1. No category

Familjehemmet
En tidning för och om familjevård
Årgång 28 • Nr 3 • oktober 2010
IFCO:s europeiska konferens
Att lära av fosterbarn • Att lämna över platsen till nästa
och fler intressanta artiklar
Vår förstärkta Jour och
familjehemsorganisation är unik
De tjänster som Pär Sonesson AB och utför
innebär bland annat ett ansvar mot människor som
är hjälpsökande och som vill förändra sina liv.
Därför finns förväntningar och krav på utförandet.
Krav som innefattar respektfullt bemötande,
tydlighet och kompetens.
Ring oss på Pär Sonesson AB:
Stockholm: 08-410 60001
office@parsonesson.se
2 Familjehemmet 3-2010
Ordföranden
har ordet!
Familjehemmet
Ansvarig utgivare
Roland Oscarsson
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri,
Vingåker, tel. 0151-130 90
I förra veckan kom jag i kontakt med en mamma som har sin 15-åriga
dotter placerad i ett familjehem enligt LVU. Mamman ringde mig för
att hon kände sig så kränkt av hur handläggarna i ärendet och familjehemsföräldrarna hade behandlat henne. Hennes frågor var relevanta och bra frågor. Det var framförallt en fråga som jag ville dela med
mig av.
Mamman berättade att familjehems­mamman hade lagt ut bilder på
den 15-åriga dottern på sin egen Face­book-sida. Flickan var fotograferad i situationer som mamman kände sig kränkt över. Mamman sa att
hon hade svårt att förstå familjehemsmammans beteende i det avseendet. Hon kände att den handlingen var direkt riktad mot henne
personligen.
Det är många som delar med sig generöst av sitt liv på Facebook.
Många använder det forumet som en slags dagbok och det är många
som kommer åt informationen. Hur ska man då tänka som familjehem? Vi har inte en så strikt tystnadsplikt, som andra som kommer i
kontakt med barn. Hade vi det skulle vi få svårt att ta hand om barnen om vi inte fick prata med andra som kommer i kontakt med våra
placerade barn. Men vi får inte berätta mer än det behövs i de olika
situationerna.
Hur skall bilder betraktas? Att lägga ut en bild på det placerade barnet på Facebook, är det att berätta mer än det behövs? Lägger man
ut bilder på sina biologiska barn där tycker man kanske att det är ok
att lägga bilder på de placerade barnen. Barnen i familjen skall ju
behandlas lika.
Jag kommer inte ihåg att någon av de handläggarna som har placerat
barn hos oss eller jag själv skulle ha tagit upp den här typen av frågor
för diskussion. Det är viktigt att diskutera alla möjliga frågor vartefter de dyker upp. För att diskutera frågorna måste man träffas regelbundet även och framförallt då när träffarna inte beror på någonting
akut som har hänt.
Jag lämnar frågan öppen.
I nästa nummer kommer jag att redo­­visa alla de svar och funderingar
som denna fråga väcker.
Med hösthälsningar, Telle Söderberg
Seminarium;
Att leva med Aspergers syndrom
Omslagsbild
Foto: Olle Mellander
Redaktion
Carina Wahlström
Södervägen 11
696 73 Aspabruk
0583-504 63
familjehemmet.wahlstrom@telia.com
Manusstopp
Till nästa nummer: 15/11 -2010
Annonspriser 2010
Svartvitt
Helsida
6 500:Halvsida
3 700:180 mm bred 30,00:-/mm
85 mm bred 17,00:-/mm
Priser baseras på färdigt annons­
material. Moms uttages ej.
Annonser 0150-780 10
Prenumeration
400:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
Medlemsavgift inkl. tidning
375:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
FR-Kansli
Roland Oscarsson
Stora Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm
Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
E-post: famriks@hotmail.com
Hemsida:
www.familjehemmensriksforbund.se
Foto
Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har
ingen anknytning till ämnet om
det inte står speciellt angivet.
Fredag den 19 november, 2010. KATRINEHOLM
Informatörer och personal från Ågesta folkhögskola berättar hur det är att leva
med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så som Aspergers syndrom.
Carolina Lindberg, utbildare och pedagog ger en grund om funktionsnedsätt­­
ningen samt delar med sig av tankar om förhållningssätt och pedagogiska strategier.
Närmare uppl. och anmälningar, helst före den 10 nov. till Roland Oscarsson,
Tel.0150-780 10, E-post: famriks@hotmail.com
Bifogas i detta nr
Almanacka 2011
ISSN 02821346
Familjehemmet 3-2010 3 För placerade barn och unga
Det är kommunens socialtjänst som har det övergripande ansvaret för barn i familjehem eller i ett hem
för vård eller boende (HVB).
Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten. Det
betyder att de ska kontrollera att brister och dåliga
förhållanden rättas till.
I detta nummer
Nr 3 2010
Kontakt med biologiska föräldrar? .....................    5
IFCO:s europeiska konferens ..............................    6
Placerade barn och unga uppmanas ta kontakt
med Socialstyrelsen. I Mars 2010 inrättades ett
särskilt telefonnummer.
Läger hjälper familjehemsplacerade
barn och ungdomar ...............................................    9
Om du känner att något fungerar dåligt i det familjehem, HVB, eller särskilda ungdomshem du bor på,
kan du berätta detta för oss på Socialstyrelsen.
”Så här har inga vuxna
lyssnat på oss förut” ..............................................   10
Du kan mejla oss på beratta@socialstyrelsen.se
eller ringa 020-120 06 06, så får du prata med en
person som kan hjälpa dig.
Behövs familjehemmen? .......................................   10
Min diagnos kändes som en befrielse ...............   11
NOFCA-möte i Jyväskylä ......................................   13
Trevlig tradition är född! ......................................   15
Vi är FUR! ....................................................................   16
Att lära av fosterbarn .............................................  17
Att lämna över platsen till nästa .........................  19
Livräddning .............................................................  20
Familjehemsdagen på Gröna Lund ....................  21
Familjehemmens Riksförbund ..........................   23
En numera fd fostermammas www-sida och blogg
www.barnmisshandelavmyndighet.se
Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person?
Vi finns för Dig!
Bli medlem nu!
Familjehemmens Riksförbund (FR)
tel 0921-649 88, 0150-780 10
www.familjehemmensriksforbund.se
famriks@hotmail.com
par
a
k
s
m
e
h
Trygrgkaa människor
sta
0515-180 30
4 Familjehemmet 3-2010
Kontakt med biologiska föräldrar?
14 syskon. När jag tog kontakt
med mina kusiner ordnade de
ett stort kalas i småländska
Lenhovda, där släkten härstammar från. Tala om släktkalas.
Det vimlade av folk från hela
landet och var trivsamt och en
stor upplevelse.
Foto: Maria Bergman
Jag vill ställa en fråga: Skall fosterbarn eller adoptivbarn ha
aktiv kontakt med sina biolo­­
giska föräldrar? Detta är en
fråga som måste avgöras i varje
enskilt fall. Jag kan bara beskriva min situation under uppväxten och hoppas att andra ger sin
berättelse till Familjehemmet:
Min biologiska mamma blev
sjuk så jag omhändertogs av
myndigheterna vid 18 månaders ålder och placerades i fosterhem varifrån jag bara har
goda minnen. Vid 6 års ålder
blev jag adopterad i ett välbärgat hem. Sex föräldrar före sju
års ålder är raskt marscherat i
den sociala hegemonien! Detta
var under världskriget och föräldrahemmet var starkt auktoritärt och
påverkat av frikyrkorörelsen. Det
var inte tal om att leka på söndagar och söndagsskolan var obligatorisk. Kontakten med skolan var helt
på föräldrarnas och lärarnas villkor.
Klagade man på att man fått en hurring i skolan så fick man en hemma
också, vilket gjorde att informatione om sådana händelser avtog raskt.
Skolmössa måste bära under tiden i
läroverket. Detta blev en stor belastning eftersom de andra grabbarna
en och en slapp detta hånfulla ok.
Nu löste jag problemet genom att
jag gick ut med skolmössan prydligt
på huvudet för att utanför bostaden
placera den i elskåpet och göra motsatt process vid hemkomsten.
Uppväxten upplevde jag som jobbig
eftersom jag var ett s.k. besvärligt
barn beroende på vissa från mödernet nedärvda psykiska problem upp­
blandade med dyslexi som skapade
en orolig själ. Trots detta lyckades
jag tragla mig igenom realskolan,
handelsgymnasiet och så småningom bli bankdirektör, vilket var min
adoptivpappas önskan. Min bankkarriär var kantad av motgångar
och en och annan framgång och jag
lyckades hålla mig upprätt fram till
pensionen, trots att jag inte hade
varken fallenhet eller intresse för
bankbanan.
Under hela min uppväxt fick jag varken prata om eller berätta att jag var
adopterad. Jag levde i den förvissningen att jag var den enda person
som fanns i min biologiska släkt.
Detta spädde på osäkerheten. När jag
sedan efter mina adoptivföräldrars
död började släktforska fann jag min
mammas grav på Skogskyrkogården
i Stockholm, samma kyrkogård där
Greta Garbo vilar, och vidare forskning visade att min mamma hade
På min pappas sida har jag hittat tre halvbröder. En äldre
och två yngre. Min biologiska
pappa hade fyra söner med tre
kvinnor. Säktforskningen visar
även att mina adoptiv- och biologiska släkter korsar varandra
på min pappas sida på kusinstadiet. Släktbilden har blivit
åtskilligt förändrad sedan barndomens "enda barnet" till en
släktavla med 100-tals personer med
utgångspunkt från mina barnbarn.
Alf Karlman
alf.karlman@foretagarna.se
Fotnot: Alf Karlman bor numera på bondgården Pilo, som ligger vid Hjälmarens norra strand
utanför Eskilstuna. På gården bor också hustru,
två söner med sambos och tre barnbarn och deras
två syskon. Alltså en koloni på elva personer. Alf
är i dag aktiv Miljöpartist efter att tidigare suttit som gruppledare för Kristdemokraterna i 7 år
i Eskilstuna och även kampanjat för Junilistan
under EU-valet 2009.
Stockholms stad söker familjehem
Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn
och ungdomar.
Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram.
Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem
åt Stockholms stadsdelsnämnder.
Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem
R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM
F AMILJEHEMSKONSULTERNA
SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN
221221
– E--post
: familjehemskonsulterna
@ stockholm
Tfn
FN: :08-508
08-5082525
E- POST
: FAMILJEHEM @ SOT. saf
STOCKHOLM
. SE . se
Familjehemmet 3-2010 5 IFCO:s europeiska konferens
Brighton, Storbritannien 4-7/7 2010
Vi hade turen att få åka på IFCO:s
europeiska konferens i Brighton,
Storbritannien, som representanter för Forum för Familjevård, FfF,
denna sommar. IFCO (International
Foster Care Organisation) är den
internationella organisationen för
familjevård/familjehemsvård. IFCO
har årliga konferenser, som vartannat år är regionala och vartannat år
internationella.
Lördagen den 3 juli tidigt på morgonen satte vi, Ylva Gavell Söderström,
Britta Schölin och Seline Gavell, oss
på planet på Arlanda till Heathrow
utanför London. Seline hade också
denna sommar valt att åka till IFCOkonferensen, nu i Brighton, på egen
bekostnad. Hon ville så gärna träffa
ungdomarna, som hon träffade förra
året i Dublin. Hon visste att några av
dem skulle till Brighton.
Väl på Heathrow flygplats märkte vi att det var billigare att köpa 3
stycken tur- och returbiljetter mellan
Heathrow och London än att köpa
var sin enkelbiljett. Vilken tur!! Det
var tack vare ett ”passa på pris” just
denna lördag. Som tur var så hade
vi förköpt biljetter från London till
Brighton, så efter en snabb färd i
taxi till rätt tågstation, Paddington,
så var det inga som helst svårigheter
att komma fram till rätt universitet,
dvs University of Sussex. (Brighton
har två universitet.)
Vi hade även i år bokat rum på Cam­
pus, dvs studentrum på universitetsområdet, för att hålla kostnaderna
nere. Det visade sig återigen vara en
lyckträff. Enkelt och rent boende med
perfekt gångavstånd till alla föreläsningssalar. Trapporna till vånings­­
planet gav eftertraktad motion, som
motvikt mot allt stillasittande. Tiden
fram till söndag kväll, då konferensen
började, tillbringade vi med sightseeing och lite shopping på stan.
Visst var det roligt att vid välkomstminglet på söndagskvällen känna
igen många av deltagarna från tidigare konferenser. Glädjen var stor
över att träffas igen. Men lika roligt
var det att lära känna nya människor
och höra om deras förutsättningar
och levnadsvillkor. De gemensamma matstunderna, fikapauserna och
festmiddagen gav tillfällen till intressanta samtal.
Invigningen av konferensen var inte
alls lika pampig som vid fjolårets
konferens i Dublin, men välkomnande och gemytlig. Kanske var det för
att årets konferens var europeisk och
inte internationell! Men så liten var
inte konferensen, för det var c:a 350
deltagare med på den och av dem
var det c:a 70 barn. Från Sverige
var det 20 vuxna och 7 barn som
kommit till Brighton. Ungdomarna
kom som vanligt in i procession
med flaggor från de länder som var
Utbildning, konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Handledarutbildning med inriktning
mot familjehem
Familjehemsutbildningar
F@miljehems Guiden
BehovetBehovet
av familjehem
och kontaktfamiljer
av familjehem
är
stort!
och kontaktfamiljer är stort!
KONTAKTA OSS GÄRNA
KONTAKTA OSS GÄRNA
0156-17025
0156-170 25
Handledning till professionsgrupper
och familjehem
Förstärkt familjehemsvård
Börje Lindberg - borje@luvab.se
Gull-Britt Lindberg - gull-britt@luvab.se
Lindberg Utveckling AB
019-184000 • www.luvab.se
Till Er Kommuner
nu även erbjuda
Tillkan
ErviKommuner
kankonsulentstödda
vi nu även familjehem till
!
barn och ungdomarfamiljehem
erbjuda konsulentstödda
till barn och ungdomar!
Verksamhetschef Gerty Fexler -Höjer
Fil. Mag. i socialt arbete
Verksamhetschef Gerty Fexler-Höjer
Fil. Mag. i socialt arbete
6 Familjehemmet 3-2010
Tenntrådssmyckeriet Snåret
www. tenntradssmyckeriet.se
representerade på konferensen. Det
gav en festlig inramning av konferensen. Reklamen om nästa års internationella IFCO konferens i Victoria,
British Columbia i Canada började
redan första dagen. Visst låter det
intressant, men det är så långt!!!
Så snart invigningen var över försvann Seline i väg med de andra
ungdomarna, precis som i fjol, för
att delta i ungdomsdelen. De hade
parallella aktiviteter förutom vissa
storföreläsningar.
Vi ”vuxna” deltog på så många föreläsningar, som det bara var möjligt att
gå på. Totalt var det ca 50 föreläsningar att välja bland under de 4 dagar
konferensen varade, så ni förstår att vi
inte kunde täcka alla! En grundprincip vi bestämde oss för vara att inte
gå på samma föreläsningar. Det gjorde att vi tog del av mycket olika kunskap. Det var också mycket intressant
att sedan berätta för varandra vad vi
hade fått ta del av. Föreläsarna kom
från världens alla hörn, trots att konferensen kallades europeisk.
Naturligtvis var engelska konferensspråket och att engelska kan pratas
på så många olika sätt, gav en extra
dimension åt föreläsningarna. Ibland
vart det nästan omöjligt att förstå
den dialekt som talades. Eftersom
vi var 20 svenskar på konferensen kunde man många gånger få en
översättning direkt av stolsgrannen,
när den irländska eller skotska dialekten blev för bred.
Vi vill nu ge er en kortfattat inblick
av innehållet i de föreläsningar, som
vi deltog i. Som sagt, det var över 50
föreläsningstillfällen att välja på. En
del var som storföreläsningar för alla
och de flesta genomfördes som 6-8
parallella seminarier.
Först ut var Mary McGowan från
USA. Hennes välkomstanförande på
måndagsmorgonen lade an tonen
för hela konferensen. Hon tryckte
hårt på vikten av att ha och använda humor vid familjehemsplaceringar. Hon poängterade att lyfta fram
glädjen i mötena med både barnen
och deras föräldrar och att inte statiskt fokusera på problemen, som vi
människor har en tendens att göra.
Stanna och lyssna! Ta det inte personligt! Glöm inte att vårda relationen med den andra hälften och våga
ta pauser. Viktiga budskap till alla
som vårdar barn och ungdomar, ja
föresten till alla människor.
Rob Van Pagée från Nederländerna
pratade om nätverksmöten. De pro­
fessio­nella ska inte vara i centrum,
utan vara en resurs och hjälpa till
med problemen, men inte ta över.
”Most things look better when you
make it in a cirkel”. Det var en riktig
karamell att suga på!
Leslie Ironside föreläste om effekterna av trauman, våld och försummelse. En intressant statistisk upplysning
var att om man fått bröstmjölk de
första 4 månaderna så ökade statistiskt chansen till välmående som
vuxen och minskade risken för att
bli missbrukare. Han lyfte fram en
svensk studie att om man haft en
smärtsam födelse så blir ett eventuellt självmord våldsamt.
Nicole Herbert, från IFCO:s styrelse,
föreläste även i år om vikten av att
få berätta sin historia genom digitala
berättelser (story-telling). Vi fick ta
del av några berättelser.
Myrna McNitt fokuserade i sitt seminarium på vikten av att få stöd själv
för att kunna stödja barnen. Särskilt
viktigt är det för familjehemsföräldrar som har barn med trauma placerade hos sig att förstå vad ett
trauma innebär för barnen. Vid dessa
tillfällen är det oerhört viktigt att de
också får rätt stöd.
IFCO styrelsen hade ett plenum då
man pratade om IFCO:s ungdomsarbete Power4Youth. Jean Kennedy,
Berhard Grima och Hava Ryustem
från Irland, Malta och i Bulgarien
visade genom en liknelse av familjehemsvård med akvarium. Den stora
fisken är familjehemsföräldrarna,
den lilla fisken är det placerade barnet/ungdomen och akvariet är det
sociala systemet. Avslutningsvis fick
vi åhörare lite välbehövlig gymnastik genom att rappa och göra rörelser till en musikvideo på temat.
Robert Tapsfield från United King­
dom (UK) föreläste om hur den professionella fosterbarns-vården i UK
har utvecklats de senaste åren och
visade på resultat av aktuell forskning. Han tryckte på vikten av att
familjehemsföräldrarna är fullvärdiga medlemmar av det professionella
teamet, för att de placerade barnen ska kunna lyckas i livet. Även i
England är familjehemskåren ett åldrande släkte och ca 1/3 av dem funderar på att sluta som familjehem.
Diana Heath och Vanessa Wright,
också från UK, lyfte fram familjehemsföräldrarnas roll i att stödja
och främja fysisk och psykisk hälsa
för de placerade barnen. De har en
metod (Looked after children) att
utreda och stödja familjehemmen
som motsvarar vårt BBIC. De visade bland annat på att 1/3 av de som
flyttat från familjehemmen vid 16 års
ålder, som är den ålder när familjehemsplaceringar upphör i England,
blir föräldrar inom 2 år.
Jacqui Le Valliant och Julia Brown
från UK, pratade om aktuell forskning om alkoholrelaterade fosterskador hos barn samt hur det verkligen
är att leva med barn som har FASskada i olika grad. Bara 5-10 % har
fysiska skador utvändigt. De påpekade att barn i England ofta blir feldiagnostiserade och ansedda att ha
ADHD, vilket inte alls förklarar alla
svårigheter barnen har. De skickade
med oss att FAS-barns mentala ålder
bara är halva deras verkliga.
Alan Kikuchi-White från Schweiz,
informerade om att FN har antagit
”the UN Guidelines for Alternativ
Care of Children”. Dessa riktlinjer för
fosterbarnsvård har tagits fram av en
Familjehemmet 3-2010 7 PPP
PPP
arbetsgrupp där bland annat FN och
SOS-barnbyar i Geneve deltagit.
Maslow´s teorier fungerar vid familjehemsplaceringar och för de placerade barnens känsla av att höra till
gemenskapen i familjehemmet.
Barbara Schratz från SOS-barnbyar
i Österrike beskrev hur syskons situation påverkas av familjehemsplaDiana Heath och Jeff Leeks från
ceringar och utgick från
UK, föreläste om rekrytestatistik från 4 länder
ring och utredning i
där SOS-barnbyar
England av enkönaStyrelsen i IFCO
är representera­de.
de par som vill bli
uttalade sitt stora intresse
Den stora tyng­­
familjehem. De
den lades på att
visade på att föratt hjälpa till att sprida
även om syskon
domarna måste
information i Sverige om
inte kan placeras
bearbetas ordentIFCO:s verksamhet.
ihop, är det jätteligt för att placeviktigt att de ändå
ringarna ska bli bra.
bor nära varandra och
En av de mest populära föreför att underlätta umgänge och
läsningarna var när Helena Nyman
för att bli helare som vuxna. Ingen
och Monika Engman från Sverige,
kan i förväg veta rätt svar vid evenvisade filmen ”Lyckliga familjen”
tuell delning av syskon, bara gissa
som FSF (Föreningen Socionomer
så rätt som möjligt.
inom Familjehemsvården) tagit initiShirley Thomas och Bob Broad från
ativ till. Den efterföljande diskussioTACT (The Adolescent and Childrens
nen var mycket intensiv och härlig.
Trust) i England visade hur viktigt
Det finns en uppföljande film, som
det är att unga människor är delvi gärna ser att den visas nästa år i
aktiga i beslut som rör dem själva.
Canada.
Detta gäller även fosterhemsplaceEfter en kaffestund genomfördes den
ringar. Deras forskning visar att 38 %
högtidliga avslutningen på konfeav de placerade barnen har beterensen. Vi fick då en presentation av
endeproblem jämfört med 4-5 % av
de aktiviteter som barnen och ungnormalbefolkningen.
domarna deltagit i. Temat hade varit
Debra Pearlman redogjorde för att
hur barn och ungdomar kan visa vad
man i Storbritannien har infört översom fungerar bra i familjehemsvårklagansmöjligheter för de familjeden och vad barn behöver för att må
hem, som av myndigheter inte längre
bra i familjehemmen. Vi fick nöjet att
anses duga för uppdraget. De kunde
”rappa” till musikvideon ”Big fish,
inte redovisa någon statistik för att
Little fish and the Cardboard Box”
systemet fortfarande är så nytt.
som tagits fram under konferensen.
Musikvideon finns att lyssna till på
Volodymyr Kuzminskyr från Ukraina
IFCO:s hemsida.
använde befintlig statistik från offent­
­liga register och skapade visuella bilAllra sist blev vi återigen inbjudna till
der där problemområden tydligt
nästa års internationella IFCO konframvisades i olika regioner i Ukraina
ferens i Victoria, British Columbia i
eller för att visa utveckling. Den här
Canada. Om man vill åka dit måste
informationen använde man sedan i
man nog börja spara pengar redan
diskussion med makthavarna för att
nu. Men konferenserna genom IFCO
få fram erforderliga medel för att
anser vi vara värda varenda krona.
komma tillrätta med problemen för
Se mer på www.ifco2011.com.
barnen.
På en kaffestund före avslutningen
Afshan Ahmad från Indien förklasamlade vi intresserade svenskar och
rade, genom att visa en film, hur
övriga intresserade för att undersöka
RFF
RFF
intresset av att bilda ett ”öppet IFCOnätverk” i Sverige. Det blev en stomme av intresserade, som samlades.
De kommer att via e-post få information om aktuella IFCO – aktiviteter till sig. Är det fler som vill vara
med i det öppna nätverket, så kan ni
anmäla er på e-post
info@forumfamiljevard.se till FfF.
Under våren 2010 bildades ett IFCOnätverk i Sverige bestående av repre­
sentanter från FfF, olika centrala
myndigheter och organisationer.
Tanken är att ha en aktuell diskussion om hur vi kan ta till oss och
sprida internationell forskning och
kunskap i Sverige och hur vi kan
sprida svensk forskning och kunskap internationellt. Vi, som var med
på IFCO konferensen i Brighton saknade att Sverige inte var representerad med fler föreläsare. Sverige har
jättemycket att dela med sig av på
den internationella arenan.
Styrelsen i IFCO uttalade sitt stora
intresse att hjälpa till att sprida information i Sverige om IFCO:s verksamhet. Det har mynnade ut i att FfF
kommer att arrangera ett seminarium i Sverige i höst då IFCO:s president Chris Gardiner kommer att
föreläsa. Konferensen genomförs tisdagen den 2 november i Örebro. Mer
information finns att läsa på Forum
för Familjevårds hemsida,
www.forumfamiljevard.se.
För Forum för Familjevård
Ylva Gavell Söderström
Britta Schölin
RFF
Riksförbundet
Riksförbundet
för Förstärkt
för Förstärkt
Familjehemsvård
Familjehemsvård
Riksförbunde
www.rff.se
www.rff.se
info@rff.se
info@rff.se
telefon: 019-31
telefon:
03019-31
98 fax:
03019-31
98 fax:
48019-31
87 www.rff.se
48 87
info@
Med förstärkt
Med förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
menas att
menas
familjehemmen
att familjehemmen
Med
får
förstärkt
särskilt
får familjehemsvård
särskilt
stöd av stöd
familjevårdskonsulenter
av familjevårdskonsulenter
som är tillgängliga
som är tillgängliga
dygnet
stöd runt,
dygnet
av familjevårdskonsulenter
året
runt,
om.året om.
Förstärkt
Förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
ger familjehemmen
ger familjehemmen
god service,
god
Förstärkt
service,
handledning,
familjehemsvård
handledning,
utbildning
utbildning
ger familje
och ett tätt
och ett
teamarbete
tätt teamarbete
mellan socialtjänst,
mellan socialtjänst,
familjehem
familjehem
och
ochett
familjevårdskonsulent.
tätt
ochteamarbete
familjevårdskonsulent.
mellan socialt
8 Familjehemmet 3-2010
Läger hjälper familjehemsplacerade barn och ungdomar
Ca 11 000 barn och ungdomar är placerade utanför det egna hemmet. De
flesta bor i familjehem.
Familjehemsplacerade barn och ungdomar är den sämst mående gruppen barn enligt nästan all forskning.
Telle Söderberg har varit med sin
man Bengt ett familjehem sedan
1990. De har tagit emot 20 barn och
ungdomar i sitt hem under varierande långa perioder. Tolv av barnen/ ungdomarna betraktar Telle
och Bengt som sina föräldrar. Oftast
finns det en mamma och pappa till.
Under tiden som familjehemsmamma har Telle funderat mycket på vad
som behövs för, trots det stora samhällsingripandet som dessa barn och
ungdomar utsetts för, att så småningom kunna själva möta livet som
någorlunda hela människor.
Telle var utbildad barnskötare när
hon blev familjehem. Sedan har Telle
utbildat sig till socionom och familje­
behandlare. Hon har gått andra
kurser också som berör dessa frågeställningar. Det var en av de kurserna som gav Telle en idé. Kursen hon
deltog på var en gruppledarutbildning för att kunna leda grupper för
familjehemsplacerade barn och ungdomar. Kursen ordnades av Rädda
Barnen tillsammans med Stockholms
socialförvaltning år 1998. Idén var
att ordna lägerverksamhet.
STOJ rimmar på SKOJ
Sedan 1998 har Telle Söderberg ordnat lägerverksamhet för familjehems­
placerade barn och ungdomar. Läg­­ret
första och främsta syfte är att erbjuda de placerade en möjlighet att träffa andra barn och ungdomar som
också bor i familjehem. Det har ordnats en till två läger varje sommar
och ca 200 barn och ungdomar har
deltagit på sommarlägren som år
2000 fick namnet STOJ. En hel del
barn och ungdomar har deltagit på
flera läger. Det har varit med deltagare från hela landet.
Under lägret genomförs ett pedagogiskt program där det tas upp frågor
som berör specifikt placerade barn
och ungdomar. Med hjälp av lek
berörs tankar och känslor om hur
det är att ha två viktiga familjer. Det
har varit en ledare per tre-sex deltagare beroende på ålder på deltagarna och en del andra omständigheter.
Ledarna har ägnat varje vaken timme
för deltagarnas behov och önskemål,
ibland har de vakna timmarna blivit
många under ett läger.
De övervägande positiva reaktionerna från lägerdeltagarna, familjehemsföräldrarna och ledare har
sporrat till att fortsätta trots en hel
del motstånd från framförallt socialtjänsten. För att berätta mera och i
praktiken visa vad som görs på lägret har det på nästan varje läger ordnats öppet hus för handläggare som
skickat barn och ungdomar på dessa
läger.
Under de tolv åren som läger har
ordnats är det sammanlagt tre handläggare som har haft möjlighet att
besöka öppet hus.
samlas med andra placerade gör
att bl.a. skammen över att vara placerad minskar. Att få träffa andra i
samma situation gör att man känner
sig inte lika ensam. Att kunna vara
sig själv, säga vad man tycker, tänker
och känner är inte så lätt för de flesta som är placerade. Många placerade barn och ungdomarna har känt
sig udda och annorlunda. Telle har
hört en hel del barn säga att innan
de kom till lägret trodde de att hon/
han var den enda som bodde i familjehem. Hon märker att det har blivit
en lättnad för de att kunna konstatera att så inte är fallet.
Vill du veta mera om STOJ- läger
verksamheten är du välkommen att
höra av dig till:
Telle Söderberg 070-520 40 87 eller
askel@bredband2.com
Namnet STOJ undrar ni kanske
över. Sussie Dufva, Telle och Johan
Lassinantti var ledare på 1999 års
läger. Då bestämdes det att lägret skulle permanentas till en återkommande verksamhet. Efter många
olika förslag bestämdes att första
bokstaven i ledarnas förnam och i
ordet och fick bilda namnet STOJ.
Helena Järnviken, FUR
Telle hade lovat sig själv att ordna
läger i tio år oavsett vilka motgångar hon skulle möta. Lägret fortsätter,
sommaren 2010 ordnades det trettonde året lägret för familjehemsplacerade barn. Telle ansvarade för
administrationen, det pedagogiska
ledarskapet och matlagningen.
Telle Söderberg säger att hon är
övertygad om att som placerad få
FAMILJEVÅRDSGRUPPEN I JÖNKÖPING
Konsulentstödd familjehemsverksamhet för barn och ungdomar
Kontakta oss gärna! Tfn: 036-16 00 30, 036-16 90 30, E-post: fvg@familjevardsgruppen.se
eller besök vår hemsida www.familjevardsgruppen.se
Familjehemmet 3-2010 9 Behövs familjehemmen?
Svaret på den frågan är naturligtvis att familjehemmen behövs mer
än någonsin. Det som tillkommit på
senare år är de ensamkommande flyktingbarnen. Dessa barn tas om hand
i kommunerna med olika grad av
engagemang men det viktigaste med
dessa barns långsiktiga trygghetsförhållanden är att de, om de inte kan
återförenas med sin familj, blir placerade i ett tryggt och ombonat familjehem. Att det skulle vara en fördel
att familjehemmen är välbärgade är
en skröna som vi kan eliminera omedelbart. Risken för att barnet blir en
statussymbol kan däremot vara mer
överhängande i ett välbärgat hem, vilket jag själv har erfarenhet av.
Det finns en fråga som alltid kretsar
kring familjehemmen och det är om
det är en fördel eller en nackdel om
familjen är uppblandad av biologiska barn, fosterbarn och adoptivbarn.
Den frågan är inte enkel att besvara
eftersom den har många dimensioner. Ett "besvärligt" barn kräver givetvis mer uppmärksamhet och ork hos
familjehemsföräldrarna men ett "syskon" kan även vara en naturlig avlastning för föräldrarna. Det går givetvis
inte att göra någon instruktion över
hur ett familjehem skall vara organiserat och vilka individer det skall
innehålla utan till sist är det alltid föräldrarna som avgör det bistånd av det
sociala som de anser sig behöva. Då
ligger givetvis myndigheternas ansvar
till kontroll vid sidan av detta. Barnens
välbefinnande får självklart inte riskeras genom dålig uppmärksamhet
eller slapp kontroll eller fabriksmässig uppfostran av för många omhändertagna barn samtidigt.
Dessa påståenden kan givetvis tyckas förenklade bland dem som jobbar
professionellt inom familjehemsrörelsen men jag tror att vi måste diskutera frågorna regelbundet och inte
lita på att myndigheterna eller någon
högre makt ansvarar för dem. Det får
inte finnas någon "vi och dem" situation utan alla måste hjälpas åt att
jobba tillsammans. För detta har vi
ett ansvar alla vi som genom familjehemmen fått vår uppfostran eller
ni som bidragit till ensamma barns
trygga uppväxtförhållanden.
Är det någon som vill ta upp tråden i
Familjehemmet?
Alf Karlman
alf.karlman@foretagarna.se
från Barnombudsmannens webbplats,
”Så här har inga vuxna lyssnat på oss förut”
Det är med dubbla känslor jag hör
vad pojken säger. Det är positivt att
han och andra Barnombudsmannen
nu möter i dialogen med barn och
unga i samhällsvård tycker att vi lyssnar på dem. På riktigt.
Men det är samtidigt dystert att många
barn och unga är förvånade över att
vuxna lyssnar. Lyssnar utan att förmana eller avbryta.
Sedan i våras har jag och flera medarbetare hos Barnombudsmannen
ägnat stor tid åt att möta barn och
ungdomar som är omhändertagna av
samhället.
Barnombudsmannen har fått regeringens uppdrag att ta del av vilka
tankar barn i samhällsvård har kring
hur deras omhändertagande kan bli
bättre.
Det har knappast varit något fel på
barnens arbetsvilja! Jag har blivit rörd
över hur lunchraster och pauser kortas för att barnen ivrigt vill fortsätta fundera över vad som fungerar
10 Familjehemmet 3-2010
bra och dåligt i hem för vård och
boende.
Hur är bra personal? Vad bör man
tänka på när personal rekryteras?
Hur blir möten med socialtjänsten
meningsfulla? Och alla andra spännande frågeställningar som barnen
fastnat för.
En grupp barn avstod från många
timmars sol och bad under två av
sommarens vackraste dagar för att
de hellre ville fundera på hur socialtjänsten kan bli bättre på att lyssna
på barn.
De barn vi möter i vårt arbete med
regeringsuppdraget att lyssna på
barn i den sociala barnavården har
helt enkelt ett uppdämt behov av att
prata. Inte om sitt eget mående, utan
faktiskt om det system som de möter.
Barnen talar med humor, värme och
stort allvar. Och de har kloka och viktiga tankar.
Våren 2011 ska några av barnen möta
de som bestämmer och berätta om
sina idéer. Det blir viktiga möten för
ministrar och riksdagsledamöter. Och
de har lovat att lyssna.
Jag är ändå inte förvånad över att barnen gör de här prioriteringarna. De
har så mycket att bidra med. Barnen
vet att vuxna har ofantligt mycket
makt över deras livssituation.
Är du placerad i den sociala barnavården är behandlingsassistenten
eller handläggaren på socialkontoret
viktiga delar av ditt universum. Hur
vården bedrivs, om du blir lyssnad
på och hur du blir bemött har stor
betydelse.
Fredrik Malmberg
Barnombudsman
Adoptivmamman Katarina anade tidigt oråd...
Karl Wittgard
Min diagnos kändes
som en befrielse
En ung man sitter försjunken i sin
mobil. Han kan den avancerade telefonen utan och innan, trots att han
aldrig läst en instruktionsbok.
Du ska veta så mycket tid och energi de har lagt ner på mig, det är därför jag fungerar så bra som jag gör,
säger Karl.
Därefter vrider vi tillbaka tiden till
– Ja, det är konstigt egentligen. Jag
Karls instormande i familjen Witt­
har inlärningssvårigheter och tapgard. Året var 1991 och Karl var 4 år.
par lätt koncentrationen, men datatekniken behärskar jag och lär mig
– Vi hade längtat länge efter ett barn
genom att prova mig fram. Jag lägoch bestämt oss för adoption. Vi
ger in all planering i min elekkom i kontakt med en man som
troniska kalender. Jag
var engagerad i hjälpklarar inte av impulsiverksamhet och han
va handlingar eller
förmedlade oss till
Han hade bara ett läge
snabba beslut och
myndigheterna i
och det var full fart
måste förbereda
Polen. Det blev
allt i förväg för
från morgon till kväll,
många resor och
att inte bli stresmånga utredninghan var högt och lågt...
sad och irriterad.
ar innan vi bedömJag behöver strukdes som lämpliga. Vi
tur och rutin i såväl det
visste inget om Karls skalilla som det stora för att det
dor, vi var naiva, blåögda och
inte ska bli kaos.
lyckliga, berättar Katarina.
Karl Wittgard är 22 år och äldst av
tre syskon. Han bor i Landskrona
i en ateljélägenhet på samma tomt
som föräldrarnas hus. Karl har fetalt
alkoholsyndrom – FAS.
– Jag är född i Polen och lämnades på barnhem när jag var 1 1/2
år. Min biologiska mamma hade
alkoholproblem och drack även när
jag låg i magen. Det är tragiskt att
hon drack när hon var gravid; det
gav mig hjärnskador, men hon visste nog inte bättre. Själv har jag tagit
avstånd från alkohol. Jag föddes ju
full och är ständigt ”bakfull”, så jag
vågar inte prova.
Kämpar tillsammans
Att Karl har FAS är inget som märks
särskilt tydligt i dag, inte heller hans
hyperaktivitet. När Karl och hans
mamma Katarina hör detta skrattar
de och ser på varandra. De bedyrar
båda två att han verkligen har varit
”intensiv”.
– Jag hade tur som hamnade i en
sådan bra familj, att jag kom till personer som inte bara tyckte att jag
var störig. De kämpade verkligen
med mig och de kämpar fortfarande.
Att plötsligt ha en aktiv fyraåring
i huset blev en stor omställning.
Paret fullkomligt slängdes in i sin
föräldraroll.
– Vi var så uppfyllda av Karl men
anade att något var fel. Han hade
bara ett läge och det var full fart
från morgon till kväll, han var högt
och lågt och klättrade på väggarna
tills han nästan stupade av utmattning. Han var överkänslig för intryck
och hade problem att fungera ihop
med andra barn, han kunde varken
relatera till sig själv eller till andra.
Vi trodde att hans beteende berodde
på barnhemsmiljön och omställningen till ett nytt land, och hoppades
att det skulle ge sig med tiden med
hjälp av vår kärlek och närvaro.
Helt orädd
Karl krävde total uppmärksamhet
och kunde inte lämnas obevakad
ett ögonblick. Han undersökte allt,
helt orädd och utan att lära sig av
misstagen. Sinnesintrycken fungerade inte. Han noterade inte hunger, törst, sömn eller toalettbehov.
Han kände inte kyla eller värme och
kunde slänga av sig alla kläder även
om det var vinter.
– Andra uppfattade mig som överbeskyddande när jag uppmanade Karl
att gå på toa, ta på sig jacka, dricka
vatten etcetera. Men sådana vanliga
signaler gick inte fram genom bruset
i hans hjärna. Han hade också ljudtics, gnagde på fingrarna och förstod inte otydliga budskap, så vi var
tvungna att vara raka, ungefär som
när man pratar med en hund. Vi skapade fasta rutiner och tider för allt:
mat, sömn och aktiviteter. Främst var
det för Karls bästa men också för att
vi själva skulle orka.
Familjens tillvaro begränsades och
blev fyrkantig och stel, utan för
många intryck eller spontana infall.
Katarina berättar att omgivningen betraktade Karl som jobbig och
ouppfostrad och att bekantskapskretsen krympte.
– En unge som inte kan vara stilla
och pillar på allt är det kanske inte
så konstigt att folk ser som ouppfostrad. Minns du, mamma, när jag
tryckte på fel knapp i hissen och
brandlarmet gick, eller när jag ryckte upp nödutgången och det började
tjuta. Pinsamt! Men ändå kände jag
mig inte särskilt annorlunda förrän i
grundskolan, påpekar Karl.
Karl minns skolgången med fasa.
Han förstod inte instruktioner, hade
svårt att sitta stilla samt hade läsoch skrivsvårigheter. Samspelet med
kompisarna fungerade inte. Hur Karl
än ansträngde sig blev han utanför
och mobbad. Det var inte viljan att
lära sig de sociala reglerna som saknades, det var förmågan.
– Jag försökte men begrep inte hur
jag skulle göra i skolan, speciellt
inte i grupparbeten. Hur jag än gjorde blev det fel. Därför gjorde jag
Familjehemmet 3-2010 11 PPP
PPP
ingenting och då blev alla irriterade
för det. Klasskamrater tog över mina
uppgifter men frös samtidigt ut mig.
När vi skulle väljas in i nya grupper
så valde ingen mig. Med tiden kändes
det som om jag krymptes som människa, jag kunde inte leva upp till de
förväntningar som fanns på mig.
Även om Karl hade en assistent för
sina inlärningsproblem förstod man
inte att hans brister var större än så.
Familjen sökte hjälp men utan att få
något gehör, alla tycktes rädda för
att stämpla pojken med en diagnos.
Åren gick tills den dag då Katarina
av en slump fick alla svar.
– Grannarna var bortresta och hade
bett oss att ta hand om posten. Deras
dagstidning hade en artikel om ryska
adoptivbarn där 9 av 10 hade synoch hjärnskador, orsakade av alkohol
under fosterstadiet. Symtomen stämde på Karl och pusslet föll på plats.
Det kändes overkligt att allt som vi
sett under dessa år, alla enskilda problem, plötsligt fick ett sammanhang.
Katarina kontaktade professorn som
var intervjuad i artikeln och hon
bekräftade deras misstankar.
– Vi gick vidare till vår barnklinik.
Läkaren ifrågasatte starkt varför vi
ville ha en diagnos och det tog mig
lång tid att övertyga honom. Till slut
påbörjades en utredning som konstaterade FAS. Då kom det fram att
samma läkare hade misstänkt detta
redan vid Karls 6-årskontroll, han
hade skrivit ”FAS?” i sina journaler
men inget sagt till oss. Karl var nu
11 år.
Lättad men ursinnig
var fel men också ursinne över att
beskedet kom fem år för sent. För
när de sökte fakta om sjukdomen
fick de veta att barn som fått sin
diagnos före 6 års ålder har bättre
förutsättningar än andra.
– Karl hade kunnat få en annan
skolstart och vi skulle ha sluppit
all denna vanmakt. I ren och skär
ilska startade jag FAS-föreningen.
Kunskapen och förståelsen om FAS
måste öka, så här fick inte människor behandlas.
Katarina och hennes man fick genom
diagnosen bekräftelse på att de varken hade varit överbeskyddande
eller ”dåliga” föräldrar och att Karls
problem inte enbart var adoptionsrelaterat. Även för Karl innebar beskedet en befrielse.
– När jag förstått vad mina brister berodde på blev det enklare att
acceptera att jag inte var som andra.
Jag började tänka på ett lite annorlunda sätt och skannade av mig själv
i stället för att bara bli arg, säger
Karl.
Både mor och son är helt överens
om att diagnosen var avgörande för
Karls positiva utveckling till den han
är i dag.
– En diagnos är viktig för en prognos
och stakar ut en väg i framtiden. Man
vill veta vad som väntar, få inblick
och slippa pendla mellan hopp och
förtvivlan. Allt blir enklare med ett
namn, en fingervisning om hur man
ska förhålla sig. Har man ingen diagnos är man ett problem, med en
diagnos har man ett. Det är bättre att
ha än att vara ett, avslutar Katarina
och Karl nickar instämmande.
Katarina upplevde en stor lättnad
över att äntligen få veta vad som
Alkohol orsakar
fosterskador
FAS, fetalt alkoholsyndrom, är en
medicinsk diagnos på fosterska­
dor orsakade av alkohol. Endast en
del av dem som föds med alkohol­
skador uppfyller kriterierna för den
medicinska diagnosen.
• I Sverige föds varje år hundratals
barn med alkoholskador.
• I världen beräknas omkring 60
miljoner människor ha alkohol­
relaterade fosterskador.
• Många symtom påminner om
adhd och damp.
• Med rätt stöd och hjälp kan bar­
nen klara sig bra, under förut­
sättning att de möts av kunskap
och förståelse från omgivningen.
Varningssignaler:
Hyperaktivitet, impulsstyrdhet,
aggressioner, överkänslighet för
intryck, sociala svårigheter och
koncentrationssvårigheter, inlär­
ningsproblem, bristande logisk
förmåga, minnesstörningar, sömnoch ätstörningar.
Fysiska tecken:
Tillväxthämning, ansiktsförändring­
ar, missbildningar, utvecklingsför­
sening, synproblem, hörselskador,
tal- och språksvårigheter, motoris­
ka svårigheter.
Källa: FAS-föreningen Landskrona
Om du vill veta mer om
FAS-föreningen kan du ringa
0418-481150 eller läsa på deras
hemsida: www.fasforeningen.nu
Berättat för Nina Ljungberg
www.brizad.se
Familjehem
Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdomar i sitt hem.
Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området.
Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning
och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter.
Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken.
Ring oss så berättar vi mer!
Kontoret kl. 08.00-17.00, 0650-59 53 22
Lena Maria Grandin, 070-837 21 78
Christina Kråke, 070-837 19 01
Elisabeth Bexell, 070-837 64 33
12 Familjehemmet 3-2010
r
Erbjude
* Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem
* Stöd och handledning till kommunens egna familjehem
* Utbildning för verksamma familjehem i bland annat
BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera.
* Lediga jourhem
Läs mer www.scholinkonsult.se
070-560 13 78
NOFCA-möte i Jyväskylä
den 11 och 12 juni 2010
NOFCA konferensen hölls i år i Jyväs­
kylä i Finland. Vi var representanter från Norge, Danmark, Färöarna,
Sverige och Island som besökte våra
kollegor i Familjehemsorganisationen
Perhehoitoliitto och utbildnings- och
utvecklingsorganisationen Pesäpuu
(betyder Boträdet). Jag måste genast
säga att jag blev väldigt avundsjuk
på den satsning man gör i Finland
för att satsa på verksamhet och
stöd för de placerade barnen och
familjehemmen.
Familjehemsförbundet har ett eget
kansli som bl a ger ut en tidning,
administrerar en ungdomsorganisation och har rådgivning till familjehemmen och kommunernas social­­arbetare. De har stöd från regeringen och samarbetar i med social­
departementet i familjehemsfrågor,
till exempel om lagstiftningen.
Pesäpuu i sin tur har ansvaret för
familjehemsutbildning i hela Finland,
de utbildar i PRIDE och ger ut material för utbildning och stöd till placerade barn och ungdomar.
Första dagen berättade våra värdar om metoder i sitt arbete med
barnen eller man kan säga att de
använder barnen i sitt arbete att ta
fram utbildningsmaterial. Ett exempel på detta är ett kort som delas ut
till barn innehållande 10 fakta om
barnens rätt. Finns på engelska på
www.pesapuu.fi.
Pesäpuu har gett ut flera serier av kort
som kan användas i samtal eller lek
med barn eller vuxna kring känslor.
Man ger ut handböcker och ordnar
kurser för professionella innehållande både praktiska övningar och rollspel. För familjehemsför­äldrar ordnas
utbildning bland annat i hur man
vårdar sitt parförhållande som familjehemsföräldrar. Verksamheten finansieras till 50% genom medel från
Penningautomat rörelsen och delvis
statsbidrag och kursavgifter.
Vi fick en mycket trevlig och intressant genomgång av ett projekt ”Life
of my own” av Johanna Barkman
och Helena som varit deltagare i
Telle tittar på produkterna hos
Pesäpuu.
överlevnadsgruppen för placerade
ungdomar. Bakgrunden var att man
tänkte att barn behöver berätta för
vuxna vad de vet om hur familjehemsvård fungerar. Deltagare var
åtta flickor från 16 år och uppåt som
träffades en gång i månaden under
4 timmar. Senare anslöt två pojkar till gruppen. Ungdomarna läste
lagen och önskade att få en förkortad version av den i 10 punkter. De
fick tala om sina erfarenheter och
tankar och bearbeta sina upplevelser. Tanken är att de nu ska ordna
söker
Nya och ”Gamla”
Jour- och Familjehem
Vi utbildar och handleder alla familjer och
vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi
finns nu på flera platser runt om i landet.
Vi har återkommande PRIDE-utbildningar.
PRIDE är ett utbildningsprogram som
förbereder, utreder, utvecklar och stöder
familjehem.
Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters konsulenter:
Skaraborg/Skövde 0500-417 300
Dalarna/Mora 0250-717 87
Skåne/Ängelholm
0431-355 666
Mälardalen/Västerås 021-12 24 00
Stockholm
08-731 2000
Östergötland
013-12 90 64
Värmland
054-10 08 90
Hemsida: www.socialatjanster.se
Familjehemmet 3-2010 13 PPP
PPP
forum för andra ungdomar och delta
i seminarier. De ska förmedla teamets röst, inte sin egen historia eller
framstå som offer. Helena berättade att de hade under gruppens arbete fått tillgång till sina egna akter och
att det var svårt att läsa om sitt liv på
det sättet. Det finns en film på engelska ”Ombudsman for children in
Finland”. Ungdomar i gruppen sprider nu information om familjehemsvård i skolor i Finland och deltar i
konferenser.
I Finland finns nu ett lagförslag om
familjehemsvård som ska reglera
familjehemmens villkor som löner,
utbildning, stöd och rätt till 18 fridagar per år.
Vi fick också information om en
forskningsrapport om sammanbrott
i familjehem och hur man stödjer
alla inblandade efteråt.
Ett intressant projekt som admini­
strerades av Familjevårdförbundet
är ett försök med familjehemsvård för gamla. Vi
fick se en film om ett
familjehem där äldre,
dementa personer fick
vård i ett privat hem.
Från Norge berättade
Hege Sundt om en undersökning som hon har gjort för
Norska Fosterhjemsföreningen om
hur lagen om ”Tillsynsförer” fungerar i praktiken.
Eftersom det finns liknande förslag till oberoende tillsynspersoner i
Sverige är det intressant att ta del av
dessa erfarenheter. Lagen har funnits sedan 2003. Barnen har rätt att
träffa sin tillsynspersonen 4 gånger
per år. Uppgiften är att kontrollera
familjehemmet och att socialtjänsten gör sitt jobb. Personen ska inte
vara vän med familjehemmet eller
tillhöra socialtjänsten. Hon/han ska
lämna en rapport efter varje tillsyn
4 ggr per år.
Undersökningen omfattade
19 fosterbarn som bott länge
i sina familjehem. Det visade sig att barnen inte alltid fick en tillsynsperson
trots lagen, men alla
i studien hade en.
Syskonen kunde
ha samma person,
som inte var avsikten från början. De träffades i familjehemmet
eller ute. Några hade bytt person flera
gånger. Många hade telefonnummer till sin person men hade inte fått
mycket information om eller blivit
tillfrågade om något under mötena.
Barnen ville få välja person och byta
om det inte kändes bra. Pojkarna
ville ha män. ”Det hade varit många
damer på besök” och damerna var
gamla, i 40-årsåldern. De ville inte ha
någon främling utan någon de kände
förut. Byten kommenterades med att
det var tråkigt att berätta sin historia
om och om igen. De ville gärna göra
aktiviteter tillsammans. Det fanns
över huvudtaget för många proffs
runt barnen, någon hade 7 stycken.
Meningen är ju att tillsynspersonen
ska lyssna på barnet. Barnen trodde
att de kom från socialtjänsten och de
visste inte om att mötena rapporterades. Barnen ville leva ett normalt liv
och tyckte inte att de behövde någon
tillsynsperson. 3 av 19 var nöjda med
insatsen. Rapporten heter ”Jag kommer inte ens ihåg hennes namn”.
Vi kommer att anstränga oss för att
kunna genomföra en del av projekten som finns i våra grannländer
även i Sverige och våra grannar är
mycket generösa och erbjuder möjligheter till att översätta sitt material till svenska. Man behöver ju inte
uppfinna hjulet flera gånger.
Pirkko Nilsson
pirkko.nilsson@abcjourhem.se
14 Familjehemmet 3-2010
FR-xyz
Trevlig tradition är född!
FR Västernorrland xyz har för andra året nu träffats
sista helgen innan skolstart, som i år var 20-22 aug,
på Rövarbyn utanför Docksta. www.rovarbyn.se
I år var vi 5 familjer som campade tillsammans, men
man är lika välkommen bara över dagen.
Höjdpunkten för barnens del är ju förstås allt skoj inne
på själva rövarbyn och medan dom leker för ”kung
och fosterland” hinner vi vuxna få oss lite kaffe och
mycket prat!
Just det här med att prata är ju så otroligt viktigt för
oss familjehem. Vi behöver varandra för att kunna
ventilera både lättare och svårare funderingar. Vi förstår varandra så bra!
I fjol regnade det mest hela tiden, men i år var det
bättre. Vi hade ett hejdundrande grillparty….Barnen
fick äta först och sen kunde vi vuxna sitta kvar tills
vi lessnade….eller inte orkade längre….fram emot
småtimmarna!
Barnen hann förstås leka mer med varandra….stora
som små! Och vi vuxna kunde fortsätta vårt pratande. En otroligt läraktig helg!
När regnet sen på söndagen ändå ville vara med på
trevligheterna så inte gjorde det nåt….Vi rymdes alla
under de markiser som fanns!
Nu ser vi fram emot nästa år! Och då är vi förstås
ännu fler och då skiner ju solen också….har vi
bestämt!
Välkomna i vårt glada gäng!
www.familjehem-xyz.se
Eva Jallow Eriksson
Forum för Familjevård (FfF)
och International Foster Care Organisation (IFCO) inbjuder till
Seminarium den 2 november 2010
kl. 9.30-16.00, Örebro
FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn i familjehem,
hur fungerar det internationellt och i Sverige?
Läs mer på www.forumfamiljevard.se
Familjehemmet 3-2010 15 VI är FUR!
FUR är Carolin, Christopher, Helena, Nora och
Samuel. FUR är också alla 13 år och äldre ungdomar som är fosterbarn, adoptiv­barn och biologiska barn i familjehem.
Bli behandlingsförälder
- ett heltidsarbete där du gör en viktig, kanske av­
görande insats, för barn och ungdomar med psykosocial problematik. Som behandlingsförälder har du
fast anställning och heltidslön för att ta emot barn
och ungdomar för boende och behandling i ditt hem.
Behandlingsföräldrarnas arbete sker under handledning av, och i ett nära samarbete med erfarna
psykologer och psykoterapeuter på Barn och
Familjejouren där behandlingsföräldrarna också får
gedigen utbildning.
Behandlingsföräldern Cessan beskriver sitt arbete
så här:
-”Vi behandlingsföräldrar arbetar med miljöterapi där
vardagens sysslor är våra verktyg. Det är ett spännande
och utvecklande arbete som kräver en medveten närvaro
och reflektion. Genom arbetet med barnen har jag dels
lärt mig hur jag ska hitta framkomliga vägar i relationen
till barnen, dels fått nya värdefulla insikter om mig själv”.
Vi finns inte för att sympatisera och tycka synd
om, utan för att lyfta upp de positiva sakerna
som kan göra vardagen till bra och värdig grundtillvaro. Det betyder inte att vi är förbjudna att
ta upp problem och svårigheter som finns i den
vardagen.
Vi har hunnit ha två möten och medverkat i
Familje­­­hemmens dag på Gröna Lund den 5 september. Vår verksamhet ska bygga på gemenskap som ska byggas på läger och helgaktiviteter
samt via en hemsida som inom kort kommer att
uppdateras med ny rolig information.
Under vecka 44 kommer vi att arrangera ett tre
dygns läger, ett FUR ungdomsläger, mer info se
hemsidan. www.fur.dinstudio.se
Under hösten kommer FUR att medverka på olika
arenor för att få ut vårt budskap och vår energi
och nästa sommar räknar vi med att delta aktivt
under politiker veckan i Almedalen på Gotland.
I nästa nummer kommer vi att presentera oss
och ha en detaljplan för våren 2011.
Har du varit familjehem eller arbetat med barn i
andra sammanhang och ser en glädje i att arbeta
med utsatta barn och dessutom bor i Stockholms
län får du gärna höra av dig till:
Barn och familjejouren i Enskede, tel. 08-600 46 96
eller maila till: kontoret@barnochfamiljejouren.se
Helena och Nora, FUR
f.u.r@hotmail.com
Barn och Familjejouren; en alternativ
HVB-verksamhet för kvalificerad
behandling av barn och ungdomar.
www.barnochfamiljejouren.se
IDRE FJÄLL
uthyres:
8-bäddslägenheter, typ 9C,
mycket hög standard och­
bästa läge.
bertil 070-6531717
bb023@telia.com
www.familjehem.se
Inbjudan till seminarier
12 oktober
Att hitta hem - om familjehem och mångkultur
samt boklansering och utdelning av boken Att hitta hem
2 november
FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn och
ungdomar i familjehem - hur fungerar det i Sverige
och internationellt? (arrangör är FfF och IFCO)
9 november
Finns det kraft i kulturen?
16 november Hedersrelaterat hot och våld
Läs hela programmen och anmäl dig på www.skyddsvarnet.se
16 Familjehemmet 3-2010
Att lära av fosterbarn
Hur ska vi bli bättre på att möta barns och ungdomars behov i familjevården?
Den bästa kunskapskällan måste vara barnens egna erfarenheter. Om vi inter­
v­juar alla barn som varit familjehemsplacerade får vi ett unikt underlag för att
utveckla vår verksamhet.
Så resonerade man vid socialtjänsten
i Karlstad och drog igång ett unikt
projekt som blev så framgångsrikt
att det numera ingår i den ordinarie verksamheten. Att detta skedde i
Karlstad är ingen slump. Här finns
en tradition av utvecklingstänkande
och en vilja till förändring och förbättring. Till saken hör att det till
socialförvaltningen har funnits
en särskild enhet, utvecklingsoch utvärderingscentrum
(UUC) som tagit initiativ till
olika utvecklingsprojekt.
intervjuats. Man väljer bara barn som
varit placerade i familjehem i minst
sex månader och som fyllt femton
år. Inga jourplaceringar ingår.
Foto: Maria Bergman
– Vi har sedan länge haft
ett reflektionsprojekt i
Karlstad berättar Kristian
Tillander som varit anställd
på UUC. Det innebar att vi
intervjuade en klient som vi
haft kontakt med om vilka
erfarenheter denne gjort och
hur våra insatsers upplevts.
Detta projekt inspirerade oss
att gå vidare och starta liknande
intervjuer med alla familjehemsplacerade barn.
Det skedde inte utan vånda
Många var oroliga för att få mycket negativ feed-back som skulle kännas tung att bära. Dessutom trodde
man inte att barnen skulle ställa
upp. Ingen av dessa farhågor besannades. Tanken på att intervjua familjehemsplacerade barn föddes 1999.
Det togs genast emot mycket positivt
av bl a socialnämnden och det fanns
pengar att satsa. Verksamheten som
går under namnet Att lära av fosterbarn har varit så framgångsrikt att
det numera ingår som ett ordinarie
inslag i verksamheten och också tas
upp i verksamhetsplanen. Från början var tanken att alla barn skulle
intervjuas ett år efter avslutad placering. Det har man numera ändrat på och intervjuerna görs nu två
till tre år efter placeringen. Det visar
sig nämligen att det behövs distans till det man upplevt och tid för
reflektion för att erfarenheterna ska
kunna sammanfattas på ett bra sätt.
Hittills har ca 60 barn och ungdomar
under familjehemsplaceringen med
barnets vilket kan ge nya insikter.
Intervjun kan äga rum i olika miljöer och huvudsaken är att barnet
känner sig tryggt. Som underlag
för intervjun finns en samtalsguide
framtagen. Den anger de huvudområden som intervjun bör täcka. Det
är dock viktigt att socialsekreteraren är lyhörd och kan anpassa
sig till det individuella barnet.
Samtalet måste få ta tid och
socialsekreteraren bör avsätta minst en halv dag. Det är
omtumlande att på detta sätt
få ta del av en medmänniskas
liv, där man själv eller kollegor haft ett stort inflytande och det behövs tid att låta
intrycken sjunka.
Vad har då ungdomarna
uttryckt?
Hur upplever barnen dessa
intervjuer?
– Mycket positivt. De flesta känner sig
stolta över att bli tillfrågad. En flicka
sa att det var första gången någon
var intresserad av vad hon tyckte.
Alla våra farhågor att det skulle bli
en mycket negativ bild som förmedlades har visat sig felaktig. Många
uttrycker förståelse för placeringen
och välvilja inför socialtjänsten. Det
är förvånansvärt lite bitterhet som
framkommer. De flesta tycker att det
är mycket positivt att på detta sätt få
göra en sammanfattning av en viktig
del av sitt liv. ”Nu är jag beredd att
gå vidare” är en vanlig kommentar,
säger Monica Westberg, metodhandledare vid familjehemsenheten.
Alla socialsekreterare deltar och gör
en till två intervjuer årligen. Helst
intervjuar socialsekreterarna sina
”egna” barn. Då kan man jämföra
sin egen bild av händelseförloppet
Det är viktigt att socialsekreteraren
står på barnets sida, lyssnar, tar på
allvar, skapar förtroende, och inte
slutar. Visa mig vem du är och vinn
mitt förtroende. Familjehemmen ska
aldrig, aldrig tala illa om mina biologiska föräldrar men de ska ge en
realistisk och sanningsenlig bild av
hur de har det. Så kan de viktigaste
lärdomarna sammanfattas.
För att dessa intervjuer också ska
kunna bidra till lärande för hela
gruppen och organisationen görs
en gång om året en genomgång av
intervjuerna med hela personalgruppen. Man diskuterar problematiken,
vilka framgångsfaktorer som kan
utläsas, vad som ska ändras på och
vilka reflektioner gruppen gör. På
detta sätt fördjupas kunskapen och
varje enskilt fall bidrar till gruppens
och organisationens lärande och
utveckling.
Vad har ni som socialarbetare
lärt er av dessa samtal?
– Vi har blivit säkrare i vår professionella roll. Vi kan se mönster för
vårt handlande och blir mer medvetna om våra egna normer och
Familjehemmet 3-2010 17 PPP
sig någon gång och det är
mycket konstruktivt att resonera om detta med andra
kollegor som kanske stått i
samma situation.
PPP
– Omplaceringar ser man lätt
som misslyckanden. Men i
våra samtal visar det sig att
det inte alls behöver vara så.
Tvärtom – de kan vara början
på en positiv utveckling. Man
ser också att många barn kan
omvärdera sina fosterfamiljer
Monica Westberg, Elisabeth Rune och Kristian
när de ser tillbaka. Jag hade
Tilander, familjehemsenheten i Karlstad.
en pojke som avskydde sin
begrepp. Vi har också förstått vilka
familj men som nu ser den som en
viktiga personer vi är i barnens liv,
förebild hur han själv vill bli. Detta
hur vi måste vinna deras förtroenär kunskaper som är viktiga både för
de och våga stå kvar när det blåoss och inte minst familjehemmen.
ser. Nu törs vi ta det lugnare, pröva
De får klart för sig att uthållighet
olika idéer och inte rusa iväg när det
lönar sig och ger utdelning i längbränner till. Det handlar helt enkelt
den, säger Elisabeth Rune, socialseom en kvalitetshöjning av hela vår
kreterare vid familjehemsenheten.
verksamhet, intygar teamet
Detta arbetssätt har kommit för att
stanna. Idag har flera kommuner
Att få återkoppling på gjorda insatsbörjat tillämpa metodiken och den
er är ett unikt lärtillfälle
sprider sig över landet. Kanske kan
man påstå att solen kommer från
Gjorde jag rätt? Det är nog en fråga
Karlstad även i detta fall…
som de flesta socialsekreterare ställt
BARNKONVENTIONEN:
Artikel 12
Konventionsstaterna skall
tillförsäkra det barn som är
i stånd att bilda egna
åsikter rätten att fritt
uttrycka dessa i alla frågor
som rör barnet, varvid
barnets åsikter skall
tillmätas i förhållande till
barnets ålder och mognad.
Artikeln är hämtad från
”Familjehemsvård
ur ett barnperspektiv”
SKL
Forum för familjevård
KC Kompetens Centrum AB och Familjehem i Dalarna är en
verksamhet för individuell och social utveckling.
Nu söker vi Nya och ”Gamla”
Familjehem i Göteborg/
Dalarna och Västmanland
som kan tänka sig att ta emot barn och ungdomar i
åldern 12-20 år. Välkommen att kontakta våra Familjehemskonsulenter så berättar vi mer om vår verksamhet!
Göteborg/Dalarna med omnejd: 076-130 22 61
Västmanland med omnejd: 070-370 06 56
stöder, utvecklar och företräder familjehemsvården och närliggande områden som
exempelvis biologiskt nätverk, kontakt­­per­­soner och kontaktfamiljer.
Forum för familjevård
är religiöst och partipolitiskt obunden
samt bygger sin verksamhet med en
humanistisk människosyn.
All familjevård, både offentlig och privat,
ska ske med fokus på den placerades
(barn, ungdom eller vuxen) och deras
familjers behov och rättigheter.
www.forumfamiljevard.se
info@forumfamiljevard.se
www.kckom.se
18 Familjehemmet 3-2010
Att lämna över platsen till nästa
Det var ett tag sen nu som jag
flyttade ifrån min fosterfamilj
ute på landet för att flytta in
till stan och börja plugga på en
eftergymnasial utbildning. Jag
är 20 år.
klara av livet själv på egen hand.
Det var så det funkade, eller? De
tidigare barnen som kommit dit
och senare flyttat hem har nästan ingen kontakt alls med familjehemmet, varför skulle det vara
annorlunda med mig?
Det var en jobbig period med
många frågetecken. Mycket handlade om vad en familj egent­­ligen
var och om jag ens hade någon.
Jag visste inte riktigt vilka som var
min familj eller om man ens behövde någon sådan. Klart, jag har ju min
biologiska familj, om nu de ska räknas överhuvudtaget. Jag är i alla fall
inte deras familjemedlem.
Det kändes konstigt att komma tillbaka till hemmet och hälsa på, fel på
något sätt. Jag hörde inte hemma där
längre. Mitt rum hade ersatts av nya
barn och ”min” plats vid matbordet
och TV- rummet var inte längre min.
Jag var inte längre boende i mitt
förra hus. Jag kände mig mera som
en gäst på främmande mark. Jag
ville bara tillbaka till lägenheten och
gråta.
Jag förstod senare att det var en
naturlig gång för mig som fosterbarn. Komma dit, få stöd till att bli
en självständig individ och att kunna
Känner du engagemang och
intresse för barn och ungdomar?
Jag kände mig ensammare än jag
tidigare gjort, och vem skulle jag
nu prata med. Jag var inte ute hos
de på flera månader och det blev
så att jag glömde bort födelsedagar och var allmänt dålig uppdaterat
på händelser. Jag skämdes över det
och tänkte att de kanske inte trodde att jag ville ha kontakt med dem
längre. Att jag hade flyttat, sagt hej
då och börjat ett nytt liv.
Men så var det inte… Jag ville ha
mera kontakt med dem än vad jag
tidigare känt behov utav.
Efter ett bra tag kom jag på att situationen kanske var lite annorlunda än
dem tidigare barnen sett komma och
gå. ( Jag hade ingen familj att komma
hem till på samma sätt).
Nu har jag bättre kontakt med dem
än de månader som jag nyss hade
flyttat till eget. Vi ringer till varandra
regelbundet och jag kommer över
till dem och känner mig trygg.
Vi har en ökad efterfrågan på platser för barn och ungdomar i alla åldrar
och behöver därför utvidga verksamheten med flera familjer, både som
jour- och familjehem.
Jag har accepterat att det inte är mitt
hem längre men jag känner mig nu
vara en viktig del i familjen som de
kan räkna med.
Förutom ett gott stöd från våra familjehemskonsulenter erbjuder vi:
• Ersättning som gör det möjligt för en person att vara hemma på
hel- eller deltid
• Regelbunden handledning
Jag är tacksam att de gav mig tiden
och fortfarande fanns kvar när jag
behövde dem. Utan dem hade det
inte gått.
• Återkommande utbildningsdagar
• Stöd från ett erfaret jour- och familjehem den första tiden
• Tillhörighet i en arbetsgrupp av konsulentstödda jourhem och
familjehem
• Gemensamma konferensresor och sociala aktiviteter
Vill du veta mer – ring gärna någon av familjehemskonsulenterna vid Gryning
Vård, Familjehem Göteborg eller se vår hemsida www.gryning.se
Stefan Larsson, 031-703 39 59, 0703-21 21 86, stefan.larsson@gryning.se
Ulla Olsson Lesage, 031-703 39 51, 0761-16 63 34, ulla.olsson.lesage@gryning.se
www.gryning.se
Gryning har ett trettiotal verksamheter i Västra Götalands län
och är landets största företag inom hem för vård och boende.
Gryning ägs gemensamt av länets kommuner och är ett icke
vinstdrivande företag. Eventuella överskott används för att
utveckla verksamheten.
0287_122x155_Gryning_U&S_TP_MP+ST+KuP.indd 1
2010-04-09 15:21:42
Familjehemmet 3-2010 19 Livräddning
Jag läser om Nancy som miste sitt liv
på väg hem från en fest, om ett liv
som släckts i förtid och den bottenlösa sorg som drabbat hennes nära
och kära, om politiker som deltog
vid hennes begravning.
Medan jag läser tänker jag på Elin
(14), Måns (13), Michaela (14) och
Victor (11) de vara alla svårt mobbade och mitt i sin mobbning osynliggjorda av skola och politiker. De
dog också i förtid men begravdes
utan politikers närvaro.
Elin dog 2008. Åtta år tidigare var hon
en glad och sprallig sexåring som inte
kunde sova natten innan första skoldagen. Hon skulle få en egen fröken,
klasskamrater, skolböcker och läxor
– äntligen var hon stor på riktigt.
Visst fanns det fröken, skolkamrater,
böcker och läxor, men också något
annat. Mobbning! Glada, förväntansfulla Elin fick nämligen höra att hon
var för tjock och ful. Hur tacklar man
sådant när man är sex år?
Det skulle dröja flera år innan hon
orkade berätta hemma, men då tog
Elins föräldrar omedelbart kontakt
med skolan. Svaret från skolan kom
också snabbt: ”Vi har inget märkt och
på vår skola har vi ingen mobbning.”
Elins föräldrar gav sig inte. Efter fem
års mobbning fick man till ett möte
där skolan ”nog kunde se att Elin
inte fick vara med de andra, men
någon mobbning var det inte”.
Elin kämpade och gick till skolan
varje dag, trots kränkningarna. Hon
fick ofta höra ”Hon är så ful så hon
kan lika gärna gå och dö!”
Dags för veckans gympapass. Fyra av
tjejerna i klassen, de som mobbade
mest, kom in i omklädningsrummet
och fick syn på Elins snyggt hopvikta kläder. En av tjejerna sparkade ner
dem på det snöiga golvet och skrek:
”Var gömmer du dig, din lilla hora?”
De hittade henne. På toaletten hängde Elins livlösa kropp från ett rep
i taklampan. Brevet började med
orden: ”Nu har jag gjort det som
ni så länge bett mig om, jag har
dött….”
Det blev inga tidningsrubriker. Inga
politiker kom på Elins begravning.
Ingen rektor sa: ”Vi ska göra allt vi
kan för att detta aldrig ska hända
igen. Vi har nu upprättat ett sorge­
rum på skolan och kristerapi är
ordnad”.
Några modiga skolkamrater ville
prata om det svåra, men Elins bortgång räknades inte, man sopade det
hemska och minnet av henne under
mattan. Samma öde drabbade Måns,
Michaela och Victor. De lämnades
ensamma när ingen ville ta ansvar
för deras utsatthet. Föräldrarna lämnades ensamma i sin sorg.
• Vi samarbetar med närmare 100 familjehem
vilka är erfarna och väl utredda.
• Familjehemmen är belägna från södra
Dalarna och ner till Skåne.
• 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av
familjehemsvård och kommunal socialtjänst.
www.slutamobba.se
• Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992.
Det kommer att hända igen eftersom det fortfarande är alldeles för
lätt att undgå ansvar, för lätt att
sopa undan. Jag ser fram mot rubriker som berättar om livräddning,
om skolpersonal och politiker som
aktivt och öppet jobbar mot mobbning. Att stoppa mobbning redan
första skoldagen är att rädda liv.
• Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem
• Handledning minst en gång per månad samt
kontinuerlig fortbildning.
Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist
0142-121 15
070-276 12 30
www.familjehemspoolen.com
Lisbeth Pipping
20 Familjehemmet 3-2010
Familjehemsdagen
på Gröna Lund
Solen skiner över Djurgården och
bilar står parkerade överallt. Att
hitta en parkering där man ej får
böter är svårt runt halv tolv denna
dag. Tre rundor runt Djurgården.
Sedan hittas en plats. In på Gröna
Lund och första mötet med personer vi känner igen är Stockholms
läns socialförvaltningar. Trevliga
tjejer delar ut åkband och visst
skall vi ha ett sånt runt våra armar.
För nu skall det åkas!
Den årliga Familjehemsdagen
som Stockholm stad håller i står
för dörren och väldigt välkomnande är det. Barnen springer
runt från attraktion till attraktion.
Familjehemsföräldrarna sitter antingen och fikar på en av bänkarna
inne på fina Gröna Lund eller sitter
vid vattnet och kollar ut på de stora
kryssningsfartygen. Eller så springer de efter sina barn och tycker
det är minst lika kul med attraktionerna som barnen. Familjehemmen
går förbi med stora vinster så som
chokladaskar eller Ahlgrens bilar
förpackningar. Glada i hågen för
sina vinster!
En dag barnen aldrig kommer
glömma. En dag de redan när de
åker hem längtar till nästa gång!
Text och foto: Carro
Familjehemmet 3-2010 21 Förbundsstyrelsen
Ordförande: Telle Söderberg,
Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE
08-550 947 07, 070-520 40 87
tellesoderberg@bredband2.com
V. ordförande: Hans Larsson,
Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS
0157-408 63, 070-554 08 63
hans.hanas@gmail.com
Kassör, tidningen: Carina Wahlström,
Södervägen 11, 696 73 Aspabruk, 0583-504 63
familjehemmet.wahlstrom@telia.com
Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland,
Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot.
Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person?
Vi finns för Dig!
Bli medlem nu!
Familjehemmens Riksförbund (FR)
tel 0921-649 88, 0150-780 10
www.familjehemmensriksforbund.se
famriks@hotmail.com
Forum för familjevård
www.forumfamiljevard.se
Rådgivare
Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om
Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar;
Maria Bergman
Järna
Britt-Marie Johansson
Gnesta
Lars Sundström
Värmdö
Telle Söderberg
Södertälje 08-550 947 07
Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov
08-551 711 73
0158-107 39
08-570 207 76
0158-410 66
Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7,
961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29
vikberg.j@telia.com
Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala,
643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33,
rolandoscarsson@hotmail.com
Ledamot: Calle Bonath,
Olofsred, 510 22 Hyssna,
0320-390 36, 0735-39 44 54
callebonath@hotmail.com
Ledamot: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20,
153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15
miabergman@msn.com
Suppleant: Ulrika Boklund,
Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN
0480-503 55 ulrika_boklund@hotmail.com
Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis,
Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN
08-18 76 02 carita.stenbacka@bredband.net
Suppleant: Ive Svensson, Börjesvägen 21,
463 35 Göta, 0520-65 37 93, 070-546 69 07
Revisor: Ros-Marie Svanborg,
Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK
0911-711 87
Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13,
945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514
Valberedningens sammankallande:
Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix,
0923-137 21, jan-ulf@telia.com
Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer
Annonsera i Familjehemmet
Ulrika Boklund
Trekanten 0480-503 55
Margareta Carlsson
Rosenfors
0495-207 19
Anette o Calle Bonath
Hyssna
0320-390 36
Ingrid Heigren
Aspabruk
0583-503 31
Carina Wahlström
Aspabruk
0583-504 63
Rolf Ringsell
Umeå
090-390 43
Britt Bergman
Kalix
0923-137 21
Här hittar du mycket information om att bli
famil­je­hem, notiser och ett diskussionsforum för
familjehem, biologföräldrar, ungdomar.
Lisbeth Fareby
Kiruna
0980-109 34
www.familjehemmet.se
22 Familjehemmet 3-2010
Paketpris för kommuner
Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. famriks@hotmail.com
familjehemmet.se
Familjehemmens Riksförbund
Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud
Stockholm – AB
Carita Stenbacka-Tenezakis
08-18 76 02
Södermanland – D
Ann-Christin Larsson
0157-408 63
Östergötland – E
Sveneric Blixt
0141-800 68
Kronoberg – Kalmar–
GH
Annette Andréen
0485-722 98
Gotland – I
Torsten Lindqvist
0498-380 21
Blekinge – K
Eva Folin
0454-32 36 49
Västsverige – P+O
Anette Bonath
0320-390 36
Halland – Skaraborg
– NR
Calle Bonath
0320-390 36
Skåne – LM
Mia Johnsson
0455-271 98
Örebro – T
Ingrid Heigren
0583-503 31
Västmanland – U
Maria Bergman
08-551 711 73
Västernorrland – Jämtland – ZY
Norrbotten – BD
Västervik – Vimmerby
Dalarna – W
Hultsfred ­– Högsby
– Oskarshamn
Stig-Roland Carlzon
0911-24 01 28
Telle Söderberg
08-550 947 07
Nybro
Maria Bergman
08-551 711 73
Ulrika Boklund
0480-503 55
VA. Östergötland
Kalmar – Öland
Sveneric Blixt
0141-800 68
Anette Pettersson
0485-722 98
Ödeshög
Margot Pettersson
0144-318 97
Monica Fahlén
0611-607 91
www.familjehem-xyz.se
Västerbotten – AC
Rolf Ringsell
090-390 43
www. familjehemsforeningen.se
Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19
Susann Vikberg, tel. 0921-649 88
Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se
FamiljehemsGuiden
Margareta Carlsson
0495-207 19
Södertälje – AB
Familjehemmens Unga Röster
f.u.r@hotmail.com
Servicetelefon:
Tel. 0156-170 25
Anette Kristiansson
0490-181 20
www.sposit.se
familjehem@telia.com
www.fur.dinstudio.se
Mailadress! Rätt adress?
Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka
information på nätet till er. Skriv namn, medlems­
nummer och mailadress till famriks@hotmail.com
Har ni bytt adress så skicka både den nya och den
gamla så jag hittar rätt.
Forum för familjevård
www.forumfamiljevard.se
Tack på förhand!
FR, St. Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm, tel 0150-780 10
famriks@hotmail.com
Familjehemmens Unga Röster (FUR)
Familjehemmens Unga Röster FUR är en grupp som verkar inom FR för att förmedla barnets och ungdomens syn på att vara placerad i familjehem eller att
bo i ett hem som tar emot ett nytt barn eller ungdom.
Kontakta oss
www.fur.dinstudio.se
f.u.r@hotmail.com
Familjehemmet 3-2010 23 Attendo Individ och Familj söker
både erfarna och nya familjehem
Vi har en ökande efterfrågan på platser för barn, tonåringar samt unga vuxna och söker därför familjehem för kortare eller längre tids placeringar i hela landet, men särskilt Västerbotten och Norrbotten.
I dag arbetar vi med över 200 familjehem i hela landet som kan ta emot barn- och ungdomar samt unga
vuxna och föräldrar med barn. Vi söker både erfarna familjehem och er utan erfarenhet, både på landsbygd och i tätort. Vi utreder och utbildar nya familjer.
Attendo Individ och Familj har sedan 1993 arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård. Våra
familjehemskonsulenter har lång erfarenhet av socialt arbete och erbjuder er som familjehem stöd dygnet
runt. Som familjehem hos oss får ni professionell handledning i grupp och/eller enskilt av socionom eller
psykolog med handledarutbildning. Vi erbjuder goda villkor för er insats.
Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof.
Västerbotten och Norrbotten
Familjehemskonsulent Åke Granqvist 073-600 72 33
Familjehemskonsulent Eva Edlund 070-380 34 71
Övriga landet
Familjehemskonsulentgruppen 08-505 37 270
Familjehemscenter i Östergötland AB
0122-210 00 • www.familjehemscenter.nu • Kontaktperson: Andreas Ramlöv 0122-26 10 27
24 Familjehemmet 3-2010