.se 3 Lulebygdens Forskarförening P å kvällen den 7 september 1959 startade branden på stadshotellet i Luleå. Branden var den största branden i Luleå sedan den stora stadsbranden 1887. Branden började på vinden på fjärde våningen i ett madrassförråd. Det var två småpojkar som hade lekt där och grillat korv. Det tog eld i en madrass, men de lyckades släcka branden med vatten. Men elden låg och pyrde och utlöstes senare till en storbrand. Hela den stora vinden blev totalt utbränd och delar av tredje våningen skadades också svårt. Stadshotellet brinner Festivitetssalen räddades Brandkåren jobbade hårt med att begränsa elden och lyckades bland annat till stora delar rädda festivitetssalen. Kristallkronorna lyckades man rädda genom att snabbt plocka ned dem. Ekgolvet i festivitetssalen räddades från att vattenskadas tack vara att brandchefen beordrade att man skulle köra dit spån från Gäddvikssågen. Spånet ströddes ut på golvet och sög upp allt vatten. Efter branden byggdes hotellet delvis om. Tinnarna och tornen ersattes aldrig. Vindsvåningen byggdes om till en fjärde våning JG med hotellrum och övriga delar som brandskadades renoverades. Skönheten Iris I slutet av 1800-talet begärde Ersnäs bybor inrättandet av en farled med 9-10 fots djup upp till den sk. Ersnäs storbro. Länstyrelsen gav sin tillstyrkan och intygade att en ångbåtsled nära kustlandsvägen skulle vara till stort gagn. Sålunda kunde byborna glädja sig åt att få se någon av de mindre kustångarna hos sig. I början av 1900-talet när bönderna började tycka att resorna med häst till Luleå var långa och tröttsamma började ångbåtsförbindelserna att ta fart på allvar. Iris var en stilig skinande vit vacker båt med salong under däck som gjorde dagliga turer till Luleå från. Dålabryggan i Svartskatan där bönderna byggt en stenkaj. Om kvällarna var det ständiga nöjet att gå tillkajen och titta när båten kom. Folk och varor lastades och lossades, handlarna var där med sina hästar och hämtade varor. En del gubbar var uppåt värre ety brännvinet var billigt. Med tiden gjorde bilarna sin entre´och i takt med detta blev så småningom båttrafiken olönsam. Kustlandsvägen eller som den nu heter E:4:an har alltid gått genom byn och i sammanhanget kan påpekas att det under några hundra år även fanns ett gästgiveri. Bilden av båten är tagen omkring 1913-1914. Båten byggd i Finland 1908 skrotades november 1940. Uppgifterna ur Evert Erikssons bok ”Mörön”. JG 4 Lulebygdens Forskarförening Kyrkorna i Luleå älvdal Får man tro traditionen skall det ha legat tre kapell i Luleå älvdal. Vad vet man då om dessa? Olle Malmstens berättelse från 1987 D et äldsta skall ha legat i Heden. Nils Hackzell anger i sin beskrivning över Luleå socken att ännu 1731, kunde spara rester av både ”helgedomen och prästgården”. Kapellet skulle ha varit en mindre byggnad och var till för att lapparna skulle få sin gudstjänst. M en man kan fråga sig om detta stämmer att det skulle vara det äldsta? Jag tror att det äldsta låg i Sävast som måste ha till kommit c:a 1330 strax efter det förläningen till ärkebiskop OLOF Johan Ingemarsson, Nils Fartegnsson och Peter Unge kommit till stånd. Hur är det då med Heden, det framkommer ju inte i någon prästlängd, att det skulle finnas någon präst här uppe, men det har det gjort. Hulpets säger att det var tillfälliga gudtjänster i Heden och jag vet att troligen lappmissionären Robert de Gray, som på 1600-talet bodde i Svartbyn, var den som höll gudtjänst med lapparna. Han finns inte omnämnd i något herdaminne, men man kan hitta honom i mantalslängderna för Svartbyn. Därav den s.k. Robbgården och Robb-Malin. Robert de Gray flyttade till Piteå där han avled, han hade en hustru som överlevde honom och som också dog i Piteå. Robert kom till Piteå 1654. Mötet den 1 augusti 1374 skall enligt mitt förmenande hållits på Lulo prestbol i Sävast. F örsvarsskansarna i Sävast har säkerligen tillkommit i saraband med kapellets byggnad c:a 1330. Någon gång efter 1327 börjades det att byggas försvarsanläggningar på den Ö, som sedermera kyrkan uppfördes på. Jag kan nämna att det till Mattisberget var 650 meter vatten, till Rutvikslandet 750 meter vatten och till Bälinge c:a 2000 meter vatten och Lule älvs utlopp gick norr om Gammelstad och ut via Gammelstadsfjärden och Björsbyn. 1339 testamenterade ju Sveald sin egendom till kyrkan, man skall veta att det inte var mycket av Rutvik över vatten, och jag antar att den holme som kyrkan kom att byggas på kom från Sevalds testamente och bildade grundstommen till prästbordet. Allt eftersom landet höjde sig blev Kyrkholmen landfast först med Kalvholmen och omkring 1400 med Brändö, den nusvarande Karlsvikheden. Någon gång efter 1374 påbörjades det säkert att byggas ett mindre träkapell, som sedan användes under tiden den nuvarande kyrkan byggdes. Den har troligen påbörjats någon gång i slutet på 1300-talet eller i början på 1400-talet. V ad omfattade Svealds testamente, det kan ju inte ha varit mycket i Rutvik och man har aldrig hört talas om kyrkojord i Rutvik, utan det var Kyrkoholmen, Kalvholmen delar av Brändön och kyrkohemmanet i Sunderbyn samt några öar ute i skärgården utanför nuvarande Luleå. Beträffande kapellet i Sävast så uppger ju prosten i Luleå, Andreas Canut 1634 i ett brev att det skall ha funnits ett kapell tremil längre in efter älven. M an kan fråga sig varför kyrkan i Sävast försvann, det finns ju en tradition om ett par drabbningar i Luleå älvdal, men intet av dessa går att bevisa. Förstörelsen av kyrkan i Sävast bör ha skett omkring 1390. Man har för övrigt vid de senaste årens byggnation i Sävast hittat en del benrester som tros vara från den gamla kyrkogården. VEM TROR DU ATT DU ÄR ? Börja släktforska med - Lulebygdens Forskarförening Är det länge sedan Du har släktforskat så är detta ett lämpligt tillfälle att förkovra dig. Har Du släktingar, eller bekanta, som funderar på att släktforska. Tipsa dem eller överraska dem med en kurs som present. Kurs i Släktforskning - Onsdagar 18 - 21 Start: 1 oktober 2014 - Kurslängd: 30 timmar - Avgift: 850 kr Intresseanmälan: info@lulebygden.se Mer info på vår Hemsida: www.lulebygden.se Lulebygdens Forskarförening Ångfärjan Trafik II 5 Fortsättning av Gunnar Lindgren Det blev allt dyrare att driva färjan. Färjdriften var ingen billig affär för de båda kommuner, Luleå stad och Nederluleå, som skulle svara för driften. Framför allt var det staden som stod för kostnaderna. 1938 togs avgiften bort. Den hade varit tämligen konstant över åren och svarade ungefär mot utgifterna. År 1930 var stadens inkomster 40 000 kr. Under den långa brodebatten, som sägs ha börjat med ett förslag redan på 1860-talet, väcktes många idéer om hur färjtrafiken skulle skötas. Hamnkapten Hjalmar Falkland ville i mitten på 1920-talet att man skulle anlägga en linfärja, men den idén föll snabbt på grund av det långa avståndet mellan stränderna. Kriget stoppade Bergnäsbron En ny och större ångfärja var också på tapeten, bland annat som ett alternativ om bro vid Gäddvik föredrogs. Det var först 1927 som något konkret i brofrågan gjordes i form av en motion till Luleå stadsfullmäktige. Stadsfullmäktiges ordförande 1930 Axel Nilsson tog upp tanken på att staten skulle låta uppföra en bro, helt bekostad av bilskattemedel, som man gjort i Kalix. Att skaffa en ny färja skulle mer än fördubbla driftskostnaden för Luleå stad, och den lösningen avvisade också staden, som skulle bli ensam med driftsfinansieringen om Gäddviksbro byggdes. År 1932 fattade fullmäktige beslut om att bro skulle byggas. Sju år senare var allt klart för ett definitivt beslut i riksdagen, men kriget kom emellan och spelade broförespråkarna i Gäddvik i händerna. Av militära skäl måste en bro snabbt byggas över älven söder om Boden och det blev i Gäddvik, där avståndet mellan stränderna var kortast. Ett mått på hur omfattande färjtrafiken kunde vara ett år under andra världskriget är följande: År 1942 transporterades 138 343 fotgängare, 2 632 hästskjutsar, 353 033 cyklar, 9 778 personbilar, 21 460 lastbilar, 1 095 bussar och 330 släpvagnar. Ordinarie turer var 18 593 och extraturer 1 483. Siffrorna 1937 var: 75 394 fotgängare, 146 313 cyklar och lättviktsmotorcyklar, 2 966 hästfordon, 31 812 personbilar och motorcyklar, 16 081 lastbilar, 6 293 bussar och 4 939 släpvagnar. Avgiftsfritt efter 1938 När ångfärjan ersatte roddfärjan ändrades inte avgifterna. Men med tiden skedde smärre justeringar och turlistan 1906 ger vid handen att en heltäckt vagn med skjutsbonde och två hästar betingade 75 öre för överfart. Tvåhjuligt fordon med skjutsbonde och häst kostade nu bara 30 öre, medan en lastvagn med skjutsbonde och två hästar kostade 60 öre. En bryggarvagn kostade lika mycket. Nu hade också cykeln kommit med på ett hörn - 5 öre - och speciella barnbiljetter hade tillkommit - 5 öre även för dem. Enkel resa för vuxen kostade 10 öre. År 1918 hade bilen på allvar kommit med i bilden. För stora personbilar var avgiften 75 öre, för små 50 öre. En krona kostade det för en stor lastbil med lass, 75 öre utan lass. För fångskjutsar och tågande trupp exempelvis utgick ingen avgift och likaså åkte ämbetsmän gratis på sina tjänsteresor. Några större avvikelser från denna prislista blev det inte under årens lopp. År 1938 när avgiften togs bort kostade det exempelvis fortfarande 10 öre för en person, 5 öre för barn. Fahles timmerstock Historier av allehanda slag har naturligtvis florerat kring färjtrafiken. Redan i dess begynnelse kom historien om Fahle Holmgren i svang, storätaren som i en måltid kunde äta 100 ägg och skölja ned det hela med en hink svagdricka. Han kom gående ned mot färjstället i Luleå, där några timmermän var sysselsatta med byggandet av kajanläggningen för den nya ångfärjan, som snart skulle tas i bruk. Fahle brukade försörja sig med vedhuggning hos stadens burgnare familjer och man såg honom ofta komma bärande ett knippe famnved över skuldrorna för att sparas till vinterns behov av bränsle. Han beskådade timmermännens arbete, och till slut kom han med en försynt begäran att få ta med sig hem ett par av de stockändar, som blivit över vid timringen. Då flög en ingivelse i timmerbasen. Han lovade Fahle en hel stock. Under förutsättning att han själv kunde ta den på sina axlar och sen bära den hem utan att vila och utan att lägga ifrån sig stocken. Fahle valde begrundande ut en stor stock, fick den så småningom under stor möda på År 1945 tog riksdagen beslutet om Bergnäsbron men först 1949 gav regeringen efter många uppvaktningar och manifestationer tillstånd till brobygget, som sedan stod färdigt att invigas den 6 juli 1954. Ångfärjan gjorde samtidigt sin sista vemodiga resa med passagerare mellan Bergnäset och Luleå. 6 Lulebygdens Forskarförening sin rygg och började, starkt framåtlutad, vandringen hemåt. Den lutande ställningen var härvid Fahle till stor hjälp, ity att han alltid gick med överkroppen i vinkel och endast med möda kunde räta upp sin rygg. Med en timmerman som kontrollant stönade Fahle i väg, ginade över stadsparken, och följde sedan Storgatan ned till korsningen mot Kungsgatan, där han strax bakom Bomans snickeri hade sin stuga. Denna sista bit våndades han märkbart och knäna ville vika sig under honom. Men till slut var han i alla fall framme vid sin gård och kunde kasta den vrånga bördan ifrån sig. Tystnaden från de många ungar och gatuvandrare, som följt honom på senare delen av hans mödosamma väg tolkade mer än väl deras beundran för hans uthållighet. Annars var Fahle ständigt och jämt utsatt för alla pojkars påfund, lite ”bakom flötet” som han ansågs vara. befäl. De påstods ha ockuperat färjan vid något tillfälle och begett sig ut på en nattlig extratur på fjärden. Det är inte sant, säger Gunnar Johansson, färjstyrman, som fortfarande är i livet och bara har goda ord att säga om de amerikanska gästerna. Kompassjustering väckte undran Skrönan kan ha emanerat från ett tillfälle då Trafik en natt i juli 1945 justerade kompassen. Detta gjorde trafikmedlet i fråga ute på Södra Stadsfjärden där dess underliga manövrer väckte åtskillig uppmärksamhet. Polis och vanligt folk strömmade till - men skingrades när man fick förklaringen. Ombord befann sig enligt Kuriren till yttermera visso också hamnkapten Åke Andersson, som säkerligen kunde sina saker och syntes handla med sextant och andra sjömansmässiga manicker med tillförlitlig säkerhet.- Den tragiska olycka som blev avgörande för anskaffandet av en ångfärja skildrades i Norrbottens -Kuriren Färjan från år 1901. Lägg märke till unionsflaggan Befälhavarna Färjans historia är naturligtvis även dess befälhavares. Den förste var A R Haller (1900-1904), som varit befälhavare på Ångermanälven, han följdes av Erik Sjölander (1904-1918), Alfred Åström (1918-1935), Johan Landström (1935-1942) och Filip Nordgren (1942-1954). Som styrmän fungerade även några av däckskarlarna som Lars Wikström och Gunnar Johansson. Det var inte lätt att manövrera färjan med sin stora överbyggnad, vilken fungerade som mäktigt vindfång, över sundet. Särskilt svårt var det när det stormade från nordväst och man samtidigt skulle beräkna den avdrift som strömmen åstadkom. Någon gång brakade man in i pirarmarna, men då var det tillfälliga skeppare. En försökte inte mindre än sex gånger innan det lyckades. En annan var så nervös att han lät ångvisslan jaga bort måsar, som irriterade honom. De lyckades också väl med att klara av bråkstakar och besvärliga passagerare av annan sort. Det har berättats skrönor, bland annat om de amerikanska flygare som låg förlagda på Kallax under krigsslutet under den legendariske Bernt Balchens Färjan hade också en annan uppgift, nämligen att fungera som flodspruta. Det skedde vid flera tillfällen. Sprutan påstås ha varit så stark, att det fordrades minst tre man att hålla slangen så den inte slängde vid fullt pådrag. Den anslöts till ångmaskinen och lämnade en vattenmängd på 1 200 liter i minuten. Det var två slangar med samma kopplingsanordning som Luleå stads ångspruta på sin tid. Trafik som brandbekämpare Vid Altappens brand 1908 fick färjans spruta göra ordentlig med fruktlös tjänst, och under tiden åkte den gamla roddfärjan i sjön för att klara hästskjutsarna mellan staden och Bergnäset. Veterligen var detta sista gången roddfärjan var i bruk – den var så gisten att den inte kunde brukas förrän den legat i vatten ett bra tag. För övrigt roddes passagerarna över i småbåtar under den tid färjan låg vid Altappen och sprutade. Färjan fick gripa in vid en miljonbrand i Karlshälls trämassefabrik 1921. Den gjorde en stor insats vid ett brinnande magasin vid Kolbolaget 1925 och deltog när det stora bostads- 7 Lulebygdens Forskarförening huset på Stensborg brann 1936. Kanske den gjorde sin största insats under den stora skogsbranden över Kallaxheden 1939, då den låg i Lulviken och bidrog till att Hamnholmen räddades. Och färjan, vart tog den vägen sen då? Jo, den slutade antagligen sina dagar i muddringens tjänst. Den såldes till Skellefteå, där den försågs med grävskopa och alltså förvandlades till mudderverk. Idag är det svårt att se att det funnits färjtrafik över älven. Det enda som återstår är den tjänstebostad som byggdes för färjbefälhavaren i korsningen av Älvgatan och Repslagaregatan. Huset flyttades för en hel del år sedan ett litet stycke upp efter gatan till Repslagaregatan 9 B. Den tragiska olycka som blev avgörande för anskaffandet av en ångfärja skildrades så här i Norrbottens-Kuriren den 27 september 1898. Färjan sjönk En man i djupet. En beklaglig olyckshändelse, som kostade en människa lifvet och hade kunnat kräfva sex andra människolif, inträffade strax före kl. 10 i dag på morgonen. En af färjorna, som förmedla trafiken mellan Bergnäset och staden, skulle öfver till stadssidan. I färjan befann sig förutom roddkarlarne fem personer och tre hästar jämte tvänne åkdon och ett mindre hölass. När färjan hunnit midt på älven, kom ångaren Ingrid för birusande,efterlämnande häftiga svallvågor, af hvilka färjan försattes i gungning. En af hästarne blef häraf skrämd och började, oroad som han var, att stegra sig i den trånga farkosten. Under försöken att lugna djuret och den villervalla, som därvid uppstod, började färjan taga in vatten, och hårdt lastad som den var, dröjde det ej länge förrän den sjönk under passagerarnas fötter. Inom ett ögonblick lågo alla i vattnet. Hästarna summo mot stranden, men för de nödställda människorna fanns ej annan råd än att, fastklängda vid den flytande höskrindan, söka hålla sig uppe i det längsta. Det ruskiga haveriet hade dock observerats, och en båt stack genast ut från Bergnäsets färjställe och rodde mot den plats, där de olyckliga kämpade för lifvet. Äfven ångarena Gellivara och Axel styrde skyndsamt ut mot olycksplatsen för att bistå de nödställda. När ändtligen hjälpen anlände och allt hvad räddas kunde var i säkerhet, befanns det, sorgligt nog, att en af passagerarne funnit sin graf i djupet. Det var soldatsonen Emil Häll från Antnäs, som på detta tragiska sätt fick offra lifvet. Det var soldatsonen Emil Häll från Antnäs, som på detta tragiska sätt fick offra lifvet. Lansering av Sveriges dödbok 1901-2013 I samband med släktforskardagarna i Karlstad den 30-31 augusti lanserades den nya versionen av Sveriges dödbok. DVD-skivan Sveriges dödbok 1901-2013 har utökats med 1 miljon nya poster för åren 19011946 och cirka 400 000 poster har tillkommit för åren 20092013. DVD-skivan finns att köpa i Rötterbokhandeln (www. rotterbokhandeln.se) fr.o.m. den 1 september. Priset är 600 kr. För medlem i medlemsförening hos Sveriges Släktforskarförbund är priset 500 kr. Frakt och emballage tillkommer med 29 kr. (Lulebygdens forskarförening är inte medlem i Sveriges Släktforskarförbund). Ur Norrbottens Kuriren 1882 Frågan om en färja mellan Bergnäset och staden förekom hos hrr stadsfullmäktige i onsdags. Den kommitté som skulle utreda hwilketdera wore fördelaktigare: en ångfärja eller dubbel uppsättning af färjstugor, materiel och personal, hade ansett att frågan om ångfärjans anskaffande borde anstå till dess den nya, rakare wägen mellan staden och Persön blefwe färdig. En ångfärjas anskaffande skulle kräfwa 15 à 20 tusen kronor och dess underhåll och skötsel sedan 2.000 kr om året, hwadan det nu wore fördelaktigare att snart anskaffa dubbel uppsättning af färjor och båtar och anställa en färjkarl till, för hwars räkning ny färjstuga uppfördes på östra sidan af färjleden eller å stadens område. Stadsfullmäktige biföllo detta förslag 8 Fahle del II Fahle på väg till tryckeriet ~1900 F ahle var på sin tid en av stadens mest originella personer och otaliga historier cirkulerade om honom. Fahle hade en stor och kraftig kroppshydda och han anlitades ibland för många tyngre göromål. Hans karaktäristiska framåtlutande gångart med ena armen på ryggen, var lätt att känna igen bland stadens invånare. Fahle försörjde sig med bl a vedsågning och vedhuggning i lulebornas vedbodar. I stadshotellets kök var han en trägen besökare och där fick han ta för sig av hotellets överblivna mat. Ofta gick han runt om i stan och plockade upp ved och koksstycken som fallit av något lass. I övrigt var han en helt oförarglig person som inte gjorde någon förnär. Fahle bodde i en liten stuga mellan Bergboms och Bomans hus. Från Köpmanagatan intill Bergboms hus gick en smal grändliknande väg, på lulemål ”fätån” d v s en fä-stig, som ledde till Fahles bostad. Lulebygdens Forskarförening Christer Öbergs Fahle född, utom äktenskap, 1851-11-30, Innansjön, Burträsk församling, Västerbotten. Modern var Magdalena Johanna Pehrsdotter, 182608-21. Modern gifter sig så småningom med Olof Gustaf Holmgren 1833-11-19, och ger därmed Fahle efternamnet Holmgren. Hans mamma dör 1868-05-04. Fahle blir alltså moderlös vid 17 års ålder. Vid folkräkningen 1870 och 1880 är hemorten Jeppnästjernliden och han benäms ”Lösdrivare /Skolbarn”. 1890 har han flyttat, hemort beskrivs som ”Qvarstående obefintlige” sedan 1881-1890. Det visar sig att han nu är skriven i Luleå som ensamstående arbetare. 1891-06-26 gifter sig Fahle med Josefina Rönnqvist f.1858. Äktenskapet håller till 1898-0818. 1910 är han skriven i Luleå Domkyrkoförsamling, kvarteret Laxen. Fahle dör 1919-04-02 i en ålder av 67 år. D et sägs bland annat att han en tid skötte kaptrissan vid Norrbottens bryggeri vid Norra Strandgatan. Där fick han mat så mycket han orkade med som sen sköljdes ner med en kagge svagdricka. Under arbetet med kaptrissan råkade han såga av sig ett par fingrar och var sedan oförmögen att sköta jobbet med kaptrissan. Fahle som pressdragare Fahle blev sedan pressdragare hos Hallmans & Helins tryckeri i gamla Folkets hus lokaler i hörnet av Sandviksgatan och Skomakargatan. I många år arbetade han som pressdragare i Norrbottens-Kurirens tryckeri i slutet av 1800-talet. JG Fotnot: Snällpressen tillsammans med det nya papperet som tillverkades av trämassa och därmed var billigare räknas in i det som brukar kallas för ”pressens andra tekniska revolution”. Tryckpressen drogs ”för hand”, med hjälp av ett stort svänghjul. Spontanträff med amerikansk släkting D en 11 juli 2014 sökte jag på www.ancestry.com efter min frus farfars farfars bror Erik Abraham Sundström (1828– 1899) som 1882 emigrerade med sin andra fru och deras fyra barn. De lämnade Alvik och kom till Algona, Kossuth i Iowa. Jag hade sökt och hittat en del uppgifter om dem för några år sedan och orsaken till att jag gjorde detta just nu, var att vi träffade släktingar som bor på den gamla släktgården i Långnäs (”Mitjel”). Den gemensamma förfadern är Abraham Sundström (1801–1864). Nu hittade jag ett nyupplagt familjeträd som kring hennes svenska släkt gick vidare med sonen Augus t (1883–1973) och möjligheten att kontakta hans barnbarn Janet Sundstrom Taylor (f. 1952) i Missouri. Redan senare samma dag fick jag svar från Janet där hon skrev att hon började forskaeftersom hon planerade en trip till Stockholm med sin make Doyle 14–16 juli, dvs. om tre dagar! Janet och Doyle befann sig då redan i Irland där hennes syster medverkade i kören Mark Twain Chorale. Sedan skulle Janet och maken resa vidare med en grupp från Missouri till Stockholm. Vi har länge tänkt köra bil ner till Stockholm med våra två barn och bestämde oss ganska snabbt för att göra denna resa nu och träffa Janet (som är en fyrmänning till min fru Helenas far) och Doyle. Vi skrev och frågade om dem skulle ha möjlighet att träffa oss, vilket dem kunde och vi bestämde att träffas på restaurangen Under Kastanjen i Gamla stan kl. 12. Janet skrev att de uppskattade vår långa resa för att träffas och göra deras visit i Stockholm så speciell, en möjlighet som inte händer så ofta. >>>>>>>>>>> <<<<<<<<<<< 9 Lulebygdens Forskarförening T änk att få kontakt med en släkting på väg till Sverige, landet som hennes farfars föräldrar lämnade för 132 år sedan! >>>>>>>>> <<<<<<<<< Bokrecension Eva Ericsson Klang har gett ut en angelägen ungdomsbok som även vuxna har stor behållning av att läsa.. Den handlar om mobbning och hur den kan bearbetas och motarbetas. Boken heter Kalle är mobbad – aktionsgruppen ingriper. Målgruppen är ungdomar mellan 12 och 17 år. D Bild f.v: Doyle, Helena, Christer, Janet, Anton och Isabelle Kursutvärdering ht 2013 Frågeställningar (Antal svar:11) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Vilket omdöme vill du ge studiecirkeln som helhet? Vad anser du om svårighetsgraden? Vad anser du om tempot? Vad anser du om cirkelledarnas förmåga att lära ut? Vad anser du om cirkelledarnas kunskap i ämnet? Vad anser du om studiecirkelns upplägg (innehåll, arbetssätt etc.)? Vad anser du om studiecirkelmaterialet? Anser du att studiecirkeln var värd sitt pris? Har dina kontakter med LFf inför och under studiecirkeln gett dig ett gott intryck av föreningen? Anser du att kurslokalerna ligger bra till och är lätta att ta sig till? Anser du att kurslokalerna är trivsamma? en påhittade handlingen är förlagd till Luleå. Tre pojkar i årskurs åtta är huvudpersoner: Kalle som blir mobbad, Klas som är den mest aktive av mobbarna och Viktor, som på olika sätt försöker stötta Kalle och som tillsammans med en kamrat försöker få slut på mobbningen . . Vi får följa alla tre och på nära håll se deras olika utveckling under skolåret. 1 2 3 8 4 5 Total poäng 11 5,0 3 3,3 11 1 1 6 3,0 11 5,0 11 5,0 4 7 4,6 4 7 4,6 1 10 4,9 11 5,0 3 9 4,0 2 12 Hur fick du information om studiecirkeln du gått? Via LFf:s hemsida 2 Annons i dagspress 1 Via bekanta/kollegor 2 Jag tog själv kontakt 5 Via medlemstidningen 1 Övriga kommentarer: 13 av Leif Larsson -Parkeringsmöjligheterna är dåliga i närheten av kurslokalerna; -Komplettera m lista över litteraturtips; -Kursen har gjort mig mycket intresserad av att fortsätta; Trivsamt; Bra med flera kursledare; -Mycket bra kurs med kunniga personer; Bra material; Tack för all hjälp!; Bra med repetition; -Bra och lärorika konkreta fall som gav mycket; Bra info om vilka kyrkböcker som finns. Eva Ericsson Klang född i Överkalix men Luleåbo sedan lång tid. Hon var en av författarna till dokumentärboken Morjärvmannen, som handlar om hennes far som oskyldig anklagades för spioneri 1976. Boken om mobbningen är hennes första ungdomsbok och hennes första skönlitterära bok. Ämnet är ständigt aktuellt och författaren har ofta upprörts av tidningsartiklar i ämnet. Det material som hon då samlade har legat till grund för boken, som förhoppningsvis kommer att användas i skolorna som ett engagerande diskussionsunderlag. www.lulebygden.se Glöm inte att kolla föreningens hemsida då och då. Där hittar du uppgifter som inte tidningen kan förmedla. Till exempel alla aktuella uppgifter. 4,2 Bidrag till Julius Sundströms Minnesfond Förvaltas av: Lulebygdens Forskarförening Plusgirokonto: 36 64 01-8 Stipendiegruppen/Lulebygdens Forskarförening Gerd Olovsson, Tel 0920-25 44 64 e-post:gerd.olovsson.@telia.com Anders Sandström, Tel 0929-304 26 FONUS kan förmedla telegram 10 Lulebygdens Forskarförening Stövlarna En berättelse om hur det var att föda barn för 100 år sedan. Berättare Gunnar Johansson, son till hinkbäraren Enar. Den strapatsrika vägen efter läkare: - 7 km gångstig - 3,5 km rodd - 3 km gångstig - 1 km rodd - 2 km gångstig - 2 km rodd. Enkel väg ! Avafors stationsbyggnad F örsommaren 1918 i Långsel, Råneå socken. Hela familjen är samlad. 20 åriga Elin, dottern i huset, väntar sitt första barn. Mor Anna säger: -”Vi måste få hit en doktor. Hon har haft värkar i tre dagar, men nu har dom upphört. Elin kommer att dö, hon är för trång.” Efter en lång diskussion utsågs mågen på gården, Gerhard, att hämta doktorn. Han var den raskaste karlen av dem alla. Med lämplig utrustning startade han tvåmilapromenaden till Avafors. Väl framme i Avafors gick han in på järnvägsstationen och begärde att få ringa till Boden. Telefonen var den enda och linjen gick till stationen i Boden. -” Här är det bara jag som ringer!”, sa den barske stinsen. -”Det gäller liv eller död”,sa Gerhard. -”Det spelar ingen roll här är det bara SJ som ringer!” Den desperate Gerhard tar telefonen. –”Nu ringer jag”. Efter mycket besvär når Gerhard doktorn på BB i Boden, denne frågar: -”Har ni inga gummor i byn, sånt brukar dom klara”. Gerhard förklarar läget och efter långt funderande säger doktorn: -”Jag måste nog komma”. Efter några timmar anländer doktorn med tåget till Avafors station. Gerhard hälsar, tar fram ett par stövlar ur ryggsäcken och säger: -”Du måste nog ta på dom här, för vi ska färdas långt och det är lite blött”. -”Aldrig”, svarar doktorn. -”Ja, ja. Då går vi”, säger Gerhard. Färden Så här gick färden. Avafors – Hovlös (7 km gångstig). Hovlös – Strandforssel (3,5 km rodd). Strandforssel - Forshed (3 km gång). Ytterligare 1 km rodd, därefter 2 km gångstig. Till sist 2 km rodd över Långselet. E 11 Lulebygdens Forskarförening n fortfarande irriterad doktor stiger in i ett fullsatt kök. -” Vad är det här för pjosk, sånt här måste ni väl klara?”. -”Nää hon är för trång”, svarar mor Anna. Doktorn går in i kammaren, men efter en stund kommer han ut i köket. -”Varmt vatten”. –”Det finns här”, säger mor Anna. -” Jag vill vara ensam nu, men du skall komma med mig”, säger doktorn och pekar på Elins äldre syster Elina. I kammaren sätter doktorn upp ett lakan tvärs över sängen och instruerar Elina att hålla hårt om sin systers huvud och axlar och om möjligt över Elins öron. I köket är alla församlade. Husfadern Johannes, husmor Anna, söner, döttrar, mågar, grannfrun Matilda, gamle drängen samt två pigor. Dom enda som är glada är de 1,5 år gamla tvillingsflickorna som leker på golvet. Elins man Edvard sitter på en stol vid dörren, hopsjunken av oro och brist på sömn. Johannes sitter vid bordsändan, han har postillan och psalmboken nära till. Inga babyBARN?-skrik hörs från kammaren, någon frågar om detta. Anna skakar på huvudet – hon vet. Efter en lång stund, en evighet tycker många, kommer doktorn ut genom kammardörren, rullar ned skjortärmarna, titta sig omkring och säger: -”Finns det någon modig man här?” Artonårige Enar reser sig. -”Vad skall jag göra?” –”Du ska bära ut den här hinken!” Över hinken ligger det en handuk. Enar tar hinken, vid dörren stannar han och ser på pappa Johannes, som nickar. Han håller psalmboken i handen. Elina kommer mycket blek in i köket och säger: -”Hon sover”. Doktorn kommer också in, färdigklädd och med väskan i handen. -”Vi har mat, ni måste äta innan ni går tillbaka”, säger Anna Doktorn sitter länge vid bordet innan han börjar äta. Han stöder armbågarna mot bordet, händerna rakt upp, ser på händerna och säger tyst: -”Usch, jag känner mig som en mördare”. Efter måltiden avtackas doktorn, vid dörren står Edvard, tar i hand och tackar. -”Vem är du”, frågar doktorn. -”Min fru”, säger Edvard och nickar mot kammaren. -”Kan hon…..?”, frågar Edvard. -”Javisst, lycka till”. Ute på bron står Gerhard klar att följa doktorn tillbaka till Avafors. Från skogen kommer Enar med spade och en tom hink. Doktorn säger till Gerhard: -”Var har du stövlarna?” När dom passerar stugknuten hör dom Johannes ta upp en psalm, ”Härlig är jorden”. Elin fick senare fyra barn, utan större problem. Lunchpriser då och nu av Arnold Lagerfjärd Priserna för en lunch har stigit väldigt i krontal räknat genom åren. En del beror på inflationen, en del på skatt och andra saker. I Boden kostade lunchmaten i mitten av 1960-talet 2-3 kronor, ofta genom köp av kuponghäften. På sensommaren 1966 kom jag att vikariera för chefskronofogden i Kiruna. Nära kontoret fanns en restaurang, där lunchen kostade 4 kronor, vilket då var ganska mycket. En dag tänkte jag att jag kunde kosta på mej en härlig fläskkotlett och en kall öl på Hotell Standard. Det kostade 8 kronor. Men det var en besvikelse: kotletten var urkokt och ölet var varmt! LULEÅ DÅ? I september 1965 bestämde sig Gunnar ”Cyrris” Söder-holm på Norrbottens-Kuriren (NK 200509-08) för att kolla priser. EPA var billigast med 3:10 för varmrätt med smör, bröd och mjölk samt kaffe. På Toppens Grill var priset 3:65 för motsvarande. Men för kaffe tillkom 60 öre. Stadshotellet hade priset 6:50 för allt inklusive kaffe. Hotell Standard hade smörgåsbord med en hel del rätter för 7 kronor. Mjölk 75 öre, kaffe 75 öre. Summa 8:75. MOMS! Långsel 1926 Sittande Johannes och Anna Johansson,med son Enar och dotter Ester, samt barnbarnet Sixten Huvudpersonen Elin med maken Edvard Törkvist På 1980-talet hade lunchen gått upp till 40 kronor. Nu hade sregeringen åter behov av att höja skatterna. Inkomstskatten och moms-procenten var det inte längre möjligt att höja. Så man sökte avdrag att ta bort. Liksom nya skatter och momsfria varor att beskatta. Nu införde man moms på lagad mat. Lunchen steg 1988 direkt med 10 kr till 50! Sedan har utvecklingen gått sin sedvanliga gång. Lunchen kostar nu – sommaren 2014 – 75 á 80 kronor! 12 Lulebygdens Forskarförening Förbrända hemman på 1600-talet Katastrof för den enskilde I Kammararkivets långa serie av landskapshandlingar för Västerbotten ﬁnner man ibland under rubriken ”Avkortningar” uppgifter om ”Förbrända hemman”. Det är i princip upplysningar om vilka som under det gångna året drabbats av vådeld och därmed förlorat sin skatteförmåga. Ofta är uppgifterna kortfattade och innehåller inte mer än namnet på den drabbade och vederbörandes hemort, men ibland kan vi skymta veritabla katastrofer där ﬂera bönder i samma by drabbats. Alltnog följande axplock är ett smakprov på vad som kan ﬁnnas. Förbrända hemman anno 1601; • Jakob Olsson i Uhnebyn miste i Fiord allt det han otte genom Wåd Helld, ähr på Öffuerhetenes N: behagh förskonadt mz alle Wth skyller. • Sakarias Larsson i Affuan miste genom wådeld allt han ägde. • Wibbe Larsson i Biörslandet och Nils Ersson i Brendöhn hafua nu i år mist allt det de ägde genom wådeldh. och allt thet dee äger 1616, hafuer derföre nutit friheet för Åhrlige Rentan allena, der på beuiss den 12 July 1616 och ligger alle för – 1 ½ mtl. Förbrenda hemman anno 1623; • Nils Jacobsson i Bensbyn genom wådeld tre veckor före midsommar 1622 – 3/8 mtl. Förbrenda hemman anno 1625; • Jöns Larsson i Haras, 1/3 mtl. • Nils Larsson i Alleuich, 1/2 -mtl. • Jöns Olofsson i Skatamark - 3/8 mtl. Katastrof för den enskilde Det är först i mitten av 1700 -talet som vi får säkrare underrättelser om de skador som kunde uppstå i samband med en brand. Då kunde de drabbade med stöd av 1734 års lag söka brandstodhjälp, vilket prövades av häradsrätten och därför avsatte ett protokollfört förhör. Exempel på dylika olyckor är inte ovanliga i domböckerna och genom att ta del av ett enskilt fall förstår vi bättre vidden av en dylik katastrof. av Anders Sandström N atten mellan den 15 och 16 september år 1748 befann sig bonden Elias Jakobsson o h h Margareta Olofsdotter vid kyrkan i Gammelstad. Hemma på gården i Ale, inte långt från kvarnplatsen, befann sig pigan Malin Henriksdotter och familjens fem små barn, vilka dock vaknade upp och räddade sig ut ur lågorna. Genom eldsvådan förlorade familjen byggnader, skörd och lösöre till ett totalt värde av 1 367 daler kopparmynt. Byggnaderna och den inneliggande skörden värderades på följande sätt; En ny parstuga fullständigt inredd – 160 daler En gäststuga – 100 daler En portbyggnad – 90 daler En liten visthusbod – 24 daler En gammal kornlada – 48 daler En ny stallbyggnad – 40 daler 60 skylar korn – 180 daler 12 lass vallhö – 108 daler 6 skylar råg – 24 daler • Ture Nilsson i Gäddeuich miste ifiord genom wådeld allt det han otte. • I Presteholmen hafwa tre bönder anno 99 mist genom wådeld allt de åtthe, skall skatta 1602. Förbrenda hemman anno 1612; • Hans Hansson i Engesbyn och Lasse Persson i Sundom hafuer mist genom wådeld allt the åtte, därför frie efter kyrkoherdens bevis 1612 3/12 – 11/32 mtl. Förbrenda hemman anno 1617; • Per och Christiern i Antnäs sampt Per i Bölet, hafuer mistet genom Wådeld deres gårder Fyrkantsbyggd gård i Tornedalen år 1736 efter Reginaud Outhiers ”Journal 1736-1737”. Frånsett den snedväggiga delen av portbyggnaden med påbyggda spiror kan Elias Jakobsson gårdskomplex i Ale mycket väl ha sett ut på detta sätt. Lulebygdens Forskarförening 13 Stora ovädret 1934 Stormens vilda framfart Berättat av Arnold Lagerfjärd Sex år gammal var jag, det har jag förstått senare. Det nya huset i Luledalen hade byggts sommaren 1934. Vi hade flyttat in, och nu var det höst med ett snötäcke på ett par decimeter eller mer. Jag lekte ute. I vår bagarstuga, där vi bott i tre år, bodde nu den gamle Anselm Hedberg med sin fru. Han hade gjort ett fågelbo vid gaveln mot älven. Jag stod och tittade på det när gubben börja banka på fönstret och låta elak. Jag hade svårt att veta varför. Kunde jag möjligen ha försökt kasta en snöboll mot boet? Men nu fick jag annat att tänka på. Det började blåsa något förskräckligt, snöa och regna våldsamt. Det blev ett våldsamt oväder, och snön på marken försvann ganska kvickt! Vi hade en djup brunn med timrade väggar, som slutade en halvmeter ovan jord. På en ställning med en trärulle lindades en kedja upp när man vevade upp hinkar med vatten. Nästa dag upptäckte vi att jorden rasat in på ena sidan av brunnen. Ruttnande stockar hade gett vika vid ovädret. Nästa år satte min far cementringar ända från botten, 21 stycken! ”Storm över Norrbotten, Luleå stad i mörker” Karl Johanshamn skadad Ja, så var rubrikerna i Norrbottens-Kuriren dagen därpå, fredagen den 2 november 1934. Träkajen i Salmis vid Haparandahamn var förstörd liksom vägbanken Bensbyn – Skäret. El- och telefonledningar bröts. Filmvisningarna på biograferna Metropol, Röda Kvarn och Odeon bröts. På Metropol slocknade ”Män i vitt” med Clark Gable och Myrna Loy På på Röda Kvarn var det ”Anderssonskans Kalle”. Och på Odeon visades ”Nana” efter Zolas roman. I Nana var Anna Steen världens främsta skådespelerska enligt förhandsreklamen. Men det var nog inte alla så säkra på! I Norrbottens-Kuriren den 11 februari 1980 har Ulla Persson en artikel om den fruktansvärda stormens härjningar framför allt i Luleåtrakten. Hon berättar om Kyrkliga Missionskretsens möte på Fredsgatan 12 på Gultzauudden i Luleå. När ljuset slocknade fortsatte man med sång och prat. Man hade läst i tidningen att polisen fångat Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson, som varit på rymmen i södra Sverige. De var bl a misstänkta för kassaskåpssprängningar i Röstånga och Ingelsträda. Ovädret föregicks av spöregn. Stormen kom över Luleå vid 16-tiden. En plötslig våld-sam stöt skakade husen, det tjöt och dånade. I Södra Hamnen nådde vattnet nästan kajkanten, och massor av vatten kastades ända till gatan framför hamnhuset. Vid 21- tiden nådde ovädret kulmen. I hörnet Storgatan – Kyrkogatan slängdes en kvinna mot ett träd och fick hjärnskakning med efterföljande sjukhusbesök. Ångfärjan Trafik måste inställa trafiken och fick söka lä i norra hamnen. En timmerflotte vid Lule Varv slet förtöjningarna och drevs mor vågbrytaren vid småbåtshamnen. Där kastades stockarna upp på vågbrytaren och över densamma till andra sidan. Vindstyrkan skall ha gått upp till 30 á 35 meter i sekunden. En mängd småbåtsägare försökte rädda sin båtar. En del lyckades. En del båtar vatten fylldes och en del av dem sjönk.I skärgården krossades bryggorna. På Hertsön vräktes 500 á 600 fina timmerträd omkull. Trädfällning förekom litet varstans. Också i Piteorten orsakades mycket skador liksom i övrigt runt Bottenvikens kuster. Forts ”Förbrända hemman..” Bland lösöret finner vi en gammal ”Konung Gustavs Bibel” i folioformat, ett antal psalm- och betänkelseböcker, 4 silverbägare av olika storlek, 4 silverskedar och en sexdalersplåt. Vidare finns 1 lispund 10 mark tenn i form av fat och tallrikar, 9 alnar blått kläde samt 7 lärftslakan. Dessutom talar förekomsten av en stålbåge (armborst), en fågelbössa och en rävatång om jaktliga intressen. Slutligen finner vi även kör- och åkerredskap samt två tolfter sågbräder och tre mesar näver. Det sistnämnda sannolikt rester från det nyss avslutade husbygget. Eftersom inget sägs om familjens djur, som vid 1750 års jordrannsakning uppgavs till 2 hästar, 10 kor, 2 unga nöt och 13 får, så får vi anta att dessa räddades innan elden nådde ladugården. Till denna avsevärda förlust kan även läggas grannen Nils Nilssons gamla hölada á 18 daler med inneliggande 9 lass vallhö á 9 daler lasset, vilket totalt värderades till 99 daler kopparmynt. I sanning en katastrof för den lilla byn Ale med dess fem bönder! 14 Lulebygdens Forskarförening RÖRMOKARE OCH POET Text och bild. Leif Larsson Det här handlar varken om någon kalixbo eller lulebo, inte ens om en norrbottning. Det handlar om en rörmokare från Småland med det märkliga smeknamnet ”Cidden”. Han tyckte mycket om fotboll och han skrev dikter om sådant han tyckte om, både om jobbet och om fotboll. Med sina dikter berör han massor av kalixbor, lulebor och andra norrbottningar också. Igenkänningseffekten är mycket stor. Har man nån gång i livet spelat fotboll, så känner man igen nästan allt. Poeten, diktaren, heter BENGT ”CIDDEN” ANDERSSON. H an föddes den 13 juni 1948 och var son till en rysk hockeyspelare och en svensk cirkusprinsessa, sägs det. Han föddes i Billeberga församling, som ligger nära Landskrona men han växte upp i Läckeby i Småland. 64 år gammal dog han där den 4 januari 2013, i Åby församling, norr om Kalmar. Redan 1993, då han bara var 45 år, drabbades han av en stroke, som tragiskt nog gjorde att han tappade talförmågan. H ur det var med den ryske ishockeyspelaren och den svenska cirkusprinsessan är jag osäker på, trots att den uppgiften finns i forskaren Mats Trondmans artikel Skrattspegelns vackra förlorare: Fotbollspoesi, delaktighet och poetisk rättvisa (2012). Mats Trondman är forskare i pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap. En annan källa (Bajen International, juli 2013) berättar att Bengt Andersson i sin ungdom fick sitt smeknamn Cidden efter sin store idol Genrikh Sidorenkov, sovjetisk ishockeyvärldsmästare. Uppgifterna behöver inte motsäga varandra. 1989 var Bengt Cidden Andersson värd för Sveriges Radios program Sommar. I Lyckeby finns sedan 2008 en gata som heter Ciddens väg. Men det är först och främst för boken Hela bollen ska ligga still (1991), som Bengt Cidden Anderson blivit känd. Det lär för övrigt vara den enda bok som recenserats i TVprogrammet Sportspegeln. B engt Andersson var rörmokare, när han på 1980-talet slog igenom som poet. Han har gett ut 16 böcker varav tre efter det han drabbades av en stroke. Så sent som 2012 gav han ut barnboken Hugo fjäderben. Ungdomstiden med rockmusik och idoldyrkan finns med i böckerna, likaså triumfer och motgångar på Åbyvallen i Lyckeby och dessutom många upplevelser som rörmokare ute på byggena. T ill och med om när han som 16-åring insåg att han inte kunde bli fotbollsproffs i Milan eller Manchester United, utan istället rörmokare, berättar han om det i en av sina dikter (Bollvän) på ett sådant sätt att han som inte fick vara med får all sympati från läsaren. 16-åringen jonglerar inför en gapande och skrikande tränare utan känsla för uppmuntran och gemenskap: Jonglera och bli vän med bollen! Pojken jonglerar och misslyckas, byter boll och misslyckas trots att planen är perfekt och han har nya fotbollsskor. Tränaren undrar om pojken har protes på högerbenet och var stelopererad på vänster. Drömmen om framtida proffsspel krossas: nu fick jag bli rörmokare trots att jag aldrig varit ovän med bollen. Hela bollen ska ligga still – Vilken underbar variant på Hela bollen ska vara inne/över linjen … Rent av genialisk, tycker jag. En recensent skriver att det är en underdrift att säga att dikterna är en fröjd för sinnet att läsa. En sann fotbollsälskare borde (= måste) ta del av herr Anderssons mästerverk. MATS TRONDMANS forskning utgår från att läsning av skönlitteratur kan utveckla vår förmåga att leva oss in i en annan människas liv. Rent konkret gäller det att skapa förståelse för alla unga människors rätt till delaktighet inom föreningsidrotten, även de som inte har prestationsmålet som främsta motiv. Bengt Cidden Anderssons dikter är insiktsfulla och samtidigt anspråkslösa iakttagelser. De skapar både empati och sympati. Den första dikten i boken heter VM-final. D iktens ”jag” cyklar till stora fotbollsplanen med riktig målbur och riktig straffpunkt och där börjar drömmarna. En minut kvar. Det är oavgjort. Bollen på straffpunkten. Lång sats och så sitter bollen där kanonhårt i krysset. ”En eftermiddag blev jag världsmästare sjutton gånger”. Så slutar dikten. I drömmarna kan varje ung fotbollsspelare bli lika bra som sina idoler, ibland faktiskt bli idolen. I ”Hela bollen ska ligga still” 15 Lulebygdens Forskarförening finns både Nacka Skoglund, Kurre Hamrin, Kalle Svensson och hela GreNoLi-trion. Förutom diktjaget själv finns flera andra som är större drömmare än vad de är talanger som fotbollsspelare. Alla drömmer om att få spela med i riktiga matcher samtidigt som de inser att något måste gå fel för att det ska ske. Andra spelare måste bli skadade, sjuka eller vara bortresta. å vinter börjar övergå i vår tänds dessa pojkars längtan. Säsongsstarten för det egna laget (som pojkarna kanske får vara med i) eller föreningens a-lag närmar sig. Den första matchen är inledningen på hela sommaren. I dikten Vår på Åbyvallen garderar sig diktens jag för alla eventuella motgångar efter nästan dagliga cykelturer förbi fotbollsplanen med orden: Om en vecka ligger bollen på mittpunkten likt en vitsippa. Då är det för sent för våren att ångra sig. D Nästan ingenting kunde vara större än att komma med i laget. I dikten Anslagstavlan upptäcker Cidden att hans namn är med på den officiella laguppställningen. Samtidigt var det nästan omöjligt att tro på att det verkligen skulle bli av. Hela kvällen hade jag en känsla att mitt namn på högerbacken skulle suddas bort, att bokstäverna skulle falla ur laguppställningen och ner på marken. Anslagstavlan kontrollerades en massa gånger under eftermiddagen och kvällen. Sista gången strax efter midnatt. I dikten Skapelsen låter Bengt Cidden Andersson humorn komma fram mer. Om Gud varit fotbollsintresserad hade han skapat jorden platt som Åbyvallen. Nu blev det inte så. Gud måste ha varit backhoppare. V arför inte sluta med dikten Jämlikhet som nog ger de flesta av oss anledning att tänka efter och samtidigt känna sympati och värme för alla dem som inte lyckats så bra med sin fotbollskarriär: En handfull fotbollsspelare tillhör eliten. Cirka 1000 spelare är ganska bra. Men vi är tiotusentals som ingenting är och inget kan bli. När doktorn tittade på min trasiga menisk och sa typiskt fotbollsspelare kände jag en viss glädje trots smärtan. För doktorn sa ju fotbollsspelare. B engt Cidden Andersson var rörmokare. Hur bra han var i det yrket har jag ingen uppfattning om, men han anses vara Sveriges bästa författare av fotbollslyrik. Det är ett bra betyg. Inte konstigt alls att hans dikter finns på Hammarby IF: s hemsida och på väggarna i Kalmar FF:s hemmaarena. Läs i dikten Grenoli om då Cidden värvades till Milan, då han var åtta år gammal. Övergångssumman var en Loranga och ett stort Toy. Första matchen var det 100 000 åskådare … Eller dikten Bakåtpassningen då diktarjaget gjorde matchens enda mål. Motståndarna vann, men han var lycklig ändå. Det var en snygg lobb. Försök få tag på boken Hela bollen ska ligga still. Läs! Känn igen dig! Känn empati och sympati! Njut av klurigheterna! Leif Larsson också fotbollspelare en gång i tiden. Till denna underbara berättelse kan vi som var fotbollspelare en gång i tiden bara instämma ! Ur NorrbottensKuriren 1889 Raska skidlöpare Twå lärjungar wid Luleå allmänna lärowerk, William Wallin i sjunde nedre och Frans Bergström i sjette övre, hafwa i dagarne gått på skidor den mer än 17 mil långa wägen från deras hem i Korpilombolo hit till Luleå med undantag af 1 ¾ mil öfwer Räcktträsket, som de af stark motwind och ogynnsamt väder i öfrigt tillryggalade åkande. Affärden från Korpilombolo skedde i lördagsqwell och i onsdags middag woro de framme i Luleå. Den tid de sammanlagdt anwändt på de öwer 15 mil som tillryggalagts på skidor uppgick till 25 ¾ timmar. Uppmuntran för skidsport Lärjungarne wid härwarande allmänna lärowerk, Frans Bergström och William Wallin, båda från Korpilombolo, fingo i dag på morgonen efter morgonbönens slut å lärowerket af rektor mottaga 25 kronor hwardera såsom belöning för deras raska skidfärd wid terminens början från Korpilombolo till Luleå. De utdelade pennigarne hade till rektor insändts för detta ändamål af från en spotwän (förut Luleåbo) i hufwudstaden. Några mindre skolgossar kunna erhålla god wård och ett trefligt rum i närheten af Allmänna lärowerket. Närmare meddelar skollärare Forsén. (annons) Fångarnas antal å härwarande länsfängelse är i dag 18, deraf 2 qwinliga. Poststation öppnades den 1 februari wid Gunnarsbyn inom Råneå socken. JG 16 Avsändare: Lulebygdens Forskarförening Lulebygdens Forskarförening SVERIGE PORTO Residensgatan 6 E 972 36 LULEÅ BETALT Vid obeställbarhet återsänd till vidstående adress! Telefon: Telefontid: 070-299 54 24 Måndag: kl 9-11 Torsdag: kl 9-11 E-post adress/hemsida info@lulebygden.se www.lulebygden.se Medlemsavgifter Vuxen 150 kr/år Ungdom tom 25 år 40 kr/år Familj (samma hushåll) 190 kr/år Medlemsavgiften betalas till PG 36 64 01-8 Anmäl alltid adressändring! Nästa nummer av medlemstidningen utkommer den 20 november. Sänd dina manuskript omgående eller senast den 15 november. Vi emotser tacksamt och ständigt materialbidrag till tidningen. Varför inte nu/idag! Redaktionen tar emot alla bidrag. Bilder och texter även handskrivna/ maskinskrivna. ----Manuskript till tidningen sänder Du till : tidningen@lulebygden.se STYRELSEN Ordförande Eilert Apelqvist, Tel: 070-533 26 74 eilert.apelqvist@gmail.com Vice ordförande Gunnar Johansson Tel 0920-22 75 93 Ledamöter Staffan Sandberg Tel 0920-194 40, 070-543 77 73 staffan.sandberg@telia.com Sture Karlsson Tel 0920-22 30 39, 076-766 30 39 str.karlsson@gmail.com Kent-Åke Lundebring Tel 0920-26 86 31 lundebring @ bredband.net Sekreterare Carin Vallgren Tel 0920-22 86 13 carin.vallgren@ssab.com Kassör Gunnel Jägare Sandin Tel 0920-26 78 19 gunnel.jagare@gmail.com Suppleant Nils-Gustav Ökvist, Tel 0920-22 78 11, 076-818 28 78 nils-gustav.okvist@comhem.se Suppleant Kjell Mäki Tel 073-040 31 64 kjell.maki09@bredband.net Besökare föreningslokalen Ytterdörren till föreningslokalen är/skall alltid vara låst. För tillgång till föreningslokalen fordras det numera, för utom nyckeln till innerdörren, en ”Tagg” till ytterdörren. Detta innebär som tidigare - att lokalen är tillgänglig om någon som har nyckel och ”Tagg” finns i lokalen. Besökande hänvisas då att använda ringknappen som finns vid fönstret till höger. Detta gäller BARA BESÖKANDE till föreningslokalen. Besökande till fastigheten hänvisas att använda egen nyckel eller respektive trappingång. Önskar Du tillgång till nyckel och/eller tagg. Kontakta vår kassör Gunnel Jägare Sandin. Välkommen hälsar vi tre nya medlemmar Ann-Charlotte Alvhult, Luleå Gunnar Holmgren, Luleå Eva Kemi, Luleå Annonspriser 1:- kr / spaltmillimeter Medlemmar får kostnadsfritt marknadsföra sina alster i tidningen. Detta är begränsat till 50 mm/1 spalt respektive 25 mm/2 spalter. Detta under förutsättning att ett exemplar av alstret lämnas till föreningen.