MUSEIBLADET 1/2011 Medlemstidning för Judiska Museets Vänförening Superhjältar och antihjältar i tecknade serier från Stålmannen till fröken Märkvärdig Museibladet 1/2011 Vänföreningens ordförande har ordet MUSEIBLADET Nyhetstidning för Judiska Museets Vänförening Box 6299 102 34 Stockholm Besöksadress: Hälsingegatan 2 telefon: 08-557 735 64 e-post: annika@judiska-museet.se hemsida: www.jmv.se Redaktör: Annika Ehnwall Redaktionsgrupp: Hans Kraitsik (ansvarig utgivare), Yvonne Jacobsson och Rut Milchner Vänföreningens styrelse: Hans Kraitsik, ordförande Lennart Wolff, vice ordförande Ralph Jacobsson, kassör Clas Jackert, sekreterare Tomas Adler Birgit Blideman Hanna Feist-Wechselblatt Peter Haas Rut Milchner Danielle Metz, suppleant Ossie Rohman, suppleant Annonser i Museibladet Annonsstorlek Kostnad /nr 1/8 - sida 1.000 kr 1/4 - sida 1.800 kr 1/2 - sida 3.000 kr 1/1 - sida 6.000 kr Museibladet utkommer med 4 nr/år För bokning av annonser kontakta Rita Lippman: museibladet@judiskamuseet.se Vänföreningens medlemsavgift: Enskild medlem 250 kr/år Par 400 kr/år Ungdomar (upp till 30 år) 70 kr/år Ständig medlem enskild 3.500 kr Ständig medlem par 5.000 kr PlusGiro: 436 47 57-7 Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening Judiska Museet i Stockholm e-postadress: info@judiska-museet.se hemsida: www.judiska-museet.se Telefon: 08-557 735 60 PlusGiro: 55 253-9 Tryck: Gracia Repro Stockholm AB Manusstopp nästa nummer 6 maj Om detta må ni berätta År 1978 skrev den amerikanske författaren Gerald Green en roman med titeln Förintelsen. Den handlar om den största förbrytelsen i mänsklighetens historia – nazisternas mord på sex miljoner judar. Boken blev sedermera en TV-serie och film. Den skildrar det judiska folkets tragedi – från Kristallnattens fönsterkrossning och pöbelupplopp 1938 fram till gaskamrarna och ”den slutgiltiga lösningen”. Av en händelse fick jag se boken på en av Stadsmissionens second hand-affärer och köpte den. Jag hade för många år sedan sett filmen men kom på mig själv alltefter det jag läste boken att mycket fallit i glömska. Boken bygger bl.a. på dagboksanteckningar gjorda av en av de närmaste medarbetarna till den tyska generalen Reinhard Heydrich, Erik Dorf, samt dagboksanteckningar från en överlevande från Förintelsen, Rudi Weiss som nu lever i en kibbutz i Israel. Boken skildrar på ett skrämmande och detaljerat sätt Förintelsen med alla dess fasor. Efter att jag läst boken, som berörde mig mycket, står det än mer klart för mig om vikten av att informera om Förintelsen! Det är så lätt att glömma – och därför svårt att berätta. Den dåvarande statsministern Göran Persson initierade informationsinsatsen – boken Om detta må ni berätta – en bok om Förintelsen i Europa 1933 – 1945. Boken skrevs av Stephane Bruchfeld och Paul A. Levine. En anledning till informationsinsatsen var en undersökning bland skolungdomar 1997. Det visade sig att ungdomarna hade mycket bristfälliga kunskaper om Förintelsen. Boken spreds gratis i mer än en miljon exemplar till familjer i Sverige med barn i grundskolan. Någon liknande information sker inte till dagens skolungdomar Museichefen Yvonne Jacobsson har tidigare informerat om att Judiska Museets huvudmålgrupp är skolungdomar. Dessa utgör i dag ca 35 % av besökarna. Med tanke på vad som sagts ovan gör Judiska Museet en oerhört viktig insats då man förutom att informera om judisk kultur och religion även informerar om Förintelsen, antisemitism, främlingsfientlighet samt arbetar för ökad tolerans. Vårt Museum behöver Din medverkan! Ja vi alla medlemmar i Judiska Museets Vänförening uppskattar Museet och allt vad det står för. Men Museets fortsatta existens är ingen självklarhet. I förra numret av Museibladet vädjade Yvonne Jacobsson om hjälp att driva Museet mot en ljusare framtid och säkra kommande generationers judiska framtid och kunskap. Som jag skrev i samma nummer kommer vi i Vänföreningen att hörsamma vädjan. Vi kommer att anordna en kvalitetsauktion till förmån för Judiska Museet söndagen den 23 oktober och för denna behöver vi Din medverkan! Vi behöver föremål värda minst 1 000 kr. Som exempel kan nämnas: kvalitetskonst, silverföremål, designföremål, konstglas, judaicaföremål etc. Auktionsförrättare kommer att vara den bl.a. från TV välkända Peder Lamm. Auktionsföremålen kommer framöver att visas på Vänföreningens hemsida. Du som kan bidra med föremål kontakta Danielle Metz på telefon 08-26 64 09 så ordnar vi hämtning. Låt oss tillsammans hjälpa Museet! Hans Kraitsik Museibladet 1/2011 Superhjältar och antihjältar i tecknade serier - från Stålmannen till fröken Märkvärdig från 4 april Alla har hört talas om Stålmannen. Men inte alla vet att konstnärerna bakom denna välkända superhjälte – Joe Schuster och Jerry Siegel – är judar. Judiska Museets kommande utställning ”Superhjältar och antihjältar i tecknade serier” presenterar ett färgstarkt urval av superhjältar och antihjältar skapade av ett fyrtiotal judiska serietecknare från 1910 till idag. Vilken roll spelar det judiska minnet i serier och grafiska noveller? Utställningen bygger broar mellan amerikansk och europeisk seriekultur, olika stilar och flera generationers textförfattare och tecknare som alla har inkluderat det judiska kollektiva minnet som en väsentlig del av historieberättandet. Betyder detta att tecknade serier är en judisk specialitet? Stålmannen och Spirit är inte judiska hjältar, men de skapades av judar. Först efter Förintelsen börjar superhjältarna visa tecken på judisk identitet. I viss mån påminner Stålmannens figur om bilden av Moses eller Messias. Många kända amerikanska och europeiska seriekonstnärer har använt sig av den judiska och självbiografiska erfarenheten. Superhjälten är en person som står över lagen och skipar rättvisa. I en värld där judar uteslöts i olika sammanhang och marginaliserades både i Europa och USA växte superhjältarna fram. Konstnärerna, som var fattiga judiska invandrare i USA, gav genom sina tecknade hjältar uttryck för judars revanschism och eskapism. Redan 1941 fick Hitler på nöten av en super- Innehåll Museibladet 1/2011 2 Vänföreningens ordförande har ordet 3 Superhjältar och antihjältar i teck- nade serier - från Stålmannen till fröken Märkvärdig 7 Hans Furuhagen: Bibeln, myt och sanning 8 Who is European - what is European? 10 Vårens program 13 Utanförskap och kreativitet: ett ungt perspektiv på att vara en minoritet i Europa hjälte på ett omslag av en serietidning, som visas i utställningen. 13 Ett samtal med den yngre generatio nen om minoriteters roll i kreativitet och brobyggande Genom de tecknade serierna har judiska serietecknare bidragit till att ge uttryck för ett judiskt kollektivt minne och en judisk självmedvetenhet. Utställningen visar att det finns ett speciellt historiskt samband mellan serietecknandets konstform och judisk kultur, trots att tecknade serier inte enbart skapats av judiska konstnärer. Utställningen är indelad i olika tidsepoker och redovisar härigenom en kronologisk berättelse om judiska erfarenheter under det senaste århundradet ända fram till idag. 14 Museet fullsatt: Ska vi vara rädda för Sverigedemokraterna? 17 Röda grevinnan 19 Redaktörens funderingar Program på Museet under våren (utförlig information finns på programbladet och hemsidorna) Tisdag 8/3 kl 19.00 Johan Lundberg om ”De intellektuellas flykt” Söndag 13/3 kl 17.00 Vänföreningens årsmöte Söndag 20/3 kl 17.00 Anders Nerman om ”Minnesbilder från andra världskriget” Tisdag 22/3 kl 19.00 Tom Sandqvist om ”Ett svunnet Europa - om modernismens glömda rötter” Tisdag 29/3 kl 19.00 Annika Thor om ”Om inte nu så när?” Tisdag 5/4 kl 19.00 Thomas Karlsson om serier Torsdag 7/4 kl 19.00 Svante Weyler och Lizzie Doron om hennes bok ”Varför kom du inte före kriget?” Tisdag 12/4 kl 19.00 Lisa Bjurwald om ” Europas skam. Rasister på frammarsch” Tisdag 3/5 kl 19.00 Nathan Shachar om Gaza, från faraoner till islamister” Art Spiegelman skrev och tecknade en självbiografisk serieroman, Maus, som utkom 1980. Boken handlar om hans far, Vladek Spiegelman, som var polsk jude. Faderns hela familj drabbades av Förintelsen. De flesta mördades, men Vladek överlevde. Maus tar inte enbart Fortsättning på sid 4 Söndag 8/5 kl 17.00 Suzanne Beckeld om Edna Martin Söndag 22/5 kl 17.00 Henry Larsson om Joseph Schmidt ”den judiske Caruso” Tisdag 24/5 kl 19.00 Fredrik Strömberg om ”Kosher Comics - Judisk kultur i tecknade serier (med reservation för ändringar) Fortsättning från sid 3 Museibladet 1/2011 upp faderns och familjens öden under Förintelsen utan även psykologiska kommunikationsproblem mellan fadern och sonen Art, som själv tillhör andra generationens överlevande. Maus blev banbrytande och mycket omtalad. Precis som i USA har europeiska serier och grafiska noveller tagit upp generationskonflikter och konfrontationer med det förflutna. Judiska Museet i Stockholm har hämtat utställningen från Judiska Museerna i Paris och Amsterdam, som skapat grundutställningen ”From Superman to the Rabbi´s Cat”. Därefter har vi tillsammans med Seriefrämjandets Fredrik Strömberg och Thomas Karlsson vid Örebro länsmuseum anpassat och vidareutvecklat utställningen till svenska förhållanden. ”Superhjältar och antihjältar i tecknade serier” sätter judiska serietecknares konst i historiska och samtida sammanhang. Under 1900talets första årtionden ansågs serietecknandet vara en lågt stående konstart, men numera är serietecknandet en högt uppskattad konstform. Konstnärer som Roy Lichtenstein har bl a bidragit till detta fenomen. I den judiska historien har myter om superhjältar existerat sedan urminnes tider. Några av de mest kända är Simson i Gamla Testamentet, trots att han inte uppfyller superhjältens samtliga kriterier. Golem är en annan välkänd hjältegestalt. Han skapades av rabbin Judah Loew ben Bezalel, överrabbin i Prag, i slutet av 1500-talet. © Anna Widoff Utställningen ”Superhjältar och antihjältar i tecknade serier” är gränsöverskridande och nyskapande. Den kommer att visa originalteckningar, -tidningar, spännande tredimensionella föremål och filmer. Varmt välkommen till Hälsingegatan 2! Yvonne Jacobsson Museichef Ett varmt tack till Vera Biber, Gunilla Davin och Agneta Lagerdahl som i samband med Mauritz Bibers 100-årsdag, skänkte ett generöst bidrag till utställningen Utställningen visas från 4 april. Flera spännande evenemang kommer att äga rum under utställningens gång, bland annat work-shops för ungdomar under ledning av svenska serietecknare. Museet kommer med sina samarbetspartners också att bjuda in välkända seriekonstnärer. Joanna Rubin Dranger presenterar sina underbara tecknade serier där fröken Märkvärdig, ger uttryck för ett slags vardagsfilosofi. Är hon en hjältinna eller en antihjälte? Hon kanske helt enkelt inte kan placeras i något fack, men fröken Märkvärdig brottas med de stora frågorna i livet, liksom många av oss andra. varför utställningen är av stort intresse för allmänheten! Genom utställningen får besökarna på Judiska Museet en unik möjlighet att möta sina egna hjältar och antihjältar i tecknade serier. Det är vår förhoppning att utställningen skall locka en stor publik, framför allt ungdomar, som har ett speciellt intresse för temat. Alla nu levande generationer har njutit av seriernas värld, Museibladet 1/2011 LP Nierenburg AB betald annonsplats DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA www.eurokork.se www.eurotak.se www.takanalys.se SK AP AN DE RE SU RS ER Museibladet 1/2011 K-Å WESTERL UND B YGGNADS AB WESTERLUND BYGGNADS Tunnlandsvägen 16, Bromma. Box 9. 161 26 Bromma. T el: 08-80 80 98. F ax: 08-704 85 90 Tel: Fax: Museibladet 1/2011 Författare På Museet den 1 februari Hans Furuhagen: Bibeln, myt och sanning Ett fullsatt museum tog med en varm applåd emot Hans Furuhagen, inte ”Hatte”, den tidigare kulturradiochefen och ledamoten av Mosebacke monarki, utan arkeologhistorikern, för att höra honom berätta om myt och sanning i Bibeln, vilket är ämnet för hans nya bok Bibeln och arkeologerna. Undertecknad hade hört honom redan 40 år tidigare då han talade om den s k Vinlands-kartan, en omdiskuterad karta som skulle bevisa att Amerika ”upptäcktes” redan före Columbus. Myter och sanningar var redan tidigt Furuhagens arkeologi-historiska ämne. gjort Furuhagen skeptisk till många av de slutsatser man kommit fram till. Gamla Testamentet är inte en objektiv skildring. Vi vet varken om kung David funnits eller om kung Salomos tempel byggts. Inte heller om Moses funnits Redan under studierna på 1950-talet i Uppsala funderade Furuhagen på att använda Bibeln för källkritiska övningar men fick svaret av äldre kollegor att det gör teologerna. Nu har han sent omsider tagit upp ämnet igen. Det är en spännande bok om Palestinas forntid, Gamla Testamentets värld, som vi nu får höra Furuhagen kort sammanfatta. Det är en översiktlig redovisning hur arkeologerna under 1800-talet började arbetet att söka bekräfta Bibelns historia, ortnamn, folkslag mm. När man år 1830 på en inskrift i Mesopotamien läser namnet på en i Bibeln nämnd stad, Nineve, så ger det anledning att också börja gräva i Palestina. Man börjar leta efter platser man har namn på och kan också identifiera många. Boken och föredraget ägnas främst åt det senaste seklets forskning. Vi får veta att arkeologin är en dyr vetenskap; utgrävningarna är tidsödande, materialet ska omhändertas, rapporter skrivas. Finansieringen av forskningen kan lätt villkoras med att vissa resultat ska åstadkommas. Furuhagen ger oss många exempel på hur politiska och religiösa motiv ofta har styrt den arkeologiska forskningen. Detta har eller Exodus ägt rum. Och Josua tycks inte ha intagit Jericho, staden ödelades långt tidigare. Ett särskilt problem uppstod i samband med staten Israels grundande, då fynden man gjorde efter år 1948 låg i olika länder, Israel och Jordanien. Katolska kyrkan behöll länge kontrollen över de fynd som gjordes i Jordanien och östra Jerusalem. Arkeologerna är med andra ord inte att lita på, i varje fall inte en del av dem. Amerikanska fundamentalister söker bekräfta den bibliska historien, israeliska söker motiv för staten Israels rätt att existera. Men det finns också forskare som kan bortse från de olika intressena och som inte låter sig styras vid utgrävningarna. Plötsligt kan t ex nya arkeologiska fynd om de gamla filistéerna och deras kamp mot israeliterna leda till att vi får en ny bild av den bibliska historien; indoeuropeiska flyktingar med anknytning till den grekiska världen, militärt överlägsna, besegrar de israelitiska fårfarmarna och slår sig ner vid kusten i städer som Ashdod, Askelon och Gaza. Sedan 1980-talet har man börjat gräva ut filistéernas boplatser och kunnat visa på strider mellan dessa folk, bildligt talat mellan en Goliat och en David. Goliat med ett smitt svärd får nu stöd av forskarna. Filistéerna behärskade nämligen konsten att smida järn till stål, det gjorde inte israeliterna. Naturligtvis väckte Furuhagens föredrag många frågor, ibland kändes det som om vi var på ett vetenskapligt seminarium. Undertecknad, också samtalsledare, försökte hålla diskussionen på en populärvetenskaplig nivå. Att det finns motsättningar mellan olika forskare, här nämndes Hebreiska universitetets arkeologer och Tel Aviv universitetets, fanns det därför inte möjlighet att gå in på. Inte heller den senaste forskningen om filistéerna var oomtvistad. En lärd rabbin hade läst en amerikansk arkeologisk tidskrift i 40 år och där hade forskningen om filistéerna nämnts långt före 1980. Kort sammanfattat, en intressant och spännande kväll tycker Peter Haas Museibladet 1/2011 Who is European - what is European? På Dramaten den 29 januari Who is European - what is European? Den 29 januari ägde ett symposium rum på Dramaten om europeisk identitet under rubriken ”Who is European – What is European”. Symposiet var inspirerat av Judiska Museets utställning om Kafka och Schulz. Programmet arrangerades av Judiska Församlingens programverksamhet i samarbete med Judiska Museet, Dramaten, Goetheinstitutet, Österrikiska Ambassaden och Paideia. Programansvarig och regissör var Lizzie Oved Scheja, som även planerat och organiserat helgens evenemang. Det var en namnkunnig panel: Agneta Pleijel, Sverige, författare och dramatiker, Martin Pollack, Österrike, författare och före detta korrespondent för Der Spiegel, Karl Schlögel, Tyskland, professor i östeuropeisk historia vid Europa-universitetet Viadrina, Frankfurt/Oder Richard Swartz, Sverige, författare och journalist. Samtalsledare var Lars Dencik, professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet i Danmark. Under kvällen spelade Staffan Scheja och Stenhammarskvartetten verk av Liszt, Beethoven, Hillborg och Schumann. Texter framfördes av skådespelarna Johan Holmberg, Basia Frydman och Melinda Kinnaman. Lars Dencik inledde symposiet. Han presenterade kvällens tema: ”Who is European?” och paneldeltagarna. Därefter problematiserade Dencik kring frågeställningen. Han nämnde judarnas bidrag till den europeisk kulturen och på vilket sätt judarna verkat som ett kitt som berikade och band samman det europeiska landskapet. Agneta Pleijel uppehöll sig kring de humanistiska värdena som format europeisk identitet. Hon beskrev även Mellaneuropas unika kreativa kraft före andra världskriget och talade om den katastrof och förlust som drabbade Europa genom Förintelsen. Pleijel talade om de båda författarna Kafka och Schulz, men nämnde även flera andra stora europeiska författare. Agneta Pleijel poängterade språkets betydelse i formandet av en europeisk identitet: att människor i Europa tidigare talade flera språk och därför kunde kommunicera med varandra på ett naturligt sätt. Pleijel beskrev Förintelsens förödande verkan och utplåning av en ”rik” och pluralistisk värld som gick under och tyvärr inte har återhämtat sig än. Nazismen och kommunismen hade under många årtionden förtryckt stora delar av Europa, också detta påverkade den komplexa europeiska identiteten. Pleijel sade sig som kvinna vara stolt över att vara europé, att få tillhöra den del av världen där kvinnor alltid spelat en stor roll. Martin Pollack berättade att han var son till en känd nazist och att hela hans familj varit nazister, men att han själv valt en annan väg. Han menade att även människor med nazistiska åsikter var européer, eftersom nazismen var en europeisk företeelse. Vi har alla en tendens att inte vilja se eller komma ihåg Europas mörka historia och blundar för det som varit smärtsamt i vår gemensamma historia. Hur humanistisk människosyn har vi egentligen haft i Europa? Det var européer som startade världskrigen och som skapade Auschwitz, trots allt. Karl Schlögel underströk att vi européer ofta drabbas av sjukdomen ”glömska”. Vi vill inte komma ihåg eller kännas vid de fruktansvärda gärningarna i europeisk historia. Europas historia består också av korstågen, koloniseringen av tredje världen, Stalins beordrade utrensningar och mord på miljoner invånare, kriget i fd Jugoslavien. Trots detta var Schlögel optimist gällande Europas framtid och möjligheter. Stora problem finns i EU, men han trodde att dessa skulle kunna lösas på sikt genom gemensamma insatser. Richard Swartz bor delar av året i en liten by i Kroatien. Han beskrev den lilla byns slutna värld, ett mikrokosmos. Här talar man det språk och den dialekt som gäller lokalt och betecknar sig som bybo, när identitetsfrågan kommer upp, inte som europé. Swartz menade att det finns tusentals sådana byar där innevånarna egentligen är ointresserade av omvärlden eller där de betraktar den med misstänksamhet. Man lämnar inte ifrån sig mer information än nödvändigt till främlingar och man intar en protektionistisk hållning, detta av historisk erfarenhet. I det perspektivet är den europeiska identiteten splittrad och det kan vara svårt att få dessa människor att öppna sig inför och intressera sig för Europas gemensamma perspektiv. Det råder ingen tvekan om att Europa och européerna står inför stora utmaningar och förändringar. Frågan är hur man skall kunna stävja de nationalistiska tendenserna i olika länder, en fråga som ställdes från publiken. Kvällen öppnade nya ingångar till en komplex fråga. Kommer vi någonsin att kunna besvara den? Yvonne Jacobsson Museibladet 1/2011 10 Museibladet 1/2011 PROGRAM VÅREN 2011 MARS Tisdag 8 mars kl 19.00 Johan Lundberg, chefredaktör för Axess om ”De intellektuellas flykt”. När ayatolla Khomeni utfärdade sin dödsdom mot Salman Rushdie slöt författare, kulturpersonligheter, journalister och politiker över hela världen upp bakom den utpekade. Men i dag, när hoten från islamistiska grupper mot yttrandefrihet och konstnärlig frihet har ökat dramatiskt, drar sig samma grupper undan. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Söndag 13 mars kl 17.00 Vänföreningens årsmöte Efter förhandlingarna bjuds vi på klezmerbandet Sternfall tillsammans med kaffe och apfelstrudel till självkostnadspris 30 kronor Vi vore därför tacksamma om ni som vanligt anmäler er så vi har tillräckligt i kylen! Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Söndag 20 mars kl 17.00 F.d.chefsjuristen Anders Nerman, son till Ture Nerman, talar under rubriken ”Minnesbilder från andra världskrigets dagar” med tyngdpunkten lagd på fadern Ture Nerman och den antinazistiska kamptidningen ”Trots allt!” Arrangör: Judiska Museets Vänförening Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Tisdag 22 mars kl 19.00 Tom Sandqvist, författare, docent i konstvetenskap m m om ”Ett svunnet Europa - om modernismens glömda rötter”. Det vimlar av kvinnor i den tidiga modernismen. Minst hälften av dem tycks ha vuxit upp i Central- och Östeuropa, i adliga eller högborgerliga kretsar, varav de flesta judiska. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Söndag 27 mars Goda grannar: Vasastans museer håller särskilda program. Temat i år är barn & familj. Detaljerat program kommer att publiceras på hemsidorna. Tisdag 29 mars kl 19.00 Om inte nu så när? Annika Thor berättar om sin nyutkomna roman om flyktingar i Sverige före och under andra världskriget. Hon är tidigare känd för sina ungdomsböcker om de två judiska systrarna Steffi och Nelli från Wien som på grund av judeförföljelserna hamnar i Sverige. Böckerna blev också en uppskattad TV-serie, En ö i havet. Arrangör: Judiska Museets Vänförening Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. APRIL Tisdag 5 april kl 19.00 Thomas Karlsson, intendent på Örebro Läns museum, serievetare och seriehistoriker. Fil.mag i historia och litteratur vetare. Har aktivt forskat kring serier ur både konst- och litteraturkritiskt perspektiv under många år. Varit verksam inom serievärlden i mer än tre decennier. Passionerad samlare av serieoriginal, vilka visas i Judiska Museets utställning. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Torsdag 7 april kl 19.00 (obs dagen) Förläggaren Svante Weyler, Weylers förlag, ger ut en bok av den israeliska författaren Lizzie Doron. Boken heter ”Varför kom du inte före kriget?” och är en gripande skildring, självbiografisk, av en mor och dotter i 60-ta lets Tel Aviv. Modern är överlevande, storslagen, galen, fascinerande, oberäknelig. Kvällen bjudet på ett samtal mellan Weyler och Doron. Skådespelaren Jessica Zandén läser texter ur boken. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. 11 Museibladet 1/2011 Lördag 9 april kl 18.00-24.00 Kulturnatten. Hela Stockholm håller nattöppet, så även Judiska Museet. Detaljerat program kommer att publiceras på hemsidorna. Tisdag 12 april kl 19.00 Lisa Bjurwald är ledarskribent på Dagens Nyheter och har i många år granskat den organiserade rasismen, bland annat som redaktionsmedlem på Expo. 2009 utkom hon med den uppmärksammade boken ”God dag kampsyster! Kvinnorna i extremhögern” (med Maria Blomquist, Bokförlaget Atlas). I april är hon aktuell med reportageboken ”Europas skam. Rasister på frammarsch” (Natur & Kultur). 2010 utsågs Bjurwald till svensk vinnare av Europaparlamentets journalistpris, för sitt Expo-reportage om minaretomröstningen i Schweiz. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. MAJ Tisdag 3 maj kl 19.00 Författaren, DNs korrespondent i Israel, Nathan Shachar om sin nya bok ”Gaza, Från faraoner till islamister”. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Söndag 8 maj kl 17.00 Suzanne Beckeld berättar om sin mor Edna Martin, känd textilkonstnär, och ”hennes mormors hemlighet”. Arrangör: Judiska Museets Vänförening Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Söndag 22 maj kl 17.00 Joseph Schmidt (1904-1942) – en gång kallad ”den judiske Caruso”. Henry Larsson, bibliotekarie och redaktionsmedlem på Tidskriften Opera berättar om den världsberömde tenoren från Czernowitz, Bukowina (i dag Ukraina). Arrangör: Judiska Museets Vänförening Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. Tisdag 24 maj kl 19.00 Fredrik Strömberg talar om Kosher Comics - Judisk kultur i tecknade serier Fredrik Strömberg är ordförande för Seriefrämjandet, redaktör för kulturtidskriften Bild och Bubbla, kursansvarig på serieskolan i Malmö med mera. Har skrivit böcker som Black Images in the Comics, The Comics go to Hell, Comic Art Propaganda och Swedish Comics History. Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64. För allas trevnad bör bokade platser vara intagna 5 minuter före programpunktens början! Vi bjuder på förfriskningar Programavgift: 70 kr Medlemmar i Museets Vänförening: 50 kr Vid förhinder meddela per telefon: 08-557 735 64 eller e-post: annika@judiska-museet.se Med reservation för ändringar i programmet Programmet kommer att uppdateras på hemsidorna www.judiska-museet.se och www.jmv.se Om ej annat uppges äger arrangemangen rum på Museet Adress: Hälsingegatan 2 Varmt välkomna! I samarbete med 12 Museibladet 1/2011 BEHÖVER NI FOTOGRAF vid bröllop, jubileum och andra viktiga fester, porträtt eller reklam? Kontakta Jan Herdevall Sound & Music Studio Telefon: 021-35 79 18 Mobil: 070-738 66 22 E-post: sound.music@swipnet.se Hemsida: www.soundmusic.se Sound & Music Studio arbetar med foto, film och musik. STÖD JUDISKA MUSEET I samband med högtidsdagar köp ett CHAJ-diplom i stället för blommor För information och köp kontakta Museet telefon 08-31 01 43, e-post: info@judiska-museet.se eller besök Museet på Hälsingegatan 2 CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal) CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg 13 Museibladet 1/2011 På Museet den 30 januari Utanförskap och kreativitet: ett ungt perspektiv på att vara en minoritet i Europa Europa genomgår snabba förändringar, och för varje generation skolelever finns det en ny karta att lära sig. Länder styckas och återförenas, nya gränslinjer ska dras. Vad gör detta med våra nationella identiteter? Våra internationella? I samband med Judiska Museets utställning Franz Kafka och Bruno Schulz – gränslandets mästare har flertalet evenemang och program anordnats på just detta tema. Vem är europé? Vad är Europa? Svaret antogs vara delvis en generationsfråga, och därför arrangerades två kvällar att diskutera ämnet i seminarieform inför publik. Judiska museet samlade ett antal yngre personer med olika anknytning till vår kontinent och diskuterade frågorna i en paneldebatt. Eftersom alla deltagare var födda på 80-talet blev det en någon annorlunda diskussion än kvällen innan, på Dramaten, där medelåldern var betydligt högre. EU var för 80-talisterna en självklarhet, och många i publiken lade också märke till deras fina engelskkunskaper. Kanske även det en generationsfråga? Med i panelen satt Izabela Pasztak, för tillfället studerande i Stockholm, men annars aktiv i det judiska livet i Polen. Hon sa själv att eftersom EU-omröstningen i Polen var det första val hon någonsin deltog i, formade det hela hennes attityd till organisationen. Bredvid Izabela satt Anas Sbeih, med sina egna ord en ”palestinsk-svensk muslim med liberal attityd gentemot religionen”. På frågan om att vara europé bara handlar om medborgarskap eller om det också är ett sätt att tänka framhävde han många gånger att det som vi vill kalla europeiska värden egentligen är mänskliga värden – alla människor vill ha demokrati och mänskliga rättigheter. Mirelle Gyllenbäck, romsk frilansjournalist och projektledarassistent boende i Sverige, ansåg sig på alla sätt och vis vara europé. Hon framhöll att hennes folk har levt runt om i Europa i många hundra år, och att de därmed definitivt är förankrade i den europeiska historien, även om majoritetssamhället alltid stött bort dem. Under diskussionen om att vara en minoritet är en förutsättning för kreativitet påpekade hon också att det är just detta som lett till en rik konstkultur bland romer. För att överleva var de tvungna att komma på sätt att försörja sig, och sång och musik blev ett av dem. Marc Harris, svensk-judisk-brittisk-finsk filosofistuderande, varnade dock för att romantisera kreativiteten bland minoriteter. Hellre rättigheter än konst, menade han, och fortsatte med att ge sig själv diagnosen ”kulturellt förvirrad”. Det är kanske snarare den som gett kraft åt kreativiteten, att man som minoritet ofta känner sig hemma i flera kulturer? Kvällen avslutades med frågor från publiken, och en var om judar i Sverige och i övriga Europa kan vara en inspirerande kraft och hjälpande hand för andra minoriteter, framförallt för romer. ”Absolut” svarade Mirelle Gyllenbäck. Senare, när evenemanget var över och folk höll på att lämna museet hörde jag flera personer knyta nya kontakter och småprata på olika språk om hur de kan förbättra relationerna mellan sina respektive minoritets- och majoritetsgrupper. Marc Harris hade under samtalet sagt ”att definiera identitet genom konflikt är väldigt europeiskt”, men på väg ut från seminariet kändes denna inställning helt passé. Som tur är genomgår Europa förändringar, ibland snabbare än man kunnat hoppas. Yael Fried Ett samtal med den yngre generationen om minoriteters roll i kreativitet och brobyggande Söndag den 30 januari klockan 17 var Judiska museet mycket välbesökt. Då diskuterade en panel bestående av fyra ungdomar: Anas Sbeih, student, palestinier Mirelle Gyllenbeck, romsk frilansjournalist Marc Harris, vice ordförande för Sveriges Elevråds Centralorganisation, filosofistuderande, brittisk och svensk medborgare Izabela Pasztak, Paideastudent från Polen, intresserad av polsk-judisk kultur. Yael Fried, panelledare Dessa ungdomar, alla akademiker, diskuterade ungefär samma ämnen som kvällen innan hade diskuterats på Dramaten, men där med äldre välutbildade akademiker med helt andra erfarenheter. Första frågan till panelen var: Vem är europé? Anas sa bl a att han trots sin palestinska bakgrund känner sig som europé och att han tagit europeiska seder till sig, vilket var väsentligt. Marc däremot hade det enklare menade han själv. Han är född med engelsk-svensk-finsk bakgrund och då finns det inte några problem att kalla sig europé. Han är europé. Mirelle däremot menar att romer ser sig inte som européer trots att de bott i Sverige sedan flera hundra år. De är romer. Kan man bli europé? var en annan fråga. Här fanns naturligtvis mycket olika svar. Marc menade att personens egna värderingar och historia betyder mycket. Izabela däremot ansåg att omgivningens fördomar blir avgörande. Till det hör att omgivningen inte anser romerna vara européer. Detta gäller även när de klär sig som européer, bor som de och ser ut som de. Samtidigt talade alla om att behålla sina traditioner och alltså om integration men inte om assimilation. Olikhet skapar dessutom kreativitet menade de förhoppningsfullt. Skälet till att ställa frågan om att vara eller inte vara europé är vårt behov av tillhörighet. Enligt ungdomarna har religiösa ledare på ett negativt sätt bidragit till svårigheterna att integrera folkgrupper i nya samhällen. De har tolkat religiösa skrifter på ett för integrationen förödande sätt. Inför frågan hur Europa ser ut om tio eller femtio år tycktes alla ganska hoppfulla (mer hoppfulla än deltagarna kvällen dessförinnan), vilket kändes som ett ärligt svar när så unga människor samtalar kring detta ganska svåra ämne. Richard Swartz, bl a korrespondent för SvD, som också var en av talarna kvällen innan på Dramaten, tog nog fasta på svårigheten att svara på frågan vem är europé när han vid diskussionens slut sa: ”Jag känner mig bara som europé när jag är i Amerika och det blir inte så ofta.” Hanna Feist 14 Museibladet 1/2011 Politik På Museet den 11 januari Museet fullsatt: Ska vi vara rädda för Sverigedemokraterna? Sällan eller aldrig har museets stora sal varit så fullsatt som när Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski – f.ö. helt nyligen rankad som landets tredje mest inflytelserika opinionsbildare, efter Finansministern och Statsministern – kom till museet för att svara på frågan om vi skall vara rädda för Sverigedemokraterna (SD) och om det är deras fel att judarna flyr Malmö. Intresserade som kom till museet, men som inte hade förhandsanmält sig, fick vända i dörren och gå hem med oförrättat ärende. Peter Wolodarski inledde med att ur Sydsvenska Dagbladet läsa upp redovisningar av hatbrott, det ena gällande Chabad-rabbinen i Malmö som vid åtminstone 70 tillfällen under de senaste sex åren utsatts för antisemitiska trakasserier. Det andra gällande den somaliska ensamstående kvinna som under en längre tid mobbats och trakasserats av skolungdomar, men som till slut anmält saken till skolan och polisen. Med detta markerade han huvudlinjen i sitt anförande: rasism. Det finns fler grupper i samhället än judar som på något sätt utsätts för minoritetsförföljelse. Man måste enligt Peter Wolodarski i den allmänna debatten kunna hantera dessa företeelser parallellt. Peter Wolodarski är inte förvånad – än mindre chockerad – över Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. SD har rötter långt bak i tiden. I flertalet av de orter i Sverige där SD i dag har starkt stöd var också nazisterna starka på 30-talet. Det var bara en tidsfråga när SD skulle bli politiskt rumsrent. Varför skulle Sverige skilja sig från t ex Danmark, Holland, Österrike och andra länder där nationalistiska och främlingsfientliga partier etablerat sig i de nationella parlamenten? Vad som möjligen har rubbats är svenskarnas bild av sig själva som världens mest liberala och toleranta folk. Vi är inte annorlunda än andra européer. Dessutom har minnet av den oreda som Ny demokrati förorsakade i det parlamentariska arbetet i början av 90-talet förbleknat. I det korta perspektivet gynnades SD av den mobbning som partiet utsattes för av både massmedia och de etablerade partierna under valkampanjen. Aftonbladet vägrade att ta in annonser från SD. I stället förde man in ett debattinlägg skrivet av partiledaren Jimmie Åkesson. Bingo för SD. TV 4 vägrade att visa en reklamfilm för SD. Partiet la i stället ut filmen på Youtube. Bingo igen. I varje möte under valkampanjen med Fredrik Reinfeldt upprepade Mona Sahlin om och om igen – den då fortfarande hypotetiska – frågan hur Alliansen tänkte sig regera i minoritetsställning och med SD som vågmästarparti. När valresultatet stod klart på valnatten utbröt den verkliga ”beröringsångesten”, manifesterad bl.a. av Lars Ohlys vägran att dela sminkloge med Jimmie Åkesson. Allt detta och mycket annat spelade SD i händerna. SJ-resenärens credo ”Hellre en ståplats på ett gående tåg än en sittplats på ett stående” Denna lilla lustighet inledde Peter Wolodarski sitt anförande med till allmän glädje. Om Jimmie Åkesson förmår hålla ordning i partiet kommer det att finnas kvar i Riksdags- huset under överblickbar framtid, ett förhållande som övriga partier måste anpassa sig till, menade Peter Wolodarski. Det går inte att ”tänka bort” SD. Politikernas ovilja och/ eller oförmåga att debattera SD:s värdegrunder och de strömningar i samhället som partiet bygger på är betänklig enligt Peter Wolodarski. Som exempel nämnde han Ilmar Reepalus famösa uttalade att allt som behövdes för att få lugn och ro i Malmö var att stadens judar tog avstånd från Israels politik. En seriös debatt i ett anständigt tonläge, inte för att komma åt SD självt utan för att förstå dess politiska framgångar, motverka de strömningar i samhället som framgångarna bygger på samt förhindra att partiets politik får ödesdigra konsekvenser på längre sikt. Detta var väl egentligen det enda recept tidningsmannen och opinionsbildaren Peter Wolodarski kunde ställa ut. Men inte ens han verkade att riktigt tro på kurens verkningskraft. Den efterföljande debatten blev lång och intensiv. Peter Wolodarskis repliker till frågeställarna fick i flera fall applåder av åhörarna. Text och bild Clas Jackert 15 Museibladet 1/2011 BYGGSTENAR TILL SPONSORTAVLAN betald annonsplats Köp en byggsten och stöd Judiska Museets drift. Byggstenen sätts upp på den vackra sponsortavlan i bokhandeln Du kan hedra dina kära hädangångna eller få ditt eget namn inristat. Företagsnamn går också bra. En byggsten kostar 10.000 kronor. Frågor besvaras av Yvonne Jacobsson på kansliet 16 Museibladet 1/2011 Saksinvest 17 Museibladet 1/2011 Författare På Museet den 31 augusti Röda grevinnan Det var en mer än fulltalig publik som hade mött upp på museet för att höra Yvonne Hirdman tala om sin mamma, den röda grevinnan. Förväntningarna var höga och de blev till fullo uppfyllda. Med frenesi, humor och kärlek tog Yvonne Hirdman sig an sitt ämne och erkände: ”Det var det svåraste jag någonsin gjort. Nu är jag pensionär, nu är jag vad jag alltid velat bli – en riktig författare.” Yvonne läste ett stycke ur boken som avslutades med en anteckning av mamman ”I natt födde jag en ful liten flicka” - det var Yvonne! Åren gick och Yvonne tog hand om sina barn, doktorerade om kommunismen, blev professionell historiker. Mammans saker blev bara liggande. En av anledningarna till att Yvonne ville skriva om sin mamma var att hon skrivit en bok om Alva och Gunnar Myrdal, ”Det tänkande hjärtat.” Hon kunde så mycket om dem, men så lite om sin mamma. Hon var bara 22 år när mamman dog. När mamman försökte berätta om sitt liv gjorde hennes man sin avböjande karaktäristiska gest – medan han berättade om sitt liv i en svensk småstad. Yvonne ger oss i grova drag sin mamma Charlottes liv. Mormodern var Emelie Redard, född i Auvernier, nära Neuchatel i Schweiz, morfadern var Fritz Schledt, bokhandlare i Dorpat, där Yvonnes mamma Charlotte föddes l906. Därpå bodde familjen i Oxford under första världskriget. Charlotte gifte sig med en greve, Alexander Stenbock-Fermor, vilket senare inte imponerade på barnen i Hökarängen där vi bodde under min uppväxt, påpekade Yvonne med ett leende. När det gällde kommunismen och mammans kontakt med den fanns inga dokument om henne i arkiven. Charlotte hade nämligen förälskat sig i en kommunistisk ledare, Heinrich Kurella. För Kurellas skull skilde hon sig från greven 1932. Därefter flyttade Charlotte och Heinrich till Moskva. Det var en dramatisk tid med många utrensningar i Komintern där Kurella var aktiv medlem. När det började dra ihop sig lyckades han 1937 övertala Charlotte att lämna Sovjetunionen. Kurella försvann i Sovjetunionen och blev senare avrättad där. Charlotte levde som flykting i Paris och undervisade i Pontigny. Där träffade hon Yvonnes pappa, Einar Hirdman, 10 år yngre än hon. När Yvonne så småningom började nysta i sin mammas liv hittade hon sin mormors lilla dagbok, skriven på franska, där hon skriver till sin dotter Charlotte. Vidare fick Yvonne lite material från Charlottes syster, tant Leni. Hon hittade ytterligare material i Myrdalarkivet. Så blev historien om mamma till. Mormodern Emelie fick hon aldrig lära känna, men hon läste hennes brev på franska, till dottern Charlotte som befann sig i Paris ”ausgebürget” eftersom hon var kommunist. Charlottes brev var torra och tråkiga, men Emelies var uttrycksfulla: Från Radautz kom familjen till Bukowina 1912, då Fritz fått ett arv så att han kunde köpa en bokhandel. Där rådde ett blomstrande liv med många judiska invånare. En mörk hemlighet fanns i familjen. Yvonnes morfar hade blivit anklagad för pedofili mot unga flickor. För drygt ett år sedan gjorde Yvonne och hennes syster därför en resa till Radautz för att ta reda på varför. Radautz såg precis ut som staden gjorde när familjen Schledt bodde där! Synagogan låg på samma plats som tidigare. Yvonne påpekade att hennes mamma alltid var på plats där något avgörande i världen hände. Just när de kommit till Radautz bröt första världskriget ut och östfronten gick genom deras stad. Charlotte överlevde genom att hon kunde sina språk. Hon översatte från tyska till franska. Yvonne undrade hur hennes mamma, som levt ett så intressant och dramatiskt liv egentligen klarade av att leva i den socialdemokratiska idyllen när hon hamnade i Sverige. Hon skrev åt sig en mamma! Hon berättade hennes livs historia och utgångspunkten var rena fakta, dokument som Yvonne tytt och forskat i. Eftersom Yvonne är historiker har hon inte lagt till något fiktivt. Först när boken var färdig förstod Yvonne vad hon verkligen gjort. Hon hade levandegjort sin mamma Charlotte. Så avslutade Yvonne Hirdman sitt Foto: Clas Jackert intressanta föredrag om sin mamma, ”den röda grevinnan”. Frågestundens olika frågor visade hur intensivt åhörarna deltagit i föredraget. På frågan om Yvonne fått en annan inställning till sin mamma efter boken förklarade hon att hon försökt få ordning på mammans svenska liv. Mamman avskydde allt som var svenskt, speciellt den svenska maten, liksom Bellman och Eyvind Jonsson! När gränserna senare öppnades kastade mamman Charlotte sig ut som reseledare och lämnade barnen hemma. När Yvonnes egna barn läste boken fick de en bättre inställning till sin egen mamma. Beträffande Heinrich Kurellas öde visste andra vad som hänt honom men Charlotte visste det aldrig! Yvonne berättade att hon fått värdefull hjälp att efterforska Kurella av Reinhard Müller, som skrivit en artikel om honom. Hur lång tid tog det innan boken blev färdig? Förhållandevis kort tid, men hon arbetade till och med på söndagarna med boken! Utan skolningen som historiker hade hon inte kunnat skriva den. Yvonne Hirdman avslutade frågestunden med ett citat av Goethe: ”I begränsningen visar sig mästaren.” Efter det fascinerande föredraget blev jag så intresserad att jag snabbt läste ”Den röda grevinnan”, utgiven på Ordfronts förlag. För dem som inte hörde Yvonne Hirdmans föredrag kan jag varmt rekommendera boken! Den fick senare Augustpriset för bästa fackbok 2010. Birgit Blideman 18 Museibladet 1/2011 Investeringsverksamhet 19 Museibladet 1/2011 Redaktörens funderingar... ...om medlemmar och säkerhet Vad är en medlem? Det finns många olika sorters medlemmar och därmed olika definitioner. Alla medlemmar är aktiva eftersom de betalar medlemsavgiften, det är en aktiv handling. Vänföreningens styrelse och kansli är oerhört tacksamma över att vi har så många som betalar medlemsavgiften, eftersom vi på det sättet kan stöda Museet. En del medlemmar är mer aktiva än andra. Det finns en stor grupp som kommer på våra programkvällar. Nu tänker jag på både Museets och Vänföreningens arrangemang. Det är ju samma programblad och många tänker inte på att det är olika arrangörer. Numera är det total oordning eftersom både Museet och Vänföreningen använder sig av tisdagar och söndagar utan särskiljning. För några år sedan var det med statiskt, var det en tisdag var Museet arrangör och söndagarna fick Vänföreningen ta hand om. Jag tycker inte att det spelar någon roll, det viktiga är ju att programmen är bra. Av de tre program som i skrivande stund har gått av stapeln i år hade den minst besökta kvällen 82 deltagare. Ett annat av programmen tog vi in så många det gick men hade ändå en väntelista på 86 personer. Där uppkommer ytterligare ett trevligt problem. Ju fler medlemmar Vänföreningen har desto fler vill komma på programkvällarna. Det har därför blivit ännu viktigare att anmäla sig i god tid, så att man verkligen får plats. Därför är det också viktigt att meddela om man får förhinder så att någon annan kan få platsen. Anmälan är också viktig på grund av säkerheten. Det är ju fortfarande mycket lätt att komma in på Museet om man jämför med andra judiska institutioner i Stockholm. Vi vill vara tillgängliga och måste vara det, eftersom vi vänder oss utåt och inte bara internt inom en speciell grupp. Men för säkerhetens skull ber vi er att anmäla er. Nu åter till det mycket positiva i att ha många medlemmar. Visserligen är det en jobbig tid i slutet av december och en bit in i januari när nästan all tid går åt till att registrera betalningarna av medlemsavgiften, men det är samtidigt så roligt! Ibland ger jag upp små glädjetjut när jag sitter framför datorn, jag försöker att göra det så tyst som möjligt så att mina arbetskamrater inte ska tro att jag är helt galen. I år har det varit ännu roligare eftersom vi hade kampanjen med gåvomedlemskap för 2010 i samband med Vänföreningens 20-årsjubileum. Nu är det första gången vi kan se resultatet av detta och hittills har drygt 40 % av dessa betalat medlemsavgift för i år, vilket vi är mycket glada över. Nu har jag inte skrivit ett ord varken om släkt eller väder men mina släkter finns kvar och tyvärr även vädret, kan det inte snart bli vår och massa pollen i luften så jag kan få en ännu mer täppt näsa. Faktum är att jag tror att jag är allergisk mot snö också. Det känns lite tidigt att önska er alla en god Pesach och trevlig Påsk men saken är den att, trots att båda helgerna ligger sent i år, kommer det inte något Museiblad förrän efteråt. @nnika Ehnwall God Pesach och Glad Påsk! önskas alla medlemmar i Judiska Museets Vänförening 20 Museibladet 1/2011