1. No category

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 2/2013 - juni
RES TILL LETTLAND MED MT
Så fungerar bosättningar på
Västbanken
FN-insats för
Sverige i Mali
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
2/2013 – juni
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i
tryckt format till föreningens
medlemmar, men finns också
på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Tora Candal
hm@militartolkar.org
Grafisk redaktör
Ylva Nicolae Santesson
Redaktion
Ulrika Nandorf
Oskar Ottosson
Ansvarig utgivare
Erik Malmberg
ordforanden@militartolkar.org
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Erik Malmberg, ordförande
Erik Andermo, vice ordförande
Peter Möller, sekreterare
Gustav Axelson, kassör
Tora Candal,
chefredaktör Hugin & Munin
Victoria Lindberg, ansvarig
för kvinnligt nätverk
Denise Sansqvist, ansvarig
för mentorprogrammet
Henrik Lundberg,
marknadsföringsansvarig
AnnaVera Eriksson,
ansvarig för Tolkpoolen
Anton Larsson, jubileumsansvarig
Alla som har gått på Tolkskolan har nog fått frågan om det var roligt att
utbilda sig där. Mitt svar har alltid kommit snabbt - nej, det var det värsta
året i mitt liv! Som att skriva min svåraste tentamen i 13 månaders tid. Det
var förstås väldigt roligt också. En och annan fredagseftermiddag i alla fall.
Sanningen är trots allt den, att även om någon hade sagt mig hur långt
året skulle kännas, så hade jag gjort det utan att blinka. Såvida denna någon
även berättat för mig om allt det positiva! De flesta av mina närmsta vänner
har anknytning till Tolkskolan eller Försvarsmakten. När jag tjänstgjorde
som militärtolk i Afghanistan fyllde jag tre dagböcker med lärdomar och
erfarenhet. Att kunna lyfta min dari från gloslapparna till verkligheten var
förstås en rejäl bonus. En natt nära byn Qush Tepah fick jag ett viktigt
uppdrag. I en nattlig eldstrid började våra allierade i den afghanska nationella armén att skjuta med en 14,5 mm kulspruta rakt över våra fordon,
upp mot en kulle. På order sprang jag i mörkret mot skytten, i en väl tilltagen båge, för att vråla över stridens dån att han fick lov att bekämpa
fiender i en annan riktning. Lämpligen i en riktning där inga egna soldater befann sig. Vi tolkar må förbereda oss väl för alla möjliga uppgifter.
Upplevelser till följd av Tolkskolan är även temat för Denise Sandqvists artikel om sitt år i Ryssland. Denise pryder för övrigt vår framsida denna gång tillsammans med Lovisa Styrud. Vi får vidare lära oss
mer om bosättningar på Västbanken, den planerade insatsen i Mali och
mycket mer. Vi är djupt tacksamma för att våra medlemmar skriver så bra.
När jag blev erbjuden posten som chefredaktör var jag inte svårövertalad. Så klart ville jag ta chansen att få jobba med Hugin & Munin!
Min favorittidning - den enda tidsskrift som jag själv alltid läser från
pärm till pärm. Jag ser fram emot det roliga samarbete med föreningens
medlemmar som redaktörskapet erbjuder. Min företrädare Karolina Lindén har gett mig en utmärkt överlämning och jag känner mig trygg med
min redaktion. Nu återstår bara att se vad ni medlemmar tycker. Vi på
redaktionen tar tacksamt emot förslag på artiklar till hm@militartolkar.org.
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Glad sommar!
Annonsbokning
pr@militartolkar.org
Adressändring
register@militartolkar.org
Anmälan till nyhetslista
mt-nytt-subscribe@googlegroups.com
Tora Candal
Chefredaktör
Omslag
Foto: Denise Sandqvist och Lovisa
Styrud, Olkhon Island, Bajkalsjön
Källa: Denise Sandqvist
MT:S HÖSTKALENDARIUM
v. 26-27
Sommarkurser i Tylebäck
25-29 september
Specialresa till Lettland
slutet av augusti
After Work med MT
oktober/november
Höstföredrag
novemberHelgkurser
MT-vänner!
Den svenska sommaren med allt vad
som hör den till har omfamnat oss på
riktigt. Nu finns det tid för att njuta
och ta lite välförtjänt ledighet från
slitet i skola eller på arbetet. En annan ledighet som har varit desto mer
kontroversiell och rört upp känslor
är den svenska (o)beredskapen vid
den ryska flygövningen under långfredagskvällen. Oavsett om allt var
under kontroll eller inte, om man
var välinformerade eller inte, så har
onekligen debatten om ett svenskt
territorialförsvars varande eller icke
varande fått ett ordentligt uppsving.
I dessa tider är det glädjande att
konstatera att Tolkskolans och MT:s
kompetenser är väl eftertraktade och
anpassade till vilken verklighet som
än gäller.
För MT:s del har det första
halvåret 2013 bjudit på en hel del,
men än är det inte tid för sommarlov. Den 25 maj hölls det årliga
GU-jubileumet på Tolksskolan. En
stor skara jubilarer från fem olika
årskurser var på plats för att umgås
och minnas gamla lumpartider. Utöver detta bjöds det på föredrag, både
från chefen språksektionen TolkS
om skolans nuvarande verksamhet
samt av Magnus Dahnberg om hans
forskningsprojekt rörande rollspel
i tolkning. En vecka senare hölls
MT:s traditionella vårföredrag, där
författaren och militärhistorikern
Peter Handberg berättade om den
sovjetiska kärnvapenarsenalen under 80-talet som var riktad mot Sverige. Mentorprogrammet har tagit in
nya adepter och är i full färd med att
matcha dem med lämpliga mentorer.
Annars är det största uppdraget
för MT under sommar och höst att
tillsammans med Tolkskolan lägga
upp en plan för hur vår förening kan
ge stöd till TolkS vad gäller rekrytering av nya specialistofficersadepter.
Jag har nämnt det tidigare i denna
spalt och jag vill återigen uppmana
er medlemmar att hålla koll på vår
sändlista, då hösten kommer innehålla rekryteringsaktiviteter som
kräver funktionärer. Om du redan nu
är sugen att hjälpa till, skicka gärna
ett mail till ordforanden@militartolkar.org.
Vad gäller hösten är vi mycket
glada att kunna presentera en ny
sorts aktivitet för våra medlemmar.
I höst kommer MT i samarbete med
resebyrån Herodotos erbjuda en te-
maresa till Lettland i Kalla krigets
fotspår. Ovan nämnde Peter Handberg kommer då att agera reseledare
och ciceron. Mer information om
resan och hur man kan anmäla sig
finner ni i det här numret av Hugin
& Munin samt via hemsidan och
utskick på vår sändlista. Håll utkik
så att ni inte missar det här tillfället
samt allt annat spännande som är på
gång!
En trevlig sommar till er alla!
Erik Malmberg
Ordförande
I DETTA NUMMER
s 4 Helgkurser och årsstämma med MT
s 5 Presentation av nya styrelsen | s 6 Presentation av HM:s redaktion
s 7-9 Specialresa för MT till Kalla krigets Lettland
s 10-11 Att upprätta en bosättning - enligt konstens alla regler
s 12-13 Ett oförglömligt år i Moskva
s 14-15 Resistanbul | s 16-17 Förberedelser för svenskt deltagande i FN-insats i Mali
s 18-19 Språkspalten | s 20 MT rättar
HUGIN&MUNIN 2/2013
3
Helgkurser och årsstämma med MT
Text: Peter Möller, TolkS 06/07
I
nför helgen 23-24 juni samlades
MT-medlemmar från när och
fjärran för sedvanliga helgkurser
och årsstämma på Uppsala garnison.
För både ryska och dari gällde
allmänt hållna repetitionskurser
under eminent ledning av lärare från
Tolkskolan. Det var också första
gången som de nyutexaminerade
specialistofficerarna deltog i MT:s
kursverksamhet. De utgjorde ett
välkommet tillskott på darikursen.
Nästa kull, då bestående av ”ryssar”
och ”araber” kommer förhoppningsvis
att göra sin kursdebut i samband med
årsstämman 2014. Men redan vid
årets stämma gjorde inneliggande
kadetter en berömvärd insats genom
att vara behjälpliga med stort och
smått under både själva stämman och
den efterföljande festmiddagen.
När stämmodeltagarna samlats i
Bärbymässen inleddes kvällen med
ett mycket spännande föredrag av
föreningsmedlemmen tekn. dr Ulrik
Franke. Åhörarna fick sig till livs
en fängslande redogörelse för hur
Internet och sociala medier spelar
en allt viktigare roll i Ryssland. Den
läsare som missade Ulriks föredrag
letar med fördel upp förra numret av
Hugin och Munin, där en artikel på
detta ämne publicerades.
Sedan var det så dags för själva
årsstämman. I vanlig ordning
avhandlades föreningens ekonomi
och verksamhet under det gångna året.
Utan att här gå in på detaljer kunde man
konstatera att föreningens ekonomiska
läge är relativt gott, bland annat på
grund av intäkter från Guldklubben
och framgångsrik annonsverksamhet.
Flera ledamöter och ersättare i
styrelsen ställde sina platser till
förfogande. Kassören Philip Reznik,
redaktören för Hugin och Munin
Karolina Lindén, tolkpoolsansvarige
Edvard Wiman och PR-ansvarige
Olof Kollinius tackades för ett väl
utfört arbete samtidigt som nya krafter
hälsades välkomna. Den nya styrelsen
presenteras på nästa sida.
Efter att stämman avslutats satte
sig deltagarna till bords och avnjöt
en buffé från restaurang Lingon som
föll många väl i smaken. Med jämna
mellanrum klingade toner av både rent
östlig och mer mellanöstlig art genom
mässen och trots att språkundervisning
väntade på söndagsmorgonen för
många varade festligheterna till långt
in på natten.
•
Feststämningen är som vanligt på topp på MT:s årsstämma.
Bild: Henrik Lundberg.
4
HUGIN&MUNIN 2/2013
Presentation av nya styrelsen
Erik Malmberg
Ordförande
ordforanden@militartolkar.org
Erik gjorde sin värnplikt på Tolkskolan 06/07, med språk ryska. Efter lumpen bar
det av till Kiev för vaktmannajobb på ambassaden och därtill hörande salsadansande. Numera håller Erik till i Uppsala där juridikstudier varvas med tolkuppdrag
för Open Skies och sportande i diverse former.
Erik Andermo
Vice ordförande
viceordforanden@militartolkar.org
Erik värnar MT:s förankring i tradition och förnyelse. Sedan TolkS 02/03 har han
varit en aktiv tolk, bl.a. på försvarsavdelningen vid ambassaden i Moskva. Han kultiverar ett stort intresse för georgisk kultur, inte minst georgiska viner och georgisk
musik. Erik bor i Stockholm och avslutade nyligen studierna vid Handelshögskolan.
Peter Möller
Sekreterare
sekreteraren@militartolkar.org
Efter värnplikt på Tolkskolan 2006-2007 arbetade Peter under två år i Moskva. Efter studier i statskunskap och ryska vid Uppsala universitet är han numera baserad
i Stockholm. Motion och matlagning är några av de sysslor som fyller ut Peters
dagar.
Gustav Axelson
Kassör
kassoren@militartolkar.org
Efter att ha studerat arabiska på TolkS 08/09 var Gustavs ambition att se mer av
Mellanöstern. Genom språkstudier i Syrien och arbete på EF i Saudiarabien infriades detta och hemkommen till Sverige delar han sin tid mellan studier på Handelshögskolan i Stockholm, jobb på Klarna och aktiviteter med vänner och bekanta.
Tora Candal
Chefredaktör Hugin & Munin
hm@militartolkar.org
Tora läste dari på Tolkskolan 09/10. Efter muck tjänstgjorde hon som militärtolk på
ett skyttekompani i Afghanistan. Nu läser hon juristprogrammet i Stockholm och
jobbar bland annat som instruktör i gisslansituationer på Försvarsmaktens överlevnadsskola och kriminalvårdare på Kronobergshäktet i Stockholm.
Victoria Lindberg
Ansvarig för Kvinnligt nätverk
kvinnligtnatverk@militartolkar.org
Denise Sandqvist
Ansvarig för Mentorprogrammet
mentorprogram@militartolkar.org
Henrik Lundberg
Marknadsföringsansvarig
pr@militartolkar.org
Anton Larsson
Jubileumsansvarig
jubileum@militartolkar.org
AnnaVera Eriksson
Ansvarig för Tolkpoolen
tolkpoolen@militartolkar.org
HUGIN&MUNIN 2/2013
Victoria gjorde sin värnplikt på Tolkskolan 08/09. Därefter följde utlandstjänst i
Afghanistan och arbete i Iran, något som satte de nya språkkunskaperna på prov.
Numera studerar hon juridik i Uppsala och fyller sin fritid med vänner och träning.
Efter studierna i ryska på TolkS 10/11 åkte Denise till Moskva för att jobba som
vaktman. Efter en intressant och givande tid i Moder Ryssland är Denise nu hemkommen till Sverige. För nuvarande ägnar hon sig åt studier i matematik och franska, vänner och thaiboxning.
Henrik gjorde sin specialistofficersutbildning på TolkS 11/12 med dari som språk.
Innan TolkS fördjupade sig Henrik i statsvetenskap, konsthistoria, arabiska och vattenpolo vid olika universitet i Europa. På fritiden arbetar han som tolk och badar
gärna i sydeuropeiska språk, saltvatten, dagstidningar och goda vänners lag.
Anton Larsson är killen som länge inte tycktes kunna slita sig från Tolkskolan. Efter
muck 2009 och utlandstjänst i Afghanistan arbetade han vidare i Försvarsmakten
som lärare och instruktör. Nu har han dock tagit steget ut i det civila livet och
förkovrar sig till vardags i juridik.
AnnaVera studerade dari vid TolkS och tog specialistofficersexamen 2012. Numera
jobbar hon på 51. Tolkpluton vilket innebär tjänstgöring både i Sverige och Afghanistan. På fritiden är vänner och träning i fokus. AnnaVera använder all tid som
finns över till att resa och se så mycket av världen som möjligt.
5
Presentation av redaktionen
Ulrika läste arabiska på Tolkskolan 09/10 och reste året efter muck
Ulrika Nandorf
till Jerusalem för att arbeta på svenska konsulatet. Efter hemkom-
Biträdande redaktör
hm@militartolkar.org
sten väntade fortsatta studier i statsvetenskap och besluts-, riskoch policyanalys. Vid sidan av studierna arbetar hon som conduct
after capture-instruktör på Försvarsmaktens överlevnadsskola. På
fritiden ägnar hon sig numera mestadels åt marathonträning och
amfibielöpning.
Oskar gjorde sin värnplikt på Tolkskolan 09/10 och läste där dari.
Därpå följde fortsatta studier i persiska och statskunskap på Uppsala
Oskar Ottosson
Universitet. Våren 2011 bodde han i Teheran och fortsatte där sin
Biträdande redaktör
hm@militartolkar.org
språkförkovran under en termin. Numera läser han juridik i Uppsala
och ägnar tid åt scouting och träning. Han har även arbetat med
ensamkommande flyktingbarn.
Ylva Nicolae Santesson
Grafisk redaktör
hm@militartolkar.org
Ylva läste ryska på TolkS 01/02 och har därefter jobbat som tolk och
förhörsledare för Försvarmakten och Polisen i utbildningssammanhang. Som civilingenjörsstudent vid KTH passade hon på att ta ett
utbytesår i Moskva för studier i bioinformatik. Hon har tidigare varit
verksam i styrelsen och bl.a startat Kvinnligt nätverk. Efter examen
vid Handelshögskolan i Stockholm väntar nu nya utmaningar.
Bra uppslutning vid årets GU-jubileum
Text: Anton Larsson, TolkS 08/09
D
e senaste åren har Tolkskolan
som bekant genomgått stora
förändringar. En utbildning
i arabiska har införts och en utbildning i dari har både hunnit införas
och avvecklas. Utbildningen har gått
ifrån värnplikt till att bli en specialistofficersutbildning och skjorta och
slips har bytts mot camouflagefärgad
uniform. Andra företeelser har däremot förblivit oförändrade. Eleverna
(numera kadetterna) flippar fortfarande gloslappar och oroar sig inför
fredagsproven.
Inlärningsstudion
finns kvar och används flitigt. Gick du
Tolkskolan för tio år sedan skulle ett
återbesök på skolan därför säkerligen
medföra känslor av både överraskning och nostalgi.
Sådana återbesök anordnas nu-
6
mera årligen av MT och går under
benämningen GU-jubileum. Tidigare
tolkskoleelever som firar jämna tio år
sedan MUCK inbjuds att högtidlighålla detta jubileum på Uppsala garnison. I år var det således årskurserna
62/63, 72/73, 82/83, 92/93 och 02/03
som firades på Ärna. GU-jubiléet
har därmed fått en dubbel funktion
i att det dels erbjuder jubilarerna ett
återbesök på Tolkskolan och dels ger
dem en möjlighet att återse varandra.
En del årskursertar dessutom tillfället
i akt att anordna en egen återträff på
kvällen, efter det att programmet på
garnisonen är avslutat.
I år innehöll programmet på
Tolkskolan, utöver lunch, fika och
mingel, även en presentation av MT
och dess verksamhet av ordföranden
i föreningen, Erik Malmberg, en genomgång av hur Tolkskolan och dess
utbildningar ser ut idag, av chefen
för språksektionen på skolan, Hanna
Jungwallius samt ett föredrag av ställföreträdande chefen för skolan och
f.d. läraren Magnus Dahnberg. Dessutom deltog tidigare lärarna Jan-Erik
Walter och Alf Nyholm under dagen.
Årets GU-jubileum var välbesökt.
Kring 40 personer valde att avsätta en
lördageftermiddag i vårsolen för att
återse sina gamla kursare, lärare och
sin skola. Nästa år är det årskullarna
63/64, 73/74, 83/84, 93/94 och 03/04
som har att se fram emot en inbjudan
ifrån MT. Vi i föreningen hoppas att
se så många av er som möjligt nästa
vår och hoppas givetvis att återse årets
jubilarer om tio år igen.
•
HUGIN&MUNIN 2/2013
Följ med på en specialresa för MT till kalla
krigets Baltikum
En unik resa bland kalla krigets glömda platser i Lettland och Litauen med författaren
och översättaren Peter Handberg 25-29 september 2013. Vi guidas bland igenbommade
atombombsbaser, sovjetiska monument och på museer. Resan erbjuder också samtal
kring översättarens och tolkens roll.
Foto: Peter Handberg
”Krigare! Ditt vapen är åskan!” Så tolkar Peter Handberg den avflagnande skriften i målningen på väggen. Det visar sig sedemera
att glosan för ”åska” i detta fall troligtvis bör tolkas till ”mäktigt” - således: ”Krigare! Ditt vapen är mäktigt!”
P
eter Handberg har under perioder bott i Lettland och bl a skrivit den uppmärksammade boken ’Undergångens skuggor’ där han beskriver möten med raketofficerare vid de tidigare baserna i Baltikum och
1960-talets kärnvapenhot som han upplevde som barn i Sverige. Vid sidan av kalla krigets minnen hinner vi
även bl a med en historisk rundvandring i Riga med utgångspunkt hur stadens herrar sedan medeltiden format
stadsbilden genom symbolbyggnader och monument, besök i de kurländska hertigarnas berömda gravvalv i residensslottet i Jelgava/Mitau och ölprovning på det prisbelönta bryggeriet i Tērvete. Resan ger gott om utrymme
till samtal och umgänge samt till egen tid i Riga. Läs mer på nästa uppslag!
HUGIN&MUNIN 2/2013
7
”Krigare!
Ditt vapen
är åskan!”
Dag 1. Onsdag
14.30 samling i Frihamnsterminalen, Stockholm, där Peter Handberg
och reseledare Ola Olsson från Herodotos Resor möter och överlämnar biljetter. 15:00–ca 17:45 kaffebuffé, presentation av resan och
föreläsning av Peter Handberg om kalla kriget. 19:00 drink i baren
innan den gemensamma trerättersmiddagen (drink och middag ingår
ej i studentpaketet).
Dag 2. Torsdag
11:00 ankomst till Riga. På vår utfärd ur Riga stannar vi till vid det
sovjetiska segermonumentet uppfört 1985 innan vi far vidare på den
urgamla södra landsvägen. I de gamla kurländska hertigarnas residensstad Jelgava/Mitau intar vi lunch innan vi besöker hertigarnas
tidigare residensslott uppfört av Vinterpalatsets arkitekt Bartolomeo
Rastrelli. Vid slottet besöker vi hertigarnas gravvalv i källaren. I samband med besöket berättar Ola Olsson om Kurlands historia. Vi fortsätter sedan till den tidigare sovjetiska raketbasen i Zāli ̄te. På området
som idag fungerar som arbetsplats med bl a sågverk ser vi resterna
av den rika utsmyckningen, med bl a muralmålningar. Vid Eleja tar
vi oss över gränsen till Litauen och framåt sen eftermiddag ankommer vi till vårt hotell Plinkšių viešbutis. Efter några timmar på egen
hand intar vi en gemensam middag med efterföljande cocktailparty.
BOKNING OCH RESFAKTA
Resan arrangeras av MT tillsammans med Ola Olsson från Herodotos resor AB och Peter Handberg
deltar som guide och föreläsare. Vi hoppas också att våra medresenärer bidrar till spännande
diskussioner under resans gång.
Boka din plats på resan redan idag!
Anmäl din bokning till Herodotos resor AB, info@herodotos.se, 070 420 174. Ange i förekommande
fall vilket år du gjorde värnplikt vid Tolkskolan, samt huruvida du är medlem i MT eller ej.
Gästföreläsare från MT
Thomas Rosén, lektor på Uppsala Universitet, tidigare rysklärare på Tolkskolan, deltar också
under resan och delar med sig av sina kunskaper om Baltikum och dess historia.
500 kr rabbat för MT-medlemmar!
Föreningen sponsrar resekostnaden för varje medföljande MT-medlem med 500 kr, så se till att
betala medlemsavgiften och ange i anmälan att du är medlem, enligt ovan. Rabatten dras från
priserna nedan. Läs mer på www.militartolkar.org om du vill ansöka om medlemskap.
Studentpaket: 4 750 kr
Del i B2 insideshytt t&r inkl. sjöfrukost med Tallink Stockholm–Riga, del i dubbelrum på Hotel
Plinkšių viešbutis och pensionat Multilux i Riga inkl. frukost, två luncher, ölprovning, en middag
med dryck, cocktailparty, samtliga inträden och transporter.
Seniorpaket: 6 850 kr
Samma som ”Stundentpaket” samt del i A2 fönsterhytt, drink före maten på båten, middag med
dryckespaket på ut- och hemresan, del i dubbelrum på Hotel Plinkšių viešbutis och fyrstjärniga
Hotel Tallink Riga, signerat exemplar av Peter Handbergs nya roman ’Klubb Ibsen’ (utkommer
hösten 2013).
Övrigt:
För en merkostnad om 1 600 kr gagnar du enkelhytt och -rum under resan. För transport till
färjeterminalen erbjuder Tallink transferbussar från många orter i Sverige.
http://herodotos.se/resor/Krigare_Baltikum.htm
8
HUGIN&MUNIN 2/2013
Dag 3. Fredag
10:00-12:00 besök på Kalla krigetmuseet och den tidigare kärnvapenbasen i Plokščiai. Peter guidar oss runt i kärnvapenbasen med djupa
siloschackt med möjlighet att gå ned under jord. Turen går sedan
tillbaka till Lettland där vi både intar lunch och provar öl på det prisbelönta Tērvete bryggeri. Efter lunchen tar vi oss till den forna kärnvapenbasen för medeldistansraketer i Tērvete. Basen ligger idag på
bryggeriets mark och de gamla rakethangarerna används som jordkällare för traktens bönder, där kålen och potatisen vinterförvaras.
Den tidigare basen har nu, övervuxen och plundrad, tagits över av
de lokala bönderna och påminner i sitt förfall om Piranesis 1700-talsetsningar från Forum Romanums övervuxna ruiner i Rom med betande kor. Här får vi möjlighet att beskåda störtade rakettraverser och
utskjutningsplattformar. Framåt sen eftermiddag återvänder vi till
Riga för incheckning på fyrstjärniga Hotel Tallink Riga eller pensionat
Multilux. Resten av dagen fri med middag på egen hand.
Dag 4. Lördag
09:00–11:30 Stadsvandring i Riga med Ola och Peter. Vi vandrar genom
en stad med en brokig, månghundraårig historia och får se lämningar
från biskoparnas och Hansans medeltid, svensk stormaktstid, tsarernas och den balttyska adelns 1700- och 1800-tal, frihetstidens 1920och -30-tal, samt sovjetockupationens efterkrigstid. På vår vandring
ser vi även några av de mest kända minnena från svensktidens 1600tal, som Svenskporten och resterna av Erik Dahlbergs befästningar. Vi
besöker Frihetsmonumentet uppfört 1935 av skulptören Kārlis Zāle.
Monumentet kom att bli den viktigaste samlingspunkten under frihetskampen mot den sovjetiska ockupationen, ett monument med
flera spännande kopplingar till Sverige. Vi avslutar vår vandring med
ett besök i stadens imponerande saluhallar, där man med fördel kan
avnjuta en öl eller snaps bland frusna torgmadammer och stolta slaktare. Resten av dagen disponeras fritt, till dess vi 16:30 samlas för
transfer ner till färjeterminalen. 19:30 samlas vi i baren ombord för en
drink följt av gemensam middag med smörgåsbord (drink och middag
Siloschakten i Plokščiai.
Kärnvapenbasen i Plokšciai.
Dag 5. Söndag
07:00–09:30 frukost. 10:00 ankomst Frihamnsterminalen i Stockholm.
”Boka
din resa idag!”
Peter Handberg.
HUGIN&MUNIN 2/2013
9
Att upprätta en bosättning - enligt
konstens alla regler
Sedan år 1967 har ett stort antal israeliska bosättningar vuxit fram på ockuperat område
på Västbanken. Enligt folkrätten är de olagliga och de skapar oundvikligen konflikter
mellan palestinier och bosättarna. Israel anser istället, med stöd i annan lagstiftning, att
bosättningarna är lagliga. Karl Jensen från GU 09/10 reder ut de komplicerade reglerna
och berättar om sina erfarenheter.
Text och bild:
Karl Jensen, TolkS 09/10
D
et var en kvävande varm
dag i början av juli när jag
för första gången landade
i det heliga landet och spänd satte
mig i en taxi mot Jerusalem. Glatt
och med en energi som bara den
frågvist okunnige besitter började
jag fråga chauffören om allt jag såg
genom fönstret på taxin. Snart nådde
vi en checkpoint och jag fick förklarat för mig att vi nu korsat gränsen
till Västbanken. Plötsligt började
jag nu bli försedd med en extra bit
information om de byar vi passerade – nämligen huruvida det var
en palestinsk by eller en bosättning.
Undrande frågade jag min nyfunne
vän hur jag kunde skilja de två åt.
Svaret var enkelt. De byar med hus
som kröntes av svarta vattentankar
var palestinska och samhällena med
vita tankar tillhörde de israeliska
bosättningarna på det ockuperade
palestinska området.
”
Plötsligt började jag
nu bli försedd med en
extra bit information om
de byar vi passerade
– nämligen huruvida
det var en palestinsk
by eller en bosättning”
Under de elva månader som gått
sedan dess har jag försökt förstå
rättfärdigandet av bosättningarna
10
Bosättningar är i regel byggda längs bergskammar. Här syns en del av den tredje
största bosättningen på Västbanken, Ma’ale Adumim.
samt hur de skiljer sig från de så
kallade utposterna. Jag börjar nu
förstå de komplicerade och intressanta reglerna som styr landägande
på Västbanken.
I grunden är bosättningarna
oförenliga med internationell humanitär rätt och bryter mot många
av de regler som styr en ockupationsmakts handlande. Ända sedan
Västbanken ockuperades 1967 har
reglerna för fientlig ockupation
applicerats på området. Artikel 43 i
Haagkonventionen brukar ses som
grundregeln som styr ockupationsmaktens uppförande samt relationen
mellan invånarna och myndigheterna inom det ockuperade området,
alltså Västbanken. Artikeln stipulerar att ockupationsmakten i bästa
möjliga mån ska trygga och återställa den allmänna ordningen och
upprätthålla existerande lagar. Artikel 46 säger vidare att det är ockupationsmaktens ansvar att skydda
befolkningens privata egendom.
Den fjärde Genèvekonventionen
innehåller en liknande parallell som
skyddar befolkningen från förstörelse av privat och allmän egendom,
med undantag för starka militära
behov. Artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen förbjuder dessutom ockupationsmakten att flytta
civilbefolkning till det ockuperade
området med stöd och uppmuntran
från staten. Det är även otillåtet att
konfiskera privat mark och ockupationsmakten får enbart agera som
förvaltare för allmän mark. Den är
dessutom bunden att se till att inga
långvariga förändringar av marken
sker.
”
Bosättningarna
som fenomen är
alltså oförenligt med
det internationella
samfundets
folkrättsliga regler.
Israel gör dock en
annan tolkning…”
HUGIN&MUNIN 2/2013
Bosättningarna som fenomen är
alltså oförenligt med det internationella samfundets folkrättsliga regler. Israel gör dock en annan tolkning, som grundar sig i skillnaden
mellan det som kallas privat och allmän, eller statlig, mark. Vad som är
allmän och vad som är privat mark
är inte alltid helt lätt att avgöra, då
Israel grundar detta i lagar från det
ottomanska riket, det brittiska protektoratet och det jordanska styret.
Efter första världskriget förlorade det ottomanska riket makten
över Palestina, men dess lag för
landägande från 1858 är än idag en
del av den uppsättning lagar som
används för att avgöra om mark är
privat eller allmän och därmed möjlig att etablera bosättningar på.
Den ottomanska lagen gör två
viktiga distinktioner när det gäller
mark. Den första typen är mewat
(död mark). Den är obebodd, okultiverad och ägd av staten. Mewat är
all mark som antingen ligger minst
2,5 km från det sista huset i en by,
eller så långt bort från det sista huset
att det inte går att höra ett skrik därifrån. Den andra typen är miri (statlig
mark). Detta är marken från mewatgränsen in till det sista huset i byn,
och skapar alltså en 2,5 km bred ring
runt om byn. Under den ottomanska
tiden ägdes miri-marken av sulta-
Det uppstår konflikter mellan
bosättare och palestinier. Här har IDF
utropat en kulle till militär zon, och
palestinier tvingas lämna området.
HUGIN&MUNIN 2/2013
nen, men kunde tillfalla bönderna
som brukade marken gentemot
beskattning av grödorna. Avståndet
mellan majoriteten av de flesta byarna på Västbanken är mindre än 5
km, den södra delen undantagen,
och därigenom fanns det väldigt
små områden med mewat-mark.
dagens bosättningar är byggda.
Med detta som grund ser Israel
bosättningarna på Västbanken, med
omkring 310 000 invånare, som legala. Utöver detta så finns det dock
omkring hundra så kallade utposter
med totalt ca 4 000 invånare, som
är illegala även med israeliska mått
”
Den israeliska staten har ett intressant
förhållande till utposterna. Trots att de ses som
olagliga får de ekonomiskt stöd för att upprättas
och anknyts till infrastruktur.”
Nästa uppsättning lagar tillkom
mellan 1922 och 1948 under det
brittiska protektoratet och utökades ytterligare under det jordanska
styret mellan 1948 och 1967. I och
med protektoratets upprättande påbörjades ett försök att registrera all
privatägd miri-mark. Vid den israeliska ockupationen 1967 hade 30
% av Västbanken registrerats som
privat mark, men detta upphörde då
på militär order och det fastslogs att
mark inom det ockuperade området
ej skulle genomgå registrering. Det
innebar att privatägd mark nu delades upp i två kategorier, registrerad
privat mark och oregistrerad privat
mark.
Genom denna uppdelning har
den oregistrerade privata marken
sedan kunnat omvandlas till allmän
mark, laglig för bosättningsbyggande, genom en tolkning av den ottomanska lagen från 1858. Denna lag
beskriver tre fall då miri-mark blir
makhlul (obesatt). Detta sker om
marken inte brukas tre år i rad, om
den inte har brukats i mer än tio år,
eller om den ligger mer än 2, 5 km
från byn och alltså ses som mewat.
Under åren 1967 till 1992 omvandlades ungefär 30 % av Västbankens
yta till allmän mark på detta sätt.
Majoriteten av marken som utropades som allmän låg längs bergskammar, vilket är var majoriteten av
mätt. Begreppet utposter kom till
1996 då det beslutades att en bosättning behövde unisont godkännande
från regeringen för att upprättas,
samt godkännande under uppbyggandet vid flera steg av försvarsministern. Enligt Sasson-rapporten
som skrevs åt premiärminister Ariel
Sharon 2005 definieras även en
bosättning som icke-auktoriserad
utpost om den inte uppfyller vissa
krav, däribland att den ska vara
byggd på statlig (allmän) mark.
Den israeliska staten har ett intressant förhållande till utposterna.
Trots att de ses som olagliga får de
ekonomiskt stöd för att upprättas
och anknyts till infrastruktur. Utposter är kopplade till israeliskt vattensystem, elnät och vägnät. Ofta har
de busshållplatser och en bemannad
vaktpost från IDF (Israeli Defence
Forces). Utposter tenderar att växa
och expansionen går hand i hand
med ett ökande antal demoleringsorder från israeliska myndigheter.
Exempelvis har utposten Adei Ad
söder om Västbankens näst största
stad Nablus fått 27 demoleringsorder sedan dess upprättande 1998.
Få order har dock utförts eftersom
de måste godkännas av försvarsministern. Idag har endast ett fåtal
obebodda lagringsbyggnader demolerats i Adei Ad.
•
11
Ett oförglömligt år i Moskva
Med ordet som vapen reste Denise Sandqvist till Moskva för att riktigt krypa in under
skinnet på folket vars språk hon ägnat ett år av sitt liv åt att lära sig bemästra. Det blev ett
händelserikt år med både couchsurfing, thaiboxning och många minusgrader.
Text och bild:
Denise Sandqvist, TolkS 10/11
I
nnan jag åkte till Moskva i
december 2011 för att jobba som
vaktman på Sveriges ambassad
i 13 månader hade jag målet klart
utstakat för mig: Jag skulle ut och
upptäcka Moskva, resa och viktigast
av allt lära känna och förstå mig på de
där ryssarna som så många verkade
ha så svårt att komma in under skinnet
på. Då planet lyfte den 26 december
2011 var jag både förväntansfull och
beslutsam. Jag skulle lyckas med
det som andra misslyckats med och
göra det som andra inte gjort. Det
skulle visa sig att jag hade ett mycket
spännande år framför mig.
Efter att ha kommit in i arbetsrutinerna på ambassaden var en av
de första sakerna jag började med
att träna thaiboxning. Förutom att
den fått tre likes på Yandex (ryska
Google) visste jag inte så mycket
om klubben. Provträningen skulle
egentligen kosta, men tränaren hade
sagt på telefon att eftersom jag var
tjej, skulle jag få provträna gratis.
”
Tränaren tvingade
mig att köpa rosa
thaiboxningsshorts
eftersom att jag är tjej”
Första träningen - och kommande
- var jag ensam tjej bland en massa
killar från främst Kaukasien, Uzbekistan och Tadjikistan. Jag började
träna fem gånger i veckan och mina
nyfunna vänner kom att bli Abu
12
Denise och Nicolina med några jakutiska flickor som gärna ville fotas med dem!
Bakr, Hasan, Fah, Ilya och Vadim. Vi
började ta sällskap efter träningarna
och gick till affären tillsammans – och
för mig var de minst lika intressanta
som jag var för dem.
Denna thaiboxningssaga fick emellertid ett slut, vilket framkallades av
olika incidenter. Att tränaren tvingade
mig att köpa rosa thaiboxningsshorts
eftersom att jag är tjej, var inte så
stor grej och att jag några träningar
senare fick skäll för att jag hade ett
hål i mitt linne och inte såg tillräckligt
vacker och kvinnlig ut då jag tränade
thaiboxning, var mest irriterande.
Det var dock i slutet av februari, då
tjejer som tydligen också ”tränade
thaiboxning” kom tillbaka och jag
inte längre fick vara med och träna
med killarna, utan var tvungen att
vara med de andra tjejerna och
”stretcha i ringytan” – vilket tränaren
också filmade – som jag kände jag att
det var dags för mig att tacka och gå.
I mars åkte jag med min vän och
kollega Nicolina Redner (TolkS 10/11)
till Jakutsk i ryska Sibirien, världens
kallaste stad. Då vi anlände den 1
mars var det -38 grader på flygplatsen
och Sasha och Slava, två jakutiska
killar som vi hittat via couchsurfing
(en internetbaserad community där
människor på resande fot kan komma
i kontakt med lokalinvånare) mötte
oss i loafers, chinos, vanliga tröjor och
tunna jackor. ”Kallt?! Vadå kallt?”,
utbrast de. ”Solen skiner ju! Det är ju
vårens första dag.”
Jakutsk var en otrolig resa och
förutom bedårande landskap och
vyer var att få lära känna och bo
hos unga jakutier, det som gjorde
hela upplevelsen så härlig. Ett av de
roligaste minnena, förutom då Sasha
tvingade Nicolina att posera med
en mammutbete då han skulle fota
henne på ett mammutmuseum (som
egentligen var stängt, men som de
öppnade speciellt för ”utlänningarna”)
var då han mötte oss på flygplatsen
och fick syn på en mörkhyad man.
En annan jakutier stod redan bredvid
HUGIN&MUNIN 2/2013
mannen med kameran i högsta hugg.
”Herregud!”, utbrast Sasha och
pekade och hoppade av upphetsning.
”En färgad man! En svart man! Heherregud! Har ni sett någon tidigare
förut? Det är första gången jag i mitt
liv jag ser en i verkligheten och inte
på film!”
Efter vår resa till Jakutsk förstod
jag att couchsurfing skulle kunna
vara nyckeln till att lära känna folk i
Moskva. Jag började skriva direkt till
folk på couchsurfing och frågade om
de hade lust att ses på en kaffe och/eller
visa mig runt. I nio fall av tio ville folk
jättegärna träffa mig. Ett fåtal gånger
gick jag på couchsurfingmöten, men
eftersom det var mycket backpackers
och utlänningar där och jag var ute
efter att lära känna just ryssar, blev
det ett fåtal. Jag började även på nytt
att träna thaiboxning, denna gång på
klubben Fight Baza, en av de bästa
klubbarna i Moskva. Om jag hade
tyckt att det var krävande träningar
tidigare, var det ingenting jämfört
med vad jag nu utsatte mig för tre
gånger i veckan.
I takt med att jag började bygga
upp ett socialt liv i Moskva och få
vänner, letade jag ständigt efter nya
utmaningar och ville ut och se mer.
I maj bestämde jag mig med två
veckors framförhållning att springa
Moskvas välgörenhetsmaraton vid
Luzhniki. Att folk sa att man behövde
åtminstone ett par månader, gärna
ett halvår eller t.o.m. ett år för att
förbereda sig, gjorde att jag blev ännu
Denise och Lovisa, Olkhon Island,
Bajkalsjön.
HUGIN&MUNIN 2/2013
mer besluten att bevisa motsatsen. I
30 graders hetta, med noll publikstöd
och minst sagt bristande service vid
vattenkontrollerna, tog jag mig sedan
runt på 3 timmar och 54 minuter.
Några dagar senare liftade jag till S:t
Petersburg med min vän Dima, som
jag lärt känna via couchsurfing. Dima
kunde stoltsera med tre månaders
liftande genom Iran och Indien på
sitt CV och hade flera gånger liftat
sträckan S:t Petersburg–Moskva.
I Moskva var han en framstående
projektledare med en lön som översteg
medelryssens med cirka fem gånger.
För några år sedan hade han gått ut
ett utav Rysslands mest prestigefulla
universitet med toppbetyg. Nu
underhöll han sig alltså med att lifta
sträckan Moskva–S:t Petersburg.
Dima var en utav många intressanta
människor jag lärde känna i Moskva.
”
Ta till vara på den
ingång till en annan
värld och kultur som
[språket] för med sig.”
I S:t Petersburg couchsurfade
vi och då sommaren kom tog jag
och min vän Lovisa Styrud (TolkS
10/11) Transmongoliska järnvägen
i drygt tre veckor genom Ryssland
och Mongoliet till Peking i Kina.
Vi couchsurfade överallt förutom
i Peking och träffade och lärde
känna många fantastiska människor
på vägen. Den största geografiska
omställningen var från Mongoliets
mästerlika stäpplandskap till det
supermoderna Peking.
Hösten blev för mig ett helt annat
kapitel i Moskva, då jag fokuserade
mer på mitt umgänge och att försöka
förstå mig på den ”ryska själen”.
Drivkraften fanns alltid att få reda på
varför det var på ett visst sätt, varför
folk tänkte på ett visst sätt och att
Denise i S:t Petersburg.
lära mig så mycket att det till slut
skulle te sig logiskt och förståeligt
även för mig. På hösten hoppade jag
fallskärm utanför Moskva och ett tag
tränade jag till att vara med i Moskvas
regionmästerskap i thaiboxning, vilket
jag dock sedan fegade ur. Jag kom
ryska ungdomar betydligt närmare
in på livet, fick riktiga vänner och
förändrades både i mitt sätt att tänka
och se på saker. Jag släppte aldrig min
egen kultur, men gick verkligen in i
den ryska med öppet sinne och öppet
hjärta. Något jag aldrig skulle lyckats
med utan det språk, som jag lärde mig
för knappt två och ett halvt år sedan.
”
Orden /.../ ska man
alltid bära med sig!”
Jag vill verkligen uppmuntra alla
som har läst ett språk så intensivt som
vi har gjort på Tolkskolan att utnyttja
det till fullo och ta till vara på den
ingång till en annan värld och kultur
som det för med sig. Och särskilt
om man, som jag, får möjligheten
att vistas en längre tid i det land där
språket talas. Som Tolkskolans motto
lyder: ”Orden är vårt vapen”. Och
som åtminstone vi fick höra under
vår GSU – vapnet ska man alltid bära
med sig!
•
13
Resistanbul
Turkiet har i början av juni i år skakats av massiva demonstrationer och strider mellan poliser
och demonstranter. Tora Candal har kontaktat två bekanta i Istanbul som varit delaktiga i
händelserna.
Text: Tora Candal, TolkS 09/10
V
ad som skulle ha kunnat
utveckla sig till att likna
almstriden i Kungsträdgården 1971 blev istället gnistan
för ett landsomspännande uppror
inspirerat av den arabiska våren.
Upproret började i Gezi-parken i
området Taksim i Istanbul med en
demonstration mot byggandet av
ett köpcentrum i parken. Polisens
våldsamma motreaktion gjorde att
kraftigt missnöje spreds i landet
och fler och fler demonstranter
har anslutit sig under upprorets
första vecka. När denna artikel
skrivs, den 6 juni 2013, har läget
lugnat ned sig i Istanbul medan
det fortfarande är mycket oroligt
i huvudstaden Ankara. Under
dagarna kring månadsskiftet majjuni demonstrerade hundratusentals människor runtom i Turkiet
och bemöttes med tårgas, vattenkanoner och brutalt polisvåld.
Demonstranterna kritiserar premiärminister Erdogans agerande och
polisens ledning.
”
En av Murats
närmsta vänner
befinner sig på sjukhus
i ett livshotande
tillstånd efter att hon
fått en tårgasbehållare
skjuten i huvudet.”
Murat Sezgi, 28 år gammal och
VD för ett managementbolag i
Istanbul, har engagerat sig mycket
i demonstrationerna de senaste
14
Foto: Murat Sezgi, tagen från AKM-byggnaden vid Taksim-torget.
dagarna. En av Murats närmsta
vänner befinner sig på sjukhus i ett
livshotande tillstånd efter att hon
fått en tårgasbehållare skjuten i
huvudet. Många av hans vänner har
arresterats.
- Den största frustrationen hos
mig och mina vänner beror på att
trots de massiva demonstrationerna
erkänner inte premiärminister
Erdogan demonstranterna som
något annat än en ”marginell
grupp”. Polischeferna backar inte
och avgår inte, utan står fast vid sin
rätt att använda sig av det brutala
våldet. Trots det är den här typen
av våld olagligt både enligt turkisk
lag och internationella mänskliga
rättigheter.
Levent Özyıldırım är 28
år gammal och arbetar som
mjukvaruingenjör i Istanbul. Han
har varit i Taksim-parken varje dag
den här veckan. Han har gått till
jobbet på dagarna, men på jobbet
sitter de flesta bara och följer
nyheter och sociala medier. Han har
själv fått en skada i handen när han
flydde från polisen.
- Jag var på en gata i närheten
av Taksimtorget och vi var flera
hundra som jagades av poliser med
HUGIN&MUNIN 2/2013
Demonstranternas fem krav.
Bildkälla: Facebook
tårgas. Det rådde total panik och
när vi försökte ta skydd på ett hotell
klämde jag handen i dörren. Det var
tårgas överallt, så det var svårt att se
vad som hände. Jag började blöda
kraftigt, men jag fick inga bestående
skador.
Levent berättar att den 5 juni
2013 fick talespersoner som valts i
Taksimparken ha ett möte med den
turkiske vice premiärministern. De
gav då uttryck för fem krav som
många av demonstranterna håller
med om. Kraven, som återfinns på
bilden ovan, är som följer:
1. Geziparken ska förbli en park.
2. Polischefer och politiker som är
ansvariga för våldet ska avgå.
3. Användande av tårgas ska
förbjudas.
4. De som är frihetsberövade för
dessa händelser ska släppas fria.
5. Allmänna möten på allmänna
platser ska aldrig begränsas.
”
Det var tårgas
överallt, så det var
svårt att se vad som
hände. Jag började
blöda kraftigt, men jag
fick inga bestående
skador.”
De första två dagarna av
oroligheter rapporterade inte de
turkiska medierna någonting om
HUGIN&MUNIN 2/2013
demonstrationerna, på order av
regeringen. Mediernas anställda
protesterade mot censuren och
vann, varpå medierna började
rapportera. Levent berättar att i flera
timmar var facebook och twitter
nedstängda. När hackercommunityt
”Anonymous” attackerade den
turkiska regeringen så kunde
internet användas fritt igen.
”
Jag hoppas på att
det blir en revolution
av det här, och ett
maktskifte från det
islamistiska partiet.”
- Det är väldigt spännande
att få vara med om allt det här,
fortsätter Levent. Vi är många
som har påverkats mycket av
händelserna på Tahrir (torget i
Kairo där revolutionen startade
i Egypten 2011, red. anm.) och
har velat vara med om någonting
liknande själva. Jag hoppas på att
det blir en revolution av det här, och
ett maktskifte från det islamistiska
partiet.
Många av demonstranterna har
gjort våldsamt motstånd mot polisen
och kastat stenar. Polisens agerande
har i flera fall gått långt utöver vad
som tycks proportionerligt och
straffat även fredliga demonstranter.
Affisch för den första
demonstrationen mot byggandet i
Gezi-parken. Atatürk-torget lördagen
den 1 juni 2013 kl 17:00.
Det är inte den första gången som
fredliga demonstranter behandlas
på samma sätt som de våldsamma
i Turkiet. Otillåtna demonstrationer
har även tidigare bemötts med
tårgas och vattenkanoner. Det har
vid de uppmärksammade tillfällena
de senaste åren oftast varit kurder
som har demonstrerat. Kurder är
den största minoriteten i Turkiet. I
oktober 2012 rapporterade CNN att
polisen i Istanbul hade skjutit tårgas
mot en otillåten demonstration med
anhöriga till kurdiska politiska
fångar. Ett tält med ett stort antal
äldre kvinnor som satt på mattor
attackerades med vattenkanoner
och tårgas skjöts in i tältet.
•
15
Förberedelser för svenskt deltagande
i FN-insats i Mali
Med anledning av att Försvarsmakten har inlett förberedelser för deltagande inom FN:s
stabiliseringsinsats i Mali, MINUSMA, har Hugin & Munin tittat närmare på konfliktens
bakgrund och de lokala förutsättningarna på plats.
Text: Ulrika Nandorf, TolkS 09/10
R
egeringen lade i slutet av
maj fram en proposition till
riksdagen där man föreslog
att en svensk styrka bestående av
högst 160 personer ska ställas till
förfogande under längst 12 månader. Under normala omständigheter
bedöms styrkebidraget uppgå till
omkring 70 personer, men kan vid
behov komma att förstärkas tillfälligt. Försvarsmakten planerar att
inleda insatsen under hösten med 33
personer och ett transportflygplan
av typen TP 84 ”Herkules”. Insatsens mandat innefattar stabilisering
av tätbefolkade områden, skapande
av förutsättningar för humanitärt bistånd samt beskydd av civilbefolkning och FN-personal.
”
Han uppgav även
att hans kidnappning
troligtvis hade samband
med den svenska
militära insatsen i
Afghanistan. [Han]
har ännu inte blivit
frisläppt”
Insatsen har sin bakgrund i den
omfattande kris som en längre tid
plågat Mali, vilken fått omfattande
politiska, socioekonomiska och humanitära konsekvenser.
Krisen har sitt ursprung i Malis
historiska och strukturella förutsätt-
16
Måndagsmarknad framför den stora moskén i Djenne, Mali.
Bildkälla: Wikimedia Commons
ningar, framför allt de svaga statliga
institutionerna och den svaga sociala
sammanhållningen i landet. Situationen förvärras ytterligare av en rad
destabiliserande faktorer som exempelvis korruption, nepotism och maktmissbruk. På senare år har säkerhetsläget även påverkats negativt av att alQaida i islamiska Maghreb (AQIM)
har börjat använda sig av områden i
gränstrakterna mellan Mali, Niger och
Mauretanien. Detta har medfört att organiserad brottslighet och terrorism,
liksom smuggling av narkotika och
vapen samt människohandel, blivit
påtagliga inslag i konflikten. I samband med att tuareger som stridit för
Muammar Gaddafi började återvända
från Libyen till de nordliga delarna av
Mali i slutet av 2011 uppstod flera olika radikala islamistiska rebellgrupper.
Den 25 november 2011 kidnappades svensken Johan Gustafsson i
Mali. Han var på motorcykelsemester
och satt på en restaurang tillsammans
med en holländare, en sydafrikan och
en tysk i Timbuktu när de överfölls av
flera beväpnade män. I ett tv-inslag
från al-Jazeera i augusti 2012 sade
Johan Gustafsson att han hade varit
i kontakt med svenska ambassaden
samt att förhandlingar om hans frisläppande pågick. Han uppgav även
att hans kidnappning troligtvis hade
samband med den svenska militära
insatsen i Afghanistan. Gustafsson har
ännu inte blivit frisläppt, men antas ha
befunnit sig i norra Mali.
I början av 2012 inledde rebellgrupperna anfall mot städerna i den
norra regionen, varifrån den dåligt
utrustade armén drevs tillbaka. Samti-
HUGIN&MUNIN 2/2013
DU
Transportflygplan av typen TP 84 ”Herkules”.
Bildkälla: Försvarsmakten.
digt drevs uppemot 100 000 civila på
flykt. Amnesty rapporterade om omfattande plundring, samt bortföranden
och våldtäkter och varnade samtidigt
för en annalkande humanitär katastrof. Under sommaren 2012 tog en
av rebellgrupperna, Ansar ad-Din
(”Trons försvarare”) över hela det
norra området och införde sharialagar. Vid årsskiftet 2012-2013 blev
situationen akut när rebellerna avancerade söderut. FN:s säkerhetsråd
manade till skyndsamt internationellt
militärt ingripande. Frankrike sände
snabbt soldater till Mali att strida på
regeringssidan och i januari 2013 tog
de franskledda styrkorna kontroll över
de rebellkontrollerade större städerna
”
Flertalet länder
förutom Sverige
kommer att delta i
insatsen”
i norra Mali.
I april godkände FN:s säkerhetsråd upprättandet av en fredsbevarande
styrka, MINUSMA, som ska bestå av
maximalt 11 200 soldater och 1 400
poliser. Stommen ska utgöras av de
afrikanska styrkor på strax över 6 000
HUGIN&MUNIN 2/2013
personer från bland annat Tchad som
redan finns på plats. Flertalet länder
förutom Sverige kommer att delta i
insatsen, men i skrivande stund finns
inga slutgiltiga uppgifter om insatsens sammansättning. Regeringen
uppger i propositionen att avsikten är
att det svenska bidraget så långt det
”
Det finns i detta
tidiga skede heller inga
uppgifter om kommande
behov av språktolkar
eller militärtolkar. De
aktuella språken skulle i
sådana fall vara franska
i egenskap av officiellt
språk samt bambara”
är möjligt ska samordnas med andra
nordiska länders bidrag.
Det finns i detta tidiga skede heller
inga uppgifter om kommande behov
av språktolkar eller militärtolkar. De
aktuella språken skulle i sådana fall
vara franska i egenskap av officiellt
språk samt bambara, vilket fungerar
som ett lingua franca då hela 80% av
Malis befolkning uppges ha bambara
som första eller andraspråk.
betalar väl din
medlemsavgift?
Vill du få Hugin & Munin säkert
levererad till din brevlåda även
i fortsättningen? Missa då inte
att betala medlemsavgiften för
2013!
Därmed får du även tillgång
till föreningens breda utbud av
kurser, föredragskvällar och andra aktiviteter. Det är tack vare
ditt stöd som MT:s verksamhet
kan bibehålla sin höga kvalitet.
Inbetalningkort bifogas i detta
nummer.
•
17
Hatten på foten
Emellanåt kan den mest välförberedda tolk drabbas av tunghäfta när samtalets deltagare
överger uppdragets på förhand fastställda ramar och ger sig ut i den spontana konversationens
obanade terräng. I det här numrets språkspalt reder Magnus Dahnberg ut begreppen i
svampskogen och konstaterar att ryssar och svenskar borde ha relativt stora förutsättningar
till ömsesidig förståelse på området.
Text: Magnus Dahnberg, TolkS
magnus.dahnberg@mil.se
V
em har hatten på foten?
lyder en gåta. Svaret skall
vara svampen, och då
avses nog inte en person begiven
på dryckenskap, som kanske i
fyllan och villan missat huvudet vid
hattpåtagning. Nej, det som menas är
förstås fruktkroppen hos någon av de
eukaryota organismer som bestående
av hyfer – celltrådar – växer i bland
annat skogar och som … ja, alltså
en kantarell eller en karljohan eller
så, menar jag. Det var väl inte någon
alltför svårlöst gåta – men svårlösta
kan de problem däremot kännas som
tornar upp sig för en tolk, när samtalet
lite oförhappandes glider in på svamp.
”
svårlösta kan de
problem däremot
kännas som tornar
upp sig för en tolk,
när samtalet lite
oförhappandes glider in
på svamp”
Då kan det bli mer foten i munnen än
hatten på foten, så att säga, om oturen
är framme. Inte alltid har man, som
Erik Andermo för en längre tid sedan
skrev till mig och påpekade, någon
större hjälp av allmänna ordböcker
heller, om man nu vill agera proaktivt
och göra en liten svampordlista före
sitt tolkuppdrag.
Ändå borde det i fråga om svenska
18
och ryska – som det skall handla om
nu – finnas goda förutsättningar för att
man skall kunna förstå varandra när
man pratar svamp. I båda länderna
är det relativt vanligt att man plockar
svamp, och äter svamp; arterna
sammanfaller till betydande delar,
åtminstone de som växer någonstans
på de tjugo breddgrader som Sverige
och Ryssland har gemensamt rent
geografiskt. Alltså till vissa delar
likartad flora och till vissa delar
likartat svampintresse – det kunde
faktiskt vara värre. Låt oss se efter:
En svamp är på ryska en гриб (nej,
inte грипп, det betyder ju influensa).
Flertalet matsvampar har som sagt
en fot, ножка, och en hatt, шляпка.
Beroende på hur hattens undersida
ser ut kan de kallas skivlingar,
грибы,
eller
пластинчатые
rörsvampar (porsvampar), трубчатые
грибы. Den svenska favoritsvampen
kantarell är på ryska en лисичка, och
den ryska favvon белый гриб eller
боровик är på svenska en karljohan
eller stensopp. En шампиньон är
förstås en champinjon. Så långt allt
väl.
Men sedan då? Trattkantarell?
Smörsopp? Mandelkremla? Och
vad bör man på svenska benämna
dessa опята, som i inlagd form kan
förekomma som vodkatilltugg en
kall vinterkväll? Frågorna växer
upp som svam… ja, frågorna hopar
sig, alltså. Men svaren är faktiskt
närmare än man tror. Att göra sin
egen svensk-ryska svampordlista har
nog aldrig varit lättare än nu. För
det första innehåller det förträffliga
standardlexikonet av i dag, Norstedts
ryska ordbok, åtskilliga utmärkta
svamptermer. Och för det andra går
det rätt smidigt att googla sig fram via
svamparnas latinska namn, som även
de till stora delar är gemensamma i
ryska och svenska texter – Wikipedia
räcker riktigt långt, får jag erkänna.
”
arterna sammanfaller
till betydande delar,
åtminstone de som
växer någonstans på de
tjugo breddgrader som
Sverige och Ryssland
har gemensamt rent
geografiskt.”
Så trattkantarellen (Cantharellus
tubaeformis) har på ryska bland annat
namnet лисичка трубчатая eller
лисичка трубовидная. Adjektivet
трубчатая använt om en skivling
syftar här förstås på hattens form, och
inte denna gång på dess undersida,
som när man talar om rörsvampar. Och
smörsoppen är en маслёнок, gärna
med bestämningen обыкновенный,
поздний eller осенний. I plural
blir smörsopparna маслята, med
motsvarande pluralbildning som
ребёнок – ребята. På liknande sätt
konstrueras de nämnda опята, i
singular опёнок. Namnet är bildat
HUGIN&MUNIN 2/2013
Stolt fjällskivling (Macrolepiota procera).
Bildkälla: Wikimedia Commons.
på ordet пень, som betyder stubbe.
Ordet опёнок beskriver alltså något
som växer på, eller omringar, en
stubbe. Även på svenska talar man
om stubbsvampar. Nu finns det
förstås flera sorters опята – här
väljer vi att nämna опёнок осенний,
Armillaria mellea, som på svenska
kallas honungsskivling.
Nu
glömde
vi
visst
mandelkremlan. På latin heter
den russula integra, och på ryska
сыроежка
цельная.
Namnet
сыроежка verkar antyda att svampen
kan ätas rå – men konsultera för all
del en svampbok först, och nöj er
inte med etymologiska funderingar
i
populärvetenskapligt
hållna
språkspalter! Även kremlorna är
flera till antalet, här kommer två till:
storkremla – сыроежка болотная,
tegelkremla – сыроежка сереющая.
Det kan väl förresten aldrig vara
så att ordet kremla har något med
det ryska Kreml att göra? I Svensk
etymologisk ordbok från 1922,
Honungsskivling (Armillaria mellea).
Bildkälla: Wikimedia Commons.
HUGIN&MUNIN 2/2013
tillgänglig i faksimilform på nätet,
söker jag efter ordet, och finner
hänvisningen: kremla, se krämla. Full
av nyfikenhet letar jag upp formen
krämla i stället, och finner att det där
står … få se … dunkelt. Jaha, det
menas att ursprunget är höljt i dunkel.
Kunde de väl ha skrivit redan vid
kremla, så slapp man leta i onödan.
Hmpf.
En riska är en рыжик, och en
blodriska är en рыжик еловый.
Ja, enligt vissa uppgifter i alla fall.
Kanske mitt övermodiga uttalande
att det har blivit lätt, eller i vart
fall lättare än tidigare, att skriva
svensk-ryska svampordlistor måste
modifieras något. De latinska namnen
tycks ha åtskilliga synonymer, och
dessutom verkar de ändras alltefter
som forskningen kommer fram till
nya arter, eller nya indelningar av
arterna. Sedan har såväl svenskan
som ryskan olika regionala, eller
folkliga, benämningar på svamparna
– ja, bilden blir ganska brokig efter
en stunds studerande. Det är nog bäst
att mycket bestämt rekommendera
en ordentlig riskanalys innan man
anrättar någon рыжик еловый eller
så.
”
Behändiga
svampnamn har de
soppar som har namn
efter intill vilket träd de
växer: aspsopp och
björksopp, på ryska
подосиновик och
подберëзовик efter
träden осина, asp, och
берëза, björk.”
Behändiga svampnamn har de
soppar som har namn efter intill
vilket träd de växer: aspsopp och
björksopp, på ryska подосиновик
och подберëзовик efter träden
осина, asp, och берëза, björk.
Röd flugsvamp (Amanita muscaria).
Bildkälla: Wikimedia Commons.
Men лисичка, som vi i
inledningen utnämnde till kantarell,
eller till trattkantarell, kan bli något
helt annat om den får benämningen
серая, grå. En серая лисичка är en
svart trumpetsvamp. Denna art har i
sin tur ytterligare namn … Lätt är det
inte. (Och det kan för all del betyda
en grå räv också, ryskan är stor och
rik som det inhemska talesättet
lyder.) Värst av alla svampnamn är
för er ödmjuke tjänare den stolta
fjällskivlingen, vilken på ryska kallas
för en «brokig paraplysvamp», грибзонтик пëстрый. Varför det är så, jag
menar varför det namnet är det värsta,
skall jag berätta en annan gång.
Kanske vi nu ändå skall samla
ihop oss till några avslutande
varningsord, nämligen namn på
giftiga svampar? En röd flugsvamp
är en мухомор красный, det var
ju lätt. Och den dödligt giftiga vita
flugsvampen kallas белая поганка
eller мухомор вонючий. Lömsk
flugsvamp, dödligt giftig även den,
benämns бледная поганка.
Så tillönskas alla läsare en skön
sommar, med en god och näringsrik
svampskörd för dem som strävar efter
en sådan. Jag är full av beundran för
alla som har tålamodet att leta efter
svampen, och koll på vilka svampar
som är vad. Det är bara att ta av sig
hatten.
•
19
Hugin & Munin rättar
I förra numret av Hugin & Munin skrev Frank Orton artikeln Tolkskolans första guld.
Olyckligtvis föll bildtexten till och historien om detta glada fotografi bort! Dessutom
fick skribenten tyvärr inte ta del av förändringar som gjorts i texten. Nu trycker vi
bilden en gång till med fullständig laguppräkning och historia. Dessutom bjuder vi
på ett foto av de båda målgörarna i finalen, taget 50 år efteråt; högerinnern Frank
Orton och centerhalven Sven-Ivan Sundqvist.
B
ortglömt sedan nästan 50 år i
en ospecificerad skokartong
hemma hos lagets målvakt Kjell
Wiklund hade fotot nyligen skymtat
förbi, när artikelförfattaren ringde
för att med Kjell kolla sin minnesbild
av laguppställningen. Efter mycket
sökande, många påstötningar och
ytterligare ett och ett halvt år återfann
Kjell det och ställde det till förfogande,
något oskarpt och mörkt men likväl ju
en historisk klenod.
•
Målgörarna i finalen, Frank Orton till vänster och Sven-Ivan Sundqvist till höger.
Bildkälla: Frank Orton TolkS 61/62
Stående fr v:
509 Roland Forsgren (högerhalv),
528 Frank Orton (högerinner),
507 Sven-Ivan Sundqvist
(centerhalv, lagkapten),
524 Anders Palm (vänsterinner),
535 Rolf Eidem (center),
520 Klas Markensten (högerback)
Knästående fr v::
504 Lasse Sunnås (vänsterhalv),
519 Claes Ennerfelt (högerytter),
517 Kjell Wiklund (målvakt),
512 Göran Rönnerdal
(vänsterback)
513 Lennart Persson (reserv
för 506 Sverker Holmstedt,
vänsterytter)
Lagledare(!):
Fanjunkare Hans Fredrik Lindh.
Bildkälla:
Kjell Wiklund, TolkS 61/62
20
HUGIN&MUNIN 2/2013