Vattenråden i Sverige - de gröna näringarnas perspektiv
Slutrapport Vattenråden i Sverige – de gröna näringarnas perspektiv TR YC K S A K © LRF | Mars 2012 Text: Magnus Ljung, SLU Foto: Ester Sorri, Blomquist Produktion: Condesign Infocom Tryck: Tabergs Tryckeri Förord D et är många parter som berörs av EU:s ramdirektiv för vatten. En central grupp är markägarna, både lantbrukare och skogsägare, som utgör kärnan av de gröna näringarna. Dessa verksamheter är beroende av bra och optimal vattentillgång. Samtidigt påverkar nyttjandet av skog och jord vattnet och dess transport i landskapet. Allmänhetens deltagande är en viktig hörnpelare i EU:s ramdirektiv för vatten. Det är särskilt viktigt att de som berörs direkt ges möjlighet att komma till tals. Det är dessa personer som kan bidra med kvalificerad kunskap om lokala förhållanden och möjligheter som de olika sektorerna har för att genomföra vattenmiljöåtgärder. I den svenska regleringen av vattendirektivet har inte särskilt stor vikt lagts vid allmänhetens deltagande. Fyra av de fem länsstyrelser, som samordnade vattenförvaltningen, valde ändå att proaktivt stödja och stimulera aktörer inom huvudavrinningsområden i vattenrådsbildande under första förvaltningscykeln. Fler vattenråd har nu också bildats i det femte vattendistriktet. Totalt är över hundra personer från LRF och skogsägarföreningarna, de allra flesta förtroendevalda, representerade i vattenråd spridda över landet. En viktig ambition har varit att konstruktivt bidra till vattenvårdsarbete inom ramen för en hållbar utveckling av avrinningsområdena. Vattenråden har visat sig i ökande grad vara viktiga arenor för lokala frågor som rör vattenvård, och i några fall även relaterade vattenfrågor. Forskaren Magnus Ljung från SLU anlitades för att genomföra en studie för att ge bättre kännedom i hur vattenråden arbetar och hur vattenrådsledamöterna från LRF och skogsägarföreningarna uppfattar sin egen och vattenrådens roll och funktion. Jag är övertygad om att Magnus Ljungs rapport kommer att kunna bidra till att utveckla vattenrådsarbetet i Sverige och därigenom vattenarbetet i stort. Slutligen vill jag tacka Jordbruksverket för finansiellt stöd till denna studie, de som har svarat på enkäten och alla de som engagerar sig i vattenrådsarbete – från LRF, skogsägarföreningarna och alla andra. Helena Jonsson, Förbundsordförande LRF V attenråden har potential att vara en viktig del av en hållbar förvaltning av vatten. Det är av stort värde att så tidigt som möjligt lära av gjorda erfarenheter och återföra dessa erfarenheter till aktörerna. Denna studie beskriver både vattenråden såsom de ser ut idag och hur de som representerar de gröna näringarna upplever arbetet i vattenråden. Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om vattenråden i Sverige och därmed stödja en positiv utveckling av det framtida arbetet inom den svenska vattenförvaltningen. Innehållsförteckning S ammanfattning............................................................. 6 1. Bakgrund....................................................................... 8 8. En syntes: Hur väl överensstämmer den praktiska erfarenheten med de teoretiska idealen?....................... 23 Förutsättningar för arbetet (externa och interna).............. 23 2. Studiens syfte och mål................................................... 8 Arbetsformer och samverkansprocess............................ 24 3. Avgränsningar................................................................ 8 9. Avslutande reflektioner................................................. 26 Tid, tid och återigen tid.................................................. 26 4. Metodbeskrivning........................................................... 8 Delstudie 1 – litteraturstudie............................................ 8 Delstudie 2 – typologisering............................................. 9 Delstudie 3 – enkätundersökning..................................... 9 Självorganisering........................................................... 26 Processledning............................................................. 26 Diversitet som tillgång................................................... 26 Från ord till handling...................................................... 26 Huvudrapport – syntes..................................................... 9 10. Ord på vägen................................................................ 27 5. Framgångsfaktorer vid samverkan kring vatten – en litteraturgenomgång................................................ 9 6. De svenska vattenråden idag – en karaktärisering......... 12 Kontaktuppgifter............................................................ 29 Bilagor Inledning...................................................................... 12 Genomförande.............................................................. 12 Vattenrådens bakgrund.................................................. 13 Bilaga 1. Litteraturstudie – framgångsfaktorer vid aktörssamverkan kring ett vattendrag.................. 30 Samverkan kring vatten – ett fenomen i tiden......... 30 Ett nytänkande som möter motstånd..................... 31 Principer för fungerande och framgångsrika styrmedel....................................... 32 Varför är det inte enkelt att göra stora framsteg?.... 34 Fokus på erfarenhetsbaserat lärande..................... 34 7. Erfarenheter från vattenrådens arbete så här långt........ 16 Vad karaktäriserar en samverkansprocess?............ 35 Enkätens svarsfrekvens................................................. 16 Utmaningar för ett gemensamt lärande runt ett vattendrag................................................ 36 Slutsatser – centrala framgångsfaktorer (en slags checklista)............................................. 37 Litteraturförteckning............................................. 41 Organisering av verksamheten....................................... 13 Medlemsstruktur........................................................... 14 Hur beskrivs syftet med vattenråden?............................. 14 Aktiviteter och arbetssätt............................................... 15 Slutsatser..................................................................... 16 Målgrupp och geografisk spridning.................................. 16 Varför engagerar man sig i ett vattenråd och hur ser man på sin roll?................................................. 17 Vattenrådens funktion – ett samrådsorgan...................... 18 Vattenråden börjar hitta sin form.................................... 18 Vad är syftet med vattenråden – varför finns vi till?.......... 18 Ett gott samtalsklimat................................................... 19 Bilaga 2. Exempel på analysschema för karaktärisering och jämförelse av vattenråd................................. 42 Bilaga 3. Utformning av enkät............................................ 43 Kompetens för beslutsfattande...................................... 20 Vissa aktörer saknas och vilka borde engagera sig mer i vattenråden?................................................... 20 Stöd för en bra arbetsinsats i vattenråden finns – men förutsättningarna kunde trots allt vara bättre......... 20 Vattenråden och omvärlden............................................ 21 Resultat och effekter av arbetet så här långt................... 21 Viktigaste lärdomarna och önskemål om förändringar...... 22 Att bygga vidare på det man nu byggt upp....................... 22 Bilaga 4. Missiv i samband med första utskicket av enkäten.......................................................... 51 Sammanfattning M ycket tyder på att de erfarenheter som de gröna näringarnas representanter i vattenråden gjort så här långt utgör grund, om än inte tillräckligt, för att uppnå det som samverkansprocesser syftar till: – Effektivare implementering av väl avvägda åtgärds förslag, där aktörerna tar ett stort ansvar för för verkligandet. – Ett fortsatt intresse för att delta i vattenrådsarbetet in i nästa förvaltningscykel och inom ramen för ytter ligare arbetsmoment, såsom övervakning av vatten kvalitet och informationsspridning. – En demokratisering av vattenförvaltningen vilket leder till ökat engagemang och minskade transak tionskostnader för samhället. Huruvida det också blir så vet vi inte idag. Men generellt sett är man på rätt väg i de flesta vattenråd i Sverige. Den stora utmaningen blir att hantera de intressemotsättningar som tydliggörs när åtgärder skall prioriteras och kostnader allokeras i de vattenråd som jobbar med åtgärder. Här kommer verkligen samverkanskulturen att sättas på sitt riktiga examensprov. Studiens bakgrund och syfte Vattenråden har potential att vara en viktig del av en 6 | Lantbrukarnas Riksförbund hållbar lokal förvaltning av vatten. Det är av stort värde att så tidigt som möjligt lära av erfarenheterna och återföra dessa till aktörerna. Studiens syfte är därför att bidra till ökad kunskap om vattenråden i Sverige och därmed stödja en positiv utveckling av det framtida arbetet inom den svenska vattenförvaltningen. Rapporten består av tre fristående, men kompletterande delstudier som sammantaget ger en god och relativt samstämmig bild av vattenråden styrkor och svagheter. Delstudie 1 – Ett teoretiskt-empiriskt ramverk för vattenråd med stöd i vetenskaplig litteratur Efter 20 års forskning inom området vet vi idag ganska väl teoretiskt vad som krävs för att göra vattenråd eller motsvarande institution välfungerande. Det handlar om att skapa en plattform för dialog där man systematiskt arbetar med nulägesanalys, målbilder, handlingsplaner och konsekvensanalyser. Det handlar också om att skapa och upprätthålla ett gott samtalsklimat och en ständigt pågående lärprocess mellan aktörerna. Idealt sett finns goda förutsättningar för fungerande samverkan kring ett vattendrag. Vattenråden genomför aktiviteter och driver processer som förvaltar resurserna på bästa sätt och genererar nytta. Gruppens dynamik hanteras och det sker ett ständigt lärande. Ett stort ansvar tas också för att de beslut som fattas förvaltas och implementeras inom deltagande representanters moderorganisationer. Detta är ett ideal naturligtvis, men tidigare forskning ger idag en god bild av vartåt vi bör sträva i arbetet med de svenska vattenråden. Delstudie 2 – Karaktärisering av vattenråden Genomgången av vattenråden visar att de är en brokig skara, även om de ofta beskriver sig på ett likartat sätt. Den stora variationen speglar framför allt den lokala anpassning som de är ett uttryck för. Framväxten av lokala vattenråd har inneburit att lokala perspektiv och förutsättningar har satts i förgrunden, snarare än nationella/regionala organisationsscheman och arbetsmodeller. Detta är i grunden positivt. Vattenråden beskriver sitt syfte antingen utifrån vad de skall göra (exempelvis samverka med vattenmyndigheten) alternativt vad de vill uppnå (exempelvis en god vattenkvalitet). Generellt handlar de aktiviteter man genomför om att skapa kunskap, sprida kunskap och öka engagemanget för vattenfrågorna. När vattenråden i samband med aktivitetsbeskrivningar redogör för sitt arbetssätt så finns det en stor överensstämmelse. Det handlar om att medverka, ta initiativ, delta, granska, samt att skapa mötesplatser mellan olika aktörer (inte bara inom vattenrådet). Ingen av vattenråden beskriver hur de arbetar i termer av ett strukturerat arbetssätt, utan det är snarare en fråga om en aktivitetslista eller en ambition styrd av behoven. Här finns det sannolikt utrymme för kompetensutveckling vad gäller vattenförvaltningens och samverkansarbetets pedagogik. Lokal anpassning och unika koncept ställer stora krav på kompetens för att kunna driva dessa processer. Vattenrådens organisatoriska form ställer höga krav på processledning jämfört med en organisationsform som är styrd av tydliga avtal, begränsat uppdrag och investerat kapital (såsom vattenvårdsförbunden). I ett vattenråd är deltagarna den viktigaste resursen och pedagogiken det viktigaste styrmedlet/verktyget. Otvetydigt är en god grund för arbete i fungerande samverkansgrupper på många ställen nu lagd. gröna näringarna i vattenråden och svarsfrekvensen blev 45 %. De som svarat representerar vattenråd från alla vattendistrikt och med en god spridning i historik, ålder och konstitution. Enkätsvaren bedöms därför vara representativa. Genom svaren har två generella, men kompletterande förhållningssätt till deltagandet i vattenråden vuxit fram. En del av de som svarat deltar för att åstadkomma så mycket miljönytta som möjligt, oftast grundat i ett personligt intresse. Andra deltar för att säkerställa att de beslut som fattas eller att den information som sprids är rimlig och korrekt i relation till markägarnas intressen. Ett sätt att sammanfatta resultatet av den ganska omfattande enkäten, är att beskriva vad det är i vattenråden som fungerar särskilt bra idag och som man därför bör upprätthålla. Den kultur som utvecklats inom de flesta vattenråd är viktig att bevara, dialogen mellan aktörerna, öppenheten, flexibiliteten i arbetssätt och innehåll i diskussionerna, det demokratiska upplägget, samarbetsklimatet, påverkansmöjlighet och kontinuiteten. En central aspekt rör den frihet under ansvar som varje vattenråd upplevs leva under. Att detaljstyra verksamheten skulle innebära att inriktningen på arbetet skulle bli irrelevant för många vattenråd, eftersom de lokala förutsättningarna och gruppsammansättningen ser så olika ut. Vad som brister är ofta förknippat med den osäkerhet som fortfarande råder vad gäller vattenrådens roll och uppdrag. Det har varit svårt att engagera vissa aktörer i arbetet, den reella makten att påverka är oklar, rädslan över att bli en diskussionsklubb, behovet av effektivare arbetsformer och en förmåga att fatta även obekväma beslut. Konkret kan det handla om att specificera och kanske till och med avgränsa uppdraget, involvera relevanta intressenter/aktörer och höja kunskapsnivån. Ett ökat utbyte mellan vattenråden skulle kunna innebära att man lär sig mer från varandras erfarenheter och slipper uppfinna hjulet fler gånger. Genom enklare och tydligare informationsflöde och ett högt tempo – där man upplever att man gör framsteg och har betydelse – kan en starkare vi-känsla utvecklas och en gemensam målbild växa fram där överenskomna prioriteringar realiseras. Med andra ord, en mogen grupp där man också vågar fatta obekväma beslut om så krävs. Delstudie 3 – Erfarenheter, de gröna näringarnas representanter En enkät gick ut till samtliga representanter för de Lantbrukarnas Riksförbund | 7 1. Bakgrund Implementeringen av vattendirektivet i Sverige pågår för fullt. Befintliga regelverk anger ramar och riktning för arbetet samtidigt som en framväxande praxis befäster vissa arbetssätt. Det finns stora likheter, men också betydande skillnader kring hur vattenarbetet organiseras och genomförs i olika delar av landet. Detta gäller även synen på och organiseringen av de s.k. vattenråden. En ofta framförd synpunkt är att vattenråden bör ha en central roll i det framtida vattenarbetet, framför allt på lokal nivå. Vattenråden sägs vara en viktig institution för informationsspridning, diskussion, kunskapsinhämtning, förankring och för att skapa en bred delaktighet i vattenarbetet, etc. Samtidigt har Vattenmyndigheterna helt olika syn på betydelsen av dessa vattenråd, de har olika tillkomst, olika status, samt organisering, arbetssätt och aktivitetsgrad. Det finns idag ingen samsyn kring vattenrådens roll – vare sig bland dem som är engagerade/representanter i vattenråden, eller bland dem som har makt att konstituera dessa. För de aktörer som väljer att engagera sig (privat näringsliv, inkl. de gröna näringarna, offentliga institutioner och intresseorganisationer m.fl.), så är det viktigt att arbetet är transparent och att ramförutsättningar, funktion och påverkansmöjligheter är tydliggjorda. Man måste veta varför man skall engagera sig och lägga resurser på ett aktivt deltagande i vattenråden. Samtidigt, ur ett policyperspektiv är frågan inte helt enkel. Å ena sidan kan det finnas en fördel i att låta många blommor blomma, å andra sidan skapar en alltför stor variation osäkerhet om vart man är på väg. Vattenråden i Sverige är i färd med att bli till. Det är nu de formas och grunden för framtiden läggs. I ett sådant läge är det av central betydelse att så tidigt som möjligt lära av gjorda erfarenheter och återföra dessa erfarenheter till aktörerna. 2. Studiens syfte och mål Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om vattenråden i Sverige och därmed stödja en positiv utveckling av det framtida arbetet inom den svenska vattenförvaltningen. Studien är uppbyggd av tre delstudier, med var sina specifika mål. Den första delstudien presenterar ett teoretiskt-empiriskt ramverk för vattenråd som samverkansorgan. Den andra delstudien skapar en typologi med utgångspunkt i befintliga vattenråd. Den tredje 8 | Lantbrukarnas Riksförbund delstudien fångar de gröna näringarnas ledamöters syn och erfarenheter av att delta i vattenrådens arbete så här långt. Tillsammans gör de tre delstudierna att studiens övergripande syfte nås. Studiens tre centrala delstudier kommer att generera följande kunskap: 1. Kunskap om förutsättningarna och kriterierna för aktörssamverkan inom ramen för vattenråd. 2. Kunskap om olika typer och former av vattenråd som idag växer fram i Sverige, både med avseende på organisering, arbetsformer och status. 3. Kunskap om de erfarenheter som gjorts av arbetet inom vattenråden så här långt. 3. Avgränsningar Studien belyser svenska erfarenheter av arbetet med vattenråd, även om inspiration och resonemang med fördel även hämtas från studier gjorda i andra kontexter. Utgångspunkten är dock att utvecklingen av vattenråd är kontextbunden och starkt kopplad till en svensk förvaltningskultur. Vidare begränsas aktörsperspektivet av att det är de gröna näringarnas representanter och deras erfarenheter som sätts i centrum för den empiriska delen av studien. Slutligen så genomsyrar det samverkansteoretiska perspektivet hela studien, dvs. ett relationistiskt perspektiv på frågorna används snarare än ett psykologiskt (lärande, motivation, attityder, etc.) eller strukturellt (ekonomi, regelverk, etc.). 4. Metodbeskrivning Studien tar utgångspunkten i a) empiriskt grundade teoretiska modeller vilka beskriver den ideala samverkansprocessen (en slags checklista kring vad som skapar samverkanspotential), b) normerande dokument och vägledningar som delvis är styrande för vattenrådens arbete, samt c) nytt empiriskt material vilket kommer att samlas in under arbetets gång. De tre delstudierna genomfördes på olika sätt: Delstudie 1 – litteraturstudie Med utgångspunkt i befintliga och empiriskt grundade teorier/modeller formulerades ett ramverk (inkl. checklista/kriterielista) för vad som karaktäriserar ett funktionellt samverkansorgan inom vattenförvaltning. I dagsläget finns ett stort antal studier och modeller, dels generellt om samverkan kring naturresurser, men även specifikt kring samverkan runt vatten, framför allt i den internationella litteraturen. Dessa erfarenheter tas som utgångspunkt, liksom erfarenheter hämtade från författarens egen avhandling och litteraturgenomgång kring samverkan inom naturresurshantering. Ramverket ställs sedan mot den/de modeller för vattenråd som vattenmyndigheterna tagit fram i olika skrivelser. Delstudie 2 – typologisering Med stöd i befintligt material som beskriver existerande svenska vattenråd (t.ex. via www.vattenorganisationer.se), men också material som erhålls från VM/BS, så har vattenråden kunnat grovt karaktäriseras. Detta ligger till grund för en slags typologi. Exempel på parametrar i typologin är: historik (t.ex. om det funnits en ursprungsorganisation/tillblivelse), organisering, deltagande aktörer, arbetsformer, aktivitetsfokus, status och mandat, prioriterade frågor och resurser som finns till vattenrådets förfogande. I huvudsak genomfördes denna delstudie genom inläsning och analys av skriftligt material. Delstudie 3 – enkätundersökning Tillsammans med nyckelinformant togs en enkät fram som sändes till samtliga kända representanter för de gröna näringarna i existerande vattenråd. Enkätens frågor utvecklas med stöd i delstudie 1 och 2, men också utifrån LRF:s vattensamordnares erfarenheter. Enkäten skickades först ut via webben. Eftersom svarsfrekvensen var låg efter detta så gjordes dels en påminnelse via e-post, därefter skickades enkäten ut per brev. Svarsfrekvensen blev till slut 45 %. Innan delstudie 3 lades till handlingarna presenterades resultatet på ett seminarium arrangerat av LRF Västra Sverige som vände sig till representanter i vattenråden. Vid detta seminarium var det möjligt att relevanspröva och få reaktioner på resultaten. Reaktionerna visar att slutsatserna är trovärdiga, även om det alltid finns ett behov av att nyansera generella slutsatser i specifika situationer. Huvudrapport – syntes I denna huvudrapport syntetiseras de tre delstudierna och sätts i relation till varandra. Uppfyller nuvarande vattenråd de krav som bör ställas på dem utifrån att vara fungerande samverkansorgan? Upplever de gröna ledamöterna i vattenråden att de fungerar på det sätt som de beskrivs och vilken form av vattenråd verkar ha störst potential att bidra positivt till den svenska vattenförvaltningen? Uppfylls de grundläggande kraven på delaktighet och kunskapsuppbyggnad i dagens system? Delstudie 1 5. Framgångsfaktorer vid samverkan kring vatten – en litteraturgenomgång Hur ser den ideala samverkansgruppen kring vatten ut? Sedan tjugo år tillbaka har det bedrivits mycket forskning inom området varför vi idag vet ganska väl – i alla fall i teorin – vad som krävs för att göra vattenråd eller motsvarande institution välfungerande och framgångsrik. I bilaga 1 återfinns den fullständiga litteraturgenomgången, inkl. basreferenser. I detta kapitel ges endast en kondenserad sammanfattning, med särskilt fokus på just framgångsfaktorer. Lokala institutioner, såsom vattenråd, kan vara effektiva därför att de skapar samsyn och handlingskraft i situationer där ingen enskild aktör ensam kan hantera, än mindre lösa utmaningarna. Då vi har en tradition av att se på och analysera vattenvårdsproblematiken i tekniska och biologiska termer har vi byggt upp en administration som är bra på att hantera främst dessa problem. Men med framväxten av ett systemsynsätt, har det blivit tydligare att detta sätt att se på vattnet och vattenhanteringen är alltför begränsat. Vi behöver utveckla någon form av integrerad, ämnesövergripande och tvärsektoriell vattenhantering eftersom det inte sällan är just befintliga strukturer och kulturer som utgör det största motståndet för en nödvändig förändring. Frågan är: Lyckas vattenråden bryta sig ur dessa strukturer och skapa något nytt? Det är många faktorer som på olika sätt gör att samverkan inom vattenvården är komplex och därför inte heller en lätt uppgift att hantera. Lösningen heter samverkan och gemensamt lärande, dvs. att genom erfarenhetsbaserat lärande göra stegvisa framsteg. I en samverkansprocess är nämligen den viktigaste resursen deltagarna själva. Den grundläggande pedagogiska utgångspunkten är att arbetet sker på av deltagarna överenskomna villkor. Detta innebär att alla deltagare har möjlighet att påverka hur arbetet går till, var fokus läggs, att deltagarnas egna erfarenheter utgör den centrala kunskapsbasen och att det gemensamma lärandet och beslutsfattandet sätts i centrum. För att klara detta krävs i regel någon form av samtals- eller processledning (snarare än rent mötesordförandeskap). I samtal med andra medlemmar i vattenråden uppstår en möjlighet till ökad reflektion, där man kan vrida och vända på både andras och sitt eget perspektiv. Går det att karaktärisera en ideal samverkansprocess Lantbrukarnas Riksförbund | 9 inom ramen för vattenrådsgrupper? Svaret på frågan är idag ja – vi vet tillräckligt mycket för att både beskriva det förhållningssätt som bör vägleda arbetet, liksom olika verktyg som kan underlätta processen. Generellt så handlar det om att skapa en plattform för dialog och att på denna arena skapa samtal som har vissa kvalitéer. Med kvalitet avses dels att arbeta systematiskt med nulägesanalys, målbilder, handlingsplaner och konsekvensanalyser, men också att skapa och upprätthålla ett gott samtalsklimat och en ständigt pågående lärprocess mellan aktörerna. Ett begrepp som får allt större spridning inom aktörsstyrd vattenförvaltning är socialt lärande, eller ’social learning’. Med detta avses en process där aktörerna tillsammans förändrar sin egen förståelse av problemsituationen så att nya, innovativa lösningar på gamla problem kan komma fram. Framgångsrik samverkan är innovativ till sin karaktär! Samtidigt handlar det inte bara om att ha trevligt och komma på bra idéer. De måste genomföras också. Ofta är det först när arbetet i en samverkansgrupp blir konkret – när prioriteringar görs och ansvar fördelas – som intressemotsättningarna blir riktigt tydliga. Utmaningen i vattenråden är därför inte minst att ta sig från ord till handling. Framgångsrik samverkan är handlingsinriktad! Ett vattenråd som fungerar bra måste klara av att hantera många olika skeenden. Det finns inga enkla lösningar eller färdiga modeller som man kan ta rakt av och tro att det kommer att gå bra. Varje vattenråd måste, med grund i ett antal vägledande principer, finna sin väg. Detta visar också de fallstudier som beskrivs i litteraturen – inget vattenråd är det andra helt likt. Men för att skapa lite ordning och reda i alla de aspekter som är viktiga att förhålla sig till så kan en modell för programutvärdering användas (figur 1). Modellen uppmärksammar oss på att resultatet av en samverkansgrupps arbete är resultatet av givna externa och skapade interna förutsättningar, de aktiviteter som genomförs, samt hur väl dessa dimensioner samspelar. Nedanstående punkter kan läsas som centrala framgångsfaktorer och kan användas som en slags checklista, antingen för att se vad som måste beaktas när man konstituerar och arbetar i ett vattenråd, eller för att värdera om och varför ett vattenråd fungerar som det bör/gör. Strukturen följer modellen för programutvärdering (figur 1). Figur 1 Programutvärdering (inkl. exempel) Externa förutsättningar budbärare/ambassadörer • • • • • Brygga mellan programmets interna och externa kontext Resurser och stöd (ekonomiskt, kompetens, normativt, tid, etc.) Mandat (direktiv, ålagd, frivillig) Incitament och belöningssystem Organisatorisk historia och kultur Interna förutsättningar • • • • • Organisationskultur Medarbetarnas kompetens Ovana och tillit till processen Perspektivmångfald Innehåll (konkret/intressant) • • • • • Relationer mellan aktörer Dolda agendor Kommunikativ kompetens Tid, bisyssla och prioritering Organisering/handlingsutrymme Kompetens? Relationer? Initiativ • Timing när initiativet tas Aktiviteter • • • • • Ansvarsfördelning Anpassningsförmåga/flexibilitet Delaktighet Förtroende som utvecklas Mötesplatser Resultat • • • • • Motivationsskapande Lärande (pedagogisk form) Samverkan/nätverkskomp. Kommunikation Pluralism • • • • Måluppfyllelse Lärdomar Position Konkret påverkan Modell för programutvärdering som kan användas vid systematisk analys av framgångsfaktorer för samverkansgrupper, t.ex. vattenråd. 10 | Lantbrukarnas Riksförbund samman de olika perspektiv som är närvarande (inte minst överbrygga teoretisk och praktisk kunskap). Externa förutsättningar 1. Samverkan fungerar bäst där den geografiska ska lan inte är för stor, då detta tydliggör mandat, un derlättar deltagarnas förmåga att koppla egna åt gärder till faktiska effekter, samt att denna skala också skapar en starkare social samhörighet. 2. Samverkan fungerar bäst då det inte är allt för många intressenter inblandade. Samtidigt måste det fin nas tillräckligt många perspektiv i diskussionen för att ett reellt lärande skall ske och ett allsidigt besluts underlag tas fram. Detta är således en balansgång. 3. Samverkan fungerar bäst då myndigheternas mandat är väl definierat och deras representanter visar en gagemang och har en lokal eller regional förankring. 4. Samverkan uppstår lättast då man på lokal nivå är villig att gå in med egna resurser för att hantera sit uationen, t.ex. i form av arbetskraft eller pengar (di rekt och indirekt), eller att på frivillig basis vidta konkreta åtgärder. 5. Samverkan verkar kunna upprätthållas bättre och under längre tid om det finns en kärna av dedi kerade och entusiasmerande individer inom ramen för samverkansprocessen (s.k. samverkanshjältar). Risken är att samverkansprocesserna förtvinar då dessa eldsjälar lämnar processen. Processuella kvalitéer och aktiviteter 1. Samverkansgrupper bör systematiskt, systemiskt och med grund i deltagarnas olika perspektiv arbeta sig igenom åtminstone följande steg: nulägesbeskriv ning, målformulering, åtgärdsplanering, genom förande och uppföljning. 2. Samverkan fungerar bäst då intressemotsättningar kan hanteras systematiskt, t.ex. en förmåga att skilja på motsättningar över fakta respektive värderingar. 3. Samverkan blir mer kreativ och nyskapande om det finns forum för informella samtal och tillgången på information är sådan att detta inte utgör en flaskhals. 4. Samverkan fungerar bäst då vattenförvaltningen samtidigt förstärker den sociala identiteten hos in blandade aktörer, dvs. resultatet av samverkan får inte uppfattas som identitetshotande. 5. Samverkan resulterar i enklare genomförbara förslag om processen fram till åtgärdsförslagen inneburit förståelse för ett större sammanhang, där olika styr medel – lagstiftning, ekonomi, utbildning, samver kan och planering – beaktats tillsammans i syfte att nå ett mer hållbart nyttjande av naturresurserna. Interna förutsättningar 1. Samverkan fungerar bäst då överenskommelser är formaliserade och sträcker sig över en lång tidspe riod framåt. 2. Samverkan fungerar bäst då de vinster eller nyttig heter som genereras i processen kommer den lokala nivån till del på ett konkret och förståeligt sätt. 3. Samverkan underlättas om man kan hålla isär frågor rörande vem som bör vidta vilken åt gärd, från frågan om resursens kvalitet och vem som bär skuld till dess nuvarande fysiska/biolo giska status, dvs. åtgärdsplanering får inte handla om allokering av skuld eller symboliska straff. 4. Samverkan fungerar bäst då externt stöd, t.ex. ämnesexperter, kan delta i arbetet vid behov och då det även finns externa forum för diskussion, där andra än de närmast berörda intressenterna kan delta (t.ex. öppna möten utanför vattenrådens sty relser eller medlemmar). 5. Samverkan utvecklas enklare och bättre då det finns utrymme för experiment och tillåtelse att pröva sig fram. 6. Samverkan fungerar bäst då det finns en aktiv pro cessledning, vars roll bl.a. är att överbrygga och knyta Gruppdynamikens och lärandets avgörande betydelse 1. Samverkan är beroende av att deltagarna har ett konstruktivt förhållningssätt till varandra, till samtalets betydelse, till möjligheten att åstadkomma förän dring, etc. eftersom det vägleder det faktiska ageran det i grupperna och bidrar till att skapa en positiv samtalskultur. 2. Samverkansarbetet bör sätta det nyfikenhetsstyrda lärandet i fokus och då lyfta fram flera nivåer samti digt, såsom sakfrågorna, att förstå varandra, att utveckla sitt eget tänkande, etc. 3. Samverkan bygger på en öppen och ärlig besluts process, där själva sättet man fattar beslut på måste förstås och accepteras av alla berörda intressenter. Detta för att arbetet skall ha legitimitet och även leda till åtaganden under både implementeringsar betet och i den fortsatta förvaltningen. 4. Samverkan blir mer framgångsrik om man sätter upp realistiska förväntningar, inte minst med av seende på den tid som det tar att bygga sociala relationer, hantera intressemotsättningar, nå fram till överenskommelser som alla känner sig nöjda med och naturligtvis för att kunna se positiva resul tat i vattenekosystemen. Lantbrukarnas Riksförbund | 11 5. Samverkan ger bättre resultat om det finns en vilja hos deltagarna att dela med sig av sitt kunnande, sina erfarenheter och tydligt uttrycka sina värderingar eftersom detta då bidrar till att skapa allsidiga beslutsunderlag. Förvaltning av fattade beslut 1. Samverkan resulterar i större utsträckning i kon kreta förändringar om det finns ett förtroende mel lan aktörerna, eftersom det höjer åtagandegraden och leder till positiv social kontroll. 2. Samverkansarbetet bör sätta delaktigheten i fokus, eftersom de deltagare som beretts möjlighet att delta i utvecklingsarbetet oftare bidrar till att förverkliga det man kommit överens om. 3. Samverkan genom aktivitet är ett underskattat peda gogiskt instrument, där t.ex. delaktighet i övervak ning, mätning och uppföljningsarbetet leder till tyd ligare rollfördelning och ökad motivation hos delta garna. Delaktighet i detta avseende har även en po tential att minska samhällets totala transaktions kostnad för vattenvården, t.ex. situationer där ge mensamma målbilder realiseras i konkreta åtgärder med grund i normer och framför allt utan en om fattande byråkrati eller sanktionssystem. 4. Samverkan som leder till en större upplevelse av rättvisa motiverar och engagerar till fortsatt aktivitet (positiv utvecklingsspiral). Ur ett policyperspektiv kan följande slutsats dras: Tack vare att den samlade kunskapen och erfarenheten hos de inblandade aktörerna utnyttjas, bidrar samverkan till att policyutveckling, målformulering, strategiutformning, metodval, tekniktillämpning och gemensamma överenskommelser kring principer för avvägningar mellan olika mål, alla underlättas. Sammanfattningsvis bör dock följande faktorer lyftas fram som särskilt avgörande för huruvida vi kommer att lyckas att få samverkansgrupper kring vattendrag att fungera effektivt och resultatstyrt: 1. Delaktighet i beslutsprocessens olika delmoment, ända från visionsarbete till åtgärdsprogram. 2. Delaktighet i övervakning, mätning och uppfölj ningsarbetet kring vattendraget. 3. Fokus på lärandet och utvecklande av sociala nor mer i processen. Det torde finnas en stor outnyttjad potential för lokala samverkansprocesser i syfte att hantera gemensamma naturresurser på ett hållbarare sätt även i en svensk kontext. I grunden är det inte heller så komplicerat. Det handlar om att skapa konkreta förbättringar och fram- 12 | Lantbrukarnas Riksförbund steg utifrån att mer medvetet arbeta med den mellanmänskliga och pedagogiska basen i fokus, dvs. utvecklade arbetsformer och relationer mellan aktörer. Det finns aldrig någon genväg förbi det faktum att vi alla är människor och har grundläggande behov och drivkrafter. Delstudie 2 6. De svenska vattenråden idag – en karaktärisering Inledning De svenska vattenråden är fortfarande i färd med att finna sin form. I olika områden har processen att etablera vattenråd sett ut på helt olika sätt och engagemanget har varierat. Vattenrådens rent geografiska skala skiljer sig också markant åt. Det krävs ingen djupare analys för att inse att vattenråden idag är en heterogen samling institutioner. Samtidigt verkar alla under ett och samma direktiv, där signalen från statsmakten är tydlig; vattenråden har en viktig funktion att fylla om vi vill skapa ökad medvetenhet, högre grad av medverkan och bättre beslutsunderlag. Målbilden är relativt tydlig, men vägen dit ser olika ut. Denna delstudie syftar till att öka kunskapen om vattenråden så som de idag ser ut. Vilka olika typer och former av vattenråd växer idag fram i Sverige, med avseende på organisering, arbetsformer och status? Studien skall också sättas i relation till den helhet som dels litteraturstudien, dels enkäten till de gröna näringarnas representanter i vattenråden skapar. Genomförande Med stöd i framför allt befintligt material som beskriver existerande svenska vattenråd (främst via www.vattenorganisationer.se), men också en del övrigt material som från vattenmyndigheterna, så har information om respektive vattenråd kunnat samlas in. Sammanlagt har 69 stycken vattenråd analyserats mer eller mindre i detalj, beroende på informationstillgänglighet. Datamaterialet ligger till grund för en slags typologi, eller snarare karaktärisering av vattenråden, likheter och skillnader. I huvudsak genomfördes alltså denna delstudie genom inläsning och analys av skriftligt material. Därför är det också viktigt att vara källkritisk och tydlig med att den information som står på t.ex. hemsidorna inte kunnat verifieras eller faktagranskas, utan i sammanställningen nedan är det förutsatt att informationen stämmer och är någotsånär uppdaterad. Genom att använda ett enkelt analysschema (mallen återfinns i bilaga 2) har följande aspekter kunnat struktureras: historik (t.ex. om det funnits en ursprungsorganisation/tillblivelse), organisering av arbetet, deltagande aktörer, arbetsformer, aktivitetsfokus, status och mandat, prioriterade frågor och resurser som finns till vattenrådets förfogande. För vissa vattenråd fanns inte tillgång till tillräckligt omfattande information för att alla aspekter skulle kunna belysas, men eftersom syftet är att dra generella slutsatser kring dagens situation så har det inte inneburit några analytiska problem. Vattenrådens bakgrund Vattenråden är en ny företeelse, även om vattendragsgrupper (se t.ex. LRF, 1998) och vattenvårdsförbund (se www.vattenorganisationer.se) funnits sedan lång tid tillbaka (t.ex. finns det flera vattenvårdsförbund som är från 1950-talet). Detta har naturligtvis att göra med införandet av vattendirektivet i Sverige, vars införlivning i svensk lag var genomförd 2004. Med start under 2005 växte sedan de första vattenråden fram i den form vi nu känner dem (exempel på tidiga vattenråd är Emåförbundet (bildades redan 2004), Ätrans vattenråd samt Dalälvens vattenråd). Analysen visar att konstituerandet av vattenråd har skett med förhållandevis jämn takt sedan starten, men att det fick ordentlig fart först 2007 och framåt. En bidragande orsak till detta var bl.a. de vägledningar som Vattenmyndigheterna för Västerhavet, Södra Östersjön och även Bottenviken tog fram vid denna tidpunkt. Det hjälpte initiativtagarna att tydliggöra uppdraget och komma förbi initiala trösklar. De vattenråd som växt fram ur ett vattenvårdsförbund har en något tidigare tillkomst i genomsnitt, men det är heller inte helt entydigt. Likaså verkar inte den geografiska storleken på vattenrådet ha varit avgörande och inte heller om det är frågan om ett gemensamt vattenråd mellan Sverige/Norge eller Sverige/Finland (trots att dessa borde vara påverkade av en högre grad av komplexitet). Det är således andra faktorer än exempelvis att det funnits en organisation tidigare eller skalan som förklarar tillkomsten. Tyvärr är datamaterialet på hemsidorna inte särskilt täckande när det gäller bakgrunden, utan man får i bästa fall läsa igenom tidiga minnesanteckningar och protokoll från möten. En tänkbar hypotes är att två viktiga motiv har varit dels närvaron av drivande aktörer/individer på lokal-/region-nivå, dels en uppmuntran och ett konkret stöd från externa aktörer såsom t.ex. länsstyrelsen. Normalt är det en ganska lång process från idé till stadgat vattenråd. En del vattenråd beskriver dessutom bildandet som den tidpunkt som själva plattformen skapades, även om det i vissa fall kan ha dröjt ett år innan stadgar för verksamheten fanns på plats. Fortfarande bildas vattenråd och en fördel som dessa nu har är att de kan dra lärdomar från den process som andra vattenråd gått igenom. Organisering av verksamheten Rent allmänt beskriver vattenråden sig på ett likartat sätt. Det är samtidigt tydligt att den slutliga organisationsformen utgår från de lokala behoven, men även vattenrådets framväxt. Begrepp som används i samband med att vattenråden beskriver sin organisatoriska karaktär är att man är en/ett: (frivillig) sammanslutning, ideell förening, rådgivande organ, kontaktorgan, samordnare, samverkansorgan, flexibel organisation, utvärderingsgrupp, etc. Flera vattenråd använder sig av en mer eller mindre standardiserad formulering som finns i t.ex. vattenmyndigheternas handledningar eller motsvarande. Det finns dock en tendens i materialet att de vattenråd som vuxit fram ur vattenvårdsförbund i lägre utsträckning beskriver sig som klassiska samverkansorgan, utan mer i termer av projektorganisation. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser. Konkret innebär detta att majoriteten av vattenråden beskriver sig som öppna och flexibla organisationer där man önskar en bred representation, öppna möten och ett arbetssätt som anpassar sig till behoven (inkl. de faser som förvaltningscykeln genomgår). Vattenråd med ursprung ur ett vattenvårdsförbund har olika roller i relation till sin ”moderorganisation”. En del vattenvårdsförbund valde att ombilda sig och kalla sig vattenråd, andra tog initiativet till bildandet av ett vattenråd utan att för den skull därefter ha någon direkt koppling. En tredje variant är att vattenvårdsförbundet bildade vattenrådet och lät det vara kvar som en specifik arena, med ett specifikt uppdrag, men fortfarande organiserat under vattenvårdsförbundet. Här beskrivs det som ett tydligt komplement till vattenvårdsförbundets traditionella verksamhet. Man kan också utläsa ur materialet att i flera av de större vattenråden, som ofta är vattenvårdsförbund också, förs en levande diskussion om att bilda nya vattenråd. Sannolikt är detta en konsekvens av att man kan har svårt att se hur de dubbla rollerna som vattenråd/vattevårdsförbund har skall kunna hanteras på ett bra sätt annars. En stor majoritet av vattenråden har medlemmar, stadgar och styrelse idag. Ofta beskrivs antagandet av stadgar som själva tidpunkten för det formella bil- Lantbrukarnas Riksförbund | 13 dandet av vattenrådet. Betydligt färre vattenråd har ledningsgrupp eller arbetsutskott (AU), och än färre beskriver att man har särskilt tillsatta arbetsgrupper. Många vattenråd har en sekreterare som sköter det administrativa arbetet runt om mötena och det förekommer att vattenråd delar på samma sekretariatfunktion. Läser man protokoll från vattenråd som har denna senare lösning, så verkar det vara till nytta för dem eftersom sekreteraren fungerar som s.k. dörröppnare (”gate-keeper”) mellan de olika vattenråden och på så sätt sprider relevant information. En annan vinst är att sekreterarfunktionen på detta sätt kan nå en sådan arbetsvolym att utveckling och initiativ inom ramen för tjänsten underlättas. I övrigt finns det en ordförande i vattenråden, som i regel kommer från en av de kommuner som ingår i vattenrådet. Men det förekommer också andra lösningar, t.ex. inom de vattenråd som både är vattenvårdsförbund och vattenråd så kan både ordförande och sekreterare tillhöra ett större privat företag. Medan det i andra vattenråd sitter representanter för de gröna näringarna också på ordförandeposten. En notering jag gör är också att för de vattenråd som arbetar i enlighet med vattenvårdsförbundens uppdrag så läggs ofta en stor del av genomförandet och verksamhetsrapporteringen ut på det konsultföretag som man har avtal med. I dessa fall kan konsultföretaget både samla in data, sammanställa den och skriva ihop årets mätningar till den enda verksamhetsrapportering som vattenrådet ger ifrån sig. Här finns en obalans i maktförhållandena mellan å ena sidan medlemsorganisationen och den demokratiskt tillsatta styrelsen i vattenrådet och å andra sidan expertorganisationen som man är så beroende av för att få fram relevant data. Medlemsstruktur Grundmodellen att vattenrådens styrelser består av representanter från offentlig förvaltning, privat näringsliv och ideella föreningar är genomgående. Vissa vattenråd har även s.k. enskilda medlemmar. I regel finns då också de gröna näringarna representerade, men det finns ett antal undantag där just jord- och skogsbruk saknas. Detta är något som ofta ses som en brist, på samma sätt som det i andra vattenråd saknas representation av industrisektorn eller av naturskyddsorganisationer. Generellt finns det en önskan om att ha en bred och allsidig representation i medlemskåren. I vissa vattenråd deltar andra organisationer mer eller mindre löpande, t.ex. länsstyrelsen, genom s.k. obs- 14 | Lantbrukarnas Riksförbund ervatörsplatser. Tyvärr saknas uppgifter om medlemsavgifter i regel, men utifrån protokoll och dylikt så verkar det som att medlemsavgifter är tämligen ovanliga eller åtminstone begränsade. Det verkar inte utgöra ett avgörande hinder för att ansöka om medlemskap. Beroende på vattenrådets geografiska storlek och dess historik, så ser sammansättningen inom medlemskårerna helt olika ut. Kommunerna finns i regel med, men företagsrepresentationen kan vara varierande framför allt med tanke på om det är ett vattenvårdsförbund eller inte. Anledningen till att ideella föreningar går in som medlemmar eller inte verkar ha att göra med dels resurstillgång (t.ex. en slumrande lokal naturskyddsförening), dels om de har ett riktat intresse i vattenfrågan (t.ex. en aktiv sportfiskeorganisation). Hur beskrivs syftet med vattenråden? Vid en genomgång av de olika vattenrådens hemsidor och protokoll får man en bild av hur vattenråden ser på sig själva och sitt uppdrag. Många vattenråd beskriver sitt syfte i termer av vad de är eller vad de skall göra. Typiska exempel på formuleringar av detta slag är att vattenråden skall: • samverka med vattenmyndigheten • granska och ge synpunkter • delta i arbetet med t.ex. klassificering • samverka med medlemmarna • sprida information och kunskap • informera allmänheten • förankra vattenmyndighetens åtgärdsplaner • vara vägledande till vattenvårdsförbundet vad gäller prioriterade kontrollprogram • samordna vattenkontrollen • initiera projekt • bedriva uppdragsverksamhet • genomföra möten. En annan karaktär har syftesformuleringar som mer handlar om vad de vill uppnå genom sitt arbete. Dessa ger en mer framåtsyftande bild, där dels de miljömässiga kvalitéerna, dels de demokratiska principerna sätts i fokus. Vattenråden skall här: • bidra till en hållbar vattenförvaltning inom xyz • verka för en god vattenkvalitet • verka för en uthållig förvaltning av vattnet och främja medlemmarnas intressen • vara en plattform för insyn, påverkan och delaktig het i arbetet • utgöra ett organ för samverkan och delaktighet • skapa lokal delaktighet, engagemang och förankring • skapa samsyn och helhetsperspektiv. Sannolikt är inte skillnaden i synsätt så stor mellan vattenråden om man skulle göra intervjuer med aktörerna, men det är ändå slående att man väljer att formulera sig så olika. Det går heller inte att se några samband mellan vattenrådens sätt att formulera sitt syfte och deras historik, storlek, sammansättning eller arbetsform. En hypotes är att formuleringarna mest speglar den som skrev textens sätt att tänka och formulera sig, snarare än att det är ett uttryck för en medveten diskussion inom vattenrådet. Det kan vara viktigt att nämna att i vattenrådens stadgar är ofta syftesformuleringarna mer lika när vattenråden jämförs, än den bild som framträder då man läser på respektive vattenråds hemsida. En annan aspekt som framträder är att många vattenråd ser som sin uppgift att lämna remissvar eller genomföra samråd kring vattenrelaterade frågor. Det finns dock ingen självklarhet i detta, snarare tvärtom. I vattenrådet kan remisser diskuteras, men de olika aktörerna och deras moderorganisationer lämnar ofta egna remisssvar, parallellt med det som vattenråden skickar in. Detta är inget som uppmärksammas eller diskuteras på hemsidorna. Den bild som man för fram är att vattenråden samverkar för samsyn, detta till trots den fortfarande oklara status som vattenråden har ur ett legalt perspektiv. Att ta fram gemensamma synpunkter och handlingsbeslut för specifika vattenförekomster är en annan sak. Men som sagt, detta är inget som problematiseras. Aktiviteter och arbetssätt Vattenråden ger generellt sett inte mycket information på sina hemsidor om vad för typ av aktiviteter, utöver möten i styrelsen, som de planerar eller har genomfört. Om man läser protokollen kan dock en bild växa fram, men detta arbete är oerhört tidskrävande, varför endast stickprov kunnat göras inom ramen för denna studie. För vattenråd som även är vattenvårdsförbund så handlar det naturligtvis mycket om att initiera inventeringar, leda arbetet med kontrollprogram, samt att yttra sig i olika frågor. Skillnaden i aktivitetsgrad är stor mellan vattenråden, men en del vattenråd har verkligen lyckats flytta fram positionerna och arbeta innovativt. Här finns en stor potential för framtida erfarenhetsutbyte mellan vattenråden, något som i dagsläget är ganska ringa utvecklat. Exempel på sådant som initierats är (med ett försök till strukturering): • Svara på remisser, vilket nästan samtliga vattenråd beskriver som en central aktivitet och uppgift. • Skapa projekt, t.ex. riktade studier inom läckage, enskilda avlopp eller på delavrinningsområden. • Samordna större projekt, t.ex. i samarbete med andra nordiska länder. • Initiera examensarbeten för att genomföra fördju pade studier inom olika områden. • Arrangera studieresor för skolor. • Arrangera studiebesök till olika vattenförekomster (även öppna för allmänheten). • Genomföra vattenvandringar. • Arrangera samrådsmöten. • Arrangera informationsmöten för allmänheten. • Arrangera temadagar. • Skriva och sprida nyhetsbrev. • Rekryteringsinsatser för att få fler medlemmar. • Lämna yttranden på andra planer och dokument av betydelse för vattenkvaliteten, t.ex. kommunala översiktsplaner. • Samla tidningsartiklar om avrinningsområdet och bygga upp ett arkiv. Generellt handlar aktiviteterna alltså om att skapa kunskap, sprida kunskap och öka engagemanget för vattenfrågorna. Aktiviteterna är således redskap för att nå de mer övergripande målen. Val av aktiviteter kan problematiseras, exempelvis utifrån vattenrådens egentliga juridiska mandat i olika frågor eller vattenrådens relativa tyngd som samverkansorgan i relation till andra intresseorganisationer av mer informell karaktär. Lite kring detta tas upp i litteraturgenomgången (bilaga 1). När vattenråden i samband med aktivitetsbeskrivningar redogör för sitt arbetssätt finns det en stor överensstämmelse. Det handlar om att medverka, ta initiativ, delta, granska, samt att skapa mötesplatser mellan olika aktörer (inte bara inom vattenrådet). Det som tillkommer utöver detta är den flexibla syn på arbetsformen som ändå genomsyrar majoriteten av vattenrådens förhållningssätt; aktiviteterna och organiseringen skall vara behovsstyrd! Intrycket är att vattenråden generellt sett tar sin uppgift på stort allvar och majoriteten gör vad de kan för att bidra till både en bättre vattenmiljö och en demokratisering av vattenförvaltningen i Sverige. Man får dock inte glömma bort att de ofta saknar resurser, har en ganska låg mötesintensitet och ett ännu inte helt tydligt uppdrag. Men som litteraturgenomgången tidigare visade så tar denna form av samverkan tid – och man måste låta den ta sin tid. Man måste också vara målmedveten. I alla fall om man har ambition att skapa en hög grad av delaktighet och höja kunskapsnivån, samt inte minst se effekter i vattenmiljön av arbetet. Kanske är det just graden av strukturerat arbetssätt som man kan uppleva saknas. Att det p.g.a. den öppna Lantbrukarnas Riksförbund | 15 och flexibla hållningen tenderar att bli antingen lite ad hoc eller alltför begränsat i fokus. Man brukar säga att inget är så planerat som en öppen samverkansprocess, eftersom det ställs oerhört höga krav på processen för att människors engagemang skall fångas upp och kanaliseras till något konkret. Allt för att undvika att mötena stannar vid trevliga kafferep. För detta krävs t.ex. att man gör ordentliga nulägesanalyser, och då inte bara kopplat till vattenkvalitén, utan även till aktörskartan och processer som påverkar utvecklingen i ett område. Vidare att man klarar av att diskutera och formulera en framtida vision som är bredare än en viss ekologisk status. Inget av vattenråden som beskriver hur de arbetar gör det i termer av ett strukturerat arbetssätt, utan det är snarare en fråga om en aktivitetslista eller en ambition. Här finns det sannolikt utrymme för kompetensutveckling vad gäller vattenförvaltningens och samverkansarbetets pedagogik. Man kan komma långt i arbetet om man vet vart man ska och har metoder för att hantera de hinder som uppstår längs vägen. Inget av detta problematiseras dock i de dokument man kan ta del av som rör vattenrådens arbetsformer och arbetssätt. Slutsatser De svenska vattenråden är en brokig skara. Det är svårt att identifiera några enhetliga karaktäristika eller samband mellan olika faktorer. I samband med analyser av detta slag kan det tyckas problematiskt att det är svårt att finna några organisatoriska eller metodologiska likheter mellan kategorier av vattenråd, men detta bör istället tolkas som något i grunden positivt. Den stora variationen mellan vattenråden speglar framför allt den lokala anpassning som de är ett uttryck för. Man skulle kunna säga att framväxten av lokala vattenråd har inneburit att lokala perspektiv och förutsättningar har satts i förgrunden, snarare än nationella/regionala organisationsscheman och arbetsmodeller. Detta är i grunden positivt! Samtidigt ställer lokal anpassning och unika koncept stora krav på kompetens för att kunna driva dessa processer. Åtminstone när vi når så långt i förvaltningscykeln att vi kommer till ansvarsfördelning och prioritering, dvs. när intressemotsättningarna mellan aktörerna blir tydligare. Hur man inom vattenråden väljer att hantera dessa situationer vet vi inte ännu, även om det finns mycket erfarenhet att hämta från vattenvårdsförbundens mångåriga arbete. Men vattenrådens organisatoriska form ställer högre krav på processledning än en organisationsform som är styrd av tydliga 16 | Lantbrukarnas Riksförbund avtal, begränsat uppdrag och investerat kapital (såsom vattenvårdsförbunden). I ett vattenråd är deltagarna den viktigaste resursen och pedagogiken det viktigaste styrmedlet/verktyget. Efter att ha analyserat ett stort antal vattenråd i detalj visar delstudien att vattenråden i mångt och mycket lever upp till de krav som teorin ställer på förutsättningar för och arbetet i fungerande samverkansgrupper. Naturligtvis kunde förutsättningarna vara ännu bättre och kompetensen att driva vattenråd likaså, men otvetydigt är en god grund lagd. Delstudie 3 7.Erfarenheter från vattenrådens arbete så här långt Den tredje delstudien syftar till att beskriva de gröna näringarnas representanters syn och erfarenheter av att delta i vattenrådens arbete fram till dags dato. Som jag visat i delstudie 2 så skiljer sig vattenråden en hel del åt, framför allt med avseende på vattenrådens framväxt och den tid de hunnit vara aktiva. Detta styr i sin tur vattenrådens representanter i deras förståelse och möjlighet att ge synpunkter på alla de aspekter som togs upp i enkäten (se bilaga 3). Enkätens svarsfrekvens Enkäten vände sig till ledamöter i vattenråden, både de som är ordinarie representanter och suppleanter för de gröna näringarna. Med gröna näringar avses här företrädare för LRF och Skogsägarna (Södra och Norrskog). 53 personer utgör basen i undersökningen vilket motsvarar en svarsfrekvens på ca 45 %. Sammanlagt kom 63 enkätsvar in, men vid kontroll visade det sig att det var sju dubbelsvar och tre svar som föll bort för att respondenten inte anser sig kunna svara på frågorna eller för att enkäten kommit fel. Webbenkäten skickades ut vintern 2011 och avslutades i april 2011. Därefter gick en enkät via brev och i pappersform ut till samtliga, vilket höjde svarsfrekvensen ytterligare. Sammanställningen var klar under sensommaren/tidig höst 2011. Målgrupp och geografisk spridning Svaren representerar 40 vattenråd, med en relativt god spridning över landet: – Bottenviken 6 st. – Bottenhavet 6 st. –Norra Östersjön 4 st. – Södra Östersjön 12 st. – Västerhavet 12 st. Av de som svarat hade ca 50 % suttit i sitt vattenråd kortare tid än 2 år. Samtidigt hade 18 % suttit längre än 4 år – vilket signalerar att de redan tidigare var representant för de gröna näringarna i ett vattenvårdsförbund som föregick vattenrådet (och som ibland lever vidare parallellt med det nya vattenrådet). 85 % av de som svarat anger att de representerar LRF och resterande 15 % Södra skogsägarna eller Norrskog. Ca 20 % av de som svarat är kvinnor. Runt hälften av de som svarat anger att det fanns ett vattenvårdsförbund redan innan vattenrådet bildades. För flera respondenter verkar det inte helt klart vari den formella skillnaden består mellan ett vattenvårdsförbund och ett vattenråd, och flera anger att det är ungefär samma arbetssätt som fortsätter i och med det nya vattenrådet. Varför engagerar man sig i ett vattenråd och hur ser man på sin roll? Ett av de mer intressanta resultaten av enkäten och något som kan ses som en framväxande hypotes är kopplat till frågorna varför man engagerar sig och vilken roll man bedömer att man har i vattenråden. Två tydliga spår framträder – antingen har man valt att engagera sig eftersom man har ett 1) intresse för och engagemang i vattenfrågor, eller så är det för att man vill 2) representera de gröna näringarna och bevaka diskussionen i vattenrådet. Dessa två positioner behöver inte stå i motsatsförhållande till varandra, men av svaren att döma så lyfter respondenterna antingen fram den förra eller senare grunden för sitt engagemang. För dem som anser att intresse och engagemang i sakfrågorna motiverat deras deltagande nämns exempelvis att vatten är en viktig fråga, att vi utan rent vatten inte har liv, att man har ett generellt miljö- och vattenintresse, att man varit engagerad i vattenfrågor tidigare och ser det som naturligt att fortsätta engagera sig, eller att vattendirektivet som sådant är intressant och viktigt att engagera sig i. För dem som anser att det viktigaste motivet är att representera och bevaka framträder helt andra argument, exempelvis att försöka styra upp diskussionerna, att påverka felaktigheter, att få inflytande, framför allt större markägarinflytande, att bevaka intressen, att representera LRF eller att hålla sig informerad om vad som händer. I dessa senare motiv för engagemang intar representanterna antingen en passiv hållning (att bli informerad eller att bevaka) eller en negativ hållning gentemot den övergripande diskussionen i vattenrådet (att påverka felaktigheter, styra upp eller representera ett särintresse snarare än ett gemensamt perspektiv som växer fram i vattenrådet). Det finns även andra skäl till varför man engagerar sig såsom att man kände sig tvungen att ingå i vattenrådet eftersom man var förtroendevald eller hade en viss roll i organisationen, eller till och med att det bara blev så (slumpen). Svaren på frågan varför man engagerar sig ligger nära hur man ser på sin egen roll i vattenråden. De två positionerna ovan kommer till uttryck även här. Min bedömning är att 28 % av de svarande menar att deras roll är att aktivt visa ett engagemang, genom t.ex. att aktivt delta i vattenrådet, att stimulera till att minska den negativa miljöpåverkan eller att bidra med kunskap som gör att man gemensamt kan göra framsteg. Det är en roll som sätter proaktivitet och slutmål i fokus – en bättre vattenkvalitet genom att vara drivande i vattenråden. Å andra sidan svarar 58 % att deras roll är att säkerställa att framför allt de åtgärder som föreslås eller fördelas mellan aktörer är rimliga. Detta beskrivs som att det handlar om att ta tillvara jord- och skogsbrukets intressen, att fungera som verklighetskontakt för myndigheterna, eller att ha koll på tjänstemännen. Det är en roll som är mer reaktiv i sin karaktär och som sätter åtgärdernas konsekvenser i fokus – en rättvis och rimlig handlingsplan utifrån markägarnas perspektiv. När det gäller hur man ser på sin roll finns även en tredje mellanposition, som är mer neutral och som handlar mest om att informera eller att fungera som en brygga mellan vattenråd och de egna medlemmarna som man anser sig representera. För denna grupp, som utgör 14 %, handlar det om att genom informationsförmedling skapa en relation mellan vattenrådets arbete och den egna moderorganisationen. De kategorier som här konstruerats är naturligtvis starkt förenklade och som nämnts ovan finns det många överlappningar och inte alltid ett motsatsförhållande mellan de olika rollerna. De är komplementära. Samtidigt fyller en kategorisering av detta slag en funktion i det att det kan tydliggöra olika möjliga positioner och vad det får för praktiska konsekvenser i t.ex. agerandet på möten. Vidare kan motiv till deltagande och roller relateras till övergripande ambitioner inom moderorganisationen LRF vad gäller ett mer coachande förhållningssätt, etc. Frågan man bör ställa sig är med vilken roll som man är mest framgångsrik ur de gröna näringarnas perspektiv när man arbetar i ett specifikt vattenråd? Lantbrukarnas Riksförbund | 17 Vattenrådens funktion – ett samrådsorgan När de som svarat på enkäten måste prioritera bedömer de vattenrådens viktigaste funktion som samråds- och remissinstans (40 %) (figur 2). Därefter menar man att vattenrådens funktion är att ta fram kunskapsunderlag (15 %), alternativt att sprida information (13 %). Endast 8 % anser att den viktigaste funktionen är att genomföra åtgärder. Den bild som växer fram speglar väl den formella funktion som vattenråden har enligt vattendirektivet. I vattenrådet förs diskussioner mellan aktörer i syfte att komma överens om olika aktiviteter eller ge återkoppling på förslag på åtgärder som andra aktörer föreslår (t.ex. länsstyrelsen). I denna process utvecklas ny kunskap – eller så beställs vissa undersökningar – och man delger informationen till varandra och omvärlden på olika sätt. Figur 2 Vattenrådens funktion Antal svar Samråds- och remissinstans Ta fram kunskapsunderlag Informationsspridning Genomförande av åtgärder Formulering av mål Upplysning 0 5 10 15 20 25 De gröna näringarnas representanter ser vattenråden i huvudsak som en samråds- och remissinstans. Vattenråden börjar hitta sin form När undersökningen genomfördes uppgav de som svarat att 65 % av vattenråden idag hade en styrelse (figur 3). Hela 45 % hade dessutom ett arbetsutskott eller mots- Figur 3 Vattenrådens organisation Procent av svarande (viss dubblering) Stadgar Styrelse Arbetsutskott el. motsv. Medlemsavgift Inget av detta 0 10 20 30 40 50 60 70 De flesta vattenråd har idag styrelse, men processen att hitta sina former pågår fortfarande. 18 | Lantbrukarnas Riksförbund varande. Däremot uppgav man att endast 40 % hade stadgar, något som dock verkade vara på gång inom många av de vattenråd som då saknade detta. Här finns det sannolikt en stark korrelation mellan hur lång tid vattenrådet funnits och hur formaliserad organisationen hunnit bli. Det är dock värt att notera att ett antal av respondenterna poängterar att stadgefrågor och andra spörsmål av formell art har haft en låg prioritet i arbetet så här långt. Något som tyder på att man kanske inte tar uppdraget så jätteallvarligt alltid. Endast drygt 20 % av vattenråden uppges ha någon form av medlemsavgift. Vad är syftet med vattenråden – varför finns vi till? Fyra distinkta syften växer fram när svaren på denna fråga analyseras. De angivna syftena kan dessutom struktureras från en mer passiv funktion till en mer aktiv: 1. Vattenrådet är en mötesplats för ökad demokrati i vattenförvaltningen. 2. Vattenrådet är en kunskapsspridare och informatör. 3. Vattenrådet är en motpart eller ett bollplank gente mot externa påbud. 4. Vattenrådet är en katalysator eller pådrivare i vat tenfrågor. Hur man ser på syftet med vattenrådet får naturligtvis effekt på hur man agerar – vad man väljer att göra eller inte göra. Vidare får det till konsekvens att handlingsmönstren ser olika ut om vi talar om hur vi agerar inom vattenrådet – mellan de olika representanterna – eller om vi talar om hur vattenrådet agerar utåt – med eller mot omvärlden. Tabell 1 sammanfattar resultaten av frågan och drar tentativa slutsatser kring vad det kan få för effekter på agerandet. Vad tabell 1 illustrerar är att om man ser vattenrådet som en mötesplats för deltagande demokrati, så blir fokus att föra en dialog där alla ska komma till tals, bli respekterade och ha ett visst inflytande över hur arbetet utvecklas. Utåt sett kan detta medföra en attityd som är inbjudande, som låter olika perspektiv få plats och komma till uttryck. Idealt sett är en mångfald av perspektiv en styrka eftersom det stärker demokratin. Risken med denna bild av syftet är dock att det leder till mycket ord, men lite verkstad. Om däremot syftet ses som att informera och sprida kunskap, så borde det ha till konsekvens att man inom vattenrådet arbetar aktivt med att informera varandra, för in ny kunskap, bearbetar den och paketerar den på ett sätt som gör att den utåt sett blir aptitlig och tillgänglig. I en sådan funktion är målet att med hjälp av information och ny kunskap öka den allmänna kun- Tabell 1 Inåt Utåt Mötesplats för demokrati (passiv roll) Att vara en intern arena för dialog Att möjliggöra för olika perspektiv att komma till tals Informatör och kunskapsspridare (budskapsorienterad) Informera och informeras av varandra Öka den generella kunskapen om vatten och -kvalitet Motpart alt. bollplank (relationsorienterad) Förhandlingsbord mellan ingående parter Balansera myndighetskrav Pådrivare och katalysator (aktiv roll) Genom samverkan ta fram konkreta förslag på åtgärder Stödja markägare i att genomföra åtgärder Olika syften för vattenråden innebär olika prioriteringar i vad man gör och på vilket sätt detta sker – både inom vattenrådet och externt mot omvärlden. skapen om vatten och dess kvalitet. Risken med denna bild av syftet är att det leder till att man utvecklas till en informationsenhet, utan att egentligen besitta den kompetens som krävs för att agera resurs- och resultateffektivt vad gäller miljöinformationsinsatser. För det tredje, om syftet är att agera motpart eller bollplank så tenderar dialogen inom vattenrådet att utvecklas mer och mer till en förhandling mellan parter. Det kan handla om att hitta den största gemensamma nämnaren, men det kan också vara att vinna över varandra – att få tolkningsföreträdet. Syftet med att agera motpart är, som jag uppfattar materialet, att på så sätt kunna balansera myndighetskrav som kommer externt ifrån och som på ett eller annat sätt förs in i vattenrådet. Men för att kunna agera gentemot omvärldens krav krävs att man lyckas övertyga vattenrådets övriga representanter, varför en förhandling måste till. Risken är att ett sådant vattenråd fastnar i diskussioner om rätt eller fel, vilket kan resultera i handlingsförlamning. Slutligen, om syftet är att vara pådrivare eller katalysator – en högst aktiv roll – så går arbetet inom vattenrådet främst ut på att i samverkan med andra aktörer ta fram t.ex. relevanta förslag till åtgärder. Det handlar om att gå från befintlig kunskap till konkret handling. Det handlar också om att våga prioritera mellan olika åtgärder. Utåt sett blir vattenrådets funktion kanske främst då att stödja t.ex. markägare i deras konkreta arbete med att förbättra vattenkvaliteten. Risken med en sådan här ingång är att önskan att agera blir så stark att beslut fattas och åtgärder vidtas som inte är grundade i en tillräckligt bra konsekvensanalys. Även i denna frågeställning är det fullt möjligt att tänka sig att ett vattenråd kan ha flera syften – eller kanske än mer att syftet förändras över tid. Ett sådant perspektiv skulle i så fall stämma bra överens med t.ex. teorier om både hur grupper utvecklas över tid och om erfarenhetsbaserat och rationellt lärande. Här handlar det först om att skapa relationer och ett gott samtalsklimat (mötesplats för demokrati), för att sedan samla mer information och dra slutsatser (informatör och kunskapsspridare). I nästa fas börjar aktörernas olika roller befästas och en förhandling tar vid – vilka intressen skall väga tyngst vid kommande beslut o.s.v. – något som till slut resulterar i en tydlig positionering av vattenrådet gentemot andra, externa institutioner (motpart alt. bollplank). Slutligen så börjar man föreslå åtgärder och stödja de utförare som ska handla (pådrivare och katalysator). Hur man ser på syftet i vattenrådet kan vara kopplat till i vilken fas vattenrådet befinner sig enligt ovan. Initialt så är det mer mötesplatsen man försöker etablera, medan man i slutet – efter flera års arbete – kanske går in i en mer aktiv och pådrivande roll även externt sett. Datamaterialet är lite för begränsat för att kunna dra några säkra slutsatser om detta, men mycket tyder på att så är fallet. Ett gott samtalsklimat När man som deltagare ser som sin roll att bevaka eller att påpeka felaktigheter som flera av respondenterna lyft fram som sin egen roll, så är det ofta fallet att man inte tycker att samtalsklimatet i gruppen är bra. Oftast på grund av att man inte får det gehör man förväntar sig. Därför är det intressant att konstatera att de som svarat på enkäten anser att samtalsklimatet är gott (figur 4). Vad denna betygssättning visar är att de gröna näringarnas representanter är nöjda eller till och med Figur 4 Ett gott samtalsklimat (1,7) ”De som vill säga något får det också” ”Ingen är betjänt av pajkastning” – Processledning (1,9) – Komma till tals (1,7) – Respekt (1,6) – Påverkansmöjlighet (1,7) – Konflikthantering (2,1) På skalan 1–5, där 1 anger det mest positiva och t.ex. 3 anger att det vare sig är bra eller dåligt, så blir medelvärdena på ett antal parametrar generellt sett höga. Lantbrukarnas Riksförbund | 19 Om detta beror på a) att vattenrådet har den samlade kompetens som krävs för att fatta väl avvägda beslut i relation till uppdraget, b) att vattenrådet inte har ställts inför tillräckligt komplexa frågor ännu, eller c) att man överskattar den egna kompetensen i grupper där man själv deltar är svårt att svara på. Det vore dock intressant att ställa samma fråga i nästa förvaltningscykel, när man samlat på sig mer erfarenhet och kommit närmare skarpt läge. men betydelsefulla ur andra avseenden och därmed aktuella att inbjuda i vattenråden. Den första frågan gällde vilka aktörer man upplever saknas i vattenråden. Det var en mycket stor spridning på svaren, där många var nöjda med nuvarande sammansättning och där synpunkterna verkar återspegla de lokala förutsättningarna för varje vattenavrinningsområde. I skogsbygd är det t.ex. skogsföretag som saknas och i avrinningsområden nära nationell infrastruktur nämns t.ex. flyget, o.s.v. Tre övergripande kategorier av saknade aktörer kan identifieras: • Mark- och vattennyttjare: skogsbruket, fisket, fritids boende, kraftbolag, industri, flyget, kanalbolag, etc. • Intresseorganisationer: byaföreningar, naturvårds föreningar, diknings- och avvattningsföretag (som kan ses som nyttjare av mark och vatten också), etc. • Myndigheter och publika beslutsfattare: kommuner, landsting, politiker, etc. I sammanhanget är det viktigt att vara medveten om att flera av de ovan nämnda aktörerna endast nämndes av en av respondenterna, vilket återigen kan sägas bevisa att behovet är lokalt definierat. De aktörer som dock lyftes fram av flera respondenter var skogsbruket, fisket, fritidsboende, byalag och miljöorganisationer. Kommuner och i viss mån förtroendevalda politiker lyftes också fram av flera, men här verkar det mer handla om att de inte visar det engagemang som är önskvärt, t.ex. genom att inte dyka upp på möten trots att de är del av vattenrådet. På frågan vilka aktörer som borde engagera sig mer i vattenrådets arbete framkom två tydliga spår. För det första är det de ovan nämnda kommunerna. Här handlar det om exempelvis att de är en aktör som måste ta stort ansvar för genomförandet och därför borde engagera sig mer, eller om att man som representant för medborgarna har ett särskilt ansvar att visa sitt engagemang. Vatten berör ju alla. För det andra fanns i svaren en önskan om att ”de egna” borde engagera sig mer. Det kunde t.ex. handla om att man inte prioriterar möten, att det är svårt att engagera lantbrukare utanför de som är representanter i vattenråden för frågorna, eller att man upplever att LRF borde lyfta fram vattenfrågan tydligare i sitt arbete i stort. Vissa aktörer saknas och vilka borde engagera sig mer i vattenråden? Svaren på efterföljande frågor i enkäten talar delvis emot att vattenråden har den samlade kompetens som krävs för att fatta väl avvägda beslut. Eller så bedöms vissa aktörer som oväsentliga ur ett kunskapsperspektiv, Stöd för en bra arbetsinsats i vattenråden finns – men förutsättningarna kunde trots allt vara bättre Även om det framkom synpunkter att LRF borde visa ett generellt sett större engagemang för vattenfrågorna så upplevde dock de som svarat på enkäten ett starkt stöd i sitt arbete från den egna organisationen ofta mycket nöjda med hur vattenråden leds och den kommunikationskultur som där utvecklats. Man har möjlighet att komma till tals, när man gör det så blir man respekterad för det man säger och man har även påverkansmöjlighet. Rörande hantering av konflikter så verkar det råda stor osäkerhet om vad man skall svara på detta, eftersom man i flera vattenråd inte upplevt att man kommit in i en sådan situation ännu (dvs. där aktiv konflikthantering är önskvärd). Kompetens för beslutsfattande Även om det finns en hel del respondenter som inte anser att vattenråden ska fatta några beslut så råder det knappast något tvivel om att detta ändå de facto sker. Upplever man i sådana situationer att man har tillräcklig kompetens i gruppen för att fatta väl avvägda beslut? Svaret på den frågan får anses vara ja, eftersom drygt 30 % håller helt med och knappt 40 % håller med (dvs. positivt svar från 70 % av respondenterna). Ingen av de som svarat har valt alternativet ”håller inte alls med” (figur 5). Figur 5 Den samlade kompetensen inom vattenrådet är tillräcklig för att kunna fatta väl avvägda beslut Procentandel Håller helt med 2 3 Procentandel 4 Håller inte alls med 0 10 20 30 40 50 De som svarat på enkäten bedömer att den samlade kompetensen är god inom vattenrådet. 20 | Lantbrukarnas Riksförbund (snittbetyg 1,6 på en 5-gradig skala). Andra former av stödjande strukturer rör exempelvis fortbildningsmöjligheter och tillgång till relevant information. Detta upplevdes fungera bra – även om intrycket är att det var nya och ganska oreflekterade frågor. Några kommenterade att fortbildning och informationstillgång ännu inte varit aktuellt i deras arbete i vattenrådet. De lär sig av varandra i denna fas. Ett område där man kunde misstänka ett missnöje rör de ekonomiska förutsättningarna, dels för vattenrådets verksamhet som helhet, dels för det egna deltagandet. Något förvånande var det därför att se att man trots allt ansåg att de ekonomiska förutsättningarna var relativt goda (medelbetyg 2,6 för vattenrådets verksamhet och 2,5 för det egna deltagandet). Det finns en acceptans för att vattenråden i sig inte har en stor fast budget att röra sig med, utan vad som skapar problem är snarare den energi och tid som krävs för att söka externa medel då särskilda insatser ska genomföras. Beroende på hur man ser på vattenrådets och sin egen roll så har det naturligtvis effekt också på hur man bedömer vilket ekonomiskt utrymme som bör finnas. Om vattenrådet ska vara en organisation som genomför åtgärder, så krävs naturligtvis ekonomiskt kapital för att överhuvudtaget besitta handlingskraft. Är det däremot en samrådsinsats eller arena för dialog, så räcker det med resekostnader och fikabröd. Vattenråden och omvärlden Generellt sett anser man att vattenråden lever en ganska undanskymd tillvaro, där kännedomen inte alls är god om existensen och/eller verksamheten i omvärlden (figur 6). Över 65 % av de svarande håller inte med om påståendet att kännedomen om vattenråden är god i omvärlden. Detta till trots fungerar överlag kommunikationen med betydelsefulla externa aktörer bra. Högst betyg får Figur 6 Kännedomen om vattenrådet är god i omvärlden ... Andel svarande i procent Håller helt med 2 3 4 Håller inte alls med 0 10 20 30 40 50 Kännedomen om vattenråden bedöms inte vara god i omvärlden. kommunikationen med sin egen moderorganisation, tätt följd av kommunikationen med länsstyrelserna. Därefter följer vattenmyndigheterna och de experter man på ett eller annat sätt för en diskussion med. Sämst fungerar kommunikationen med andra vattenråd, sannolikt för att detta inte varit en prioriterad fråga. De slutsatser man kan dra är att det i grunden finns en fungerande och positiv relation och kommunikation med betydande aktörer i omvärlden, samt att inte minst kommunikationen med länsstyrelsen lyfts fram som särskilt framgångsrik (figur 7). Figur 7 Kommunikation externt Vattenråden kommunicerar inte bara internt, utan även med betydelsefulla externa aktörer. Hur upplever man att det fungerar? Sina egna (de man repr.): 1,8 2,0 Länsstyrelsen: Vattenmyndigheten: 2,4 Experter av olika slag: 2,5 Andra vattenråd: 3,2 Tre slutsatser är: – I grunden en positiv och fungerande kommunikation med omvärlden – Kommunikationen med länsstyrelserna lyfts fram som särskilt framgångsrik – Kommunikationen med andra vattenråd har ännu inte kommit igång (om önskvärt?) Den externa kommunikationen fungerar särskilt bra med länsstyrelserna, medan den största förbättringspotentialen finns i kommunikationen med andra vattenråd. Resultat och effekter av arbetet så här långt En övervägande majoritet av dem som svarat på enkäten är nöjd med vattenrådets arbete och den egna insatsen så här långt (stor variation i tidsspann). För det första upplever de gröna näringarnas representanter att de får gehör för de synpunkter de har – det finns ett intresse och en önskan att ta del av deras perspektiv. För det andra upplever man att man tillför viktig kunskap till vattenrådets arbete – utan deras deltagande så skulle inte vattenrådet kunna föra de diskussioner man gör idag. För det tredje så anser man att vattenrådet fungerar som den arena för dialog kring vattenfrågor som de flesta också anser att vattenrådet har som central funktion. Allt tyder på att de gröna näringarnas representanter bedömer att vattenråden håller på att bli en självklar och väl fungerande, ny institution i samhället. Huruvida den har en praktisk betydelse också, får dock framtiden utvisa. En varningssignal som skapar vissa funderingar inför framtiden är att ca 25 % av de som svarat inte anser Lantbrukarnas Riksförbund | 21 att vattenrådsarbetet är ett resurseffektivt sätt att uppnå bättre vattenkvalitet. Varför? Ja, en synpunkt är just att det tar för lång tid att gå från ord till handling och en annan att de som skall genomföra åtgärder inte är närvarande i vattenrådet. Med andra ord; vattenrådet blir en diskussionsklubb med begränsade möjligheter och mandat att skapa en reell förändring. En slutsats kan vara att det behövs kompletterande insatser i samhället för att genomföra relevanta åtgärder – något som inte varit i fokus för denna studie. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de gröna näringarnas representanter i vattenråden anser att vattenrådet bidrar till minskade fördomar, förändrade perspektiv och ökad demokrati. Med andra ord, man lär sig mer om varandra och om sakfrågorna med en form som bygger på en hög grad av delaktighet. Detta är ett viktigt fundament för framtiden – en utgångspunkt vilket det framtida arbetet kan utgå från. Betydelsen av sådana effekter skall inte underskattas! Viktigaste lärdomarna och önskemål om förändringar Ett sätt att låta respondenterna konkludera sina erfarenheter från vattenråden så här långt är att be dem reflektera över sina viktigaste lärdomar. Frågan resulterade i många öppna svar, men tre tydliga kategorier kan identifieras. 1. Att nå en bättre vattenkvalitet genom arbetet i vat tenråden tar tid. a. Tidspannet mellan idé och förslag till konkret åt gärd och genomförande är stort. b.När komplexiteten blir stor uppstår ofta handlings förlamning. c. Trots att vattenrådet är enigt så är det svårt att påverka omvärlden eller det än mer övergripande systemet. d. Fördomar tar tid att arbeta bort (s.k. social tid). 2. Kunskap är en nyckel för framgångsrik vattenför valtning. a. Det finns många som kan mycket vilket är grunden för ett framgångsrikt arbete i vattenråden. b.Okunskap eller ointresse för kunskap är vårt största hinder. c. Med vettiga argument kan även byråkrater ändra sig (det goda argumentets kraft). 3. Inget är svart eller vitt – det finns inga ’quick fix’. a. Arbetet med förbättrad vattenkvalitet måste få ta den tid det tar, det får inte innebära att man fattar illa avvägda beslut bara för att vara beslutsmässig. b. Viktigt att undvika att fokusera på det som man re dan kan eller det man har med sig som historiskt 22 | Lantbrukarnas Riksförbund arv (om man t.ex. utvecklats ur ett vattenvårdsför bund) – vattenrådet måste prioritera utifrån den helhetsbild som uppstår i vattenrådet. Sammantaget visar lärdomarna att det finns en hög grad av realism och stor medvetenhet om vad som krävs för att på sikt vara framgångsrik genom vattenrådsarbetet. Kunskapens betydelse och behovet av att utveckla en helhetssyn lyfts fram, men att detta också får till konsekvens att det kommer att ta sin tid. Dessutom finns en kritisk inställning till vattenrådens möjlighet att på egen hand skapa förändring. Man är beroende av omvärlden. Så vad måste då förändras för att vattenråden ska bli effektivare och mer framgångsrika i framtiden? Ja, en hel del förslag lyfts fram av respondenterna även om det inte finns några tydliga tendenser vad som bör prioriteras, strukturerat i externa och interna förutsättningar, arbetssätt och metodik: Externa och interna förutsättningar • Erhålla tydligare och mer specifika uppdrag. • Tydliggöra vilken ’skala’ som vattenrådet arbetar på. • Engagera fler intressenter/aktörer i vattenrådet. •Öka kunskapsnivån, bl.a. genom medel för kun skapssökning. • Öka utbytet mellan vattenråden. Arbetssätt och metodik • Undvika alla former av stuprörstänkande. • Arbeta bort vi- och dom-känslan. • Enklare och tydligare informationsflöde. • Högre tempo i arbetsprocessen. Sammanfattningsvis skulle det alltså kunna handla om att specificera och kanske till och med avgränsa uppdraget och inom ramen för detta involvera relevanta intressenter/aktörer och höja kunskapsnivån. Ett ökat utbyte mellan vattenråden skulle kunna innebära att man lär sig mer från varandras erfarenheter och slipper uppfinna hjulet fler gånger. Men för att kunna ta tillvara denna potential måste man dock undvika alla former av stuprörstänkande och undvika att en vi- och dom-kultur utvecklas. Genom enklare och tydligare informationsflöde och ett högt tempo – där man upplever att man gör framsteg och har betydelse – så kan en starkare vi-känsla utvecklas och en gemensam målbild växa fram där överenskomna prioriteringar realiseras. Med andra ord, en mogen grupp där man också vågar fatta obekväma beslut om så krävs. Att bygga vidare på det man nu byggt upp Även om det finns en utvecklingspotential är det lika viktigt att värdesätta det som redan idag fungerar bra. Vad ser de gröna representanterna som särskilt angeläget att bibehålla? I samma linje som tidigare så är det den kultur som finns inom de flesta vattenråd som man ser som viktigt, exempelvis dialogen, öppenheten, flexibiliteten, det demokratiska upplägget, samarbetsklimatet och kontinuiteten. En central aspekt av flexibilitet rör den frihet under ansvar som varje vattenråd upplevs leva under. En sådan frihet handlar om att ta varje vattenråds unika karaktärsdrag på allvar. Att detaljstyra verksamheten skulle innebära att inriktningen på arbetet skulle bli irrelevant för många vattenråd, eftersom de lokala förutsättningarna och gruppsammansättningen ser så olika ut. Vidare har man nu byggt upp ett nätverk bestående av fler och djupare relationer mellan aktörer. Ett sådant kontaktnät tar tid att bygga upp och måste vårdas för att bibehållas. Slutligen bör man inte glömma betydelsen av en fungerande organisation i vattenråden – med lednings- och sekreterarfunktion, etc. När den mest grundläggande formalia inte fungerar, t.ex. kallelser eller protokoll, så faller allt annat. Denna formella aspekt av verksamheten måste alltså finnas på plats innan mer ambitiösa steg tas – i alla fall om man vill tala om en hållbar verksamhet. 8. En syntes: Hur väl överensstämmer den praktiska erfarenheten med de teoretiska idealen? Om man avslutningsvis ställer resultatet av enkäten mot de teoretiskt grundade punkterna (checklistan) så kan vi bedöma, i alla fall tentativt, i vilken mån vattenråden uppfyller grundläggande krav på samverkansgrupper. Förutsättningar för arbetet (externa och interna) Initieringen av vattenråden har varit mycket olika. En del fortsätter utifrån en tidigare, ibland lång kontinuitet. En del famlar och har svårt att ens etablera den mest elementära formalia i arbetet. En del lägger stor vikt vid organisation och struktur, medan andra tonar ned detta till förmån för dialog. En del anser att agendan är given redan från början. Andra är helt öppna inför framtiden. Att komma in som representant för de gröna näringarna i dessa olika vattenråd innebär naturligtvis stora skillnader. Men inte nog med det, även deltagarna kan ha helt olika ingångsvärden. Enkäten visade att det finns de som engagerar sig för att skapa en bättre vattenkval- itet, medan andra lyfter fram behovet av att bevaka och styra upp diskussionen. Huruvida detta speglar en skillnad i problembild kring vattenkvalitet är oklart, men det är ändå tydligt att olika ingångar underlättar eller försvårar samverkan med andra aktörer i vattenrådet. Starka positioner och begränsat intresse av att förändra sig försvårar per definition möjligheten till samverkan. Lant- och skogsbrukets tradition av att lägga mycket ideell tid och egna resurser på samhälleliga frågor är i sammanhanget något som kommer att underlätta samverkan (oavsett vad man tycker om detta rent principiellt). Föreningsrörelsens vilja att skapa frivilliga överenskommelser kommer att förstärka denna tendens. För andra parter som har ett samverkansfokus (vilket inte alla myndigheter har) är detta något som de borde uppskatta. Frivillighet och egeninsatser är ofta en central pusselbit i samverkan när man går från ord till handling. Utan att ha undersökt frågan rörande möjligheten att experimentera sig fram till lämpliga åtgärder, så finns det en risk inom ramen för den svenska förvaltningskulturen att detta kommer att förhindras. En förflyttning från detaljreglering till ramlagstiftning kommer att underlätta arbetet i vattenråden eftersom det öppnar upp för fler handlingsalternativ som kan vara lokalt anpassade. Detta är dock inget som diskuterats i enkäten. För att man skall välja att delta aktivt i en samverkansprocess krävs att man känner en trygghet. Trygghet handlar här om att man vet vad som gäller, att arbetet är tydligt organiserat och under överblickbar tid. Finns denna grund så vågar deltagarna i regel bidra till att det blir högt i tak i diskussionerna. Här finns brister i en del vattenråd, där strukturerna inte satt sig ännu. I majoriteten av vattenråd är det dessutom svårt att se om en självstärkande process inletts. Skälet är enkelt – man har helt enkelt inte sett några konkreta resultat ännu och kan därför inte helt bedöma om det varit värt insatsen att engagera sig. De åtgärder som nu kommer att föreslås kommer med stor sannolikhet att vara avgörande för i vilken grad engagemanget kommer att växa eller minska från de gröna näringarnas representanter. Vad som dock redan visat sig vara positivt är den upplevelse av värdesättande som lant- och skogsbrukare ger uttryck för. Det innebär en respekt och värdesättande inte bara för den kunskap som de tillför, utan även för den sociala identiteten. Något som ofta är minst lika viktigt som att bli värdesatt för vad man säger. Inställningen hos de flesta vattenråd att kunskap skaffas när man behöver den, t.ex. i form av externa experter är också något som är positivt ur ett samverkansperspektiv. En kunskapssyn som ger möjlighet till Lantbrukarnas Riksförbund | 23 en konstruktiv lärandeprocess hos deltagarna. Här måste det dock finnas allokerade resurser för att klara av att möta delegaternas behov av kunskapsförsörjning. Kanske har detta inte helt satts på prov ännu, men enkäten visar att man har tilltro till vattenrådens förmåga i detta avseende. Eftersom inga konflikter behövt hanteras i särskild ordning enligt de som svarade på enkäten så vet vi inte om en konflikthanteringsförmåga finns hos ledningen för vattenråden. Annan erfarenhet från andra områden visar att en sådan kompetens ofta saknas. Men ur ett samverkansperspektiv är detta en central kompetens för grupper av detta slag. Samtidigt är respondenterna nöjda med processledningen i stort; de blir lyssnade på, respekterade, har relevant inflytande och känner att deras deltagande har betydelse för vattenråden. Det är en bra grund inför framtiden. Utan den hade det mesta varit meningslöst ur ett samverkansperspektiv! Vattenrådens geografiska skala skiljer sig betydligt åt. Detta har enligt teorin betydelse för samverkanspotentialen och möjligheten att skapa en stark vi-känsla. Beslut kommer närmare genomförarna, relationer med representanter är enklare att upprätthålla, legitimiteten hos samtliga aktörer ökar, samt kommunikationen underlättas. Det finns dock inget i enkätmaterialet som tyder på att skalan har betydelse för värderingen av hur väl vattenrådet fungerar. En hypotes skulle kunna vara att effekterna av geografisk skala blir tydlig när man går från ord till handling på lokal nivå. Å andra sidan kan en större skala medföra att den externa kommunikationen underlättas och att man kommer närmare maktens korridorer vilket skulle medföra ett tydligare mandat. Framtiden får utvisa detta. En utmaning som inte heller den är tydlig i det nya empiriska materialet men som är värt att beakta, rör det faktum att även om man i vattenrådet utvecklar en samverkanskultur så kan värdet av denna marginaliseras om omgivande samhälle och strukturer inte kännetecknas av samma perspektiv. I värsta fall kan vattenråden bli ett ’spel för galleriet’, i bästa fall det goda exempel som gör att myndigheter, intresseorganisationer och privata aktörer inser betydelsen av samverkan för framgång. I litteraturen finns det tyvärr många exempel på lokala samverkansprocesser som varit framgångsrika, men där denna positiva erfarenhet har utvecklats till en isolerad företeelse eller ö i ett hav av konflikter och maktkamp. Det är i dagsläget inte helt enkelt att bedöma i vilken utsträckning vattenråden kan ha en normerande betydelse i synen på samverkan för effektivt miljöarbete. Samverkan sker ideellt på 24 | Lantbrukarnas Riksförbund alla besluts- och handlingsnivåer – från lokalt till internationellt, men även i möjligaste mån vertikalt mellan de olika nivåerna. Exempelvis utgörs de formella, reglerade organisationerna i vattenförvaltningen av organ som opererar på geografiska nivåer högt över det enskilda avrinningsområdet, t.ex. på distrikts- eller nationell nivå. Att vattenråden inte getts möjlighet att aktivt bidra i arbetet med att sätta mål för lokala vattenförekomster, något som de borde vara lämpade att göra, bidrar till att vattenrådens roll inte helt matchar den i miljöbalken reglerade organiseringen av den svenska vattenförvaltningen. Det finns ett glapp mellan ideal och verklighet, även med hänvisning till de vägledningar som tagits fram och de argument som där anförs för vattenrådens viktiga roll i vattenförvaltningen. Vad som är ett mycket positivt resultat av enkäten är respondenternas upplevelse av hur samtalsklimatet är i vattenråden. Detta har dels en självförstärkande betydelse i det att detta kan leda till ett fortsatt och fördjupat umgänge i kunskapssökandet, en starkare gemensam identitet och utvecklandet av ett starkt och hållbart perspektiv. Dels har det en betydelse för andras bild av hur det är att delta i vattenrådsarbete – något som är en evig strid eller en spännande lärmiljö. För den framtida rekryteringen av nya representanter till vattenråden så har dagens attityder en viktig funktion. Positiva bilder sprider sig, liksom negativa. Men så som läget ser ut idag, bådar det gott för framtiden. Arbetsformer och samverkansprocess Det finns en önskan hos många representanter för de gröna näringarna i vattenråden att bidra med kunskap så att de diskussioner som förs och prioriteringar som görs blir mer ’verklighetsförankrade’ eller genomförbara. Detta är en god ambition, så länge man är öppen för att man själv har något att lära av andra. Om inte bidrar perspektivet till låsningar. Oavsett så lyfter argumenten fram något viktigt, nämligen att samverkan fungerar bättre om de som deltar i samtalen har sakkunskap i åtminstone kärnfrågorna. Här finns alltid en risk att man deltar som representant för en organisation utan vare sig intresse eller kunskap, eller i värsta fall till och med utan mandat. I en sådan situation utgör man snarare ett hinder än en resurs för framgångsrik samverkan. De gröna näringarnas deltagare har en viktig roll att fylla när de bidrar med sin kunskap – det bidrar inte bara till bättre beslut utan också till mer demokratiska beslut. Därför är det viktigt att de vågar göra sin röst hörd. Det är lätt att samtal om en naturresurs som vatten får ett historiskt fokus. Varför är det som det är och vem bär skulden för detta? Naturligtvis måste detta redas till viss del för att hamna rätt i åtgärdsprogram, etc., men det är samtidigt viktigt att man i samband med allokering av resurser/stöd i samband med genomförande fördelar dem på ett sådant sätt att de bidrar till största möjliga nytta. Ibland sker fördelningen, i alla fall indirekt, utifrån principer om historisk skuld, dvs. de som anses ha orsakat ett visst tillstånd skall inte erhålla det stöd som de facto krävs för att rätta till problemen idag. Detta kan leda till kraftiga låsningar och innebär en sammanblandning av frågan rörande allokering av resurser och orsaken till en viss ekologisk status. Detta kanske inte är en fråga för vattenråden, men ämnet kommer indirekt att diskuteras vilket inte minst blivit tydligt i enkätmaterialet, varför problematiken är värd att uppmärksammas även här. Tillgång till information är A och O i alla kunskapsdrivna samverkansprocesser. Dels måste det finnas ett system för informationsförmedling (passivt), dels en möjlighet att själv finna den eller ytterligare information som man behöver (aktivt). Arbetet med hemsidor och därtill kopplade databaser blir i sammanhanget viktigt. Men också att det finns möjligheter för representanterna i vattenråden att föra kontinuerliga samtal både formellt och informellt kring sådant man är intresserad av. Finns en kultur av öppenhet och högt i tak, och naturligtvis en ärlig vilja hos nyckelaktörer att delge information, så underlättas också samverkansprocessen. Konsekvensanalyser är en central del av vattenrådens diskussioner. Vad betyder de förslag som läggs fram för olika aktörer? Hur kan kostnads- och resultateffektiviteten beskrivas av olika förslag? Vilken kunskap saknar vi för att kunna fatta beslut/ta ställning? Förmågan att i ett samtal om konsekvenser kunna hantera komplexitet och vara medveten och öppen om på vilka grunder man hävdar det man gör, kräver ofta hög processledningskompetens. Ofta fattas ett beslut i en grupp utan att någon egentligen vet på vilka grunder detta gjordes (i alla fall är det inte uttalat). Processen fram till beslutssituationen kan ha varit demokratisk, men så händer något. Allt går plötsligt väldigt fort. Ofta har det att göra med att diskussionen kring konsekvenser av olika beslutsalternativ varit av mycket dålig kvalitet. I detta avseende kan representanter i vattenråden vara otillräckligt medvetna om eller uppmärksamma på problemet. Även här finns det därför anledning att ställa krav på metodiken, så att man vid beslutsfattande vet vad som sker. Detta är inget som framträder tydligt i delstudie 3, men något som vi av erfarenhet vet ofta händer i samverkansprocesser. Ytterligare en central framgångsfaktor är kontinuitet. Dels för att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som finns (ofta kopplat till engagerade personer), dels för att upprätthålla de relationer som ofta tar tid att skapa, men som snabbt försvinner. Hela samverkansgruppen påverkas av (och därmed dess effektivitet) om det är en ständig rörelse av nya personer in och ut ur gruppen. Detta medför i så fall att gruppen aldrig riktigt mognar och därför inte heller kan bli så innovativ som den har potential till. Att få erkännande för sitt engagemang som deltagare är i sammanhanget viktigt. Dels av vattenrådets övriga deltagare (vilket också många representanter för de gröna näringarna upplever att de får), men också av sin egen moderorganisation. Ett sådant erkännande behöver inte alltid vara ekonomiskt, utan lika viktigt är att löpande uppmärksamma den insats de gör och vilken betydelse det har. Här har LRF och Skogsägarna en viktig roll att fylla. En av de viktigaste lärdomar som respondenterna till enkäten gjort var att samverkan tar tid. Och kanske än viktigare att det måste få ta tid. Teorierna inom samverkan säger att det är viktigt att skapa realistiska förväntningar, bl.a. med avseende på den tid det tar att bygga relationer, komma till beslut och se resultat av handlingar. En tidsutsträckning som för många skapar frustration. Därför är denna insikt eller lärdom av stort värde. Det gör att man förhoppningsvis har med sig ett tålamod som gör att man orkar stanna kvar i processen och fortsätta engagera sig. Hållbar utveckling förutsätter uthålliga sociala processer. En framgångsrik samverkansprocess leder idealt sett till att viljan att fördela kostnader och andra insatser samt ansvar mellan varandra ökar. Det handlar inte då främst om att ge avkall på sina egna förslag eller att förhandla sig fram till gruppens största gemensamma nämnare, utan essensen i detta synsätt är att bra samverkan framför allt leder till en ny förståelse och innovativa idéer till hur man skall hantera sina, specifika utmaningar. Samverkan är innovativt i det att det helt enkelt leder till nya sätt att lösa gamla problem, något som betyder att alla aktörer har lämnat sina förutfattade meningar. Innovationer som per definition aldrig helt kan förutsägas. Mycket tyder på att den erfarenhet som de gröna näringarnas representanter gjort så här långt utgör en god grund, om än inte tillräckligt, för att det som samverkansprocesser syftar till också skall kunna realiseras: – Effektivare implementering av väl avvägda åtgärds förslag, där aktörerna tar ett stort ansvar för dess förverkligande. – Ett fortsatt intresse för att delta i vattenrådsarbetet in i nästa förvaltningscykel och inom ramen för ytterligare arbetsmoment, såsom övervakning av vattenkvalitet och informationsspridning. Lantbrukarnas Riksförbund | 25 – En demokratisering av vattenförvaltningen vilket leder till ökat engagemang och minskade transak tionskostnader för samhället. Huruvida det också blir så vet vi inte idag. Men generellt sett är man på rätt väg i vattenråden i Sverige. Den stora utmaningen är nu att hantera de intressemotsättningar som blir tydliga först när åtgärder skall prioriteras och kostnader allokeras. Här kommer verkligen samverkanskulturen att sättas på sitt riktiga examensprov. 9. Avslutande reflektioner I detta avslutande avsnitt efter att ha redovisat de olika delstudierna så önskar jag lyfta fram ett antal samlande teman som jag bedömer som avgörande framgångsfaktorer framöver. En hel del av det har diskuterats tidigare, varför jag endast mycket kortfattat belyser dem här. Tid, tid och återigen tid … Att arbeta i vattenråd vars uppgift är att diskutera och hantera mötet mellan sociala och ekologiska system innebär en oerhört hög komplexitet. Ofta hanterar vi komplexitet på ett sätt som reducerar frågorna till dess att svaren blir irrelevanta för praktiken. Detta är forskningens dilemma. I bra samverkansprocesser tar man alltid komplexiteten på allvar. Men eftersom det också handlar om att hantera många olika perspektiv, där detta i grunden ses som en resurs för att förstå komplexiteten, så kan inte samverkansprocesser jämställas med andra beslutsprocesser ur ett tidsperspektiv. Social tid är något annat än ekonomisk och teknisk tid, vilket vi ofta har som måttstock i dagens moderna samhälle (och än mindre ekologisk/geologisk tid vilket vi inte ens klarar av att förstå …). Att bygga relationer, Figur 8 Komplexa frågor tar tid Relation Handling kommunikation Beslut Lärande Ansvar Observera att … … en konstruktiv kommunikation är önskvärd på alla beslutsnivåer och arenor – från lokalt till internationellt! Det tar tid … 26 | Lantbrukarnas Riksförbund att kommunicera, att lära och att gå från beslut till ansvarsfullt handlande, är inte gjort på några enstaka möten eller diskussioner (se figur 8). Än värre är det när man betänker att dessa processer måste genomsyra hela samhället, från lokalt till internationellt. Självorganisering Varje vattenråd måste hitta sin form, inom ganska fria ramar. Endast då kan man anpassa sig till de specifika förutsättningar som råder i varje avrinningsområde. Det är i mångt och mycket principen om självorganisering som här skall vägleda arbetet. En slags flexibilitet som om den hanteras på ett bra sätt kan vara mycket mer resultateffektiv. Processledning Att förvänta sig att vem som helst som agerar mötesordförande också skall klara av att hantera olika kunskapssfärer, olika former av maktutövning, konflikter eller strukturerade lärprocesser är inte rimligt. Det krävs i många fall en särskild kompetens för att kunna leda denna form av processer, om inte riskerar man hemfalla åt ganska simpla funktioner, såsom remissinstans där framförda synpunkter tas fram utifrån majoritetsprinciper. Det ideala vore om man kunde bygga in kompetensen i varje vattenråd, så att beroendet av externt stöd minimeras. Diversitet som tillgång Ofta ser man mångfald i perspektiv som ett problem, eftersom det försvårar effektiva beslutsprocesser eller för att det orsakar konflikter. Men diversiteten eller olikheten är det som utgör själva grunden för det lärande som kan uppstå i ett vattenråd. Hur spännande hade det varit om alla tyckt lika? Att klara av att se olikhet som en tillgång är en utmaning för var och en av oss, men når man denna insikt så blir arbetet så mycket mer spännande. Från ord till handling Det finns gott om fora för samtal om allt som borde ske i samhället. Vi är bra på att prata och skapa scenarier eller framtidsbilder. Vi är desto sämre på att gå från dessa ord till konkret handling. Samtidigt så handlar aktörer varje dag i hela landet – de bidrar ofta på sitt sätt med vad de kan, inte minst alla våra markägare. Vad det här handlar om är ofta nya handlingar, ett nytt sätt att nå de mål som man kanske alltid haft. Men det är svårt att förändra våra beteendemönster och det kostar på att förändra sig. Vattenråden måste förhålla sig till denna problematik mycket medvetet. Om inte riskerar man att bli ännu ett av dessa diskussionsfora i samhället … Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att handling utan kritisk reflektion kan leda fel. Och den kritiska reflektionen uppstår lättare i vattenråden än kanske någon annanstans i dagens vattenförvaltning (figur 9 sammanfattar detta perspektiv). Figur 9 Att åstadkomma något tillsammans Resultat i form av förbättrad vattenkvalitet Det handlar inte om att ”vinna” Att bygga starka relationer Olika perspektiv en tillgång Innovativa idéer Att utveckla arbetsformerna Samtalen/umgänget Genom att lägga grunden för arbetet i nya, utvecklade arbetsformer och fördjupade relationer mellan aktörerna, så kommer sannolikheten att öka att både önskvärda och genomförbara idéer och åtgärder utvecklas. 10. Ord på vägen Detta är ett utdrag ur en text som jag skrev i ett annat sammanhang men som jag efter att ha gjort detta arbete tycker passar in även här … En del har sagts förut, men här är stilen lite mer provocerande! – Att hantera vatten handlar kanske främst om att lära oss hantera oss själva Vi brottas bl.a. med att finna definitioner, att göra analyser eller att skapa systematik kring vatten som fenomen. Sådan kunskap är viktig, men det är inte det som gör det möjligt för oss att implementera och arbeta med vattendirektivet. Det är vi själva som utgör vårt största hinder för effektiv implementering. Det är vår egen ofullkomlighet som måste hanteras. Det är det som kommunikation och processledning i grunden handlar om att hantera. – Vi tenderar att skapa nya institutioner för nya utmaningar eftersom etablerade institutioner inte går att förändra – men detta är ofta det bästa sättet att skjuta problemen framför sig Nya utmaningar genererar ofta nya institutioner i sam-hället. En del etableras och fyller en viktig funktion. Men ofta skapar vi institutioner för att befintliga institutioner inte i sig själva eller i samverkan förmår hantera de nya frågeställningarna. Dilemmat är ”amö- bateoretiskt”, dvs. de nya institutionerna tenderar att leva sitt eget liv utan att vara integrerade i övriga policy- och beslutsprocesser. Konsekvensen blir att en stor del av implementeringen kvarstår även om man tror att implementeringen är genomförd i och med tillskapandet av den nya institutionen. Problemet skjuts alltså på framtiden. – Vi är ganska bra på horisontell integrering och processer, men urusla på vertikal integrering i policyprocessen Idag finns allt fler goda exempel på hur man lokalt och regionalt skapat spännande samverkan och lyckats integrera olika policyområden eller perspektiv i en och samma beslutsprocess (t.ex. Leader-processer inom landsbygdsprogrammet). Vi är bra på att skapa ”trevliga” processer, även om resultaten kanske inte alltid är lika entydiga. Men varför ser vi så få exempel på lyckad vertikal integrering, dvs mellan befintliga (geografiska) skalnivåer från den lokala till den (inter) nationella nivån? Här finns ett oerhört stort behov av metod- och konceptutveckling. – Rädsla, kontrollbehov och makt är de mest underskattade faktorerna i samverkansprocesser, både på mellanmänsklig och på samhällelig nivå Vi brukar hävda att vi saknar information, att rätt aktörer inte är närvarande, att vi saknar resurser, att tidsramarna är för knappt satta, etc., och att vi därför inte lyckas få till stånd en bra samverkansprocess. Det kan ofta vara legitima skäl, men inte sällan handlar det om betydligt mer ”destruktiva” fenomen, såsom rädsla, maktbegär, kontrollbehov och dolda agendor. Dessa fenomen kommer till uttryck både på strukturell nivå och i mötet mellan människor. Vi har alla erfarenhet av det, och det är något som vi tvingas hantera. Men vi talar sällan om det – vi gör det inte tydligt – att det är detta det de facto handlar om ibland. I mogna samverkansgrupper, t.ex. vattenråd, finns ofta en förmåga att lyfta sådana frågor (s.k. meta-kommunikation), men de flesta grupper når aldrig dit. – Vi har en oförmåga att hantera pluralism eftersom vi ser det som ett hot eller ett problem, snarare än som en möjlighet Att människor har olika erfarenheter, värderingar och kunskaper leder till att man bidrar med olika kunskaper och tolkar en och samma situation på olika sätt. Om vi tar tillvara dessa olikheter innebär det en stor potential för lärande och social innovation. Dilemmat är att vi ofta tolkar olikheter som ett hot, något som stör en ”effektiv beslutsprocess”. Delvis handlar det om Lantbrukarnas Riksförbund | 27 att vi inte känner till metoder för att integrera olika perspektiv i en och samma process, delvis handlar det om konflikträdsla. Men konflikter uppstår när tilliten till varandra och vår förmåga att hantera situationen minskar, inte per se för att vi har olika uppfattningar. Vi kan ha olika synsätt, men ändå respektera varandra. Kanske handlar det om kulturella faktorer som konflikträdsla. Har vi en särskild utmaning att hantera konflikter ur ett svenskt perspektiv? – Konsensussträvan kan bli ett hinder för framgångsrik samverkan om man inte preciserar frågan ”konsensus om vad?” Konflikt och konsensus presenteras ofta som varandras motsats. Antingen har vi en konflikt eller så är vi överens. Men det är inte riktigt så enkelt. Internationellt finns en levande diskussion om de problem som uppstår om man i samverkansprocesser försöker nå konsensus, i god demokratisk anda. Konsekvensen kan dock bli att konflikter inte hanteras eller att aktörer med tid, ekonomiska medel, kunskap eller annan form av makt får tolkningsföreträde. Det som ser ut att ha varit ett konsensusbeslut visar sig vid närmare analys vara något helt annat. Det räcker att man ställer sig frågan vilka perspektiv som saknades då beslutet fattades, för att inse hur villkorade alla konsensusbeslut är. Dilemmat är att anspråket på konsensus får oss att tro att ”alla är överens”. Vidare måste vi tydliggöra vad vi fattar konsensusbeslut om – där den viktigaste skiljelinjen går mellan å ena sidan sakfrågor, å andra sidan procedurer. I processledningssammanhang är det viktigare att man har ”procedural consensus”, dvs. att man är överens om hur man skall arbeta tillsammans, än konsensus om problembeskrivningar, visioner, omvärldsanalyser eller andra sakfrågor. Det intressanta är att om man får aktörer att komma överens om hur man skall arbeta ihop, så visar det sig att samma grupp har en större förmåga att även komma överens i sak. Man inser helt enkelt kraften i att söka konsensus genom en öppen och ärlig process. – Inget är så planerat som en öppen och flexibel process Många aktörer tror att en process som kännetecknas av stor flexibilitet är ad hoc. Så kan naturligtvis vara fallet, men om det handlar om att driva samverkansprocesser finns det inget som kräver så mycket planering och förberedelse som just öppna och flexibla processer. Det kan handla om att skapa samverkanspotential, vilket i sin tur inbegriper att bygga relationer, att skapa rimliga förutsättningar för ett framgångsrikt genomförande, att erhålla mandat, att göra intressentanalysen, etc. När 28 | Lantbrukarnas Riksförbund väl man bedömer att det finns en potential för ett framgångsrikt genomförande handlar det om att designa processen, dvs. bedöma vilka faser, vilka moment och vilka aktiviteter som måste ingå. Därefter handlar det om att klara av själva genomförandet och ständigt säkerställa att återkopplingsfunktionerna fungerar så att en flexibilitet och anpassningsförmåga till nya insikter, krav och förväntningar bland aktörerna kan ske. – Betydelsen av professionell processledning är underskattad, särskilt med avseende på planering och processdesign – men den bör byggas upp i den egna organisationen Ofta plockar vi in en extern processledare när vi genomför möten, där denna person antingen ikläder sig rollen som samtalsledare, moderator eller ”pedagog”. Men professionell processledning innebär så mycket mer, alltifrån processdesign till att skapa kontinuitet i arbetet samt att understöjda ett relationsnätverk. På sikt bör en sådan kompetens finnas i alla centrala och regionala myndigheter och organisationer, eftersom de krav som ett nytt arbetssätt inom ramen för en ”deliberativ demokrati” kräver i sin tur, i alla fall på sikt, förutsätter att kompetensen inte alltid behöver köpas in. I dagsläget ser dock de flesta organisationer inte värdet av att besitta kompetensen själva. Detta kan bli ett av de riktigt stora hoten mot en realisering av dagens ”demokratiprojekt”. – Det stora utbudet av metoder för ökad medverkan döljer den egentliga kärnan Idag finns en flora av metoder och verktyg som man kan använda sig av för att stärka relationer, generera idéer, prioritera bland förslag, analysera komplexa situationer, skapa visioner, hantera mycket information, fatta gemensamma beslut, utvärdera, skapa delaktighet, etc. Det är en lukrativ marknad för konsulter – både nationellt och internationellt. Men vad handlar det egentligen om? Ja, kärnan är ofta densamma. Det handlar om att skapa så goda förutsättningar för lärande som möjligt genom att locka fram den kunskap som människor redan besitter eller har möjlighet att själva plocka fram. Egentligen är det inte svårare än att ”se den andra”, att verkligen intressera sig, att vara nyfiken och att ta på sig rollen av att strukturera och systematisera all den information som då genereras. Utifrån talet om upplevd delaktighet handlar det om att möjliggöra för människor att komma till tals, bli bekräftade och respekterade för deras kunskaper och möjliggöra för dem att ha inflytande. Låter enkelt, men är ack så svårt. – Inlärd hjälplöshet och ”annanism” har gjort det svårt för människor att bidra Samtidigt vet vi av erfarenhet att när vi träffar aktörer, ute i fält eller på olika möten, så framträder ofta en annan bild av ”allmänheten” än den som den ”deliberativa demokratin” verkar förutsätta. Alla människor väntar uppenbarligen inte i sina stugor och gårdar på att få bidra till det stora miljö- och demokratiprojektet. Visst är vi engagerade och öppna, men kanske inte i det som vi skulle önska. Vi blir ofta frustrerade över den abstrakta diskussion som sker på många möten. Men detta får inte leda till slutsatsen att medverkan inte är mödan värd. Men det tar tid. Det handlar om en nystart på vårt gamla samhällsprojekt ”demokratisk fostran”. Med andra ord, att få människor av alla de slag att bättre förstå hur beslut fattas, att ta ansvar för sina åsikter och för det gemensamma, att inse att inflytande och bestämmanderätt inte är samma sak, o.s.v. Det är ett långsiktigt arbete som vi är en del av även inom vattenförvaltningen, men det finns inga genvägar. – Helhetssyn bör ses som en framväxande egenskap av sociala processer där olika perspektiv har haft möjlighet att komma till tals Vi eftersträvar en helhetssyn. Men vad är det egentligen när vi talar om sociala processer där vi tvivlar på att det finns en sanning (som kan upptäckas bara vi letar tillräckligt noga …)? Jag ser helhetssyn som en framväxande egenskap i sociala processer där olika perspektiv har lyfts fram, integrerats och där en ny, rikare bild av verkligheten framträder. Det är denna nya bild, som hela tiden måste byggas på, som kan göra anspråk på att spegla en slags helhetssyn. Det finns ingen enskild aktör som kan göra anspråk på att ha fångat helheten. Helhetssyn är resultatet av en social process och den är alltid kollektivt ägd. grundbulten i ett framgångsrikt processorienterat arbete. För en sak är given; om vi försöker kontrollera det okontrollerbara så blir det bara värre (”the logic of failure”). Att skapa ökad kunskap och medvetenhet om vatten i samhället leder till den naturliga följdfrågan: Om vad? Är det säkert att det är om det vi tror spontant? Att skapa ökad medverkan hos olika aktörer leder till den naturliga följdfrågan: Med vilket syfte? Är det säkert att vi verkligen vill ta konsekvensen av vårt svar på denna fråga? Jag tror att vi i samhället lider brist på kritisk diskussion och reflektion. Arbetet med vattenförvaltningen och andra processer kring avgörande framtidsfrågor innebär en öppning att lyfta in detta. Jag ser det som viktigt att ta chansen, men jag är osäker om vi besitter förmågan i samhället idag. Jag hoppas att ni kan ge mig en möjlighet att göra frågetecknet till ett utropstecken! Kontaktuppgifter Magnus Ljung, AgrDr Statskonsulent i rådgivning och forskare i miljökommunikation SLU Skara Box 234 532 23 Skara magnus.ljung@slu.se 070-338 71 17 alt. 0511-671 17 – Paradoxen: Vår önskan att kontrollera processer leder ofta till att vi just förlorar kontrollen Ju viktigare medverkan från olika aktörer är och ju viktigare ett demokratiskt arbetssätt är, desto större tendens har vi till att försöka kontrollera processen, att styra upp den, att inte lämna något åt slumpen. Men ett processperspektiv förutsätter en förmåga att hantera det som inte går att helt hanteras och att inse att vi kan bli oerhört kompetenta, men att det alltid kommer att finnas ett ”mysterium” som vi aldrig helt kan förstå. Den engelska systemforskaren Robert Flood uttrycker det som att vi måste acceptera att vi i komplexa, sociala processer alltid kommer att balansera mellan ”mastery and mystery” och att acceptera detta faktum är själva Lantbrukarnas Riksförbund | 29 Bilaga 1 Litteraturstudie – framgångsfaktorer vid aktörssamverkan kring ett vattendrag H ur ser den ideala samverkansgruppen kring vatten ut? Här delges endast generella slutsatser från den omfattande forskning och praktik som lett fram till dagens kunskapsläge. Men trots att de studier som tittat på denna fråga är otaliga, så är slutsatserna ganska likartade. Det har därför varit fullt möjligt att utifrån litteraturstudien ta fram en checklista som kan ställas mot de erfarenheter som gjorts inom ramen för de svenska vattenråden till dags dato. I den vetenskapliga litteraturen finns det numera ett stort antal studier som belyser möjligheter och svårigheter att arbeta med samverkan kring vattendrag. Området är etablerat och omfattande. I denna litteraturöversikt har jag därför medvetet valt att utesluta en stor mängd referenser i texten för att öka läsbarheten. De jag valt att behålla ser jag som basreferenser, dvs. texter som på ett eller annat sätt ofta varit vägledande för efterföljande studiers perspektiv och analys. Litteraturen kan därför verka vara av äldre datum, men detta är ett medvetet val. En fullständig litteraturförteckning av de vetenskapliga studier som bidragit till denna litteraturgenomgång kan dock erhållas vid behov. Samverkan kring vatten – ett fenomen i tiden ... Mänsklig aktivitet påverkar vatten på ett eller annat sätt. Komplexiteten inom både ämnesområdet och vattenförvaltningen gör att de utmaningar vi vill hantera inte är någon enkel uppgift. Det finns nästan aldrig några ’quick fix’-lösningar. Ofta framhålls att vår kunskap om naturen är otillräcklig, att vår förmåga att hantera komplex information och att ta väl avvägda beslut fortfarande är begränsad eller att vår tilltro till teknikens förmåga att lösa de problem vi ställs inför är alltför stor. En ytterligare viktig aspekt, vilken kan bidra till förståelsen av dagens problemsituation, är de olika intressenternas och involverade aktörernas oförmåga att ta till sig och förstå varandras perspektiv. Detta blir ett problem då vi vet att ingen enskild aktör ensam kan lösa en komplex situation. En interaktion mellan mänskliga beslutssystem och verksamheter samt ekosystemen sker ständigt. En långsiktigt hållbar samhällsutveckling kan karaktäriseras av vissa (ofta normativt bestämda) kvaliteter som växer fram i samspelet mellan de sociala och biologiska systemen, något som är i fokus i forskning under begrepp som socio-ekologiska system eller resiliens. Nitsch (1999) menar att hållbarhet inte kan ses som ett till- 30 | Lantbrukarnas Riksförbund stånd, utan att det istället betecknar ”en kvalitet som växer fram i samspelet mellan de komplexa sociala och ekologiska systemen, en kvalitet som utvecklas ur processer som människan bara delvis kan överblicka och förutsäga”. Ett lärande förhållningssätt är därför nödvändigt, där ekologisk hållbarhet endast kan realiseras om vissa demokratiska principer uppfylls (jfr. med diskussionen om ekologisk demokrati, figur 10). Ovanstående synsätt sprider sig. De miljö- och naturresursproblem som uppstår i samband med brukande, nyttjande eller exploatering av naturresurser kan inte förstås inomvetenskapligt, då de har både sociala, ekonomiska, etiska och tekniska dimensioner. För beslutsfattare innebär detta inte bara att ett stort kunskapsbehov föreligger, utan också att stor hänsyn måste tas och ständiga avvägningar göras. En medvetenhet om och acceptans för den subjektiva dimensionen i beslutssituationerna är av avgörande betydelse. Vi gör ständigt val – vilka perspektiv som är relevanta att ta med, på vilka grunder beslut fattas eller hur olika konsekvenser skall värderas. Fullständig objektivitet är omöjligt. Figur 10 Synergier mellan ökade krav på demokrati och ekologisk hållbarhet Representativ demokrati Enskilda experter Marknadsekonomi Multidisciplinära arbetsgrupper Stark, lokal demokrati ’Adaptive management’ (successivt lärande) "Jag vill vara med och bestämma!" "Min kunskap är relevant!" Vilka former för samverkan och delaktighet bör vi utveckla för att tillgodose denna aktörs önskemål? Kraven på ökad demokrati och hållbarhet kan gå hand i hand i nya samhällsinstitutioner såsom vattenråd I litteraturen har komplexa (verkliga) besluts- och planeringssituationer behandlats utförligt. Inom organisationsteorin talas om 'messy praxis', inom lantbruksföretagandet om anpassad rationalitet och samordningsförmåga, samt inom naturresursutnyttjandet om 'adaptive management' och ’governance’. Även inom planeringsteorin finns Bilaga 1 ett stort antal inriktningar med vitt skilda sätt att beskriva komplexitet, t.ex. som ’wicked problems’, men också hur sådana situationer skall hanteras, t.ex. ’collaborative planning’, samt 'interactive' eller 'transactive planning'. Vår önskan att kunna hantera komplexitet, där varje aktör har med sig ett unikt perspektiv på situationen och där intressemotsättningar lätt uppstår, har lett fram till att en mängd nya metoder och strategier utvecklats och börjat tillämpats under senare år, inte minst i konkreta beslutssituationer. Idag finns en bred arsenal av förhållningssätt, metoder och verktyg/tekniker att välja mellan när komplexa naturresursproblem skall hanteras. Utmaningen är ofta att välja rätt verktygslåda för ett specifikt problemkomplex (figur 11). Figur 11 Antaganden och utgångspunkter Det dominerande förhållningssättet kommer att prägla allt från tolkning av uppdraget till val av ansats, metodik och den faktiska processledningen Förståelse för problemområdet – tolkning och tillämpning av generella mål i en lokal kontext Förståelse för ramvillkoren – uppdraget – resurserna – samverkanspotential – etc. Val av ansats – fokus på lärande, vision, konflikthantering, etc.? Val av metodik – graden av på förhand strukturerad process, fase, balans dåtid-nutid-framtid, etc.? Val av verktyg – konkreta arbetssätt och moment, knep och knåp, individ-och gruppnivå, plats, tid, etc.? Processledning – agerande i realtid, dvs. förmågan att skapa handlingskraft i en situation som kännetecknas av komplexitet, etc.? När man planerar och leder samverkansprocesser handlar det om ett stort antal vägval – från val av ansats och metod, till den konkreta processledningen i realtid. Ett nytänkande som möter motstånd Planerare, beslutsfattare och policymakare har börjat förstå att ett nytänkande behövs om en hållbar vattenförvaltning skall realiseras. Historiskt sett har vi förlitat oss till myndigheternas förmåga att utveckla åtgärdsprogram för att hantera avvägningar och prioriteringsfrågor i samhället. Lösningarna har ofta varit stor- skaliga eller generella, och inte sällan applicerade på lokal nivå utan nödvändig och relevant kunskap om de specifika förutsättningarna som där föreligger (Cheng, Kruger och Daniels, 2003). Idag växer dock ett lokalt och regionalt utvecklingsoch planeringsperspektiv fram (jfr. vattendirektiv med landskapskonvention, landsbygdsutveckling, naturvårdsoch rovdjurspolitik). Människor och organisationer uppmanas i allt större utsträckning att själva identifiera, åtgärda och förhoppningsvis även lösa sina problem. Inom hela miljöområdet är denna politiska trend tydlig. I litteraturen finns det många exempel på att decentralisering av beslutsfattande och genomförande också kan vara en framgångsrik strategi då det gäller vissa, avgränsade problemområden. Som ett exempel kan nämnas att det redan under 1990-talet hade vuxit fram runt 450.000 samverkansgrupper inom vitt skiljda naturresursområden på global nivå (Pretty och Ward, 2001). Huruvida en decentraliserad strategi är framgångsrik avgörs dock alltid av en kombination av problemets karaktär, vilken geografisk skala som problemets orsak och verkan finns på, samt den institutionella struktur och kultur som råder. Med andra ord den specifika kontexten. Kom därför ihåg att decentralisering således inte är en patentlösning för alla våra problem! En avgörande framgångsfaktor i de åtgärder som implementeras på olika platser idag har genomgående varit förmågan att beakta och hantera de sociala aspekterna i beslutsprocessen (Mitchell och Hollick, 1993; Collins och Ison, 2006). Inom vattenvården har önskan om en ökad förståelse (eller helhetssyn) av de komplexa sambanden lett fram till att även forskning kring de sociala aspekterna inom landskaps- eller ekosystembaserad vattenvård ökat. Den forskning som bedrivits har dock haft ett ganska smalt fokus – konflikthantering, policyimplementering och den institutionella strukturen har helt dominerat. Särskilt saknas studier av de rent socialpsykologiska fenomen och skeenden som uppstår under och efter samverkansprocesser – inte minst problem att gå från ord till handling. Det finns i litteraturen många sammanställningar av framgångsfaktorer (ett av många exempel är Robertson och Nielsen-Pincus, 2009) eller idealmodeller (två olika typer av exempel är Checkland, 1981, och Dukes och Firehock, 2001) av hur en samverkansprocess skall gå till. Mycket mer sällan analyserar forskare kritiskt varför det så sällan blir som man tänkt sig utifrån ett mellanmänskligt perspektiv. Mer specifikt har dock en del utvärderingar skett av arbetet med s.k. vattendragsgrupper i Sverige (t.ex. LRF, 1999). De flesta av dessa sammanställningar saknar dock det djup som Lantbrukarnas Riksförbund | 31 Bilaga 1 krävs för att kunna dra några egentliga slutsatser kring de sociala aspekterna, vilket är i fokus för denna studie. Det nytänkande som växer fram har dock inte sina rötter endast i miljöproblematiken. Putnam (1993) har i sin redan klassiska studie av Italien visat betydelsen av normer, starka relationer, sociala nätverk och förtroende mellan lokal, regional och nationell nivå, för att samarbete och på sikt samhällsvälstånd skall kunna skapas. Det handlar om att bidra till att samhällets sociala kapital växer. Upplevelsen av ett socialt sammanhang och ett nätverk av sociala relationer mellan aktörer ökar sannolikheten för att de nödvändiga beteendeoch vaneförändringarna skall komma till stånd (Habron, 2003). De beteende- och vaneförändringar som måste till för att en hållbar vattenförvaltning skall kunna bli en realitet underlättas då varje enskild individ ser sig som en del av ett större sammanhang – ett kollektiv, i lika hög grad som en fri och egenansvarig individ. En vilja att förändra, frivillighet och en positiv social kontroll är måhända den bästa garanten, och på sikt troligtvis en nödvändighet, för att samhället utan allt för mycket tillskott av finansiella resurser och/eller kontroll- och övervakningssystem skall kunna hantera vattenresursen på ett hållbart sätt (se t.ex. Ostrom, 1998). Lokala institutioner, såsom vattenråd, kan vara effektiva därför att ”they permit us to carry on our daily lives with a minimum of repetition and costly negotiation” (Bromley, 1993). I den ekonomiska litteraturen beskrivs oftast detta som att samhällets transaktionskostnad minskar. Motsvarande ansats – dvs. betydelsen av det sociala kapitalet för en framgångsrik vattenhantering – används även inom ramen för forskningsprogrammet VASTRA (1996). I forskningsplanen hävdades bl.a. att; ”Most recent social science research into problems of collective action in interdependence situations argues that institutions may more easily come about in contexts with a large amount of social capital, which builds the trust necessary for contingent behaviours to develop, and which eases the coming together of different stakeholders for development of joint solutions.” Medvetenheten om dessa samband blir således allt större. Som nämnts tidigare, så saknas dock i praktiken ett metodkunnande, dvs. en förmåga att tillämpa metoder och strategier vilka leder fram till den önskade utvecklingen. För att kritiskt analysera och eftertänksamt kunna ta till sig de metoder och verktyg som presenteras i litteraturen, måste man som planerare eller beslutsfattare förhålla sig till ett antal centrala begrepp. Således – förmågan att hantera metoderna på rätt sätt baseras dels på ett förhållningssätt (bl.a. kunskaps- och människosyn), dels på den kompetens man besitter inom om- 32 | Lantbrukarnas Riksförbund rådet (bl.a. förmåga att identifiera och använda sig av ett antal tekniker och ’verktyg’) (Daniels & Walker, 2001). Då vi har en tradition av att se på och analysera vattenvårdsproblematiken i tekniska och biologiska termer har vi byggt upp en administration som skall klara av att hantera främst dessa problem. Men med framväxten av ett systemsynsätt, har det blivit tydligare att detta sätt att se på vattnet och vattenhanteringen är alltför begränsat. Vi behöver utveckla någon form av integrerad, ämnesövergripande och tvärsektoriell vattenhantering. Miljöproblemens komplexitet kan inte hanteras utan att medvetenheten samtidigt växer om att detta också förutsätter ökad kunskap om hur komplexitet hanteras inom ramen för samhällets institutioner (Röling och Wagemakers, 1997). För att klara av att skapa en sådan ökad integration av perspektiv krävs för det första att deltagande aktörers agerande och beslutsfattande medvetandegörs, för det andra att en ny förståelse utvecklas som bygger på att de olika synsätten samordnas (s.k. rikare bilder av situationen) (Checkland, 1981). För det tredje förutsätter en sådan process att befintliga administrativa funktioner förnyas, varför motstånd mot sådana processer är en vanlig reaktion. Vad som ytterligare försvårar en önskad förändring är att många aktörer och institutioner inte ser som sitt uppdrag att arbeta tvärsektoriellt eller ämnesövergripande. Befintliga strukturer och kulturer utgör därför kanske det största motståndet för en nödvändig förändring. Lyckas vattenråden bryta sig ur dessa strukturer och skapa något nytt? Eller lyckas vattenråden bryta sig in i den formella organiseringen av vattenförvaltningen och därmed påverka beslutsunderlag och slutliga beslut? Principer för fungerande och framgångsrika styrmedel Ostrom (1990 och 1998) har kanske bättre än någon annan lyckats formulera de förutsättningar som krävs för ett framgångsrikt gemensamt hanterande av resurser och miljöproblem. Hon har baserat sina teorier och slutsatser på omfattande studier av s.k. ’community property resource management’ (CPRM) och sociala dilemman. Sociala dilemman är numera ett klassiskt område vad gäller en kontextuell analys av beteendeförändringar. Ett socialt dilemma är en situation där individens privata intresse går emot kollektivets nytta. Vidare förutsätter ett socialt dilemma att kollektivet förlorar om alla individer agerar egennyttigt. Därav dilemmat. Många av dagens miljöproblem kan karaktäriseras som sociala dilemman. I korthet konstaterar Ostrom att följande förutsättningar bör infinna sig för att man på lokal nivå skall kunna samverka kring t.ex. vattenvården (1990): Bilaga 1 1. Egenkontroll över vattnet och dess nyttjande på den lokala/regionala nivån. • Väldefinierade gränser (geografiskt, fysiskt och ad ministrativt). • Vattnet är möjligt att hantera inom dessa gränser (här inser man att problem kan föreligga). • Lokala regler för hur vattnet skall hanteras är förknip pade med specifika genomföranderegler och möjlig het till sanktioner (dvs. att den övergripande lagstift ningen möjliggör för ett lokalt anpassat regelsystem). • Förändringar i vattenkvalitet och andra relevanta parametrar kan mätas lokalt och relativt enkelt. 2. Verksamheter och åtgärdsprogram hanteras med utgångspunkt i de lokala resurserna. • Deltagarna uppfattar vattenproblematiken som reell. • Svårighet att identifiera andra lösningar än lokala på problemet. 3. Starkt lokalsamhälle alternativt regional samhörighet och gemenskap. • En relativt stabil och mindre mängd påverkade och involverade individer, dvs. det finns ett visst tak för hur många människor vi kan relatera till samti digt i en grupprocess. • Starka sociala nätverk och kontinuerlig interaktion. • Gemensamma normer (jfr. socialt kapital), särskilt sådana som befäster överenskommelser. • Vattenförbrukare och andra nyttjare av vatten resursen har tillräcklig kunskap om de lokala förut sättningarna för att kunna följa rättvisa och effek tiva regler (dessa samband stärks av punkterna ovan, t.ex. så sprids information snabbare och kon flikter hanteras informellt). 4. Ett tillämpligt system av regler och procedurer. • Delaktighet i utformandet av regelsystem samt i den löpande utvecklingen av desamma. • System för gemensam övervakning och kontroll, samt även tillämpning av sanktioner. • Regler som exkluderar utomstående aktörer, men som starkt inkluderar direkt berörda parter. • Kongruens mellan regelsystem och den aktuella vattenresursen/-problematiken. • Ett regelsystem som innehåller incitament för efter levnad. • Gradvisa sanktioner, vilka dessutom förutsätts vara enkla att administrera. Utifrån den bild som Ostrom (1990; 1998) förmedlar kan det synas extra svårt att genom gemensamma besluts- och lärandeprocesser hantera vattenproblematiken inom ett avrinningsområde. Skälen till detta är flera, låt mig nämna tre. För det första känner vatten och vattenföroreningar inga gränser, för det andra är ett avrinningsområde ofta så stort, med avsaknad av eftersträvade sociala band och ständig interaktion mellan aktörerna att den positiva sociala kontrollen och utvecklandet av gemensamma normer försvåras (även ett representationsproblem). Dessutom, och för det tredje, har vi i Sverige en generell attityd som säger att staten, dess myndigheter och kommunerna bär ett stort ansvar för förverkligandet av samhälleliga mål. Detta leder till att intresset för egenkontroll, egenansvar samt därtill kopplade sanktionssystem på lokal nivå inte är så stort. Ofta vill aktörer ha utökat egenansvar inom miljöområdet, men utan tydliga sanktioner vilket alltså enligt teorin (och erfarenhet) leder till försvagad implementering. Hur skall då dessa problem hanteras? Hur skall de förutsättningar som finns i den svenska kontexten kunna utvecklas? Naturligtvis genom arbete på många fronter. Vi måste parallellt med att vi initierar samverkansprocesser på lokal nivå, utveckla miljölagstiftning och andra regelsystem, liksom den ekonomiska incitamentstrukturen och den övergripande politiska styrningen, så att den bidrar till en önskad utveckling. Det ligger dock utanför denna studies uppdrag att ta upp den diskussionen, varför den bör lyftas i andra sammanhang. Något bör dock nämnas om hur resultatet av vattenrådets arbete leder till förändringar i beteendet hos dem som är de viktigaste genomförarna. Den kanske mest övergripande principen för ett fungerande styrmedel, utifrån främst måluppfyllelse- och rättviseskäl, är den miljöekonomiska principen om ’internalisering av externa effekter’. Detta kan göras på många sätt och i litteraturen finns hyllmeter skrivna om detta. Med styrmedel avses dock fler än de rent ekonomiska – utgångspunkten är de fyra P:na; paragraf, penning, pedagogik/predikan och planering. När vi talar om prioriterade åtgärder faller de nästan alltid inom ramen för något av dessa styrmedel (vi ger stöd för en åtgärd, vi informerar, etc.). Jag kommer inte närmare gå in på detta område, utan bara kort nämna några vägledande principer för fungerande styrmedel, satta i relation till forskning om vane- eller beteendeförändring. 1. Självklart måste incitamentet vara tillräckligt stort för att det skall upplevas som eftersträvansvärt (nytto aspekt). 2. Det bör i möjligaste mån vara direkt riktat mot det fenomen som är orsak till eller hinder mot det önskade miljöbeteendet (vilket är svårt vid diffusa orsakssamband). 3. Utformningen av styrmedlet måste vara sådant att målgruppen inser kopplingen mellan styrmedlet och den önskade beteendeförändringen. Lantbrukarnas Riksförbund | 33 Bilaga 1 34 | Lantbrukarnas Riksförbund Fokus på erfarenhetsbaserat lärande I en samverkansprocess är den viktigaste resursen deltagarna själva. Den grundläggande pedagogiska utgångspunkten är att arbetet sker på av deltagarna överenskomna villkor. Detta innebär att alla deltagare har möjlighet att påverka hur arbetet går till, var fokus läggs, att deltagarnas egna erfarenheter utgör den centrala kunskapsbasen och att det gemensamma lärandet och beslutsfattandet sätts i centrum. För att klara detta krävs i regel någon form av samtals- eller processledning (snarare än rent mötesordförandeskap). Figur 12 Kolbs modell för erfarenhetsbaserat lärande Konkret erfarenhet Aktivt prövande Extremt riktad omvandling Konvergent kunskap Divergent kunskap via sinnen Uppfattande Accomodativ kunskap Internt riktad via begripande Varför är det inte enkelt att göra stora framsteg? Daniels och Walker (1997) karaktäriserar konflikter kring naturresurshantering, t.ex. vattenvård, som komplexa. Uppdelningen görs i dels intressebaserade orsaker till den faktiska komplexiteten, dels strukturella orsaker. Bland de intressebaserade kan nämnas: • Ett stort antal intressenter (intressen) involverade. • Starka värden och värderingar (både explicita och implicita). • Varierande drivkrafter för eller emot förändring av rådande situation. • Frågornas symbolvärde varierar mellan olika intres senter. • Skillnader i upplevd kontroll över och möjlighet att påverka situationen. Bland de strukturella orsakerna återfinns: • Många olika problem/utmaningar måste hanteras i samma process. • Reell obalans vad gäller makt mellan aktörer (tillgång till information, resurser, kompetens o.s.v.). • Flera och parallella arenor för diskussion (media, offentliga möten, informella möten o.s.v.). • Vetenskaplig och teknisk osäkerhet. • Legala begränsningar av handlingsutrymmet. •Olika förväntningar vad gäller förändringar av makt förhållandena mellan intressenterna beroende på beslutade åtgärder. Denna lista kan göras betydligt längre, men den visar ändå med önskvärd tydlighet på de många faktorer som på olika sätt gör att samverkan inom vattenvården är komplex och därför inte heller en lätt uppgift att hantera. Lösningen heter, enligt bl.a. Daniels och Walker (2001), ”learning our way though”, dvs. att genom erfarenhetsbaserat lärande göra stegvisa framsteg. Uppfattande 4. De måste upplevas tillräkneliga och rättvisa. 5. Det bör finnas en allmän politisk acceptans för styr medlet, om inte annat för att målgruppen skall uppfatta att den önskade beteendeförändringen lönar sig på längre sikt. 6. Styrmedlet bör möjliggöra flexibilitet och platsspe cificitet, dvs. en standardiserad tolkningsram på nationell nivå kan ibland utgöra hinder för positiva miljöåtgärder på lokal nivå, eller uttryckt på ett an nat sätt: Det nationellt rationella kan ibland bli lokalt irrationellt. 7. Vid utformningen av styrmedlen bör så stor del aktighet som möjligt eftersträvas då det dels leder till högre acceptans, dels möjliggör en ökad förståelse för hur styrmedlet kan eller måste anpassas till de lokala förutsättningarna. 8. Ett styrmedelsprogram måste löpande utvärderas och utvecklas, gärna i samverkan med de aktörer som påverkats av programmet. 9. Styrmedlet bör så tydligt som möjligt kopplas till det mål till vilket det skall bidra att nå, inte minst för att det då leder till en större acceptans. En särskilt viktig punkt att komma ihåg i detta sammanhang är alltså delaktigheten i utvecklingen av framtida styrmedelsprogram (Gardner och Stern, 1996; Glasbergen, 1995). Det handlar om att skapa en process av gemensamt och erfarenhetsbaserat lärande – själva kärnan i framgångsrik aktörssamverkan. Här borde vattenråden fylla en central funktion. omvandling Reflekterande observation Assimilativ kunskap Abstrakt begreppsbildning När deltagarna i en samverkansgrupp går från nulägesanalys av t.ex. miljötillståndet i vattendragen via målformuleringar till konkreta åtgärdsdiskussioner, så rör man sig inom olika kunskapsfält där deltagarnas olika lärstilar gör att man trivs mer eller mindre bra i olika faser. Bilaga 1 Figur 13 Rationellt beslutsfattande Konkret erfarenhet Experimenterande 13.Extern redovisning 1.Uppmärksamma problem 12.Ny beskrivning och definition av problemen 11.Värdering 2.Beskriva av resultat och definiera problemet 10. Tolka effekter Ständig förbättring 9.Genomföra 8.Utveckla åtgärdsplan 3.Känna ett åtagande 4.Söka kunskap 7.Ta fram lösningsförslag Observation och reflektion Studerar vi hur en ideal beslutsprocess i naturresurssammanhang går till så finns det likheter med de olika faserna i den modell för inlärning som Kolb (1984) utvecklat (figur 12). Denna modell är utgångspunkt för många av de nya metoder för samverkan som utvecklats under senare år eftersom den bygger på ett antagande om människans förmåga att vara rationell, även i grupp (vi erfar ett problem, vi reflekterar över det, vi skapar en mental bild av ett önskvärt tillstånd, vi identifierar åtgärder, testar och utvärderar effekterna). Utgångspunkten tas i hur vuxna idealt lär i rationella beslutsprocesser (figur 13). Vi kommer in i ett vattenråd med olika, men ofta lika konkreta erfarenheter kring vad som är problem, vad som fungerar eller inte fungerar. I samtal med andra uppstår en möjlighet till ökad reflektion, där man kan vrida och vända på både andras och sitt eget perspektiv. För en del är detta en tilltalande del av samverkansarbetet, för andra skrämmande och något som kan leda till censur och en ovilja att försöka förstå andra. Men har man väl passerat detta stadium så finns möjlighet att skapa en gemensam bild av framtiden, av ett önskvärt tillstånd. Detta är i praktiken en fas då man arbetar med mentala modeller, låt vara visioner, scenarior eller andra framtidsbilder. Forskning har visat att denna fas för många praktiker är en ganska frustrerande fas – det är här man upplever att det är ’mycket snack och lite verkstad’. För många teoretiskt orienterade forskare är det precis tvärtom – det är här de helst vill vara …(Bazerman, 1998). Om en till stora delar gemensam bild vuxit fram hos deltagarna i vattenrådet om vad man vill uppnå (ekologiskt, ekonomiskt, socialt, etc.), så är det enklare att ta nästa steg, dvs. att prioritera mellan aktiviteter och åtgärder. Målet måste nu vara att fylla igen gapet mellan nuläget och det önskade tillståndet. Med hjälp av konsekvensanalyser diskuteras vilka åtgärder som är mest resultateffektiva (oftast omedvetet i termer av kostnadseffektivitet). Därefter sätts de i åtgärdsprogram och genomförs – ett aktivt prövande inleds. Det är först nu vi har möjlighet att samla på oss en ny konkret erfarenhet, när vi ser de praktiska konsekvenserna av våra åtgärder. Och så fortsätter det i flera lärandecykler. Kolbs (1984) inlärningsmodell har som sagt legat till grund för många metodiker för samverkansgrupper eller beslutsfattande i grupp. Man ’tvingar’ deltagarna att ta sig igenom ett antal faser eller moment, eftersom man vet att detta ofta leder till bättre, mer välavvägda och demokratiska beslut (t.ex. framtidsverkstäder, sökkonferenser, öppet forum, o.s.v.). Även 5.En egen vision 6.Bestämma mål Abstrakt generalisering och konceptualisering Grundmodell för rationellt beslutsfattande som ligger bakom många olika planerings-, utvecklings- och beslutsmodeller, liksom pedagogiska ansatser inom samverkansarbete. i företagsledning används grundmodellen eftersom den bygger på principer om rationellt beslutsfattande, varför modellen även kan användas för de företag som skall vidta åtgärder på sin fastighet för att öka nyttan av sitt vattennyttjande eller minska negativa effekter för vattenkvaliteten. Vad karaktäriserar en samverkansprocess? Utifrån de förda resonemangen är det nu möjligt att karaktärisera en ideal samverkansprocess inom ramen för vattenrådsgrupper. Några centrala aspekter som måste uppfyllas är: • I en samverkansprocess är de involverade aktörerna ömsesidigt beroende av varandra för att kunna hantera och lösa den problemsituation de tillsam mans befinner sig i. Varje enskild aktör inser att han/hon inte på egen hand kan lösa problemet. • Varje aktör söker i en samverkansprocess komma med konstruktiva förslag på hur konflikter eller meningsmotsättningar kan lösas. Detta sker främst genom att de skapar en gemensam nuläges- och problembeskrivning och söker efter realistiska hand lingsalternativ. Föreslagna åtgärdsförslag skall inte medföra att någon aktör behöver känna sig miss gynnad. • I en samverkansprocess är den gemensamma ambi tionen att involvera så många intressenter som möjligt i arbetet, om möjligt på lika villkor. Syftet Lantbrukarnas Riksförbund | 35 Bilaga 1 är inte minst att öka den gemensamma problem förståelsen genom att öka antalet perspektiv på problemet. Genom att inbjuda fler intressenter påbörjas dessutom förankrings- och genomförande fasen redan under samverkansprocessen. • Aktörernas relation till varandra i en samverkans process kännetecknas vidare av tilltro och respekt. Nyfikenhet är en viktig egenskap hos deltagarna. Detta stärker processen och skapar en ’vi-känsla’ – en samverkansprocess blir så att säga självförstärkande. Gray (1989) ser förhandlingssituationen som ett centralt karaktärsdrag i alla samverkansprocesser. Men hon avser då inte förhandling i dess snäva betydelse, utan ser samverkansprocessen som en dynamisk process, där nya sociala relationer mellan aktörerna utvecklas. I en sådan process sker även ständiga förhandlingar kring aktörernas relationer till varandra. Används relevanta metoder på ett professionellt sätt i en samverkansprocess leder detta till självreflektion och perspektivtagande hos aktörerna. Detta medför att relationerna mellan desamma förändras och utvecklas till det bättre. Gray har utifrån ett sådant synsätt utvecklat en principmodell för den typ av samverkansprocesser som är av intresse här. Modellen är rationell och logisk och ligger i linje med teorier om beslutsfattande under osäkerhet. Modellen kan i korthet beskrivas i nedanstående tre faser inkl exemplifiering av ingående moment. I vilken utsträckning har man i de nyetablerade vattenråden arbetat igenom dessa steg på ett medvetet och strukturerat sätt? 1. Problemformulering och tillskapande av arena för dialog. – Gemensam definition av problemet. – Uttryckt vilja och åtagande att samverka. – Identifiering av intressenter (t.ex. aktörs- och in tressentanalys). – Analys av intressenternas legitimitet i relation till problemområde. – Inbjudan och skapande av förväntningar. – Identifiering av tillgängliga resurser (i bred bemär kelse). 2. Mål- och åtgärdsformulering genom en interaktiv process där olika perspektiv lyfts fram. – Gemensamt besluta om arbetsformer och regler för samverkan (s.k. ’procedural consensus’). – Formulering av gruppens gemensamma agenda. –Organisering av eventuella undergrupper. – Gemensamt informationssökande och annan upp byggnad av kunskapsunderlaget (t.ex. genom metoder för erfarenhetsutbyte och gemensamt lärande). 36 | Lantbrukarnas Riksförbund – Formulering av huvudmål och delmål. – Identifiering av handlingsalternativ. – Konsekvensanalys av de olika åtgärdsförslagen, uti från en medvetenhet om de kriterier som ligger till grund för gjorda prioriteringar. 3. Förankring och genomförande, dvs. att gå från ord till handling. – Bygga upp externt stöd, inte minst acceptans hos centrala aktörer i omvärlden. – Strukturering av genomförandet (t.ex. ansvars fördelning och befogenheter). –Övervakning av vidtagna åtgärder och dess effekter, i syfte att säkerställa efterlevnad av överenskommelser. Vad som här saknas är en utvärdering eller revision i vid mening. Processen är förhoppningsvis reflexiv i den grad att det kan liknas vid en ständig utvärdering. Dock krävs någon form av mer formaliserad och extern granskning av arbetet. Detta bör planläggas redan under fas två, dvs. målformuleringsfasen. Det är också viktigt att tydligt framhålla att en samverkansprocess även inbegriper förankrings- och genomförandefasen. Gray (1989) diskuterar ett specifikt, men i högsta grad vanligt, problem som uppstår i implementeringsfasen. Hon kallar det för ”the twotable problem”. Med detta avses att de som representerar eller företräder en organisation först måste komma fram till en förhandlingslösning tillsammans med andra aktörer i målformuleringsarbetet. Därefter skall de till sin moderorganisation, till dem de i egenskap av utsedda representanter företrädde (”the second negotiation table”). Denna fas har visat sig vara nog så svår att hantera. Den process av kunskapsuppbyggnad, perspektivtagande och relationsskapande som representanterna i samverkansarbetet genomgått, är de ju ensamma om. De ’där hemma’ kan aldrig ha upplevt samma process. De har inte lärt samma saker, byggt samma relationer, fått samma insikter eller tvingats göra tuffa avvägningar. När man sedan kommer hem till sina medlemmar finns det därför ibland ingen förståelse för att man föreslår eller argumenterar som man gör. Utmaningar för ett gemensamt lärande runt ett vattendrag Ett begrepp som får allt större spridning inom aktörsstyrd vattenförvaltning är ’socialt lärande’, eller ’social learning’ som det heter på engelska (se t.ex. Blackmore, 2007; Wals, 2007). Parson och Clark (1995) gjorde redan för 15 år sedan en definition av ’social learning’ som fortfarande fungerar bra i vattensammanhang: Bilaga 1 ”The ability inter-subjectively and through interaction to construct shared knowledge, and to agree to act, actually to act, and to monitor effects of acting upon that knowledge, at a level of social aggregation commensurate with the system level perceived to require collaborative action. Social learning therefor involves knowledge for the adaptive management of the bio-physical environment, and knowledge for the participatory management of social process” (citerat ur Röling, 1997, p 2). Rein och Schön (1986) har studerat fiskeproblematiken utifrån ett ’social learning’ perspektiv. Fokus är på ”stubborn policy controversies that tend to be enduring, relatively immune to resolution by reference to [scientific] evidence, and finally seldom resolved” (p. 1). Lärandet, liksom misslyck-andet att lära beskrivs i termer av förändringar av och skillnader i de mentala ramar (’mental frames’) som aktörerna har med sig in i förhandlingssituationen. För att bygga vidare på den tidigare använda begreppsapparaten kan dessa mentala ramar ses som olika perspektiv: ”The participants in them [the controversies] construct the problems of their problematic situation through frames in which facts, values theories and interests are integrated. Given the multiple social realities created by conflicting frames, the participants not only disagree with one another but also disagree about the nature of their disagreements” (p. 1). Vad som krävs är alltså perspektivbyten. Vad som då sker är att aktörerna tillsammans rekonstruerar sin egen förståelse av problemsituationen så att nya, innovativa lösningar på gamla problem kan komma fram. Det är detta skifte av perspektiv och utvecklande av ett nytt gemensamt perspektiv som ’social learning’, likväl som en kreativ samverkansprocess syftar till ur ett socialt perspektiv. Framgångsrik samverkan är innovativ till sin karaktär! (figur 14) Figur 14 Att skapa ny kunskap tillsammans Tillvägagångssätt Innovation! 1.Gemensam nulägesanalys (att ta tillvara kunskaper och erfarenheter) 2.Framtidsbilder 3.Kreativa och konstruktiva åtgärdsförslag 4.Konkret handlings planering Sammanfattningsvis kan ’social learning’-perspektivet sägas vara en grundbult i de flesta diskussioner om gemensamt lärande och beslutsfattande inom naturresursområdet idag. Detta därför att man inom ramen för perspektivet ser en potential till medveten social förändring baserat på: • Individers, gruppers och samhällens förmåga till kritisk självreflektion. • Utvecklingen av nya demokratiska processer på alla samhällsnivåer, vars främsta kännetecken är del aktighet. • Förmågan hos folkrörelser att förändra det politiska och ekonomiska ramverk de idag befinner sig inom. Slutsatser – centrala framgångsfaktorer (en slags checklista) Efter att ha tagit del av ett stort antal fallstudier inom området samverkansorienterad vattenförvaltning, så skulle jag vilja lyfta fram nedanstående punkter som centrala framgångsfaktorer (strukturen av denna sammanställning är inspirerad av Pinkerton, 1989). Punkterna kan användas som en slags checklista, antingen för att se vad som måste beaktas när man konstituerar och arbetar i ett vattenråd, eller för att värdera om och varför ett vattenråd fungerar som det bör/gör. Ett vattenråd som fungerar bra måste klara av att hantera många olika skeenden. Det finns inga enkla lösningar eller färdiga modeller som man kan ta rakt av och tro att det kommer att gå bra. Varje vattenråd måste, med grund i ett antal vägledande principer, finna sin väg. Detta visar också de fallstudier som beskrivs i litteraturen – inget vattenråd är det andra helt likt. Men för att skapa lite ordning och reda i alla de aspekter som är viktiga att förhålla sig till så kan en modell för programutvärdering användas (figur 15). Modellen uppmärksammar oss på att resultatet av en samverkansgrupps arbete är resultatet av givna externa och skapade interna förutsättningar, de aktiviteter som genomförs, samt hur väl dessa dimensioner samspelar. Nedanstående punkter kan läsas som centrala framgångsfaktorer och kan användas som en slags checklista, antingen för att se vad som måste beaktas när man konstituerar och arbetar i ett vattenråd, eller för att värdera om och varför ett vattenråd fungerar som det bör/gör. Strukturen följer modellen för programutvärdering (figur 1). 5.Genomförande En medveten pedagogik och strukturerat arbetssätt kan göra att deltagarnas olika erfarenheter tas tillvara och ny kunskap skapas tillsammans. Kunskap som ofta är innovativ till sin karaktär. Externa förutsättningar 6. Samverkan fungerar bäst där den geografiska ska lan inte är för stor, då detta tydliggör mandat, un- Lantbrukarnas Riksförbund | 37 Bilaga 1 derlättar deltagarnas förmåga att koppla egna åt gärder till faktiska effekter, samt att denna skala också skapar en starkare social samhörighet. 7. Samverkan fungerar bäst då det inte är allt för många intressenter inblandade. Samtidigt måste det finnas tillräckligt många perspektiv i diskussionen för att ett reellt lärande skall ske och ett allsidigt besluts underlag tas fram. Detta är således en balansgång. 8. Samverkan fungerar bäst då myndigheternas mandat är väl definierat och deras representanter visar engage mang och har en lokal eller regional förankring. 9. Samverkan uppstår lättast då man på lokal nivå är villig att gå in med egna resurser för att hantera sit uationen, t.ex. i form av arbetskraft eller pengar (direkt och indirekt), eller att på frivillig basis vidta konkreta åtgärder. 10.Samverkan verkar kunna upprätthållas bättre och under längre tid om det finns en kärna av dedike rade och entusiasmerande individer inom ramen för samverkansprocessen (s.k. samverkanshjältar). Risken är att samverkansprocesserna förtvinar då dessa eld själar lämnar processen. Interna förutsättningar 7. Samverkan fungerar bäst då överenskommelser är formaliserade och sträcker sig över en lång tidspe riod framåt. 8. Samverkan fungerar bäst då de vinster eller nyt tigheter som genereras i processen kommer den lokala nivån till del på ett konkret och förståeligt sätt. 9. Samverkan underlättas om man kan hålla isär frågor rörande vem som bör vidta vilken av åtgärd, från frågan om resursens kvalitet och vem som bär skuld till dess nuvarande fysiska/biologiska status, dvs. åtgärdsplanering får inte handla om allokering av skuld eller symboliska straff. 10.Samverkan fungerar bäst då externt stöd, t.ex. ämnes experter, kan delta i arbetet vid behov och då det även finns externa forum för diskussion, där andra än de närmast berörda intressenterna kan delta (t.ex. öppna möten utanför vattenrådens styrelser eller medlemmar). 11.Samverkan utvecklas enklare och bättre då det finns utrymme för experiment och tillåtelse att pröva sig fram. Figur 15 Programutvärdering (inkl. exempel) Externa förutsättningar budbärare/ambassadörer • • • • • Brygga mellan programmets interna och externa kontext Resurser och stöd (ekonomiskt, kompetens, normativt, tid, etc.) Mandat (direktiv, ålagd, frivillig) Incitament och belöningssystem Organisatorisk historia och kultur Interna förutsättningar • • • • • Organisationskultur Medarbetarnas kompetens Ovana och tillit till processen Perspektivmångfald Innehåll (konkret/intressant) • • • • • Relationer mellan aktörer Dolda agendor Kommunikativ kompetens Tid, bisyssla och prioritering Organisering/handlingsutrymme Kompetens? Relationer? Initiativ • Timing när initiativet tas Aktiviteter • • • • • Ansvarsfördelning Anpassningsförmåga/flexibilitet Delaktighet Förtroende som utvecklas Mötesplatser Resultat • • • • • Motivationsskapande Lärande (pedagogisk form) Samverkan/nätverkskomp. Kommunikation Pluralism • • • • Måluppfyllelse Lärdomar Position Konkret påverkan Modell för programutvärdering som kan användas vid systematisk analys av framgångsfaktorer för samverkansgrupper, t.ex. vattenråd. 38 | Lantbrukarnas Riksförbund Bilaga 1 12.Samverkan fungerar bäst då det finns en aktiv pro cessledning, vars roll bl.a. är att överbrygga och knyta samman de olika perspektiv som är närvarande (inte minst överbrygga teoretisk och praktisk kunskap). Processuella kvalitéer och aktiviteter 11.Samverkansgrupper bör systematiskt, systemiskt och med grund i deltagarnas olika perspektiv arbeta sig igenom åtminstone följande steg; nulägesbeskrivning, målformulering, åtgärdsplanering, genomförande och uppföljning. 12.Samverkan fungerar bäst då intressemotsättningar kan hanteras systematiskt, t.ex. en förmåga att skilja på motsättningar över fakta respektive värderingar. 13.Samverkan blir mer kreativ och nyskapande om det finns forum för informella samtal och tillgången på information är sådan att detta inte utgör en flaskhals. 14.Samverkan fungerar bäst då vattenförvaltningen samtidigt förstärker den sociala identiteten hos in blandade aktörer, dvs. resultatet av samverkan får inte uppfattas som identitetshotande. 15.Samverkan resulterar i enklare genomförbara för slag om processen fram till åtgärdsförslagen inneburit förståelse för ett större sammanhang, där olika styr medel – lagstiftning, ekonomi, utbildning, samver kan och planering – beaktats tillsammans i syfte att nå ett mer hållbart nyttjande av naturresurserna. Gruppdynamikens och lärandets avgörande betydelse 6. Samverkan är beroende av att deltagarna har ett konstruktivt förhållningssätt till varandra, till samtalets betydelse, till möjligheten att åstadkomma föränd ring, etc. eftersom det vägleder det faktiska ageran det i grupperna och bidrar till att skapa en positiv samtalskultur. 7. Samverkansarbetet bör sätta det nyfikenhetsstyrda lärandet i fokus och då lyfta fram flera nivåer samti digt, såsom sakfrågorna, att förstå varandra, att utveckla sitt eget tänkande, etc. 8. Samverkan bygger på en öppen och ärlig besluts process, där själva sättet man fattar beslut på måste förstås och accepteras av alla berörda intressenter. Detta för att arbetet skall ha legitimitet och även leda till åtaganden under både implementeringsar betet och i den fortsatta förvaltningen. 9. Samverkan blir mer framgångsrik om man sätter upp realistiska förväntningar, inte minst med avseende på den tid som det tar att bygga sociala relationer, hantera intressemotsättningar, nå fram till över enskommelser som alla känner sig nöjda med och naturligtvis för att kunna se positiva resultat i vattenekosystemen. 10.Samverkan ger bättre resultat om det finns en vilja hos deltagarna att dela med sig av sitt kunnande, sina erfarenheter och tydligt uttrycka sina värder ingar eftersom detta då bidrar till att skapa allsidiga beslutsunderlag. Förvaltning av fattade beslut 5. Samverkan resulterar i större utsträckning i konkreta förändringar om det finns ett förtroende mellan aktörerna, eftersom det höjer åtagandegraden och leder till positiv social kontroll. 6. Samverkansarbetet bör sätta delaktigheten i fokus, eftersom de deltagare som beretts möjlighet att delta i utvecklingsarbetet oftare bidrar till att förverkliga det man kommit överens om. 7. Samverkan genom aktvitet är ett underskattat peda gogiskt instrument, där t.ex. delaktighet i övervakning, mätning och uppföljningsarbetet ledet till tydligare rollfördelning och ökad motivation hos deltagarna. Delaktighet i detta avseende har även en potential att minska även samhällets totala transaktionskost nad för vattenvården, t.ex. situationer där gemen samma målbilder realiseras i konkreta åtgärder med grund i normer och framför allt utan en om fattande byråkrati eller sanktionssystem. 8. Samverkan som leder till en större upplevelse av rättvisa motiverar och engagerar till fortsatt aktvitet (positiv utvecklingsspiral). Ur ett policyperspektiv kan följande slutsats dras: Tack vare att den samlade kunskapen och erfarenheten hos de inblandade aktörerna utnyttjas, bidrar samverkan till att policyutveckling, målformulering, strategiutformning, metodval, tekniktillämpning och gemensamma överenskommelser kring principer för avvägningar mellan olika mål, alla underlättas. Sammanfattningsvis bör dock följande faktorer lyftas fram som särskilt avgörande för huruvida vi kommer att lyckas att få samverkansgrupper kring vattendrag att fungera effektivt och resultatstyrt: 1. Delaktighet i beslutsprocessens olika delmoment, ända från visionsarbete till åtgärdsprogram. 2. Delaktighet i övervakning, mätning och uppföljnings arbetet kring vattendraget. 3. Fokus på lärandet och utvecklande av sociala normer i processen. Den sista punktens senare del kan låta radikal och inte särskilt tillåtande. Utifrån litteraturen verkar det dock som om deltagarna i en samverkansprocess måste känna till om och när de bryter mot överenskomna regler och Lantbrukarnas Riksförbund | 39 Bilaga 1 normsystem. Det finns alltid tendenser att vilja komma lindrigt undan, särskilt när budskapen från samhället i övrigt kan peka i en helt annan riktning än de åtgärder som samverkanslösningar förutsätter. Genom att vara medveten om att man blir upptäckt om man skulle bryta mot det sociala kontraktet eller regelsystemet, och att åtgärder då vidtas (sanktioner), så är detta något som i längden upplevs som bra för alla parter. Om samverkan fungerar (dvs. om de flesta deltagarna internaliserat gällande normer för samverkan) så kommer mycket få sanktioner behöva utmätas och därmed blir även kostnaderna för övervakning av efterlevnad låg. Egenkontroll (och därtill kopplade egenansvar) som är ett framväxande styrinstrument i miljövården, förutsätter dessutom, för att vara framgångsrik, att vissa normer är internaliserade hos den som skall bedriva egenkontrollen. Så är inte alltid fallet, vilket oftast beror på bristande delaktighet i utvecklings- och 40 | Lantbrukarnas Riksförbund förankringsarbetet. Egenkontrollen upplevs då inte tillföra något av värde för dem själva eller för lokalsamhället, eller så kan det vara så att de sociala normerna inte (hunnit) blivit en del av den sociala identiteten och därmed inte fyller någon mening i det gemensamma perspektivet på lokal nivå (se t.ex. Ljung, 2001, för ett utförligt resonemang i dessa frågor). Det torde finnas en stor outnyttjad potential för lokala samverkansprocesser i syfte att hantera gemensamma naturresurser på ett hållbarare sätt även i en svensk kontext. I grunden är det inte heller så komplicerat. Det handlar om att skapa konkreta förbättringar och framsteg utifrån att mer medvetet arbeta med den mellanmänskliga och pedagogiska basen i fokus, dvs. utvecklade arbetsformer och relationer mellan aktörer. Det finns aldrig någon genväg förbi det faktum att vi alla är människor och har grundläggande behov och drivkrafter. Bilaga 1 Litteraturförteckning Bazerman, Max. 1998. Judgement in Managerial Decision-Making. New York: John Wiley & Sons Ltd. Blackmore, C. 2007. What Kinds of Knowledge, Knowing and Learning are Required for Addressing Resource Dilemmas? A Theoretical Overview. Environmental Science & Policy, 10 (6), pp. 512-525. Mitchell, B och M. Hollick. 1993. Integrated Catchment Management in Western Australia: Transition from Concept to Implementation. Environmental Management, 17 (6), pp. 735-743. Nitsch, U. 1999. Hållbarhet och komplexa system. Institutionen för landskapsplanering Ultuna, SLU. Bromley, D. 1993. Common Property as Metaphor: Systems of Knowledge, Resources and the Decline of Individualism. The Common Property Digest, 27, pp. 1-8. Ostrom, E. 1990. Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Collective Action. Cambridge: Cambridge University Press. Checkland, P. 1981. Systems Thinking: Systems Practice. New York: J Wiley and Sons. Ostrom, E. 1998. A Behavioral Approach to the Rational-Choice Theory of Collective Action. Presidental Address, American Political Science Association, 1997. American Political Science Review, 92 (1), pp. 1-22. Cheng, A, Kruger, L och S. Daniels. 2003. ’Place’ as an Integrative Concept in Natural Resource Politics: Propositions for a Social Science Research Agenda. Society and Natural Resources, 16 (2), pp. 87-104. Collins, K och R. Ison. 2006. Dare we Jump off Arnstein's ladder? Social Learning as a New Policy Paradigm. Proceedings PATH (Participatory Approaches in Science & Technology) Conference, 4–7 juni 2006, Edinburgh, UK. Daniels, S och G. Walker. 1997. Collaborative Learning and Land Management Conflict. Solberg, B. och S. Miina (red). Conflict Management and Public Participation in Land Management. EFI Proceedings, nr 14. Joensuu, Finland: European Forest Institute, pp. 37-60. Daniels, S och G. Walker. 2001. Working Through Environmental Conflict: The Collaborative Learning Approach. Westport, CT: Praeger. Dukes, F och K. Firehock. 2001. Collaboration: A Guide for Environmental Advocates. Charlottesville, VA: University of Virginia. Gardner, G och P. Stern. 1996. Environmental Problems and Human Behavior. Boston: Allyn & Bacon. Glasbergen, P. 1995. Project Management for Water Conflicts: An Analysis of Factors Conducive to Success or Failure. P Glasbergen (red). Managing Environmental Disputes. Network Management as an Alternative. Dordrecht: Kluwer Academic Press. Gray, B. 1989. Collaborating. San Fransisco, CA: Jossey-Bass Inc Publishers. Habron, G. 2003. Role of Adaptive Management for Watershed Councils. Environmental Management, 31 (1), pp. 29-41. Kolb, D. 1985. Experiential Learning: Experiences as the Source of Learning and Development. Englewood Clifs: Prentice-Hall. Ljung, M. 2001. Collaborative Learning for Sustainable De-velopment of Agri-Food Systems. Agraria 308. Akademisk avhandling vid Institutionen för Landskapsplanering Ultuna, SLU. Uppsala: SLU. Parson, E and W. Clark. 1995. Sustainable Development as Social Learning: Theoretical Perspectives and Practical Challenges for the Design of a Research Program. L.H. Gunderson, C.S. Holling, och S.S. Light (red.). Barriers and Bridges to the Renewal of Ecosystems and Institutions. New York: Columbia University Press. Pinkerton, Evelyn (red). 1989. Co-Operative Management of Local Fisheries. New Directions and Improved Management and Community Development. Vancouver: University of British Columbia Press. Pretty, J och H. Ward. 2001. Social Capital and the Environment. World Development, 29 (2), pp. 209-227. Putnam, Robert. 1993. Making Democracy Work: Civic Tradition in Modern Italy. Princeton: Princeton University Press. Rein, M och D. Schön. 1986. Frame-Reflective Policy Discourse. Beleidsanalyse, 15, pp. 4-18. Robertson, S och M. Nielsen-Pincus. 2009. Keys to Success for Watershed Management Organizations. EWP Working Paper no. 21. Eugene, OR. Institute for a Sustainable Environment. Röling, N och M.A. Wagemakers (red). 1997. Facilitating Sustainable Agriculture. Cambridge: Cambridge University Press. Röling, N et al. 1997. Social Learning for Collective Natural Resource Management: Facilitation, Institutions and Policies. Proposal for the second phase of the environment and climate research and development programme. Wageningen: Dept of Communication and Innovation Studies. VASTRA. 1996. Water Management. Towards Catchment-Based Solutions. Second phase research programme sent to MISTRA. April 1996. Wals, A.E.J. (red). 2007. Social Learning Towards a Sus-tainable World. Wageningen: Wageningen Academic Publishers. LRF. 1999. Vattendragsgrupper. Sammanställning och utvärdering av vattendragsgrupperna i Sverige. Internt material. Stockholm: LRF. Lantbrukarnas Riksförbund | 41 Bilaga 2 Exempel på analysschema för karaktärisering och jämförelse av vattenråd Vattenråd Aspekt Historik – förhistoria – bildande – beskrivning Organisering – organisation – juridisk status medlemmar – företag – kommuner – föreningar, etc. Syfte – fokusområde Arbetssätt – verb – beskrivning Aktiviteter – planerade – genomförda Övrigt – etc. – hemsida Bohuskusten Vattenrådet för vattenråd Dalslands-kanals vattenråd Gullmarns älvens vattenråd Gullspångs- vattenråd Göta älvs vattenråd Klarälvens vattenråd Lagans vattenråd Mölndals-åns vattenråd Nissans 42 | Lantbrukarnas Riksförbund Utformning av enkät | Bilaga 3 Enkät | Vattenråden i Sverige – erfarenheter och lärdomar Beskrivning Implementeringen av vattendirektivet i Sverige pågår för fullt. Befintliga regelverk anger ramar och riktning för arbetet samtidigt som en framväxande praxis befäster vissa arbetssätt. Det finns dels stora likheter, men också betydande skillnader kring hur vattenarbetet organiseras och genomförs i olika delar av landet. Detta gäller även synen på och organiseringen av vattenråden. I ett sådant läge är det av central betydelse att så tidigt som möjligt lära av gjorda erfarenheter och återföra dessa erfarenheter till aktörerna. Syfte Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om vattenråden i Sverige och därmed stödja en positiv utveckling av det framtida arbetet inom den svenska vattenförvaltningen. Användningsområde Denna webbenkät är en del av en större utvärdering som även omfattar litteraturstudier och intervjuer. Uppdragsgivare är LRF. Utvärderingens resultat kommer att integreras i kommande diskussioner inom LRF, men också ligga till grund för vetenskaplig publicering. Alla svar sammanställs och anonymiseras, dvs. det kommer inte vara möjligt att identifiera vem som sagt vad. Ansvarig utgivare Magnus Ljung, SLU i Skara, e-post: magnus.ljung@slu.se 1. Bakgrundsinformation Förklaring: * = obligatorisk fråga 1.1 Vad heter du?* 1.2 Vilket vattenråd sitter du i?* 1.3 Hur länge har du suttit i vattenrådet?* 1.4 Representation – vilken grupp representerar du i vattenrådet?* 1.5 Hur länge har vattenrådet i sin nuvarande form existerat?* 1.6 Om något, vad fanns innan nuvarande vattenråd bildades?* 1.7 Vad är motivet till att du valde att engagera dig i vattenrådet?* Lantbrukarnas Riksförbund | 43 Bilaga 3 | Utformning av enkät 1.8 Mandat – har du mandat att fatta beslut å din grupps vägnar?* JA NEJ Ev. kommentar: 1.9 Enligt din uppfattning, hur har vattnets miljötillstånd i ditt vattenrådsområde ändrats de senaste 20 åren?* Betydligt förbättrats 1 Ev. kommentar: Betydligt försämrats 2 3 4 5 1.10 Vad ser du som vattenrådets viktigaste funktion (om du måste prioritera)?* Ta fram kunskapsunderlag Formulering av mål för vattendrag Säkerställande av genomförande av åtgärder Informationsspridning Samråds- och remissinstans Annat (notera under kommentar) Ev. kommentar: 1.11 Hur stor andel (i %) av de möten som genomförts i vattenrådet har du haft möjlighet att delta på?* 1.12 Vattenråden skiljer sig åt med avseende på vissa formfrågor. Vad av följande finns i ditt vattenråd?* Stadgar Styrelse Arbetsutskott (AU) eller motsvarande Medlemsavgift Ev. kommentar: 2. Syfte och ansvar 2.1 Syftet med vattenrådet är tydligt definierat (för deltagarna i vattenrådet)?* Håller helt med Håller inte alls med 1 2 3 4 5 2.2 Med dina egna ord, vad är syftet med vattenrådet idag?* 44 | Lantbrukarnas Riksförbund Utformning av enkät | Bilaga 3 2.3 Är vattenrådets uppdrag och mandat tillfredsställande som det är nu?* Håller helt med Håller inte alls med 1 2 3 4 5 2.4 Om du inte håller med: Vad är problemet, dvs. det som borde förändras?* 2.5 Jag ser min roll i vattenrådet som att ...* 3. Deltagande och samverkanskultur 3.1 Vilka aktörer och/eller organisationer anser du saknas i vattenrådet?* 3.2 Även om vissa aktörer formellt deltar i vattenrådet så skiljer sig engagemanget åt: Vem eller vilka borde engagera sig mer?* 3.3 Samtalsklimatet är generellt sett bra när vattenrådet träffas?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.4 Samtals- och processledningen genomförs på ett sätt som gör att alla kan delta aktivt på mötena?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.5 Alla deltagare kommer till tals i diskussionerna vid vattenrådets möten?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.6 Alla deltagare blir respekterade för sina synpunkter?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: Lantbrukarnas Riksförbund | 45 Bilaga 3 | Utformning av enkät 3.7 Alla deltagare har möjlighet att påverka de beslut som fattas i gruppen?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.8 Om du inte håller med om att deltagare kommer till tals, blir respekterade och/eller har möjlighet att påverka: Kan du beskriva detta och kort reflektera över orsakerna till detta (varför)? 3.9 Ledningen och koordineringen av arbetet inom vattenrådet fungerar tillfredsställande?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.10 Den samlade kompetensen inom vattenrådet är tillräcklig för att kunna fatta väl avvägda (informerade) beslut?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 3.11 Konflikter och intressemotsättningar hanteras konstruktivt inom vattenrådet?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 4. Arbetets praktiska genomförande 4.1 Plats och tid för vattenrådets möten är väl planerade (utifrån deltagarnas behov och förutsättningar)?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 4.2 Informationsspridningen före och efter mötena fungerar tillfredsställande?* Håller helt med 1 Ev. kommentar: 46 | Lantbrukarnas Riksförbund Håller inte alls med 2 3 4 5 Utformning av enkät | Bilaga 3 5. Stödjande strukturer 5.1 Vattenrådet som helhet har tillgång till relevant information för att kunna göra ett tillfredsställande arbete?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 5.2 Utifrån din roll i vattenrådet: Har du tillgång till den information/kunskap som gör att du kan göra ett tillfredsställande arbete i vattenrådet?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 5.3 Det stöd jag får från min egen organisation upplever jag som tillfredsställande?* Håller helt med Håller inte alls med 1 2 3 4 5 Ev. kommentar: 5.4 Det finns möjlighet att fortbilda sig kring frågor som deltagare/jag själv inte är sakkunnig inom?* Håller helt med 1 Vet ej Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 5.5 De ekonomiska förutsättningarna för vattenrådets arbete och uppdrag är tillfredsställande?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Vet ej 5.6 Om du inte håller med, vad är konsekvenserna och vad skulle behövas? 5.7 De ekonomiska förutsättningarna för mitt eget deltagande är tillfredsställande?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: Lantbrukarnas Riksförbund | 47 Bilaga 3 | Utformning av enkät 6. Relationerna till omvärlden 6.1 Kännedomen om vattenrådets (både dess existens och funktion) är god i omvärlden?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 6.2 Om du inte håller med, är det ett problem och i så fall på vilket sätt? 6.3 Kommunikationen med betydelsefulla aktörer i vattenrådets omvärld fungerar tillfredsställande?* – De aktörer du själv representerar Håller helt med 1 – Andra vattenråd Håller inte alls med 2 3 4 Håller helt med 5 Håller inte alls med 2 3 4 1 – Sakkunniga och experter, t.ex. konsulter och forskare Håller helt med Håller inte alls med 2 1 – Vattenmyndigheten 3 4 3 4 Håller helt med 1 – Länsstyrelsen 5 5 Håller inte alls med 2 Håller helt med 5 Håller inte alls med 2 3 4 5 1 6.4 Olika vattenmyndigheter ser på vattenrådens funktion på delvis olika sätt: Finns det en samsyn mellan ditt vattenråd och din vattenmyndighet om vattenrådets roll och funktion?* Ja, helt och hållet 1 Inte alls 2 3 4 5 Vet ej 6.5 Om du inte upplever att det finns en samsyn, vari består de främsta skillnaderna i uppfattning? 48 | Lantbrukarnas Riksförbund Utformning av enkät | Bilaga 3 7. Resultat och effekter 7.1 Är du nöjd med vattenrådets arbete (så här långt)?* JA NEJ Vet ej 7.2 Är du nöjd med din insats i vattenrådet (så här långt)?* JA NEJ 7.3 Varför är du nöjd eller inte nöjd med din insats så här långt? * 7.4 Arbetet i vattenrådet är ett resurseffektivt (tid och pengar) sätt att uppnå förbättrad vattenkvalitet?* JA NEJ Vet ej Ev. kommentar: 7.5 Vattenrådets arbete/förslag har betydelse för de åtgärder och aktiviteter som kommer att prioriteras inom det lokala vattenarbetet?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 7.6 På vilka sätt bidrar vattenråden till ökad demokrati vid förvaltningen av våra vattenresurser? 7.7 Samverkan i vattenrådet gör att ev. fördomar mellan aktörer minskar?* JA NEJ Ev. kommentar: Lantbrukarnas Riksförbund | 49 Bilaga 3 | Utformning av enkät 7.8 Genom att delta i vattenrådets arbete så har jag lärt mig mer och delvis förändrat mitt synsätt på vattenfrågan?* Håller helt med 1 Håller inte alls med 2 3 4 5 Ev. kommentar: 7.9 Förekommer det andra effekter av arbetet i vattenrådet och kan du i så fall ge exempel på detta? 7.10 Implementering: Vilka fysiska åtgärder har vidtagits i området som en konsekvens av vattenrådets arbete?* 7.11 Vilka är dina viktigaste lärdomar hittills?* 7.12 Vilken är den största nyttan med vattenrådet?* 8. Rekommendationer 8.1 Vad är viktigast att behålla i nuvarande arbete och arbetsformer?* 8.2 Vad är viktigast att förändra i nuvarande arbete och/eller arbetsformer?* 8.3 Övriga synpunkter och kommentarer 50 | Lantbrukarnas Riksförbund Missiv i samband med första utskicket av enkäten | Bilaga 4 Ledamöter från de gröna näringarna i vattenråden Enkät om vattenråd – erfarenheter från ”gröna” ledamöter Bästa ledamot i ett av Sveriges många vattenråd! Allra först vill jag säga tack från mig och LRF för ditt stora engagemang i vattenmiljöfrågorna! LRF och skogsägarföreningarna har varit mycket engagerade i det svenska införandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Detta engagemang har manifesterats i aktiviteter från lokal till nationell och internationell nivå, där Kraftsamling Vatten – LRF:s särskilda satsning på vattendirektivet – har varit en viktig motor. I detta sammanhang har alla ni gröna ledamöter i svenska vattenråd varit mycket värdefulla brickor och gjort en jätteinsats för att förtydliga svenskt lant- och skogsbruks vattenmiljöarbete och förutsättningar för att ytterligare driva detta arbete framåt. Vi i styrelsen och tjänstemännen på riks och i regionerna har pratat med många av er. Det framgår med tydlighet att era erfarenheter i vattenråden är mycket varierande. För att kunna ta ställning till hur LRF kan och bör engagera sig i vattenråden framöver, önskar vi att få en samlad uppfattning av de erfarenheter ni har av vattenrådsarbete. Vi har anlitat forskaren Magnus Ljung från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att göra en analys. Den genomförs som en enkät där alla som företräder de gröna näringarna och deltar i vattenråd erbjuds möjlighet att delta. Dessutom kommer en något annorlunda version av enkäten att skickas till ett mindre urval av kommunala företrädare i vattenråd. I förlängningen kommer studien att nyttjas för att få till stånd förbättringar i svenska vattenråd. Enkätens svar kommer att hanteras konfidentiellt. Enkäten tar mellan 20 och 30 minuter att svara på och jag hoppas verkligen att du har möjlighet att genomföra den. Enkäten kommer att avslutas den 10 mars. Du hittar enkäten genom att gå in på: http://enkater.slu.se/svara.cfm?sv=1907-Vatten Med vänliga hälsningar Helena Jonsson Förbundsordförande LRF Lantbrukarnas Riksförbund | 51 Lantbrukarnas Riksförbund. 105 33 Stockholm. Telefon 0771-573 573. www.lrf.se
© Copyright 2024